Daniel Hållquist

Tack alla!

Hej! Tips på sidor liknande Voodoo Film, fast för engelsktalande? Jag har en ny kortfilm på gång och denna gång har den engelska undertexter och jag vill så klart försöka få så stor spridning so möjligt. /D

Webb-serien "Terror på hjul"

Hej, bor du i Gävle med omnejd? Gör du film? Då är kanske det här något för Dig? Jag är född och uppväxt i Gävle men jag flyttade till Stockholm 2007 för att gå Manuspiloterna, en manusutbildning, och efter det blev jag kvar här. Som så många andra. För några år sen hade jag ett spokenword-projekt vid namn "Skuggpojkarna" och vi gjorde två låtar som jag fortfarande är väldigt förstjust i, varav en, "Johan", utspelar sig i Gävle och i Skutskär som också omnämns i texten. Här kan du höra låten: De senaste månaderna har jag börjat fantisera om att göra två riktiga musikvideos till dessa låtar men eftersom jag vill att "Johan" ska spelas in i trakterna kring Gävle så behöver jag komma i kontakt med några som vill göra detta åt mig, jag känner inga filmmänniskor där och jag är där rätt sällan också, så om jag ska göra det själv så lär det nog aldrig bli av. Tanken med videon är att göra en mörk och otäck film, filmat utifrån karaktärens point of view, något som påminner om en rekonstruktion från "Efterlyst", men snyggare förstås! Låter det intressant så kan du väl höra av dig så diskuterar vi mera? Hälsningar, /Daniel

Japp, då är man filmstjärna då :)

Hej! Första inlägget på sida ett, hoppas du gillar det! /D

Hej, jag heter Daniel och jag söker efter teammedlemmar till min novellfilm, ”Att bli sedd”, som jag planerar att spela in sommaren 2014. En film om en man som heter Johan, arg, ensam, avtrubbad, som en dag ser hur Hanna, kassörskan på den lokala mataffären, tittar på honom, verkligen stirrar. Varför gör hon så för? Är det för att hon är intresserad? Johan blir hur som helst nyfiken och får plötsligt fokus … Låter det intressant? I så fall kan ni följa denna länk: http://forum.voodoofilm.org/kolla-mitt-manus/31399-man-vaeljer-inte-sin-faerg-8-a.html, så kommer ni till en tråd där ni kan läsa manuset. Det kommer bli min allra första novellfilm, jag har främst gjort kortfilmer innan men i takt med att jag alltmer börjat hitta mig själv som manusförfattare och även fått upp självförtroendet som regissör så känner jag att blivit dags för en film med längre format. Det är min önskan att ni som svarar på denna annons inte bara hjälper mig med denna produktion, utan att ni även hjälper mig med andra, för jag tror det är smart om vi gör något enklare tillsammans innan vi kastar oss in i att göra en novellfilm. Jag är dessutom med i en humorgrupp som heter Pumas Pamas och vi har flera kortare produktioner inplanerade, men på grund av att vår fotograf och ljudtekniker flyttat ifrån Stockholm så är vi i behov av kompetenta personer som kan ta ansvar för det tekniska. Det är först och främst fotograf och ljudtekniker som jag vill komma i kontakt med, men även scripta och klippare är välkomna att höra av sig. Det vore också guld värt om någon skulle vilja axla ansvaret som producent så att jag som regissör endast kan fokusera på det kreativa. Samtliga får en symbolisk summa i lön för ert arbete. Vad säger ni? Är ni sugna? Hör i så fall av er på: clarkhallquist@hotmail.com Hälsningar, /Daniel

Är du duktig på att skriva? Har du svart humor? Men också ett allvar? Då är du kanske intresserad av att hjälpa mig utveckla ”Terror på hjul”, en serie om Olle, rullstolsbunden terrorist. Jag har skrivit del ett, som ni kan se här: , och jag kommer även skriva fler delar, men eftersom jag också har andra projekt på gång så inser jag att risken är stor att detta projekt rinner ut i sanden om jag inte tar in hjälp från utomstående. Tanken är att göra flera avsnitt, runt 10 – 12, så att vi sedan kan visa för produktionsbolag att vi faktiskt har stoff till en riktig serie. Jag regisserar samtliga avsnitt. Betalar en symbolisk summa på 300 kr per avsnitt. Vid intresse, hör av dig till: clarkhallquist@hotmail.com Bifoga gärna en text som du skrivit, novell, pjäs, manus, det spelar ingen roll. Mvh, /Daniel

Tack Sten, verkar intressant.

