Daniel Hållquist

J! Jo, jo, du har nog rätt, ska ta itu med det till nästa version, det och huvudkonflikten. Det är bara det att jag har en ovilja mot filmer där karaktärer förändras, kommer till insikt, blir bättre människor. En av mina ambitioner är att skriva ett manus där det händer så lite som möjligt samtidigt som man på samma gång berättar en intressant historia som säger någonting om vad det innebär att vara människa, som ett starkt ögonblick hämtat från någons annars så trista vardag, kanske låter pretto men fuuuuck iiiit :) Hörs på fredag!

Hej igen! Ok. Men sånt ska en bra regissör förstå ändå. Det är lätt hänt att kass formatering förstör läsupplevelsen. Jobbar idag och imorgon men ska försöka få tid att läsa det i helgen. Återkommer!

Tja! Började läsa men det var ganska jobbigt på grund av alla VERSALER. Versaler används endast när karaktärer presenteras för första gången och när det är något speciellt ljud som ska lyftas fram.

Tja! Bra kritik, kul - instämmer i det du säger om att det går för fort fram, blev stressigt i slutet eftersom jag var osäker på längden & ville inte att det skulle bli längre än 24 sidor. Men jag ska fokusera mer på huvudkonflikten, Dan & Erika, deras uppbrott. En annan sak: Jag vill också att publiken ska lära känna Erika på ett djupare sätt. Som det är nu blir det för vinklat. Men, vad skulle du spontant ändra på, om du var jag?

Är det någon som har några fler exempel på situationer mellan Dan och Alicia, hans dotter? Vill fokusera mer på det, vill även få in några fler filmiska scener, utan dialog.

Tja! Ett nytt manus av undertecknad. Arbetstiteln går under "Ett andetag kort" och det handlar om Dan, fd kriminell, nyligen utsläppt från kåken, som nu är hemma med sin dotter, håller på att anpassa sig till sitt nya liv, samtidigt har han börjat misstänka att hans tjej träffat någon annan medan han suttit inne. Läs om du vill och har tid :) /D ETT ANDETAG KORT.pdf

Ja hoppas det kan bli av inom de närmaste åren, behöver dock några miljoner för det. Men jag har en plan, som Sickan brukar säga, haha. Grymt bra förslag att börja filmen med Stödgrupps-scenen, att jag inte tänkt på det förut, har länge funderat på vad jag ska göra med den, gillar den verkligen men jag har också känt att den dragit ner på tempot. Nu är jag säker på att det kommer funka, fick många häftiga bilder i huvudet. Fler bra förslag? Nej nu ska jag sova med min dotter en stund, har jobbat hela veckan. Trevlig helg, Henning!

Kul - jag ser fram emot att höra vad du tycker om det!

Off-Topic :) Demo till låten: http://www.myspace.com/skuggpojkarna Finns det förresten några musiker på forumet? Jag letar efter bandmedlemmar, vill starta upp ett band som lirar en slags punk/blues hybrid, med inslag av spokenword à la Johnny Dowd.

Ingen som orkat läsa? Hoppas någon vill komma med något konstruktivt, jag ska låta det vila i ett par månader innan jag bestämmer mig för att börja på en ny version eller om det är dags att börja jaga producenter igen.

Du, det är ingen dum idé. Man vet ju aldrig hur långt man kan ta det. Ni andra: Har ni några synpunkter?

Du kan fråga någon här :) Här finns många duktiga. Lägg upp det på avdelningen för manus, be om kritik och fråga om någon är intresserad av att filma det. Det gjorde jag förra vintern och jag fick ihop ett helt team. Lycka till! /D EDIT: Produktionsbolag brukar, såvitt jag vet, inte vara särskilt intresserade av kortfilmsmanus. Det finns ju en hel del filmfestivaler, dit du kan skicka in din film när den väl är klar. Vårrullen kanske? Det är Stockholms största filmfestival för unga filmare (15-26 år)

:i Bara Bas, det är det enda instrument jag kan spela. Men jag träffade en gitarrist i lördags, han var cool, gillade Blues, Punk, Country, Spoken word, gillade verkligen mina texter också, kommer nog bli så att han hjälper mig göra klar låtarna.

