Andreas C

Jag hittade nyss 300 Video Journals, behind the scenes videos från Zach Snyders 300 baserad på Frank Millers graphic novel med samma namn.

David Fincher använder Fincal Cut Studio. Precis som det redan skrivits är det Avid eller Final Cut som gäller på proffsnivå.

Jag har önskat mig dessa filmer: Oldboy Amelie Eternal Sunshine of the Spotless Mind V for Vendetta King Kong 3 Disc deluxe Edition Kill Bill 1 och 2 Unbreakable Superman Returns och troligen några andra som jag glömt, hur många av dem jag får är en annan fråga :D

Snygg klippning. Blir kanske lite repetitivt i längden, men utan manus eller planering så är det en riktig bra video :)

1600x1200 på CRT-skärm och 1280x800 på min Macbook.

Här finns lite tips som kanske kan inspirera. Lycka till!

På Wikipedia finns det en rätt bra sida med information om olika bildformat.

Det beror väl snarare på om filmen är tänkt att visas på bio eller direkt på TV. Ska den visas på bio är det 16:9 eller liknande medan 4:3 kanske är mer passande om det är en produktion direkt till TV.

Om du har sett 14,000 filmer ska jag nog bara buga och vara tyst, för du måste ju ha en enorm kunskap om film och berättarteknik. Jag förstår vad du menar, och visst har du säkert rätt, men jag är inte ute efter att göra film som alla gillar, utan film som jag själv gillar (och förhoppningsvis tillräckligt många andra för att det ska vara ekonomiskt gångbart). Att läsa på om filmhistoria känns för tråkigt och inte tillräckligt relevant för att jag ska lägga ner den tid som det krävs på det. Personligen tror jag att jag växer mer som filmskapare genom att lägga den tiden på att skriva manus och göra filmer. Jag tror faktiskt det räcker att göra bra film. Blir jag berörd av den visuella historien jag försöker berätta så kommer troligen publiken också att bli det. Sen tror jag att man lär sig mycket av hur film är uppbyggd och fungerar undermedvetet när man tittar på film och mer eller mindre omedvetet följer de "reglerna" när man skapar film, eller kanske medvetet bryter mot dem. Peter Jackson och alla andra regissörer för den delen med lever i precis samma verklighet som vi, undervärdera inte dig själv. Jag är egentligen grafisk formgivare och för ett par år sedan fanns det folk i den branschen som jag verkligen såg upp till, som att de var någon typ av superstjärnor som levde i en annan verklighet (ungefär som du skriver). Två av de personerna som jag verkligen såg upp till är jag idag vän med och oftast är det jag som ger dem tips och idéer. Det var ett par andra designers jag verkligen såg upp till med, men så såg jag dem föreläsa (egentligen visa en demonstration av sitt senaste projekt) på en festival/konvent och grejen de visade var absolut skräp. Då insåg jag att alla personer man ser upp till faktiskt är precis vanliga människor. Eftersom vi nu pratar om Peter Jackson så vet du säkert att han aldrig gått på någon filmskola utan att han precis som de flesta på det här forumet gjorde egna filmer på fritiden, skickade in en till filmfestivalen i Cannes och startade sin karriär på det viset. Att fråga hur vi ska använda oss av de idéer man får av att lyssna på intervjuer med regissörer är inte relevant eftersom det beror helt på vad man jobbar på och vad det är man vill uppnå. Grejen är ju den att när man lärt sig något smart knep så kan man det när det väl kommer till användning. Självklart är det inte bra att göra något bara för att en känd filmskapare gjort på det viset och det är klart att man ska göra saker på sitt vis, men om man kan undvika att göra samma fel som de en gång gjort så ser jag det bara som positivt. För att summera så är fördelarna jag ser med att gå på en filmskola att man får tillgång till utrustning och att man får kontakter i branschen. Jag har faktiskt funderat på att gå på en filmskola, men dels känner jag mig inte lockad av de svenska skolorna, dels är de utländska oftast väldigt dyra och dels vill jag slippa studielån helt om det går. Sen är det också så att i filmbranschen får man inte jobb för att man gått på en viss skola utan baserat på vem man känner och vad man skapat. Visst får jag troligen kämpa hårdare för att synas och få kontakter om jag inte går på en filmskola, men jag tror på mig själv och vet att jag kommer klara det. Tja, jag tycker att den här diskutionen känns rätt givande i alla fall! Sen kan det också vara värt att ta del av åsikter från folk både med och utan samma intressen om målet är att nå ut till en så bred publik som möjligt och att växa som person.