Är det så, tycker du? Jag har aldrig varit på festival så jag vet inte ... Nå, jag skulle ändå vilja komma i kontakt med en festival som fungerar som ett slags forum för människor som inte drivs kommersialism och vars uttryck kan te sig annorlunda. /D

Hej! I denna tråd så tänkte jag att vi kan länka till festivaler, både nationella och internationella, som riktat in sig på smal, experimentell film. Efter en snabb googling så hittade jag dessa … Vad är VIDEOGUD? | Videogud, VideoArt.net - Video Art and Experimental Film Festival 2013, videokonst festival ängelholm | AIVA Någon som har hört talas om dem förr? Som har erfarenhet av dem? Om inte, finns det andra festivaler som du känner till och som du kan dela med dig av dina erfarenheter utav? /D

Det är svårt att bedöma endast 20 sidor men jag har svårt att se vad du vill med filmen? Det händer inte mycket och jag får ingen riktigt känsla för karaktärerna. Ett problem, enligt mig, är att de redan är tillsammans när filmen börjar, vilka är de, varför ser vi på en film med dem? /D

Jo, jag har gillat den :) Men nu måste jag lämna diskussionen, har börjat jobba igen efter några dagars ledighet, 8 – 20 skift, slitsamt, kan jag säga! Kaos på mitt jobb, dessutom. Men tack för förtydligandet, nu förstår jag dig bättre /D

Det ena utesluter väl inte det andra? För om man inte vågar se livet i vitögat, den hårda verklighet som vi faktiskt lever i, finns det inte då risk att man hänger sig åt fantasier? Jag säger inte att du gör det, jag tycker mest att det är intressant att diskutera med en annan skrivande person som har helt annat perspektiv än jag. Absolut, jag ville endast peka ut en scen som jag misstänker att du inte analyserat särskilt mycket och kanske diskutera det vidare?

Definitivt. Jag drivs av desperation! :) Lyckliga slut i all ära, jag gillar dem, jag skrattar åt dem, jag gråter till och med ibland, men är det inte farligt när det lyckliga slutet blir som ett självändamål? Det måste väl få finnas plats för sorgliga slut också? Hopplösa till och med? För så kan ju livet vara och filmerna bör väl spegla livet? Jag tycker du har fel där. Se på scenen på slutet där Brandon bryter ihop, vem säger att han inte tar med sig något av det, vilket sen kan leda till en insikt om att ändra sig? Jag ser iaf den möjligheten, gör inte du det? Han känner ju uppenbarligen något väldigt starkt så om han bara håller fast i den känslan så kan det nog ordna sig för honom, tror du inte? Men just det där är ett misstag som många gör, de tror att när filmen tar slut så tar också karaktärernas liv slut, och så är det ju naturligtvis inte, ett slut är aldrig ett slut, vad händer med det förälskade paret efter att de fått varandra? I många fall skilsmässa! Vad händer med Johan i mitt manus? Lär han sig något? Enligt mig bör en riktigt bra film väcka lika många frågor som den ger svar. Det tror jag mycket väl att du kan men det skulle inte bli ett dugg trovärdigt. För nu är inne på det som jag skrev i mitt förra inlägg, att ens författares ego ibland kan få honom/henne att styra över sina karaktärer som pjäser i ett spel, och i samma ögonblick som de tillåter sig att göra det så sluter de även att ta sina karaktärers känslor på allvar. Ta syskonen i ”Shame” som exempel, hur ska de kunna nå varandra? Det är som en mur mellan dem och de är båda två riktigt skadade av sin uppväxt, vad de nu varit med om, jag gissar på incest. Hur ska man som författare ge dem ett lyckligt slut, ett slut som känns sant utifrån vilka de är? Tro mig, om man gav dem ett lyckligt slut så skulle det bli oerhört falskt. Hur gör man det med gott samvete? Javisst, de är ju trots allt bara karaktärer i en film, inte riktiga människor, men deras smärta är alldeles för sann, det finns människor därute som varit med om liknande saker och jag tycker inte att man ska förringa deras kamp genom att göra en film som visar hur enkelt det är att lämna det hemska bakom sig. /D

