Daniel Hållquist

Jag gick manuspiloterna i 2007 - 2008, och jag rekomenderar den verkligen. Manuspiloterna - Utbildning i att skriva manus för film, kurser i filmberättande Bra grund. Bra handledare. Manusträffar varannan vecka där man får kritik på ett längre projekt som man arbetar med under kursens gång. /D

Har du ett manus du sitter fast med? Eller har du kanske till och med ett färdigt manus? Eller sitter du och funderar på att börja skriva ett manus? Eller är du bara väldigt duktig och intresserad av manusskrivning och har jättemycket att tillföra? Vi har en manusgrupp som träffas var tredje onsdag på FilmCentrums lokaler vid Hornstull. Under mötets tre timmar läser vi på förhand utskickade manuskript, ger feedback, tips och råd. Under hösten har vi följande tider kvar: 2 november 23 november 14 december (inkl. liten gästföreläsning och tips från professionell manusförfattare) Alla manusmänniskor (av olika erfarenhetsgrad) är välkomna att delta, och man måste inte komma varje gång. För att få vara med ska du: Skicka ett mail och berätta lite lite om dig själv och vad du kan tillföra till: johanna@filmcentrum.se Betala 50 kr i engångssumma (eller 100 kr om du inte är medlem) Anmälan till varje träfftillfälle sker senast måndagen innan mötet, dvs två dagar före. Varmt välkomna, /D

Hej Andreas, Ledsen för sent svar men jag brukar hålla mig borta ifrån Voodoo film när jag är i en skrivperiod, har ett behov av att stänga ute yttre influenser medan jag befinner mig i min egen lilla bubbla. Tack för din kommentar! Det värmer, och ger mig hopp inför framtiden :) För det som du påpekar är något som jag siktar på när jag skriver en historia, att vara subtil och berätta något som känns sant, till skillnad från skrivet, undrar också ofta om jag hittar rätt ton, vissa tycker det, andra inte, själv tycker jag att jag är på god väg, dock inte riktigt där än. Du frågar varför jag vill göra honom till psykopat, jag svarar med ett citat från Désirée. Men jag vill nog inte gå så långt som för att kalla honom för psykopat, eftersom det är ett så oerhört negativt laddat ord, jag ser det mer som om Peter har någon slags empatisk störning, finner det svårt att knyta kontakter, lever liksom i sin egen värld, isolerad, sexuellt frustrerad, och arg, väldigt, väldigt arg. Det blir en svår balansgång, att göra honom mörk men inte för mörk, men jag tror jag klarar det. Ja, nu försvinner jag igen och dyker upp om 1 - 2 veckor med en ny version. Tjo! /D

Efter ett väldigt givande manusmöte igår på Filmcentrum, har jag lyckats sätta ord på vad jag vill säga med filmen. Nämligen detta: Man väljer inte sina sår eller sitt inre mörker, men man väljer hur man lever sitt liv. Börjar på en ny version ikväll, och den kommer skilja sig en hel del från denna. Blir mer utav en historia om en man med psykopatiska drag, något som han själv knappt är medveten om. Det ska jag försöka visa genom hur han reagerar på vissa situationer, eller snarare på hur han inte reagerar, typ han ser några pojkar som misshandlar en annan pojke men han gör inget utan står bara där och tittar. Det är denna insikt, något som Tomgrejs var inne på, som han kommer få i slutet, han inser att han inte är en särskilt snäll människa och att han kanske måste söka hjälp. Jaja, nu ska jag sluta snacka och börja skriva istället :) /D

Klockrent! Kör på det :)

Tack för ditt snabba svar, Sten! Jag har redan fått stöd av Filmbasen för en novellfilm, och man kan inte få stöd för mer än ett projekt. Men bra, då ska jag höra av mig till Filmcentrum och se om de kan hjälpa mig med utrustning. Trevlig helg! /D

Hej, jag undrar om någon kan tipsa om var man kan hyra billig men bra utrustning I Sthlm? Anledningen till att jag frågar är för att jag ska spela in filmens teaser i vinter men eftersom jag inte har något stöd utan bekostar det själv vill hålla nere priserna. Har tagit en välbehövlig paus från manuset i över ett år men ska börja på en ny version om en månad eller två. Det stora ändringen blir att Lars faktiskt har sex med skogsnymfen redan i scen 50 och därmed får abstinens cirka 30 - 40 minuter in i filmen. Stödgruppen får också mer utrymme. /D