Tja! Efter jag såg Crazy Heart blev jag inspirerad & skrev en countrylåt :e Nu funderar jag på om jag skulle göra om det till ett manus till en långfilm eller en TV-serie på 4 delar. Min fråga till er: Vad skulle jag behöva ändra på eller tillföra för att det skulle fungera? Jag tänker mig att protagonisten skulle sluta knarka & återförenas med något av sina barn på slutet. /D I väntan på morgondagens frälsning (Countrysång) Jag växte upp i en trist liten håla, där ingen nånsin, ingen nånsin, blir det dom helst vill bli. Dom har jobb som dom hatar, ansikten, stelna som is, snoriga barn, som ständigt luktar skit, själar, som skriker, som skriker, som skriker, efter någonting att klamra fast vid, någonting att tro på, som väntar, som väntar, som väntar, på nåt som aldrig, aldrig nånsin, kommer knacka på deras dörr. I väntan på morgondagens frälsning I väntan på morgondagens frälsning Jag svor att inte bli som dom, plockade upp en gitarr och började spela rock'n'roll, reste Europa runt och såg mig om, tills den dag, då en zigenarkvinna kom upp till mig och såg mig i ögonen, la en hand på mitt huvud och sa: ”Du kommer att bli precis som din far, precis som din far, precis som din far.” I väntan på morgondagens frälsning I väntan på morgondagens frälsning Jag blev förälskad och flyttade ihop med Li, det kändes tryggt, det kändes underbart. Efter ett år kom min son, sen kom min dotter, efter det kom ytterligare en liten tjej, som dog av spädbarnsdöd. Jag klarade inte av smärtan, så jag började rumla runt, en flaska hit och en flaska dit, whiskey, vodka, piller, och pulver. I väntan på morgondagens frälsning I väntan på morgondagens frälsning Li kastade ut mig, jag hade ingenstans att gå, jag hamnade på ett hak nånstans, kände mig jävligt låg. Jag drack sprit, sprit, sprit, snackade skit, hamnade i bråk och drog min kniv, högg, högg, högg, besinningslöst, högg ner allt som var fel och fult. Killen dog på fläcken och jag fick sju år på kåken, säg mig, är det inte lustigt hur saker kan gå? I väntan på morgondagens frälsning I väntan på morgondagens frälsning Nu är jag en skummis, en konstig filur, tragisk, patetisk, trasig. Men jag har träffat en tjej som heter Louise, hon är som heroin för mig, som heroin för mig, heroin för mig. Ibland är hon, så klart, jobbig och dryg, fast då ger jag henne bara stryk. Tuffa tider väntar, det är tuffa beslut som måste tas, men nånstans hoppas jag ändå på ett lyckligt slut. I väntan på morgondagens frälsning I väntan på morgondagens frälsning

Det kan nog bli bra men det kommer krävas en hel del jobb!

Tja! Det brister i att du inte har någon karktärsutveckling. Även i actionfilmer måste man bry sig om personerna. Rambo - First Blood eller Die Hard som exempel. Beskriv familjedrama, flyktförsök och kärlekshistoria.

Detta är från pojkens perspektiv, och hela scenen igenom tittar han på Elisabeth medans hon pratar med mamman, som inte ens är i bild. Har du läst Jalla Jalla av Josef Fares? Det ser ut som nånting som en 9-åring skulle kunnat skriva. Har även sett andra exempel på etablerade som skrivit manus, som i mina ögon, sett helt förskräckliga ut. Min poäng är att självklart är det viktigt att formatera manuset så korrekt som möjligt, men samtidigt, om det dyker upp några småfel här och var, är det verkligen något att hänga upp sig på? Jag tycker inte det & jag tror inte att de flesta producenter bryr sig värst mycket om det heller. Det borde de iaf inte, inte så länge historien fungerar.

Det finns inget rätt eller fel, folk gör olika. Här är ett exempel från mitt långfilmsmanus "Den norrländska präriens gudinna", finns att läsa i manus-furumet ;) EXT. UTANFÖR ELISABETHS HUS (FLASHBACK) - DAG Dörren till huset öppnas, Elisabeth kliver ut på verandan. 8-årige Lars ser upp på henne. POV: Elisabeth ler åt honom. NINA (O.S.) Tack för att du kan passa honom, det är så himla mycket nu, med begravning och allting med huset. ELISABETH Det är klart jag ställer upp, Nina, det förstår du väl. Men hur mår du själv? NINA (O.S.) Nä, det är inget vidare. Ibland känns det som att jag ska få ett nervsammanbrott.