Fegt? Det där förstår jag inte alls, faktiskt. Jag tycker snarare att det är ett tecken på arrogans eller okunskap om man ska försöka ge publiken enkla svar på svåra frågor. Vissa saker är faktiskt så hemska och lämnar så djupa sår, som till exempel det som karaktärerna i ”Shame” varit med om, att det i mina ögon skulle det vara rent ut sagt skamligt om de som gjort filmen skulle försöka lösa det åt dem, och varför då, frågar man sig, jo, för att publiken ska förstå det och må bättre! Nej, sånt gillar jag inte alls, som du nog märker :) Du skriver också att publiken inte kan göra något men när du gör det så låter det som om du skriver om barn, för barn har ju, som vi vet, svårt att bearbeta sånt som är komplext och jobbigt, vuxna däremot, tänkande vuxna ska väl klara av det? Att tänka efter själva, sätta sig in i en annan människas situation, dra egna slutsatser? Jo, så är det nog. Men jag tycker inte det är något problem, det är okej att tycka, tolka olika. Men om du frågar mig, och det är ju jag som skrivit det :), så påverkar inte auran något, som jag skrev förut, den är som en spegel, en spegel för själen, varken mer, varken mindre. För att citera Hanna igen: ”Jag ser hur du mår. Jag ser din aura.” Det är alltså inget stort mysterium som ska lösas. /D

Nej, på det viset är vi olika, jag har inget emot tvära slut, vill heller inte börja analysera förrän efter filmen är slut. Som jag tidigare nämnt så har jag också en försmak för filmer som bryter mot det konventionella. Har du sett ”Shame” av Steve McQueen? Jag såg den förra veckan och den var riktigt tung, skitbra, bästa jag sett på länge, det som jag gillade bäst med den var att man inte fick några svar i huvud taget, endast antydningar. Så himla ovanligt, tycker jag, och modigt, med filmer som respekterar sin publik så pass mycket att de vågar lämna saker och ting öppet för tolkning. Trots dialogen på slutet? HANNA Nej. Men du väljer ... JOHAN Vadå?! Vad väljer jag? HANNA Du väljer själv. Vad du gör, liksom. JOHAN Men jag väljer inte vem jag är, så ... HANNA Nej, men du väljer hur du vill leva. Visst, detta ger ju inga direkta svar men det antyder ju åtminstone att Johan kan förändra sitt liv på något vis … Att man har en svart aura behöver nödvändigtvis inte betyda att man är en galen mördare, det kan betyda det, men det kan lika gärna betyda att man är självmordsbenägen, alltså svart till sinnet. I Johans fall betyder det att han är fruktansvärt arg och ensam, har problem med att förstå andra människor, samt alkoholproblem och extremt dålig impulskontroll. Men som sagt, mycket är öppet för tolkning. Jag vill att publiken ska diskutera efteråt. Typ: ”Hur tolkar ni slutet? Förändras han? Kan han förändras?” Men vi får se hur jag gör. Det är inte helt möjligt att jag skriver en sån scen som du är ute efter, det tog mig 5 månader att ta till mig kritiken att jag borde stryka Inferno :) /D

Jo, jag tror också det. Jag tror också att när jag skriver klar dialogen mellan Johan och Hanna så kommer det bli tydligare. Jag leker även med tanken på att låta skådespelarna improvisera kring en eller två scener för att se vad de drar till med. Mycket möjligt att de överraskar mig när de får göra sin egen tolkning. /D

Ja, verkligen. Men du har helt rätt, Désirée. Det måste vara tydligare vem Hanna är som person, jag får jobba på det, helt enkelt. Nu när jag tänker på det ska jag nog låta henne skylta med en bok som heter ”Krama din skugga”, varpå de kan diskutera kring det. Då förstår man som publik att hon är intresserad av sånt, människans skuggsidor. Men där manipulerar jag också publiken. Du får tänka på att när Hanna säger allt detta så fruktar hon för sitt liv, därför får man tänka extra på om hon faktiskt tror på det som hon säger eller hon säger det som hon tror att han vill höra. Apropå auror. Jag tror inte auror är medfödda, eller att en aura måste vara permanent. Borde jag vara tydligare med det, med vad jag tror på? Måste publiken förstå fullt ut eller ska man låta dem dra sina egna slutsatser? Hur som helst, så här ser jag det, auror, de är som en spegel för själen, men precis som en spegelbild så kan den förändras beroende på hur man mår just den dagen, vissa personen dock, som Johan, de går omkring med samma aura dag efter dag, år efter år, de är trasiga människor, med oläkta sår, människor som är fast, vars livssyn, okunskap kring sig själva, och minst, dåliga handlingar har gjort att de kört fast och hamnat i en slags återvändsgränd. Svår fråga, förstås, men det här är vad jag tror på. En omedveten person har aldrig något riktigt val, därför är de dömda till ett liv i förvirring. En medveten person, vilket ju Johan börjar bli mot slutet, har alltid ett val, oavsett handikapp. En person med självinsikt är en person som när som helst kan börja göra rätt saker istället för fel saker, kort sagt, förändra sitt liv till det bättre. Om Johan gör det eller ej, det vill jag inte svara på, men jag vill att publiken ska tänka kring det. /D

Dubbelpost.

