Daniel Hållquist

God morgon, Ja, det kan nog störa kan jag tänka. Tack så mycket. Jo, precis, torsdag. Vi ska skicka in manus samt inspelningsplan. /D

Version 14 klar, vad tycker ni?

Hej, drack lite vin och skrev en monolog om nötter :) EXT. PARK - DAG En lekpark med gungor, sandlådor, klätterställning och små lekhus. Jonas, 30, sitter i ett av husen och vräker i sig ett paket med nötter. Hans blick är intensiv och nästan stirrande, ögonen blå. Han ser in i kameran - på oss som tittar, och börjar tala tyst och försiktigt. JONAS Mina nötter är goda. Tar hungrigt en näve nötter. JONAS Mina nötter är salta. Ännu en näve nötter. JONAS Mina nötter är dom smakrikaste i hela världen. Slickar sig om fingrarna. JONAS Det är därför jag har fiender, därför att dom är avundsjuka, på att mina nötter är mycket godare är deras nötter. Ryktet sprider sig liksom. Har en person fått smaka, vill alla få smaka, och om alla ska få smaka blir det ingenting kvar åt mig. Ännu en näve nötter. JONAS Mina fiender. Det värsta är att dom utger sig för att vara mina vänner, men dom är egentligen inte intresserad av mig som person, utan mina nötter. En gammal dam med hund går förbi. Jonas tittar efter henne. JONAS Såg du hur hon stirrade? Jag orkar snart inte längre. Vem kan jag lita på? Ser sig ryckigt omkring, som om han letar efter något. JONAS Tycker du att jag överreagerar? "Vad fan, var inte så girig, låt dom andra få smaka?" Skippa det skitsnacket va! Dom kan köpa sig sina egna nötter! Ännu en näve med nötter. JONAS Mina nötter är mina nötter, precis som min själ är min själ. Torkar sig om munnen med ena tröjärmen. JONAS Till och med ett barn förstår. Mitt är mitt, ditt är ditt. Hur svårt ska det va? Ännu en näve med nötter. JONAS Vad gör du här, egentligen? Är du också ute efter att få smaka? Suga i dig det salta? Glöm det. Glöm det, säger jag bara. Äter demonstrativt upp nötterna. JONAS Slut på nötter. Ler vansinnigt. JONAS Men jag har mera. Stoppar in en hand innanför byxlinningen och tar upp ett nytt paket med nötter. JONAS Nötter med russin. Och du får inte smaka. Gå, stick hem till Farsta, din jävla tattarunge. Öppnar paketet och äter av nötterna. JONAS Försvinn. Russin, det är allt du förtjänar. Kastar russin på kameran tills den drar sig tillbaka.

Jag har efter noga tänk, bestämt mig för att stryka ängeln, förslag på hur jag kan utveckla konflikten mellan Erik och människofåglarna? Och kanske Gud? Det är fortfarande tänkt att bli en musikvideo.

Bra förslag, men om du lyssnar på låten: , så förstår du säkert varför det inte går att genomföra. Det är nämligen en spokenwordlåt och all av ängelns dialog och vocie over är själva texten som framförs. Leker med tanken att berättaren ska vara anonym, en okänd röst som man aldrig ser i bild? Då kan jag kanske något mer med ängeln. Eller så stryker jag honom helt och hållet. Eller så struntar jag i att göra en musikvideo, gör som du föreslår och gör en riktig sketch av det istället. Vad återstår att se.

Jo, visst är det så, men inte alltid. Jag personligen älskar konstig humor. Ett exempel: Roligt, nja, konstigt, ja. Men det är just det jag tycker är roligt med det, typ vad fan är det här? Det tvingar en att tänka efter: Hur känner jag inför detta? Du har en poäng, men det kan bli svårt, faktiskt. Jag skrev låten för över två år sen och hela poängen med sketchen är att fungera som en slags musikvideo, det finns alltså inte så mycket tid till att utveckla varken karaktär eller handling. Har du något tips på hur jag kan göra det på den kort tid jag har, 2:30? Nej, det är vanliga måsar :) Vissa människor, som Erik, kan känna avund för hur djur lever när de lever i naturen. Det tycks enklare, tycker de, och de önskar att de också skulle kunna ta en del utav det, men det kan de inte, därav Eriks ilska. Men jo, jag har tänkt mig att skådespelarna ska klä ut sig i fågeldräkter. Ja. Behövs det förtydligas, tycker du? Tack, Désirée. Bra kommenterar. Som vanligt. /D

