Daniel Hållquist

Adam & Eva

[citat=final_cut]Komigen nu, sluta hacka på DeNiro[/citat] Håller faktiskt med, DeNiro är en av de största någonsin, han har redan skrivit in sig i historieböckerna så självklart är han inte lika hungrig längre.

Old Boy var mycket bra. Rekomenderas starkt. Betyg? 4 av 5.

Jag tycker om honom. Gör ni också det?

Okej. Förresten vem är Diane Lane? Jag vet inte det. Trots att jag växte upp på 80-talet.

Flyttar ur lägenheten imorgon. Städar ur den torsdag, fredag. Nästa måndag flyttar jag till London i minst 3 månader, det är tiden jag har på mig att hitta arbete.

[citat=final_cut]Tycker ni de är bra eller handlar det om att de är mest tillgängliga?[/citat] Är det bättre att nämna en skådespelerska som inte är lika välkänd som de andra? Jag har egentligen ingen favorit. Tycker bara att Julianne är jäkligt duktig. I söndags såg jag om The Marriage of Maria Braun och där gör Hanna Schygulla en fin rollprestation. Den filmen kan jag rekomendera.

Tycker du Julianne Moore är dålig?

Tyvärr inte, det låter onekligen intressant.

Idag är min sista kväll i Gävle och det ska jag avsluta med att se Old Boy.

Man kan inte jämföra Keanu Reeves med Val Kilmer och man kan inte jämföra Val Kilmer med Robert DeNiro. För mycket skit. För några klassiker. I mitt lilla universum alltså.

Klaus Kinski var ett geni, men brydde sig inte om det och lät pengarna styra istället för att förverkliga den potential som han hade, ifall det inte var för filmerna han gjorde tillsammans med Werner Herzog skulle nog ingen minnas honom idag. Jag tycker för övrigt inte att man kan jämföra Val Kilmer och Keanu Reeves. Keanu Reeves är i mitt tycke trist och träaktig, även ifall han medverkat i bra filmer som The Matrix, Speed, Dracula. Val Kilmer är ojämn, men är fantastisk i filmer som Tombstone och The Doors. Nåja, åsikter som rövhål.

Val Kilmer är en av mina favoriter, men han har gjort så mycket skräp att jag inte orkar räkna upp allt.

[citat=_nemo_]Jag tyckte Garden State var en störtskön feel good film[/citat] Den är skön. Som sagt en stark trea får den i betyg av mig. Men den har svårt att leva upp till hypen. [citat=_nemo_]Och jag förstår varför Natalie Portman berör så många, hon är otroligt charmig.[/citat] O ja.

[citat=_nemo_]Men ni måste ju bara hålla med om att Dakota Fanning är otrolig???[/citat] Hon är jäkligt duktig.

[citat=rajtzing]Jag känner själv också att det kan vara lite statiskt och att det inte flyter på i jämn ström alltid. Några förslag på hur jag skulle kunna förbättra?[/citat] Blunda och koncentrera dig på att se ditt manus framför dig, scen efter scen. Ifall du har svårigheter att göra detta har du nog ett litet problem. Det verkar intressant och lovande. Lycka till!

Börja med att skriva ett manus med målet att du ska kunna vara stolt över det i lång tid framöver, efter det kan du fundera över hur du ska få det filmatiserat. Då har du åtminstone gjort det allra viktigaste.

Idag är det Julianne Moore.

Har sett den en gång och det var för 4 år sedan, gillar William S. Burroughs och var intresserad av att se hur de skulle filmatisera hans bok som länge ansågs ofilmbar, tyckte filmen var bra, men har av någon anledning inte återvänt till den.

Det är en av anledningarna till varför det är en så personlig film för mig. Bodde helt ensam i en liten stad i nordvästra Irland i 5 månader och så har jag rest runt en hel del i Thailand. Den andra anledningen är att jag kan relatera till det här med att man träffar en person som man ett kort ögonblick, har så otroligt mycket gemensamt med, man tänker i samma banor, talar om allt, livet, det förflutna, framtiden, och så plötsligt är det ögonblicket över och man kan aldrig mer komma tillbaka till det.

LOST IN TRANSLATION One of this year’s prime Oscar nominees is now on video. Lost in Translation is one of the most original and memorable movies of the past year. I feel bad for people who saw it because TV commercials told them it was hilarious... it’s not, and it’s not meant to be. It’s actually a poignant film about a chance meeting that blossoms into friendship—-even though the two people involved may never see each other again after the week they spend together in Tokyo. Filmmaker Sofia Coppola wrote the film with Bill Murray in mind, and it fits him like a glove. He’s never been better, and his deadpan humor is perfect here. Scarlett Johansson is a perfect partner, a young woman who, like Murray, finds herself in an alien culture, temporarily abandoned by her workaholic husband. Lost in Translation is a quietly beautiful piece of work... and it holds up to more than one viewing. I intend to revisit it now that it’s out on video. /Leonard Maltin

[citat=final_cut]Det var det vi snackade om på tidigare trådar, om den där känslan som man inte känner av i direkt kontakt med filmen, utan senare. Ett visst intryck som filmen lämnar efter sig[/citat] Nja, inte riktigt. Men nästan. Jag kände igen känslan på en gång och den har heller aldrig försvunnit.

Vet vilken film du talar, men jag har inte sett den, har dock läst att den ska vara bra.

Ja, smaken som baken. Handlar nog mycket om vad man kan relatera till.

Men nu menade nog occasus känslan som gemonsyrar hela filmen, känslan, inte detsamma som känslor, det fina med Lost In Translation är att det inte alls är mycket som sägs, mycket är outtalat mellan Bob & Charlotte, precis som det kan vara i verkligheten.