Eftersom jag just suttit och skrivit ett lång inlägg om varför jag inte går på en filmskola utan hellre lär mig delvis genom att läsa, se eller höra på filmskapares tankar kring sina projekt tänkte jag att det hade varit skoj med en tråd där vi delar med oss av länkar till intressanta websidor, bloggar, podcasts och liknande där filmskapare berättar om vad de håller på med, ger lite tips och så. Saker som är givande för oss blivande Oscar-vinnare helt enkelt. Jag börjar med att rekommendera manusförfattaren John August's blog. Han har skrivit manusen till Big Fish, Charlie and the Chocolate Factory, Corpse Bride mer flera. På sin blog skriver John om sina diverse projekt och svarar på frågor om manusförfattande och filmbranschen i Hollywood. KCRW har två rätt bra podcasts. The Business är en podcast om branschen i Hollywood. Bransch-nyheter helt enkelt. The Treatment en lite intressantare podcast där filmskapare som Ron Howard, Bryan Singer och Darren Aronofsky blir intervjuade och pratar om sina senaste projekt. En väldigt kul grej som tyvärr är slut nu var Peter Jackson's production diary från inspelningen av King Kong. Tyvärr har ungefär hälften av materialet tagits ner från sidan då det numera säljs på DVD, men en hel del "post production diaries" finns kvar att beskåda på sidan. Vad har ni för tips?

Haha oj, sjukt att jag inte tänkte på Fight Club, kan bara hålla med. Jag gillade inte alls fight club förrän just på slutet när "aha"-upplevelsen kom, då vände hela intrycket för min del.

Med rysk montage-film antar jag att du syftar på Sergei Eisenstein's teorier om hur man kan klippa för att framkalla vissa känslor hos tittaren. Italiensk neo-realistik film karaktäriseras av historier som handlar om Italiens fattiga och folk ur arbetarklassen. Rollerna spelades ofta av vanligt folk och inte profesionella skådespelare. Jag kan erkänna att jag inte visste det där för 5 minuter sedan, och visst är det lite intressant, men det är ingen information som jag inte klarar mig utan. Eisenstein's teorier ser jag mer som självklarheter och att man gjorde film om folk som hade det eländigt efter kriget i Italien är inte relevant för mig och mitt filmskapande. Dessutom var det ju väldigt enkelt att hitta information om det. Är det något som intresserar mig så kan jag läsa på om det på egen hand, behöver inte göra det i skolan. Som jag ser det kan man sitta i ett klassrum i ett par år och lära sig massor av teori, men 80% av all filmhistoria kan man klara sig utan. Jag vill bli manusförfattare/regissör, inte filmhistoriker. Visst, all filmhistoria känns väldigt intressant när man läser om det, men vilken egentlig nytta har man av den kunskapen när man står på en inspelningsplats och regisserar? Det känns som att man lär sig det för lärandets skull tycker jag. Utvecklas som person och filmvetare gör jag just genom att se på film och diskutera film med kompisar och folk i branschen. Beträffande att en lärare är närmre verkligheten än Peter Jackson så kan jag förvisso hålla med, men sen är det så att Peter Jackson också är en helt vanlig person precis som du och jag. Kan han göra filmer som når ut till hela världen så kan jag det och det är precis vad jag tänker göra. Det jag tycker är intressant med BRA extramaterial och intervjuer är dels att man blir inspirerad och dels att man lär sig små knep och idéer som man inte själv funderat över. Sen är det som sagt så att jag inte enbart tittar på extramaterial och tror att jag kommer bli världens bästa regissör på det viset. Självklart inser jag att det finns massor av saker att lära sig, som till exempel story structure och berättarteknik, men sånt kan man läsa i böcker. Syd Field's "Screenplay" är exempelvis passande i det samanhanget. Det bästa viset att lära sig att göra film bortsett från att vara på inspelningsplatsen och lära sig genom att skapa, tror jag faktiskt är att se på film, för allt man behöver veta angående berättarteknik, klippning med mera syns faktiskt mitt framför ögonen på en, det gäller bara att analysera och lära sig av det man ser. Jag förstår att det kanske låter lite småflummigt, men jag är den typen av person som har väldigt lätt för att lära mig saker (högsta betyg i nästan alla ämnet på gymnasiet). Andra personer har lättare för att lära sig i en traditionell skolmiljö och det har jag full respekt för.

Slutet på The Usual Suspects, största "aha"-upplevelsen någonsin. Slutet på The Sixth Sense var också en "aha"-upplevelse första gången jag såg den, men inte i närheten av hur förvånad jag blev av Usual Suspects.

Grejen är ju den att jag inte ser någon större skillnad mellan att lyssna på en lärare i ett klassrum och att lyssna på Peter Jackson prata på TVn i mitt vardagsrum. Båda pratar om sina erfarenheter och hur de löst problem. Visst, man kan inte ställa frågor, men jag tycker man kan se behind-the-scenes-intervjuer som just föredrag med filmskaparna. Jag lär mig mycket hellre genom att lyssna på Peter Jackson berätta om hur han genomför sina projekt än att lyssna på någon svensk lärare. Sen är det självklart inte så att "any-given-DVD" går att jämföra med filmskola. Många DVDer har riktigt uselt extramaterial, men sen finns det faktiskt de som har riktigt bra extramaterial och kommentarspår med, exempelvis Lord of the Rings Extended Editions och Sin City Recut and Extended.