”DU & GUD” INT. STRAND - DAG Det är en kall höstdag, mulen och grå. Havet stormar. Höga vågor sköljer upp över stranden, medan ERIK, 25, går runt och pratar med sig själv. Tona till svart: Text: Du får runt och pratar, med dig själv och med Gud. Erik sitter med huvudet böjt och gnuggar händerna mot låren några gånger. Han tittar ut över havet och pratar upprört för sig själv. Kinderna är blöta av tårar. Tona till svart: Text: Du pratar och du pratar, men Gud syns inte till. Erik pratar för sig själv, djupt plågad. Tona till svart: Text: Är det just därför du pratar för dig själv? Därför att han har övergivit dig? Lugnar det tjattrande ljudet av din kluvna tunga? Cirka tio meter längre bort skriar människofåglarna, 4 män utklädda som fåglar, medan de springer runt och viftar på armarna. Tona till svart: Text: Fåglarna ömkar dig, de tycker du är en ynklig figur. Stranden är öde och det enda som hörs är människofåglarnas skriande. Erik tittar upp mot himlen medan människofåglarna dansar runt honom. Tona till svart: Text: Du ser upp mot himlen, rädd och kall, förvirrad och arg, och du säger: “Jag vet att det jag gör är nödvändigt”. Erik viskar orden för sig själv. Människofåglarna skrattar sig fördärvade. Tona till svart: Text: Av någon anledning får det här fåglarna att brista i skratt, de skrattar och de skrattar och de skrattar. Erik ställer sig upp och ser på människofåglarna, som fortfarande skrattar, och skriker åt dem med gråten i halsen. Tona till svart: Text: Det är först nu du förstår att ni aldrig någonsin kommer kunna bli vänner. Hur ska de kunna förstå dig? Du? En människa? Erik börjar slåss med människofåglarna, som snart flyr. Tona till svart: Text: Var är Gud, frågar du dig själv. Var? Var?! Vinden blåser. Erik ser sig ryckigt omkring. som om han söker efter något. Tona till svart: Text: Varför vill han inte prata med dig? Vad har du gjort honom? Erik vadar ut i vattnet, huttrar. Tona till svart: Text: Du kan inte leva utan hans kärlek. Du måste få prata med honom! Vågorna sköljer över Erik, som tappar balansen och får sig en kallsup. Tona till svart: Text: Farväl grymma värld! Erik blir alltmer orkeslös, får kallsup efter kallsup. Plötsligt får han syn på Gud, en reslig man med grå stänk i håret. som står och ser på honom ifrån stranden. Tona till svart: Text: Gud! Gud vadar ut i vattnet och drar upp Erik på stranden. Erik ser in i Guds ögon. Blå. Outgrundliga. Tona till svart: Text: Han älskar dig, trots allt! Erik ler lyckligt, Gud ruskar bistert på huvudet. Tona till svart: Text: Eller? Gud ger Erik örfil efter örfil. Tona till svart: Eftertexter. Havet stormar. Höga vågor sköljer upp över stranden, medan ERIK, 25, går runt och pratar med sig själv.

Bra, om det är så. Jag är smårädd att det inte riktigt ska fungera så som jag tänkt det. Allright. Det ska jag helt klart tänka på, om Dennis ska bli ännu våldsammare mot slutet. Nej, faktiskt inte, har två andra projekt som ligger mig varmare om hjärtat, ytterligare en novellfilm som jag har under arbete, samt en långfilm som också är på manusstadiet, men den ligger på is för tillfället. Gör först och främst denna film för att visa producenter och annat branschfolk att vi kan göra en bra längre film, gillar självklart historien och karaktärerna, men målet har hela tiden varit att göra en bra, enkel novellfilm, varken mer, varken mindre. Dröjer ett tag innan jag svarar igen, får besök av min mor som kommer hela vägen ifrån Gävle. Så trevlig helg! Och om det är något du tycker kan bli bättre, så skriv! /D

