TomStac

[citat=John Eriksson] Jag brukar tejpa fast filmrullen längst in mot den blanka metallspolen. det funkar även om man gör det i mörker. Då slipper du benda av tänderna på k-3:ans rullar! [/citat] Tack för tipset! %2$s skrev: Försök att bli av med så många k3: rullar som du kan. fixa så att du kör bara metall. Då blir det stabilt och fint! Det hade jag tänkt. De där plastrullarna är ju helt kassa, förutom hylsan med tänderna då...

Ha! Jag löste problemet själv! Det var K-3:ans egna plastspolar som var problemet! Jag rullade över den oexponerade filmen från KODAKS spole över till en av K-3:ans (tack och lov att jag för ett par månader sedan köpte in en KUPAVA-16mm betraktningsapparat!). KODAKS metallspole användes nu som upptagningsspole. Eftersom den saknade tänder längst in så lånade jag en av de hylsor (med tänder) som sitter på K-3:ans spolar och som går att ta av (tack och lov för det!) Slutsats: KRASNOGORSKENS egna plastspolar duger endast till att användas som matarspolar. Använd en metallspole som upptagningsspole, annars kan ni råka ut för problem. Det karaktärisktiska ljudet för när det inte funkar med uppspolningen: TICK, TACK, TICK, TICK, TACK, TACK,.....ETC. När det fungerar: RRRRRRRRRRRRRrrrr........... Nu låter den betydligt tystare! Jag fick offra ca. 10 meter film för att få denna erfarenhet...hoppas ni andra slipper detta!

Har upptäckt att upptagningsspolen inte drar upp den exponerade filmen tätt så att det till slut samlas en massa filmslingor i kasseten! Jobbigt värre! Upptäckte detta efter att jag hade filmat ca. 10 m film. Jag trodde att jag hade spelat in ungefär halva rullen förra dagen, men på räknaren stog det bara 5 meter, vilket gjorde mig misstänksam. Det verkar som att filmen slutar matas när det blir för mycket film uppsamlat i kasseten. Blev tvungen att öppna kameran, ta ut upptagningsspolen och dra upp filmen för hand. I kuppen gick filmen sönder så att jag var tvungen att klippa av den. Jag satte då in en ny tom upptagningsspola och det var då jag insåg att upptagningsspolen inte gör sitt jobb bra med att dra dra upp filmen. Det innebär att jag blir tvungen att ta filmen i en laddningssäck efter jag har kört en helt uppdragen motor, öppna locket och dra upp filmen för hand. Inte särskilt praktiskt! Så här skall det väl inte vara! Någon som fattar vad som har hänt och hur jag kan lösa problemet? Eller har jag fått tag på en av dessa beryktade måndagsexemplar? Kan det vara så att upptagningsspolen inte snurrar i tillräcklig snabb hastighet för att hinna spola upp filmen? Det sägs att kameran har problem man att hålla filmlooparna i samma storlek. Jag upptäckte idag att looparna på min blir mindre. Kan det istället vara orsaken till problemet? Har också läst att plastspolarna som följer med kameran kan skapa problem i upprullningen, därför att de ofta är böjda inåt. Jag är tvungen att använda dessa i uppspolningen, och mina är böjda. Är det måhända det som är den verkliga orskaken till problemet?

[citat=MovieSwede]Nu var det inte MiniDV utan DVCPROHD i 720P.[/citat] Ah...det förklarar det hela! [citat=MovieSwede]Jo konservatism tror jag är det som hindrar fler från det digitala precis som en del vill ha LP framför CD.[/citat] Eller så kan det vara så att de (de analoga ivrarna) inser något som inte du har insett. [citat=MovieSwede] Och de som gått över till digitalt kommer inte tillbaka.[/citat] Kanske av samma anledning som jag ändå lyssnar mest på CD; av bekvämlighet och lathet.

Tackar för referenserna MovieSwede! Ja, onekeligen börjar det se riktigt bra ut även på Mini DV-fronten. Men sedan så har det kanske med konservatism att göra, eller kanske bara en smaksak, men jag föredrar en svartvit, halvt överexponerad bild inspelad på Double- eller Tri-X 16 mm reversal (se filmen Pi) alla gånger framför de bilder som du länkade till. Det är lite grann som mellan audiofilkretsarna som debatterar mellan analog LP och CD. Jag föredrar LP, även om det knastrar lite, för det är något av livet som försvinner mellan dessa ettor och nollor. Eller som Seth Bundle säger i THE FLY: "Is it life, or is it MEMOREX".