Medietemple har en lösning som heter Grid-Server. Där får du 100Gb utrymme och 1 Terabyte bandbredd i månaden för $20 per månad. Riktigt bra lösning, funderar själv på att beställa ett konto. CacheFly har också intressanta lösningar för snabb streaming av video.

Jag håller med dig Emma, det viktiga med både regissörer och manusförfattare är inte vad man läst i skolan utan att man är en bra storyteller och tydligt kan förmedla vad det är man vill göra. Sen måste det sägas att bara för att man inte gått på Dramaten eller UCLA så behöver man inte vara utbildningslös. Själv läser jag kontinuerligt böcker om manusförfattande och regi, tittar på extramaterial och lyssnar på kommentarspår, samt analyserar bildutsnitt, klippning och story structure. Man kan lära sig mycket på egen hand, det gäller bara att vara motiverad och vilja lära sig, för informationen finns både i böcker, på dvder och på nätet. Jag förstår att en del kan tycka att jag inte är "utbildad", men om man läser samma böcker som de gör på filmskolorna och lyssnar på flera timmar långa kommentarspår och föredrag av regissörer som Peter Jackson och Robert Rodriguez tror jag faktiskt att man lär sig mer nyttiga saker än vad man lär sig av lärarna på landets filmskolor. Sen är det klart att man missar mycket av det praktiska, men det kan man också lära sig själv och exempelvis genom att fråga och diskutera med folk på nätet.

Visuellt sett så verkar 300 bli riktigt spännande, men tyvärr är jag itne det minsta imponerad av det man ser av skådespelarna i trailern, speciellt killen som spelar huvudkaraktären känns rätt B-film.

Spanska "Mar Adentro" som egentligen betyder ungefär "Till Havs" blev ju "Gråta med ett leende" med svensk översättning. På engelska heter den "The Sea Inside" vilket iaf är en helt ok översättning. Förstår överhuvudtaget inte varför filmnamn översätts i dagens internationella värld. Tycker det känns tråkigt.

Jag tror att det här med gåshuds-känslan har mycket med musiken att göra. Eller kanske musiken i kombination med en dramatisk händelse i filmen. Så är det i alla fall för mig. Brukar få gåshud av riktigt bra trailers, där tror jag mest det är musiken som skapar en viss känsla.

Damon Lindelof och Carlton Cuse som är executive producers och manusförfattare för Lost har sagt att det finns en plan för hur serien kommer utvecklas och hur den slutar. Sen är det klart att de hittar på vissa grejer allt eftersom, men de stora "mysterierna" lär vara väl genomtänkta. Kan hålla med om att det är rätt många olösta mysterier just nu, men jag tror faktiskt att vi kommer få svaren på det mesta innan serien är slut.

Guillermo del Toros Pan's Labyrinth verkar spännande. Darren Aronofsky's The Fountain verkar också riktigt bra. Självklart ser jag också fram emot Spider-man 3, kommer bli hur grymt som helst!

6 avsnitt av Säsong 3 har visats i USA och Lost tar nu en paus fram till den 7 Februari i landet i väst. Från och med Februari kommer nya avsnitt visas varje vecka i ca 17 veckor, sen är säsongen slut. Säsong 3 släpps nog inte på DVD förrän mot höst/vinter 2007. Lost Season 2 boxen släpptes ju rätt nyligen. Ni som är intresserade av allt kring Lost är välkommna att titta in på The Lost Blog. Dock bör ni vara medvetna om att sidan följer den amerikanska säsongen så se upp för spoilers om ni ser Lost på TV4.

Första gången jag såg Usual Suspects ramlade jag nästan av stolen pga den scenen. Sjukt bra. Synd att det inte blir samma effekt andra gången man ser filmen. Annars håller jag med nemo om scenen i Two Towers. Finns massor av scener i LOTR som ger mig gåshud. Slutet på 6th Sense när huvudkaraktären får reda på hur saker och ting ligger till (ni som sett den vet, vill inte avslöja slutet för de som inte sett) är en sån scen med.

Vad menar du med ett "fånigt konstruerat början/mitten/slut" ? Exempel?

Ni som gillar det lilla som finns på Exposure borde ta en titt på Robert Rodriguez' bok Rebel without a crew. Det är den bästa bok jag någonsin läst. Blev så sjukt inspirerad av hur Rodriguez lyckades komma in i Hollywood på sitt eget vis. Hans 10-minute film school features samt kommentarspåren på El Mariachi, Desperado, Once Upon a Time in Mexico och Sin City-dvderna är riktigt bra de med.