Ytterligare en version klar, har tappat räkningen på vilken :l Om någon orkar kommentera blir jag glad.

Men det går så klart inte att bevisa. Som sagt, jag bryr mig heller inte. Då du läst mitt treatment föreslår jag att DU toksågar det. Jag vill ha rejält med kritik. Ny pyser jag iväg till jobbet!

Hej! Jag har laddat ner det och ska läsa det när jag blir ledig i helgen, rent spontant ser det bra ut men jag kan hålla med om att det är för mycket dialog. Ett tips: Inför nästa version, koncentrera dig på historiens helhet innan du gräver ner dig i dialogen. Det kan du ändå.

Snott och snott. Det är tveklöst inspirerat. Eller påstår du att det är en tillfällighet att du skrev detta två månader efter jag lagt upp min första version på forumet? Ett exempel: INT. UFO - OKÄND TID PÅ DYGNET Ett operationsrum. I mitten av rummet finns en brits med platser för fötterna, armarna och huvudet. På en av väggarna hänger en mängd instrument tillhörande någon slags läkare. Vätterna lägger ned honom på britsen och spänner fast hans armar och ben och huvud med tjocka remmar. Sedan lämnar alla utom en rummet. Lars ser upp i taket. Vätten håller i en stav av metall och längst ut sitter två mycket tunna nåla, plötsligt tänds det två blå små energilågor på spetsen av dem, det gnistrar om dem, tyst och hotfullt. Lars fnittrar hysteriskt. Vätten för upp nålarna i näsan på Lars som börjar blöda näsblod. Ögonen rullar, käkarna är hårt sammanpressade och kroppen skakar av ryckiga rörelser. INT. UFO - OKÄND TID PÅ DYGNET Lars sitter kvar på britsen som nu är uppfälld som en tandläkarstol. Hans mun, haka, och hals är blodig. Runtomkring i rummet står ett tiotal vätter som allihop ser på två stora monitorer, det som visas på dem påminner en hel del om EKG, men i det här fallet är det Lars samlade hjärnsignaler som alstrar de kaotiska spänningar som visas på monitorerna. Allting sker i ultrarapid. Vätter kommer in, vätter går ut. När någon försvinner, tillkommer en annan. Lars ser på oss. Åskådarna. En av vätterna ställer sig på huk framför honom, klipper hans tånaglar och lägger ned dem i en burk med glas. Lars ser ned på honom och gapskrattar. Ett långt, utdraget vansinnesskratt. Några scener senare: INT. UFO - OKÄND TID PÅ DYGNET Han befinner sig fortfarande i cellen. Han sitter med benen halvt böjda och han har huvudet i knät. Han har skäggstubb och han pratar lugnande för sig själv. LARS Det är lugnt. Det är en dröm. En mardröm. En ... En jävligt verklig men en mardröm. Så är det. Snart vaknar jag. Snart. Sånt här händer bara inte. Det gör inte det. Nej. Åh gud. Men ja, ja, jag bryr mig faktiskt inte, blev bara förvånad :) Kritik på manuset: Det händer inget och man lär aldrig känna karaktärerna. Vad är handlingen? Varför ska man bry sig? En kille blir ombordtagen på ett flygande tefat och efteråt söker han upp en kvinnlig polis, som han vill ska hjälpa honom. Hon i sin tur pratar med psykiatriker, ber honom vara finkänslig, inför sin sinnesundersökning. Varför gör hon det förresten? Finns det någon plötslig anledning till hennes omtanke? Sen, efter de två pratat, går de in förhörsrummet och då är han försvunnen. Pang på pungen. The End. Läsaren får aldrig veta vad han heter, vem han är, någon förklarning till vad som hänt. Är han schizofren? Titeln säger det men slutet säger någonting annat.

Men va fan, du har ju snott det av mig :q Din första scen är i alla fall väldigt lik scen 81 i mitt långsfilmsmanus. Dessutom är dialogen snarlik.

Tja! Treatment till ny version - 57 sidor. Kommentera gärna :)

Någon som vill göra en musikvideo till den här låten? Du får noll betalt men fria händer, haha. http://www.youtube.com/watch?v=QZhFTdxc2g4