Hej Tom! Kul att du tyckte om detta mer än ”Inferno” ;) Kul också att du förstod det roliga i denna mörka lilla historia. Jag gillar verkligen ditt förslag om att Peter tar med sig tonårstjejerna hem, och har bestämt mig för att använda mig av det till nästa version. Jag är dock mer tveksam till dina andra förslag, mest för att de känns som förslag till en novellfilm, och jag avser att skriva ett bra men enkelt kortfilmsmanus, dvs en enkel historia som också är lätt att filma, siktar på att få det gjort någongång i vinter. /D

Instämmer. Ni har säkert rätt men jag ser ingen anledning till att inte använda mig av scennumrering när jag, som Tomgrejs påpekar härovan, lägger upp det på Voodoofilm. För det underlättar ju trots allt. Men jag ska helt klart tänka på det när jag kontaktar producenter. Oj. Det hade jag missat helt. Jo, det är klart det kan. Dumt av mig att jag inte tänkte på det. Jag förstår hur du tänker. Men och det är ett stort men, det som gör att jag inte vill ta i så pass mycket är att jag inte vill att publiken ska få uppfattningen att han är en slags psykopat. Det är han inte, för mig, utan mer ensam, sorgsen och arg. Håller för övrigt med dig om att jag måste vara mer tydlig och visa mer saker, men som sagt, jag vet inte riktigt vad jag ska visa. Fan, jag får klura på det ett tag. Allt gott, /D

Hade inte en aning om detta heller :) Du är full av information, Sten. EDIT: Har lagt upp en ny version med några pyttesmå ändringar.

Hej Désirée och tack för att du tog dig tid att läsa det! Håller helt med dig. Jag är alldeles för detaljerad ibland men förhoppningsvis är det något jag jobbar bort inom tid. Men det finns väl ändå ingen regel på hur just det ska vara? Tänk om någon t.ex. tycker att scen 13 är dålig och behöver skrivas om helt och hållet, då underlättar det ju för dem att berätta vilken scen istället för att behöva beskriva vad sker i den. Spar tid också. Vet inte om jag riktigt förstår ... Du menar för att jag skriver Peters lägenhet: Vardagsrum/sovrum? Eller att jag skriver Peters Lägenhet: Kök när jag lika gärna kan skriva Peters kök? Eller syftar du på något som jag missat? Hur som helst, det är nämligen skrivet som Vardagsrum/sovrum, för att han bor i en liten etta och att han äter och sover, ja gör nästan allt i samma rum. Det är vardagsrum och sovrum i ett, så att säga. Men visst, jag kanske borde skriva annorlunda, men hur? Allright. Förslag på fler strykningar? Jag har ett mörkt stråk i mig och dras naturligt till mörka och olyckliga slut. För den delen, enligt mina erfarenheter, tar personer som Peter aldrig tag i sina liv. De saknar självinsikt och tror sig styras av oförklarlig slump. Bra kommentar, verkligen. Min tanke var så klart att han lider av ett inre kaos dvs att det är mycket som sker inom honom, sådant som publiken endast kan ana sig till. Men det är kanske inte tillräckligt spännande rent filmiskt? Jag ska fundera på hur jag ska lösa det. Det är egentligen bara en karaktär som intresserar mig och det är Peter. Det är hans film och hans resa. Hannas roll är mer som någon som kommer i hans väg och triggar hans kärlekstörst och får honom att tänka på kring vad han saknar. Möjligen kan hon göras mer flummig och mer inne på new age? Hur tycker du Peter är platt? Borde hans kaos ta sitt uttryck på något sätt? Ha en glad dag, /D

Ja, något efter sista mötet? Eller innan? Men vad skulle det vara? Är öppen för förslag :) Vad tycker du förresten om sista mötet mellan Peter och Hanna, där hon avslöjar varför hon har tittat så hon gjort. Känns det trovärdigt? Grymt bra, tack. Det ska jag hälsa scenografen när det väl blir dags för inspelning. Ja, men han är inte våldsam. Varför frågar du? :) Jag tänker mig att han är mer full av självhat än hat gentemot andra. Läskig, hur då? Men du, jag kör nog på det. Känns motiverat, för vad som skett innan, vad som kommer ske senare. Dessutom, kul att få publiken att sitta lite på spänn inför vad som kan hända. Tveksam till det dock. Men min ursprungliga tanke var att Peter säger det som något slags försvarstal till Hanna. Typ, hon säger: Din aura är svart. Han svarar: Man väljer inte själv. Sin färg. Det är andra som väljer åt en. Hon säger: Nej. Det är du. Han: Du vet ingenting om mig. Är det bättre, eller? Mer tydligt? Nu måste jag sova men tack som fan för din feedback. /D