[citat=vilcans]TomStac: Det här är ett bra exempel på när kameraanvisningarna gör manuset jobbigare att läsa. Stryker du dem så blir det lättare att hänga med i vad som händer.[/citat] Jo, tanken är att när manuset väl känns "färdigt" till sitt innehåll så skall jag skriva en speciell version utan kamerahänvisningar för skådespelarna och annan icke-teknisk personal. Men jag får en känsla när man läser om hur man NU FÖR TIDEN skall skriva ett manus, att det viktigaste är att det skall vara lättläst. Är manuset ett konstnärligt uttryck i sin egen rätt? Eller är manuset en INSTRUKTION för filmskaparna att kunna göra sin film med (det egentliga konstnärliga uttrycket)? Det känns nästan som att filmmanuskript skall börja konkurrera med romanerna i litteraturvärlden. Samtidigt förstår jag att vissa i filmteamet inte alls är behjälpta av tekniska beskrivningar, som exempelvis skådespelarna. Men producenterna borde ärligt talat vara intresserade av hur regissören (jag förutsätter här ekvationen MANUSFÖRFATTARE=REGISSÖR) har tänkt sig spela in filmen; det påverkar ju budget. Jag är ganska övertygad om att cinematografen skulle föredra att se bildutsnitt beskrivna i ett manus, så att han får en generall känsla för regissörens visuella vision och kan förbereda sig i sitt arbete redan på manusstadiet att förverkliga det. Bildmauset kompletterar sedan det skrivna manuset genom att visualisera kameraanvisningarna. Men sedan så är det (som jag har sagt i någon annan tråd) viktigt för mig att i manusarbetet få skriva ner mina tankar kring bildlösningar eftersom jag ser filmen spelas upp för min inre duk när jag skapar den. Vilket fall som hellst. Så här skulle ovan citerade sekvens i REGIUTGÅVAN av manuskriptet FORCE MAJEURE formateras om till en MASTER SCENE-UTGÅVA: ------------------------------------------------------------------------------------- 25. INT. TRAPPHUSET Johan, Karl och Karin ser på när Per och Översten släpar och drar Namnlöse ner för trappan. Han SKRIKER och försöker slita sig loss; han skruvar sig, sparkar och slår. När Översten och Per kommer ner till golvet försöker de hålla ner Namnlöse. De lyckas, även om Namnlöse fortfarande SKRIKER och gör sitt bästa för att komma ur deras grepp. Johan, Karin och Karl ställer sig intill de andra. Översten håller ner Namnlöses överkropp medan Per håller hans ben i schack. Namnlöse SKRIKER hela tiden och försöker skruva sig loss, utan resultat. ÖVERSTEN (ropar åt KARL) Hämta mitt gevär! Karl reagerar med en gång och springer iväg. Karin reagerar med förskräckelse på det inträffade. KARIN (skriker) Ni skall väl inte skjuta honom! Han förtjänar inte att dö! För guds skull! Han är ju bara skräckslagen som ett litet barn! PER (åt Karin) Gud kan inte höra dina böner här nere! KARIN (skriker högt och upprört) Era odjur! Karin backar mot väggen av förskräckelse, tills hon stöter till den. Hon börjar GRÅTA och sätter sig ner. ------------------------------------------------------------------------------------- Som ni ser är det busenkelt att formatera om manuset.

Har inte en där redan gjorts med med Charles Heston i huvudrollen? The Omega Man.

Den där har jag också sett. Den utspelar sig väl i ett café som är nattöppet? Han får telefonsamtalet i en telefonkiosk precis utanför och så berättar han nyheten för de andra nattgästerna i cafét (eller var det en krog?), och ingen tror honom. Kommer tyvärr inte ihåg namnet på filmen. Jag minns att det var en ganska känd skådis i huvudrollen, men inte vad han hette heller. Inte mycket till hjälpt tyvärr....:)

[citat=MovieSwede] Kom ihåg att en normal bio film enbart har 700-800 linjers upplösning i genomsnitt när den visas på biograf. Det kan den digitala världen kontra idag.[/citat] Vad för fakta baserar du detta påståendet på? Denna diskussionen har förts på hemmabioforum tidigare och där (bland pixelanala) konstaterar man utan någon större diskussion att 35mm film överstiger dagens HD-format i upplösning. Så upp till bevis! Jag skulle snarare säga att det är samma upplösning på digitala filmer och 35mm, inte pga att 35mm har sämre eller likvärdig upplösning, men att nästan all film redigeras digitalt. När man sedan printar ut den redigerade filmen på 35mm så reduceras upplösningen jämfört med gammaldags uppblåsning. Eller har jag fel?

