Daniel Hållquist

Haha! Jo, Voodoo films första porrfilmsmanus!

Hej Herr Fågelström! Nu har jag iaf läst ditt manus, och du, jag tycker faktiskt du saknar en riktig historia, du har tre stycken osammanhängande scener som knappt hinner starta förrän de tar slut, tråkigt nog innan de hinner säga någonting. Det känns mer som om det är början till något större. Ett novellfilmsmanus, som du själv har tänkt på, låter som en jäkligt bra idé! Några frågor att fundera på: Vad har de tre scenerna för gemensamt? Finns det någon röd tråd mellan dem? Mellan karaktärerna? Jag tänker så här: Om det nu inte finns något gemensamt, vad gör de då i samma film? Du skrev själv att det finns vissa likheter mellan dem men jag vet inte riktigt om jag ser det. Förutom att det är tre ganska dystra små sketcher då. Jag vill ha något mer än det! Något slags budskap. Typ som ensamheten som genomsyrar Short Cuts. Nåväl, jag vill inte låta för hård, för det kan säkert bli jättebra, det menar jag, historierna känns lovande, bitvis rätt roliga, bra dialog också, men det kommer nog krävas en hel del arbete innan det kan bli riktigt, riktigt bra. Jag håller också med MovieMoe87 om att kanske skriva in karaktärerna i varandras scener. Lycka till! /D

Hej igen. Jag har tyvärr inte hunnit läsa det än. Har haft fullt upp med jobbet och annat. Dessutom åker jag upp till Gävle imorgon och blir där i 5 dagar. Kommenterar det nångång nästa vecka! Promise.

Schysst att du läste det! Tack, tack. Intressant. Jag har själv funderat i dessa banor. Att skriva in mer med fadern. Ska tänka mer på det. Bra idé det där med flashbacks! Det ska jag använda mig mer av i omskrivningen. Nästa version ska bli mer sparsmakad med dialog och mer visuell. På vilket sätt tycker du andra halvan kan vara bättre? Går det för långsamt? För snabbt? Är det något som känns krystat och tillgjort? Ja, jag ska stryka en hel del dialog mellan grabbarna. Funderar på telefonscenen mellan dem. Kanske stryka den helt och hållet? Kommer nog också skära ner på dialogen mellan mamman och mormor. Känns onödig nu i efterhand. Inte alls. Du kritiserar det. På ett schysst och respektfullt vis. Det uppskattar jag bara. Lite kritik har ingen dött av. Bring it on boys and girls! Jag har skrivit det för SVT:s novellfilmssatsning och ska börja leta efter producenter nu i april tänkte jag. Kanske. Men troligtvis inte. Jag skulle väldigt gärna starta upp ett samarbete med en tekniskt skicklig regissör som kan komplettera mig på många sätt och vis. Jag har dock inte funnit någon som det klickat riktigt med. Inte än iaf. Hur menar du att titeln är missvisande och avskräckande? Jag som gillar den som fan! :) För är det inte det vi alla gör? Väntar på morgondagens frälsning?

Tja! Det låter jäkligt skojigt! Jag laddade precis ned det och återkommer senare i veckan med kommentarer och reflektioner. /D

Hej, Sevatiro. Du, jag måste tyvärr säga att jag håller med, Sture. Jag tycker det verkar väldigt fånigt och intetsägande. Vad är det som får dig att vilja berätta just den här historien? Varför känns den relevant? För DIG? /D

Haha! Schysst :bire Vill du att jag ska läsa ditt "M"? Eller vill du hinna göra lite ändringar?

Lade upp en pdf med några små ändringar. EDIT: Och sen gjorde jag det igen efter Fågelströms finfina kritik.

Så! Nu har jag lagt upp en pdf. Som sagt, läs om ni vill, jag förstår att det kan kännas lite trist att plöja igenom ett manus på 143 sidor. /D

Jo, det är ett väldigt, väldigt annorlunda manus. You’ll See §e Jag har förmodligen lagt upp det någongång i slutet av veckan. Måste strukturera upp det på nytt. Från word till celtx. Gick tydligen inte att överföra det. Hur går det med ditt Rabbit-projekt? Framåt hoppas jag!

Fan, det gick inte ladda upp. Provar igen senare. Ah, ok, filen var för stor. Jag har laddat ner celtx och ska försöka hinna få tid att lägga upp mansuet senare i veckan.