Jo, jag förstod nästan det :) Vad tyckte du annars? Saxar lite snabbt ifrån wikipedia: ”Novellfilm är en svensk beteckning för längre kortfilmer. Novellfilm har under 2000-talet marknadsförts av Svenska Filminstitutet under namnet "Svensk novellfilm". Enligt Svenska Filminstitutets normer ska en novellfilm ha en speltid på 28 minuter”. /D

Hej igen, Tycker du? Är det inte förståeligt att Ola är arg, med tanke på hur natten utvecklat sig? Mirka har ju ljugit för honom och byggt upp hans förhoppningar om att det skulle kunna bli något mellan dem. Vem skulle vilja vara tillsammans med en tjej som behandlat en på det viset, trots att man varit väldigt kär i henne en gång i tiden? Om du menar det jag skrev om att han väljer livet, ja, det var mest nattligt svammel ifrån min sida, det är mer något som man kan ana sig till, inte något som slås på näsan. Det ska bli en novellfilm, btw. /D

Tack, kul att höra, har du några förslag på förbättringar? Ola lämnar Mirka eftersom han är arg på henne, känner sig lurad och förnedrad, samtidigt som han också börjat förstå att om han väljer att vara med henne så skulle han med all säkerhet dras in i hennes värld av destruktivitet och droger. Ola väljer något annat, vet dock inte vad, har inga framtidsutsikter och heller inte längre några illusioner om kärlek. Livet, kanske, vad det nu innebär. /D

Fan, ännu ett fel :) Det ska stå Mirka, Hanna är en person ifrån ett manus som jag skriver i samma veva.

Hej, Bra idé, känns som en film som jag skulle kunna gå och se. Dock ett förslag på en ändring: Är det verkligen nödvändigt att David har dödat sin pappa? Det känner överdrivet på något sätt. Polisen är ju faktiskt rätt så duktiga på sitt jobb och med tanke på familjesituationen så borde de kunnat lista ut vem ligger bakom faderns försvinnande, jag menar, de frågar väl ut familjemedlemmar när någon försvinner? Något borde de ha anat, tycker jag. Hur som helst, nu till mitt förslag, vad sägs om att Davids pappa, efter att ha varit förvunnen i några månader, återvänder mot slutet av filmen för att först då bli mördad av David? David är av förklarliga skäl arg på sin pappa, men han är också bedrövad efter att Emilia tagit sitt liv och skulle hellre hämnas på Emilias pappa, som han anklagar för hennes död, men tar istället ut sin ilska när fadern, tyrannen, återvänder. Efter mordet hamnar David i fängelset där han tar sitt liv. Du kan i början av filmen introducera fadern, som snabbt försvinner ur handlingen, sedan fokuserar du på David och Emilias relation, för att sedan efter att hon tagit livet av sig återknyta till relationen med fadern. Som sagt, bara ett förslag. /D

Hej på er, på måndag ska jag börja på en ny version, eller ny och ny, jag ska ta fram mina allra bästa kritiska glasögon och försöka korta ner manuset, men innan dess frågar jag er: vilka scener kan huggas av eller strykas? finns det dialog som är överflödig? kort sagt: vad kan tas bort utan att historien blir lidande? /D

Hej och välkommen, Kasst? Okej, nej, det är ju inte en färdig sketch än, finns en hel del som kan förbättras. Vi, jag och Henrik, ska ses om några veckor (när det lugnat ned sig med andra projekt) och skriva ett nytt utkast, har bestämt oss för att skriva om början och mitten, medan slutet förblir mer eller mindre oförändrat. Då ska vi, tro det eller ej, låta oss inspireras av Lars Noréns klassiska pjäser ”Natten är dagens mor” och ”Kaos är granne med gud”. Nu ska jag tillbaks och jobba! :) /D