Där ser man. Det hade jag faktiskt inte en aning om. Förstår din tanke men det är inte vad jag vill berätta. Det är till stor del en berättesle om någon projicerar och hoppas, på något bättre, någon att älska. Förutom det har jag jäkligt svårt för lyckliga slut. Känns ofta falska på något sätt. Har läst på några olika forum om människor som påstår att de kan se auror, och jag kan inte påstå att de känns särskilt upplysta, däremot rätt så flummiga och knasiga, faktiskt. Jag utesluter absolut inte att de ser vad de säger men att de har så pass stor förståelse inför det att de kan tolka det och förstår vad det betyder, det finner jag högst osannolikt.

Hej Salieri! Tack du också för att du läste det! Kan du sätta ord på vad som saknas? Vore värdefullt. Okej, brukar jag faktiskt få höra ofta. Det är inte så mycket action i mina manus, är väldigt intresserad av det känslomässiga som utspelar sig mellan människor, hemligheter, projiceringar, eller i det här fallet, rena rama missförstånd. Men hur menar du exakt, med att det bygger upp mot något som inte är någonting? Du är inte nöjd med slutet, deras sista möte? Det är inte bra, då måste jag nog göra något annorlunda. Du är pryd :) Men det är inte alls dumt. Kanske bättre. Mer filmiskt. Har inte sett De Ofrivilliga, men jag kanske borde göra det. Är aldrig främmande från att sno grejer :) Så som jag tänkte mig är att tjejerna lockar honom med möjligheten av sex, och att det också är av den anledningen till att han köper ut. Det är även ett exempel på hans mörka sida, som Hanna ju ser. Nej, men vad säger du, jag som älskar den! Man väljer inte sin färg = Du väljer inte själv. Livet sparkar dig sönder och samman och du har ingenting att sätta emot, och om du har otur formas du till någon du inte alls vill vara, och den personen kommer du vara för resten av ditt liv. Dvs, du kan aldrig fly din färg, ditt sätt av se på världen och dina medmänniskor, när det väl blivit en del av vem du är. /D

Hej Sten! Det är en kortfilm, däremot skrev jag en liknande historia för ett år sen, ett manus till en novellfilm, men jag blev aldrig riktigt nöjd. Historien räckte inte till, helt enkelt. Passade bättre till en kortfilm. Nej, det är inte mycket till handling. Ganska sketchartad och karaktärsdriven. Peters mål är att ta kontakt med Hanna men när det inte blir som han tänkt sig, undrar han istället varför hon tittat så som hon gjort, vilket ju var det som gjorde att han misstolkade henne så grovt. När han väl får svaret på det, är filmen slut. Har du något exempel på vad du menar med Lasse Åberg-vibbar? För jag är ganska nöjd med just den dialogen men eftersom jag skrev det igår finns väl risken att jag är blind för min egen text. Tack för att du läste det! /D

Produktion: Att bli sedd Genre: Drama. Sidantal: 27. Filmade manuset i augusti. Lägger upp filmen när den är färdigklippt. /D

Förstår inte heller vad problemet är, bara för att man sär skriver :) betyder det inte att man är dum i huvudet eller saknar bra idéer. Det handlar trots allt inte om raketforskning, utan om manusskrivande, och tyvärr kan vi inte alla vara Ingmar Bergman, skriver själv ett manus till en novellfilm tillsammans med någon annan och skulle nog aldrig fått ordning på det utan den andres input. Är alltid med öppen för samarbeten och om trådskaparen bodde i Sthlm skulle jag gärna ta en fika med honom för att se om vi klickade … Nåväl, jag önskar dig all lycka till, Hasses, men ha tålamod. Det brukar ta ett tag att hitta bra människor att jobba med. /D

Tja! Jag har ett kortfilmsmanus på 9 sidor som jag söker regissör till nu i höst eller till nästa sommar (sök "Sjungande eld" i forumet), om du är intresserad säg till! /D

Hej Kid A! Ingen anledning att be om ursäkt, bättre sent än aldrig. Du har bra tankar, ska klura på det du skrivit, samt det andra har haft att säga. Men för tillfället har jag tagit en paus från detta manus, skriver en novellfilm tillsammans med en annan medlem på forumet och vi satsar på att ha en slutversion klar i slutet av sommaren, siktar även på att spela in en teaser till ett långfilmsmanus som jag har under arbete, så det kommer bli en hel del förberedelser inför det också. Så jag tar upp det här nån gång i höst, tänker jag, för tyvärr kan man ju inte klona sig och jobba på hur många projekt som helst åt gången :) Men om du känner för att läsa och kommentera det senaste utkastet, så gör gärna det! /D EDIT: Historien om min rumskamrat låter intressantare än vad det var, faktiskt. Det var mer olustigt än otäckt. Men vem vet, kanske inspireras och skriver om det någon dag, inte helt omöjligt.