Ny version - 77 sidor. Det handlar om en kille som blir besatt över en skogsnymf. Läs om ni vill. Hope u will. Manus borttaget då jag inte skriver på det längre. /Daniel

Hej, hej! Jag har skrivit ett manus som jag vill få kritik på, det är tänkt som ett novellfilmsmanus, så jag måste få ned längden till 28 sidor, vill väldigt gärna få förslag på strykningar, har som vana att stirra mig blind på mina egna texter … Som så många andra, antar jag. Hur som helst … Handlingen? Det handlar om Lenny - en 24-årig kille - som bor i Gävle och som fortfarande plågas av sin fars självmord mer än tio år efteråt, till stor del beror det på för att det var just han som hittade kroppen. Dagen före julafton. Nu, som ung man, håller han iaf på att bli som sin far på många sätt och vis, alkoholproblem, relationsproblem, ja, helt enkelt en jävla massa saker som han borde ta och reda ut. Ja, det får räcka. Jag har lite bråttom, ska iväg till jobbet. Ajöken! /Daniel

Hmm, ok, två personer som kommer med likadan kritik, nu ska jag seriöst ta det till mig och ha det i beräkning inför omskrivningen. Samtidigt älskar jag filmer där ”ingenting” händer, jag är ett stort fan av Fassbinder, det har ni nog redan räknat ut, och i många av hans filmer händer inte alls särskilt mycket, men det som faktiskt händer säger väldigt mycket om oss människor. Det är det jag själv aspirerar till när jag skriver. Och misslyckas tydligen ;) Jo jag tycker det. Det som intresserar mig är att det handlar om sönderfallet av ett mångårigt förhållande där två omogna unga personer inser att deras relation bygger på lögner och självförnekelse. En vill fortsätta förhållandet och leva med en livslögn. Den andra vill dra sig ur eftersom han äcklas över sig själv och värst av allt nu ser samma äckel hos sin partner. Nåja, jag ska prata med min eventuella regissör i mars och höra vad hon har för åsikter. Tack för all kritik! Keep it coming!

Tack för din åsikt! Personligen tycker jag det här är betydligt bättre än Vissnade stjälkar", som jag anser var ganska ytligt skrivet, utan förklarningar, här gräver jag djupare och ger karaktärerna mer kött på benen. Jag håller heller inte med om att det inte händer någonting förrän i scen 17, det händer saker men det är mer subtilt, det finns konflikter där, mellan Marcus och Tobias, Martje och Emma, de säger inte vad de egentligen menar, det är skrivet så att skådespelarna ska få spela med ansiktsuttryck och kroppsspråk. Det är inte särskilt övertydligt, jo, jag vet det, men det är så jag velat ha det. Det ska bubbla under ytan, som i Bara en dag av Richard Linklater (en väldigt pratig och händelselös film, vilken jag fullkomligt älskar). Men jag ska tänka på vad du sagt! Kanske ligger det någonting i vad du säger. Ibland stirrar man sig blind på sin egen text. /Daniel

Nu har jag lagt upp en Pdf film

Nu har jag lagt upp en Pdf film Crash, Smash, Klamydia.pdf

Tack för att du läste det! Jäkligt kul att du tycker det! För det är precis det jag varit ute efter, att få historien ta nya vändor, öppna upp för nya infallsvinklar, perspektiv. Ok. Jag ska ta en extra titt på just den dialogen. Skulle du föreslå några strykningar? Anledningen till att jag vill avsluta med ”Vi glömmer det” är för att jag vill göra ett ställningstagande, de orden speglar vad som sker i den sista scenen, Tobias går därifrån och gör slut på förhållandet, finner det omöjligt att glömma nåt sånt som att ha slagit den person som han påstår sig älska. Oj! Jo det hade jag missat! Där menar jag Tobias inneboende demon dvs den del hos honom som romantiserar sprit och knark, allmänt osunt levende, den sidan av hans personlighet skrattar åt honom och tycker att han blivit en tråkig jäkel när han har hemmakvällar med sin flickvän. Än en gång ett varmt tack! Till er andra: Jag lägger upp en pdf senare. I keep you posted.

Hej igen, Intressant! En komplex vardagssituation med hög igenkänningsfaktor. Bra början också! En liten fråga dock. Vad är konflikten i historien? Det måste finnas något slags motstånd för Vincent, det räcker inte med en inre konflikt utan det måste finnas en yttre konflikt också. Som jag ser det kan det komma ifrån flera olika håll, bandet, som känner sig svikna, Svea, där det uppstått känslor, och Alma, som misstänker att hon är på väg att bli lämnad. Berätta gärna mer om er historia så ska jag gladeligen läsa och kommentera.

Nehej, det var ju tråkigt. Anledningen till att dokumentet är i word är för att jag satt på ett bibliotek när jag laddade upp det och av någon anledning kunde jag inte ladda upp det i en movie magic screenwriter pdf film. Du får gärna försöka läsa det igen, det är inte alls särskilt svårläst, består mest av dialog. /Daniel

Jag har planer på att filma det här i sommar så kritik uppskattas verkligen!