Hej, tack för att du tog dig tid att läsa! Men skulle du kunna förklara bättre varför du tror att slutet kommer bli dåligt? Och varför tycker du det är synd att man ser personerna utanför dörren? Man ser dem endast som hastigast. Dennis är väl ändå en färgstark karaktär? Mirka är också intressant, tycker jag. Motsägelsefull, liksom. Ola är ju en mes, men det är ju meningen. Det är ett överraskande och roligt grepp, anser jag, men en huvudkaraktär som inte beter sig som en huvudkaraktär, ungefär som i Fassbinders “Varför löper Herr R amok”, en huvudkaraktär som är tyst, velig och osäker, och som irriterar publiken så pass mycket att de slut känner att något måste hända, som får dem att vilja skrika: “säg något, gör något, bete dig som en man!” Det är vår förhoppning att Olas frustration (över situationen, sig själv) under filmens gång blir publikens frustration, men så mot slutet händer ju också något som fungerar som en förlösare, både för Ola och för publiken. Ja, det är i alla fall något som jag själv går igång på, men jag känner också hur jag mer och mer dras åt avantgardiska filmer och historier som känns hämtade rakt från verkligheten. Som exempel kan jag ta Jim Jarmuschs debut Stranger Than Paradise, synopsis är hämtat från 1001 filmer Du Måste Se Innan du Dör. Stranger Than Paradise, synopsis: “Trots det inte finns mycket till handling är Stranger Than Paradise inte det minsta lös i konturerna. Willie är en slöfock som bor i New York. En dag får han oväntat besök av sin ungerska kusin Eva. Efter en tid i Willies lägenhet far Eva till Cleveland för att bo hos moster Lotte. Willie och hans kompis Eddie åker så småningom också till Cleveland för att hälsa på Eva - de har hur som helst inget bättre för sig. De tre åker till Florida tillsammans i ett sista försök att göra något åt sin leda, men inte ens havet kan väcka dem ut deras självförvållade dvala. Filmen driver med den amerikanska drömmen. Evas syn på Amerika är gräset alltid är grönare på den andra sidan, men denna bild slås i spillror när hon tvingas inse att landet kan vara lika trist och andefattigt som vilket annat land som helst. Samtidigt är Eva den enda av de tre som försöker göra något åt sin kvävande situation. Willie och Eva utstrålar samma monotoni vare sig de åker till Cleveland eller Florida, de är som vandrande svarta hål som suger ur livskraften ur varenda plats de hamnar på. Därför måste Eva till slut fly, även om Willie och Eddie nog förstår att hon kanske samtidigt var deras enda flyktplats. Jarmusch låter större delen av filmen utspela sig i klaustrofobiska rum. Kameran står mesta dels stilla och registrerar huvudpersonernas märkliga, banala dialoger. De verkar egentligen inte vara vänner, men eftersom de sitter i samma båt försöker de göra det bästa av situationen. Inget håller dem kvar där de är, men det finns heller inget som lockar dem att bryta upp från sina blygsamma omständigheter“. Jag gillar Jarmusch (en ny upptäckt) och siktar på att göra likande filmer själv, tycker alldeles för många filmers dramaturgi känns falska och påklistrade och jag törstar efter filmer som på något vis fångar livets komplexitet. Som sagt, utveckla gärna vad du skrev, ha det fint! EDIT: Det kommer tyvärr dröja innan jag svarar på eventuella inlägg, har nattskift ikväll och ska sova ut imorgon, för att sedan jobba kväll (17 - 22), dagen efter det är jag med min dotter (som saknar dagisplats) och kommer inte ha tid att logga in och skriva några längre inlägg. Så: Tidigast torsdag hör ni av mig nästa gång :) /D

Nej, egentligen inte. Mathias, regissören, tyckte att det var svårt att sympatisera med Mirka, så jag skrev detta som en förklarning till varför hon blivit missbrukare, dvs, hon levde för dansen från hon var 6 till hon var 13 men efter skadade hon sig och lyckades aldrig fylla tomrummet, hamnade i fel kretsar och drogs mer och mer in i droger. Hmm. Du har nog rätt. Vi får se om det blir kvar eller inte, beror på om jag får ner längden på något annat vis. Bra förslag på strykningar. Fler förslag? Det uppskattas mycket, ska du veta. Jag har fått en deadline till slutet av maj, Filmbasen, som lovat oss tekniskt stöd (och eventuellt ekonomiskt) vill se en slutversion tills dess. Förståeligt, med tanke på att vi fick stöd, för 1 ½ år sen och fortfarande inte levererat :) Nej, jag har bestämt mig för att stryka tillbakablickarna helt och hållet. Men jag tycker det vore rätt häftigt att öppna med en inledningsscen där en kvinna ger en man en avsugning men det är inget undergivet över det som i porrfilmer, snarare mannen som är underlägsen kvinnan. Tack för kommentarerna! /D

Spontana tankar ... Vad tror ni om att man stryker tillbakablickarna? Och avsugningen kommer i första scenen, i hallen istället för på toaletten? Eller precis i början av filmen. Dennis kommer hem och avbryter dem (ovetandes).