Spelade in några scener till idag och även nu var det en viss diskrepans mellan K-3:ans interna ljusmätare och den externa. K-3:an egna ljusmätare ville ha ett f-värde strax under 1.9 i samtliga fall (f.1.9 är den största bländare man kan ha på K-3:ans originalobjektiv). Min SEKONIC visade bländarvärden på f.3.8 och f.3.2 när jag tog en mätning på det reflekerade ljuset, ganska nära objektet. Kameran var i båda scenerna 26 meter ifrån objektet. I det ena fallet var objektivet på max tele och i den andra på full vidvinkel. Oavsett vilket läge zoomen var på så var det ändå en påfallade skillnad i mätningen mellan kameran och den externa ljusmätaren (över två bländarsteg). Jag gjorde också en indirekt mätning av ljuset vid objektet (alltså en mätning av det ljus som träffar objektet innan det reflekteras) och då hamnade värdet på f.2.0. Kanske den mest korrekta mätningen? För säkerhets skull gjorde jag två tagningar per scen, en med det högre f-värdet och ett med det lägre. Skall bli intressant att se resultatet, vilken mätare man skall lita mest på.

[citat=damtralla]Får jag fråga vart du köper film?[/citat] Hos ANDEC FILMTECHNIK: http://www.andecfilm.de/start_english.htm [citat=damtralla]Märker samma sak med stillbildskameror. Ju mer vidvinkligt objektivet är, destu ljusare anser kameran att motivet är. Ganska logiskt faktiskt. Men jag vet inte om detta har något med resultatet att göra? Blir bilden ljusare om du har på 17mm och mörkare med full tele, fasst du har samma löjusförhållanden och samma inställning? Någon som vet?[/citat] Jag har inte hunnit testa och se någon skillnad (eftersom det är min första filmrulle). Men den interna ljusmätaren ändrar värde och ber mig kompensera f-talet, så jag förutsätter att bilden hade blivit överexonerad i vidare vinkel om jag inte hade ändrat f-talet som jag fick från mätningen i max tele.

[citat=vilcans]Problemet de ser är att de allra flesta manus de läser är dåliga.[/citat] Dåliga som skrivna i "fel" format, eller för att man inte kan göra en bra film av dem?

[citat=Munthe]Och vikingalegenderna är ju inte riktigt våra eftersom det är tveksamt om vi någonsin varit riktiga vikingar. Vikingahistorien tillhör ju främst Norrmännen och Islänningarna. Här i Sverige var vi ju mest någonslags pseudo-vikingar som mest liknade helt vanliga bönder. Helt utan ärofulla upptåg och äventyrslystnad.[/citat] Har du aldrig fundrat på kopplingen mellan RUSER (svenskar) = RYSSAR. Finnarna kallar oss fortfarande för det. Danskarna då? Danelagen i england, etc. %2$s skrev: Under några år innan det blev lite för känsligt var vi ju också en förebildsnation för det tredje riket med starka sympatier för Nationalsocialismen. En annan story jag skulle vilja göra film på. Varför inte slå på stora trumman och göra en film om svenska frivilliga i Waffen-SS? Något i stil med Bosse Schöns böcker? Börjar med frivilligkontoret i Oslo, över till den hårda träningen i Österike och sedan följa med den svenska plutonen i Pansarspaningskompaniet från Baltikum till slutstriderna i Berlin? %2$s skrev: Norrmännen är ju Vikingar så dom satte hårt mot hårt och blev invaderade. Dom lyckades ju också mobilisera ett helt regemente i Waffen-SS, på mellan 2000-3000 man. Svenskarna lyckades bra samla i hop ett par hundra... Munthe, det kan inte vara lätt att vara svensk, bo här och hata sitt eget folk så mycket... ...men å andra sidan håller jag med att det är dags för svenskarna att leta fram sin smutsiga byk och få en något mera nyanserad självbild än den till dags dato. Som en bekant så passande har sagt: "rôvhôlet, världens samvete".