Försök skriva ett synopsis på några sidor istället, då får du garanterat fler som läser, det tar ju rätt lång tid att läsa tjugo sidor (många här på forumet orkar inte ens kommentera manus som är på bara några sidor) och efter det ska man fundera på det man läst och fundera på vad som kan förbättras. Sedan brukar oftast jag läsa om det innan jag skriver vad jag tycker för att se att jag inte missat något väsentligt. Det är en ganska tidskrävande process, speciellt om man vill få något vettigt sagt.

Hej och välkommen till Voodoo film! Angående din text: Den är inte ens i närheten av ett filmmanus, så det kommer bli väldigt svårt att få folk att läsa det. Om du vill lära dig hur man skriver manus kan du göra det här, finns gott om artiklar, och jag kan lova dig att jag kommer läsa det om du formaterar det korrekt. varmt, /Daniel

Åh kul att du gillade det! Den är ju rätt provoaktiv §e Jo det är meningen att man ska känna att man är fast i en mardröm. Inspirerades lite av ”Den andalusiska hunden” av Dali och Bunuel. Målet med manuset var enkelt, att skriva en musikvideo som är lika obehaglig och äcklig som Slayers "God Hates Us All" och Marilyn Mansons "The Beautiful People". Fast samtidigt ville jag berätta en liten historia medans jag gjorde det. Manuset är endast på 3 sidor eftersom låten Anxious sleep med The Hellfire Clan (min kusin Martins band, kolla upp dem, de är jävligt bra) är på tre minuter. Jag har faktiskt funderat på att göra ett kortfilmsmanus av det, skriva lite dialog, kanske skriva in flera karaktärer. Göra som du sa, gå på djupet av det hela. Kommentera gärna på mitt andra manus ”Crash, Smash, Klamydia”! /Daniel

Tjena Filip! Allt väl? Med mig är allt fint. Ditt manus: Vad är det du vill berätta? Är det en fråga om skuld? Eller att komma ut ur garderoben och våga stå för den man verkligen är? Vad är själva kärnan i berättelsen? Det är lite oklart tycker jag. Fundera på detta. Eller om du redan vet, vilket du förmodligen gör: Renodla. Finslipa. Förtydliga. Jag förstår inte riktigt relationen mellan gänget och Alvin. De gick i samma gymnasieklass och de umgicks även på fritiden, och Alvin var hackkycklingen i gänget. På grund av att han var homosexuell? Mobbade de honom? På riktigt alltså? Eller småtrackade de honom bara? Hur pass tight var de, egentligen? Killarna har tydligen inte setts på tio år, det är väldigt lång tid. Allt det här är oerhört viktigt för publiken att veta. För hur många mobbare är det som brukar komma till den mobbades begravning? Publiken kan missförstå och få intrycket att de ihuvudtaget inte brydde sig om Alvin som person, att de kommit till begravningen eftersom det här är första gången som de konfronterats med döden och de känner skuld och tror de kan ha bidragit till självmordet. Men eftersom det framgår att både Alex och Nikki hälsat på hos Alvin medans han levde är det förstås inte din avsikt, förmodligen pågick det en hel del sex under dessa träffar, jag gissar på att Nikki och Alvin träffades medans Nikki hade ett uppbrott från Aurora och Alvin ett från Alex? Är det korrekt? Iallafall, det är mycket som är otydligt och som bara antyds och det gör att jag har svårt att ta till mig historien du vill berätta. Och det finns två karaktärer som jag stör mig på, den första är Jimmy, han känns för mycket av en alfahane, för okänslig, nästan psykopatisk, jag förstår inte varför någon av de andra skulle vilja umgås med honom, du skulle nog tjäna på att ge honom ett ögonblick av sårbarhet där han inte är så macho, där du visar att hans ”tuffa” yttre enbart är en roll som han spelar för att dölja någonting annat, sorg, ilska, etc. Du gör det när han står ensam och skriker vid sjön och på slutet med den sista scenen, men det köper jag inte. Det känns inte naturligt! Det tror jag beror på att karaktärerna helt enkelt inte känns trovärdiga. Det är något som inte stämmer och jag tror det har med gruppdynamiken mellan dem att göra. De känns inte som ett riktigt gäng! Sedan tycker jag Aurora är en rätt otacksam roll att spela, kan hon göras mer mänsklig? Som det är nu känns hon mest som en slags accessoar som hänger på Nikki, hon är BARA hans flickvän, inget mer, det är trist. Ja, ja, nu blev det en hel del kritik, förhoppningsvis får du lite nytta av det. Och om jag verkar hård är det för att jag jämför det med andra grejer du skrivit! /Daniel