Hej daac, tack för du läste det och tack för lyckönskningarna! Bra! Det är tänkt att det ska låta stolpigt, Ola är inte en person som kan uttrycka sig så väl, han vill ge Mirka en genuint menad komplimang men använder sig av en kliché istället. Det är också tänkt att denna kommentar ska visa hur blind han är inför hur Mirka faktiskt gått ner sig, för i hans ögon är hon fortfarande lika vacker som när han i hemlighet var kär i henne. Vi har haft problem med Dennis, eller alla tre karaktärerna ärligt talat. De har varit för endimensionella, men särskilt Dennis. Tidigare var han mycket mer hotfull, på köpet att det blev allt han var, en skitstövel som tryckte ner Ola så fort han öppnade munnen. Nu är Dennis ett offer. Man kan till och med se på det som om han är den som blir mest sårad av vad som händer. Han är i alla fall den som upplever det största sveket. Ja, det har du rätt i, det är lite för mycket knarkande. Vi tonar ner det till nästa version. Ojdå! Det är fel. Det är förstås Dennis som knuffar Ola, inte tvärtom. Förslag på strykningar? Annat som kan förbättras? /D

Skräck, säger du? I så fall kan du göra det ännu otäckare. Har du sett Pasolinis “salo, eller sodoms 120 dagar“? Den är jävligt äcklig och obehaglig, och den tror jag att du kan inspireras av. Men först och främst, stryk Khan, jag tror det blir betydligt bättre utan honom, är tillräckligt intressant om det är två unga kvinnor som förudmjukar en ömhetstörstande medelsålders man. Med tanke på att Ibrahim faktiskt vill ligga med dem, tycker jag också att han borde vara mer med på noterna, åtminstone till en början, tills det spårar ur, och tjejerna börjar jävlas med honom, får honom att ställa upp på saker han egentligen inte vill göra men som han gör ändå eftersom han är svag och inte riktigt förstår vad som händer. Jag ser det som att han vill ha närhet, inte sex, är det rätt? Förtydliga det i så fall. Jag tycker också att du borde vänta med att avslöja att de spelar in tills på slutet. Då blir det ett mysterium för oss som tittar. Det är ett intressant tema, kör på! /D

Jo, skriver nog så istället. Blir tydligare. Det hoppas jag, vi har jobbat med i snart två år. Från och till, så klart. Men jag ser fram emot att höra vad du tycker, kom gärna med förslag på strykningar och sånt. Jag tror att vi måste få ner längden till 22- 23 sidor, ska bli en novellfilm, alltså 28 minuter speltid. /D

Hej, ett manus som jag skrivit tillsammans med forumets egen Bergman :) Det är ett kammarspel med tre personer - Ola, nyss hemkommen från en lång visit i London, Mirka, som han var olyckligt kär i under tonåren, och Dennis, hennes gangster till pojkvän och hans barndomsvän. /D ÅTERSEENDE (version 14).pdf

Tja, J! Min åsikt: Spännande, men alldeles för långt. Problemet, som jag ser det, är att du har en intressant situation men du har ingen riktig historia. Du borde skriva om det så att det blir runt 6 - 8 sidor (antar att det ska bli en kortfilm?), stryk Khan som inte tillför någonting alls, förutom som en slags gubbe i lådan, och akta dig för att skriva för mycket dialog, blir lätt tomt prat. Ibrahim är lite för passiv, tycker jag. Men spännande som sagt, helt klart värt att jobba vidare med. /D

Okej, jag får testa det, då :) Men det vore roligt om det kunde bli väldigt mycket fradga, som jag har rabies typ. Raklödder kanske, haha.

Hej på er, jag har också en fråga :) Ska producera en sketch, som jag också skådespelar i, och i den ska jag dö genom akut matförgiftning, kroppsryckningar och en massa fradga som forsar ut genom munnen, hur gör jag fradgan på bästa vis?