Har testat med kameran igen mot samma motiv från samma plats, samma tid på dygnet. Värdeleksförhållandena var exakt samma. Jag tog på kortaste brännvid, dvs. 17 mm. Mätningen ändrades något mot högre f-tal. Inställningen hamnade närmare f22 (någonstans runt sista 1/4 mellan f16 och f22 (f20?). Hade jag haft en Pelang 8 mm vidvinkellins hade den antagligen kommit upp till ungefär samma resultat som min SEKCONIC. Det var tur att jag valde det lägre f-talet i inställningen, annars hade skogen blivit alldeles för mörk. Jag märkte nu när jag riktade kameran runt att när jag riktade kameran helt mot skogen (utan himmel) blev värdet lägre. Jag inser nu att jag skulle ha gjort min mätning utan att se himmelen, eftersom det är skogen som jag vill se tydligast (spelar inte roll med en överexponerad himmel; man måste ju välja). Det blev en kompromiss; resultatet blir nog en något mörk skog och en ganska ljus himmel (men fortfarande blå). Skall bli intressant att se efter framkallning.

Bifogar ett utdrag från mitt manus FORCE MAJEURE. Det är bättre att ni läser själva än att jag förklarar hur jag går tillväga. Mina scener är ganska långa, men jag har valt att dela upp dem i bildutsnitt och med ganska mycket luft mellan. Det finns en viss logik bakom radavstånden; jag försöker (även om det inte alltid går) att separera ut tre saker: 1. scenbeskrivningar (scenografi och hur karaktärena befinner sig i bilden, dvs. bildkomposition), 2. handlingen, och 3. kameraarbete. Innan hade jag allt sammanbakat och varje bildutsnitt utgjorde en egen scen. Nu tror jag att det är mer lättöverskådligt. Observera att jag använder benäningarna UPPLYST och SLÄCKT för interiörbilderna, vilket utspelar sig i en bunker utan fönster. Då tycker jag att det är lika adekvat att skriva ut det, lika mycket som DAG och NATT är det i exteriörscener. Jag har också lagt till ett (SVART/VIT) i kontrast till (FÄRG) för att göra skillnad på olika delar i filmen som jag vill spela in i svartvitt och färg (inte bara av ekonomiska och estisiska skäl, utan av skäl som hör till budskapet i filmen). Just denna citerade sekvens i manuset, ca. 25 minuter in i filmen, är tänkt att spelas in med handkamera, så kamerahänvisningarna är lite fler än normalt. Lite bakgrund: Sju personer (1 kvinna och 6 män) befinner sig i en underjordisk bunker undan en hop med smittade (kalla dem zombies om ni vill) som strövar på ytan. En av karaktärerna i bunkern, NAMNLÖSE (ingen vet vad han heter eftersom han har tappat talförmågan), är chockskadad och har vaknat upp ur en mardröm mitt i natten och fått panik; han vill ta sig ut. Han lyckas nästan öppna ytterdörren när han blir övermannad av ÖVERSTEN och PER (två ledargestalter i sällskapet). De släpar ner honom tillbaka och vi kommer in i handlingen... Se nedan (tänk på att formateringen blir satt ur spel när man klistrar in i ett inlägg; jag följer formalian enligt Voodoofilm så gott det går angående spalter och tabs, etc.): ------------------------------------------------------------------------------------ 25. INT. TRAPPHUSET - UPPLYST (SVART/VIT) HELBILD på JOHAN, KARL och KARIN: Vi ser HANDHÅLLET längs hela korridoren och hur de står och tittar mot trappan i BAKGRUNDEN. Johan, Karl och Karin ser på när Per och Översten släpar och drar Namnlöse ner för trappan. Han SKRIKER och försöker slita sig loss; han skruvar sig, sparkar och slår. När Översten och Per kommer ner till golvet försöker de hålla ner Namnlöse. De lyckas, även om Namnlöse fortfarande SKRIKER och gör sitt bästa för att komma ur deras grepp. Johan och Karin närmar sig Namnlöse till HÖGER och Karl till VÄNSTER I BILD. Vi RÖR OSS FRAMÅT så att Namnlöse hamnar i HALVHELBILD. Översten håller ner hans överkropp medan Per håller hans ben i schack i FÖRGRUNDEN. Namnlöse SKRIKER hela tiden och försöker skruva sig loss, utan resultat. ÖVERSTEN (ropar åt KARL) Hämta mitt gevär! Karl reagerar med en gång och springer UT UR BILD. Vi TILTAR UPP och PANORERAR mot Karin i HALVBILD. Karin reagerar med förskräckelse på det inträffade. KARIN (skriker) Ni skall väl inte skjuta honom! Han förtjänar inte att dö! För guds skull! Han är ju bara skräckslagen som ett litet barn! Vi TILTAR NER mot Per i NÄRBILD. PER (åt Karin) Gud kan inte höra dina böner här nere! Vi TILTAR UPP mot Karin i HALVBILD. KARIN (skriker högt och upprört) Era odjur! Vi PANORERAR med Karin när hon börjar backa närmare väggen av förskräckelse, tills hon stöter till den. Hon börjar GRÅTA och vi TILTAR med henne när hon sätter sig ner.