Tack :) Ja, jag hoppas verkligen det. Nja, det är för att manuset inte är helt färdigskrivet, så på vissa ställen har jag endast skrivit ner vad som ska sägas och göras, men jag har inte skrivit själva scenen. Det har jag gjort av flera anledningar. 1. Jag vill att skådespelarna som ska spela Hanna och Johan ska få vara med och utforma manus så mycket som möjligt och därför har jag fokuserat på grunden. Den främsta anledningen till det är för att jag läste en väldigt inspirerande bok i somras som verkligen inspirerade mig. Den hette ”Cassavetes on Cassvetes”, där regissören John Cassvetes berättade om sitt liv och sitt skapande, och han brukade alltid skriva manus på detta vis, vilket jag tilltalades av och själv vill utforska. 2.Som jag skrev i min förra post, jag ska söka manusstöd för detta manus och då skadar det nog inte att manuset ser halvfärdigt ut på vissa ställen, så länge som man ser att det finns en historia där. Jag förstår om det kan te sig förvirrande när man läser det, men det är iaf mina anledningar till varför vissa saker är slarvigt skrivna :) Förstår hur du tänker det och jag ska tänka på det. Men om hon pratar om auror, då tror jag att en smart publik listar ut varför hon tittar på honom. Hon ska få ett helt annat djup dock. Tanken är att hon är smårädd för honom, så pass att hon inte vågar tacka nej. Men efter hon går ut med honom ändrar hon åsikt i och med att han ger ett så fumligt intryck, ofarligt, liksom. Men som sagt, det framgår ännu inte i manus så jag förstår om det inte går fram. Nu ska jag iväg och hämta på förskolan, men tack för att du läste och kommenterade! Skriv gärna något mer om det är något du kommer att tänka på. /D

Kul att du tycker så :) Efter ett omfattande manusarbete så känner jag själv att det är bara en omskrivning kvar innan allt sitter. Skönt! Jag ska dessutom söka manusstöd med Moving Sweden om några veckor, mest för att jag är nyfiken på vad jag får för respons och för att det vore guld värt om man fick använda en del av stödet till att finansiera filmen. Ok, det ska jag tänka på. I mitt huvud så har denna historia växt sig till en långfilm, faktiskt, finns så mycket som man kan göra med relationen mellan Johan och Hanna, och i en långfilm skulle man också kunna göra något vettigt av Inferno. Men det får bli senare, först siktar jag på att göra en riktigt bra novellfilm. Jo, det är mycket bättre, tack! Och ett stort tack för att du läste och kommenterade inte bara denna version, utan den förra också! Tack för det, det uppskattas verkligen! /D

Ny version uppe :)

Nej, den har jag inte sett. Att skriva dialog ... Det är något av en svaghet som jag har, har lätt för dialog så jag lutar mig ibland mig för mycket på det. Försöker undvika det, men ibland faller jag dit. Bra idé! Nu kom jag på en scen där hon bär på en new-age bok och röker en joint :) En riktig flummare är det tänkt att hon ska vara, vill att man som publik ska vara tveksam till om hon faktiskt ser auror eller om hon själv är knasig. Jepp, det är grundtemat. Lägger upp nya version ikväll! Det är till 80 procent klart, en del dialog som ska skrivas och några scener som ska mejslas ut, men jag ska träffa skådespelarna i sep och höra vad de har att säga så just nu har jag fokuserat på att ner stommen. /D

Hej, tack för att du läste men denna version är gammal! Har skrivit en ny version, det var den jag berättade om på fb! Mycket som är sig likt dock, den stora ändringen är att jag har strukit Inferno helt och hållet. Också mindre dialog, försöker lära mig berätta mer i bilder, vilket gick rätt bra. Lägger upp nya versionen om en dag eller två! EDIT. Tanken är att berätta om en omedveten man som når ett slags medvetande. Om sig själv och sitt inre mörker. Därför det inte är fokus på auran, han vet ju inte om att han är svart. /D