Hej, Var inte blyg, ring dem och presentera dig, berätta att du har skickat ett manus till dem och att det ligger i deras intresse att läsa det. Det är långsam process, kan ta flera månader innan du får ett slutgiltigt svar, även ifall de tycker det du skrivit är bra. För Dig som författare, handlar det mycket om tålamod och självförtroende. Man måste tro på sig själv och på sin berättesle. Det märks och imponerar. Kör hårt :) /D

Äntligen helg och äntligen frisk dotter också :) Du ställde några frågor som jag ska försöka besvara efter bästa förmåga, och jag har själv också en undran om att du kanske kan hjälpa mig vidare med historien. Hoppas det, behöver hjälp att ta mig vidare, ner i djupet, så det vore schysst om du ville skriva mer i tråden eftersom du verkar ha förstått vad som sker och vad det handlar om. Men ni andra på forumet är förstås även ni välkomna att skriva en rad eller två … Jag är inte säker på att jag hänger med där, att dottern har den avrivna biten på mamman? Vad sägs om det här istället, hon har ett foto på Inferno? Eller en Lp-skiva av just honom? Min tanke är att han är något av en kulthjälte som släppte ett par skivor på 90-talet, typ som punkarnas variant av Lelia K. Vad tycks om det? Det är precis så jag har tänkt det, därför jag skrev ”Han ser på dem med svarta ögon, en kraftig rynka mellan ögonbrynen”, men du har nog rätt, det går att utveckla, har du något förslag på hur jag ska göra det, få Thorgnys roll att ta mer plats? En tanke som föds: Thorgny kommer ut från sovrummet, för att hämta vinet, när Inferno går in i huset? De ser inte varandra men det byggs upp någon slags spänning? Inferno gör något hotfullt? Eller tittar på något visst sätt? Dåligt, jag vet, men något sånt, eller? Med det prickar du in det som jag uppfattar det är problemet, det är helt enkelt för lång transportsträcka, förslag på strykningar? Det ska åtgärdas! Har som sagt bott med schizofren person så det lär inte bli något större problem. Allright. Jo jag håller nog med. Har du fler förslag på ändringar i dialogen? Och sist men inte minst, tack för att du bekräftar det som jag redan känner :) Allt gott, /D

Tja, och stort tack för att du läste det och kom med så pass bra kritik som du gör, jävligt uppskattat ska du veta, kul när folk förstår vad man försöker berätta för något och kommer med förslag på förbättringar. Jag är för trött för att skriva mycket mer just nu, har varit hemma med en sjuk dotter i 2 dagar och har svårt att ställa om till manus-tänk men jag återkommer om en dag eller två och ger feedback på din feedback :)

Hej! Jag har en regissör som är intresserad, dock inget som bestämt än. Vi diskuterar fortfarande manus. Vad har Du gjort tidigare? Men skriv inte här, skriv till min mail istället :) Jag har flyttat fram inspelningen till nästa sommar, har två andra projekt på gång och vill fokusera på det just nu. Men det betyder inte att jag ska ligga på latsidan när det gäller denna kortfilm, manuset har växt sig större än det var tänkt från början och jag känner att det vore skönt med en budget, vilket betyder att i höst kommer jag börja jaga producenter. Hälsningar, /D

Ytterligare en version klar. Fast, det saknas fortfarande något i mitten, och jag hoppas att någon här kan hjälpa mig att komma underfund med vad. Borde jag kanske fördjupa ännu mer utav schizofrenin, skulden, saknaden över dottern? Eller göra något mer av Guds-temat som smugit in? Och det är bara att säga till om det är något som ni inte förstår så förklarar jag tanken bakom! Som jag skrev tidigare, gränsar det ju nästan till en konstfilm. /D

Jo det är sant men du kanske kan skriva om manuset till en novellfilm? Jag och en kompis fick stöd till en sån.