[citat=R.R Studio]Kan du inte testa att rigga upp samma scen men med ett vidvinkel objektiv istället? Kanske händer det en förändring.[/citat] O.k. Skall pröva med att zooma ut till 17 mm och se om det blir någon skillnad. %2$s skrev: Den sista teorin är ju kul, men verkar lite overklig. Eller jag tror att det inte påverkar ljuset om det färdas igenom ett obkektiv eller ej. Om det gör det så borde ju all fotografering utgå ifrån ett "fel/annat värde" när ljuser träffar filmen. Vad jag vet så exsisterar inget sånt. I en av böckerna jag har hemma, FILMA (När?, Var?, Hur?serien) så står det att de flesta kameror har ett ljusbortfall på 25-50% mellan objektivets ytterlins och filmplanet. Hur mycket beror på hur mycket ljus som går till reflexsökaren och ljusmätaren (de största ljustjuvarna), men K-3:an har en roterande spegel så i teorin borde det inte vara något ljusbortfall utöver det som objektivet tar, alltså någonstans runt 25% (?). Det är intressant att notera att det är ca. 25% skillnad mellan 16 och 22. Sedan har jag läst i flera källor att det är mest optimalt att mäta reflekterat ljus genom en intern ljusmätare i kameran (förutsatt att den fungerar som den skall) framför en yttre ljusmätare. Detta i synnerhet om man arbetar med filter. Yttre ljusmätarens största fördel (förutom att de oftast är mera exakta i mätningen) är att de kan mäta direkt ljus (alltså det ljus som träffar objektet som skall filmas). Interna ljusmätare mäter ju endast reflekterat ljus (ljus som reflekteras från objektet).

Tog en mätning igår med den interna ljusmätaren med min KRASNAGORSK 3 mot ett skogbryn (reflekterat ljus). Avståndet dit var ungefär 300-400 meter. Jag komponerade bilden så att man såg himmelen i 1/3 av bilden. Jag tog mätningen kl. 17 och det var helt klart på himmelen. Mätningen jag fick låg strax efter f16 (ej halvvägs mellan f16 och f22). Sedan tog jag en kontrollmätning med min SEKONIC ljusmätare (även här reflekterat ljus). Den gav mig ett värde på strax över f22. Filmhastigheten var ASA 100. Man blir lite konfunderad på skillnaden. Skillnaden mellan f16 och f22 är ju ganska märkbar. Nu har jag iofs hört att K-3:ans interna ljusmätare inte är den bästa, i alla fall inte efter flera års användning. Men min K-3:a är i mycket bra skick i övrigt. Ljusmätaren på K-3:an är anpassat till 1.35 V. Zinkbatterier av typen PX640 skall användas med denna, men dessa tillverkas inte längre. Använder därför en alkaliversion av PX640 tillverkad av WeinCell. Denna är dock på 1.5 V. På en hemsida har jag läst (angående en systemkamera som krävde samma volttal som K-3:an) att man är tvungen att kompensera för detta när man gör mätningar så att man inte får felexponerade bilder. Det pratades om att man var tvungen att kompensera med en halvering av ASA-värdet. Men borde inte effekten av ett halverande av ASA i sådant fall bli att man öppnar bländaren ännu mer? ASA 50 innebär väl att filmen är mindre ljuskänslig och att det krävs mera ljus för att få samma exponering jämfört med ASA 100? Kan en förklaring vara att jag hade objektivet på full tele (69 mm) och att SEKONIC-mätare mäter i vid vinkel? Kan det vara så att SEKONIC-mätaren släppte in mera ljus eftersom den tog in mera av himmelen? Kan en annan, och mer trolig, förklaring vara att ljuset måste passera genom objektivet (ett zoomobjektiv på 17-69 mm) och dess olika glas och prismor, och att det därför blir en naturlig reduktion av ljusstyrkan? På min SEKONIC så träffar ju ljuset selencellen direkt (förutom ett rutmönster som man sätter framför cellen). Vad tror ni om den sista teorin?

Jaha, då har man tagit sina första 5 meter film med K-3:an! Det gick helt utan problem. Kameran lät bra; inga missljud vad jag kunde höra. Drog upp klockverket hela vägen och körde med 24 b/sek. Det tog någonstans mellan 28-29 sekunder på min kamera. Detta var ett test för att se om kameran överhuvudtaget fungerade. Jag tog en översiktsbild av en skog som jag eventuellt kan få användningen av i min kommande kortfilm. Jag skall ta 6 scener till med samma rulle innan jag skickar till framkallning. Skall bli intressant att se resultatet på min 16mm-projektor.

Då har man laddat sin K-3:a för första gången, och jag måste säga att det gick hur smidigt som helst. Jag använde automatmatningen, och det gick som det skulle. Det sägs att man skall dra ut ca 50 cm film från rullen innan man stoppar i den i matningsverket, något jag också gjorde, men det känns som onödigt tilltaget. Skall nog ta ett par decimeter nästa gång i stället.

[citat=MovieSwede]Andra sidan hur bra är 2001 egentligen. [/citat] Hur bra som helst!! %2$s skrev: Visst den låter en tänka men andra sidan så har jag tillräckligt med sådanna problem i verkliga livet vilket gör bio till en verklighetsflykt för min del. Har du likadana problem som karaktärerna i 2001? Vad jag avundas dig! När jag såg 2001 på Draken i Göteborg för knappt 25 år sedan fick jag mitt livs första religiösa upplevelse under filmens sista halvtimme. Ingen annan film har den effekten på mig. Stanley Kubrick är Gud!

Har jag förstått det rätt att en INTERMISSION är en längre paus i filmen med svart bild och bakgrundsmusik, som i gamla 60- och 70-talsfilmer (tänker närmast på 2001 och PATTON - PANSARGENERALEN)? Vad skulle syftet vara, menar du?

Den här och några snarlika trådar har varit mycket givande och lärorika för mig personligen. Innan har jag strikt följt en gammal skola som ser en ny scen med varje ny kameravinkel. Har nu gått ifrån detta. Istället låter jag tagningar som uppehåller sig inom samma rum och tid utgöra en scen. Jag har behållt instruktioner för kameran men istället delat upp varje scen i underrubriker med bildutsnitt. Resultatet är en kompromiss mellan gammaldags stil och modernt manuskrivande. Jag har också blivit ganska inspirerad av PULP FICTION och AMERICAN BEUTY, i det att jag använder mera radavstånd och luft i texten. Kamerainstruktioner utgör ett eget stycke. Scenbeskrivningar (scenografi och komposition) likaså. Handlingen och dialog får nu egna avsnitt, vilket (förhoppningsvis) gör manuset mera överskådligt och lättläst. Jag förbehåller mig rätten att inte slaviskt följa "master scene" formateringen i den version som jag och den tekniska personalen skall använda. Det är dock mycket lätt att omformatera manuset i dagsläget till ett "master scene", för skådisar och medproducenter.

Då har man äntligen fått hem sin första rulle med Ektachrome 100D! Skall bli intressant att ladda för första gången. Hoppas bara vädret blir bra till helgen...

[citat=vilcans]precis som du skriver så kan man använda INTERCUT endast om två karaktärer befinner sig i olika rum. Är de i samma rum så är det bara en enda scen, och det är inte fråga om intercutting, utan vanlig dialogklippning, och det beskriver man inte i manuset.[/citat] O.K. Tack! Jag har gjort lite efterforskning och har insett att det egentligen var SHOT/REVERSE SHOT som jag var ute efter.

[citat=StenR]man filmar ju antagligen hela dialogen en gång från varje vinkel (efter varandra eller med flera kameror) och då kan man ju skjuta upp klippbesluten till senare.[/citat] Det var det som var baktanken med att använda INTERCUT i dialog. Man tar dessa scener från olika vinklar så att man fångar in alla i samtalet i halvbild eller närbild (eller vad man nu väljer för bildutsnitt). Jag inser att mitt "gammaldags" skrivna manus liknar ett bildmanus (storyboard) ganska mycket, fast beskrivet i text istället. Det kommer att vara underlaget för mitt bildmanus, som så att säga kommer att visualisera varje scen i mitt manus. När det är färdigt kommer jag att skriva ett "master scene" manuskript för producenter och skådespelare.