final_cut

[citat=Daniel Hållquist]Jag tycker för övrigt inte att man kan jämföra Val Kilmer och Keanu Reeves. Keanu Reeves är i mitt tycke trist och träaktig, även ifall han medverkat i bra filmer som The Matrix, Speed, Dracula. Val Kilmer är ojämn, men är fantastisk i filmer som Tombstone och The Doors. Nåja, åsikter som rövhål.[/citat] Jag har inte sett Val Kilmer i THE DOORS, men han är som sagt säkert bra på vissa rolltolkningar, men är inte lika flexibel som t ex Robert DeNiro (han har spelat gangster, ond farsa etc.)... Men alla skådisar har väl sin signatur...

Japp, för längesen. Minns inte mycket från den... Blandar ihop den med "Wyatt Earp".

Såg nyligen CANNIBAL HOLOCAUST och hade lätt att lägga märke till den vackra musiken. Nån som är närmare bekant med Riz Ortoloni? Han lär ha gjort musiken till många chockumentärer av sin tid som t ex MONDO CANE, men det är synd att en sån musiktalang ska slösas på sånt skit.

Jag antar att ditt "jaha" syftar på att Tarkovskij är tråkig etc, etc...

[citat=Daniel Hållquist]Val Kilmer är en av mina favoriter, men han har gjort så mycket skräp att jag inte orkar räkna upp allt.[/citat] Jag tycker Val Kilmer är lika bra som mellanstadiets mobbare. Han har bara ett ansikte, helt okapabel till att ändra sig eller ens byta skepnad. Tråkig. Ungenfär som Keanu Reeves fast tuffare.

[citat=ljudfjollan]Bladerunner? Kanonfilm! Absolut! Dom har bra känsla för feeeling i den filmen.[/citat] Det du kallar för feeling är Vangelis vackra musik, och den är oemotståndlig. Men kom igen nu, filmen är ju helt osammanhängande och bara för lång. Säger inte att den är dålig, men överskattad däremot.

[citat=nisse]Lindsay Anderson gjorde ju en film i slutet av 60-talet med Malcolm McDowell som heter If... som även den ska vara lite surrealistisk, jag har länge velat se den - då den fått så mycket beröm... Någon som sett den?[/citat] If ... är en rätt torr film jämfört med O Lycky Man. Jag såg den på vhs och har den ännu i min samling (rätt färgstarkt omslag), och den är inte riktigt så underhållande även om den prisats av filmkritiker (ytterligare ett jackpot enligt Leonard Maltin). Men som sagt, filmen har sina surrealistiska stunder, ibland suggestiva och ibland övertydliga, men man borde ha satt lite mer liv i det hela. Kanske beror mitt omdöme på att jag såg den otextad, och det är irriterande att spetsa på öronen när man ser nåt för första gången. Handlingen rör sig kring studenter på internat som misstänks planera uppror, och är inspirerad, eller delvis baserad på C I UPPFÖRANDE av Jean Vigo. Malcolm McDowell spelar Mick Travis i alla tre filmer. If... (1968), O Lucky Man (1973) och Brittania Hospital (1982) räknas som en trilogi. Jag har dock ännu inte sett den sistnämnda, även om det är den enda filmen i trilogin som är tillgänglig på dvd. Tror dock att O Lucky Man är den mest genomarbetade...

[citat=Henrik.Andersson]man ska kanske vara en idiot för att bli som dom eller så är det dom har feta budgettar. [/citat] Såvitt jag vet är ingen av ovanstående regissörer en idiot. De är passionerade filmskapare och har betett sig så. Att man sen skyller på deras feta löner är bara barnsligt, för Julia Roberts får ju dubbelt så mycket per film, och ändå finner hon något att klaga på. Om hon bara en gång kunde hamna i bråk över att hon inte håller med regissören om sin roll istället för att hon inte har en tillräckligt stor husvagn... Regissörer, oavsett lön, bråkar aldrig om sånt. [citat=Henrik.Andersson]Jag syftade på regissörer i ideela och halvidella. eller små budgett projekt. Jag tycker man ska gå rakryggad genom livet. men det är klart är man psykopat så blir det inte lika jobbigt att utnyttja andra, nej föresten det blir inge jobbigt alls efter som psykopater inte har känslor.[/citat] Jag tappade bort dig någonstans där du började snacka om psykopater...

[citat=gorse] [citat=final_cut]Om man bara behöll sånt som för handlingen framåt i en film så skulle man sitta där med en ytlig film, speltid ca 45 min..[/citat]Fel, man skulle antagligen få en tät och intressant film som sätter sina spår i sinnet. [/citat] Tror du verkligen det? Att varje minut ska föra handlingen framåt? Blir det inte tröttsamt om man måste vara på alerten hela tiden? Jag skulle inte vilja se en så vild film. Det blir väl mest som en reklamfilm på 90 minuter. Men jag har å andra sidan inte sett Spring Lola, Spring... Vad säger du om Tarkovskij? Hans filmer står bokstavligen stilla i 5- 10- även 15-minuters perioder. ------------------off topic---------------------------- SANTO på engelska: http://www.wam.umd.edu/~dwilt/santo.html Lyssna på dom här titlarna "Santo y Blue Demon contra Dracula y el Hombre Lobo." (Santo och blå demonen mot Drakula och Varulven) eller "SANTO CONTRA LA HIJA DE FRANKESTEIN (Santo mot Frankensteins dotter)[/citat]

[citat=Henrik.Andersson]En annan ond regissörsfenomen är att inte respektera andras mäniskors tid men andra medarbetare ska respektera regissörens tid. [/citat] Hur menar du nu egentligen? Det är inte medarbetarna som måste handskas med producenter, skådespelare och andra medarbetare - det är regissören. Han måste se över hela produktionen, så det är väl klart att man ska vara lite extra försiktigt kring honom. Du måste komma ihåg att medarbetare ändå bara är medarbetare, hur mycket det än svider ... Respektera dem, men de kan ersättas. Regissören är ändå viktigast i denna del av processen. Visserligen är oftast stjärnan större än regissören i Hollywood-filmerna, men om man inte ska lyssna på regissören så varför anställa honom eller henne överhuvudtaget? I slutändan är det ändå regissören som utformar en film. Det är medarbetarna som ska anpassa sig till regissören och inte vice versa. [citat=Henrik.Andersson]En annan att inte kunna kopromissa utan att kräva att det ska stå en älg i bakgrunden inte en ren som ex. dvs att inte accepetera på vilka premisser och ekonomiska förutsättningar ett projekt ligger.[/citat] Det du nämner ovan är en bra regissör. Ovanstående beskrivning passar perfekt in på Roman Polanski, Stanley Kubrick, Steven Spielberg och alla andra regissörer kända som perfektionister. Amatörer och nybörjare nöjer sig med mindre. Ett proffs gör inte det! Så länge han eller hon vet vad de gör. Om producenter verkligen inte hade mer pengar att lägga ner på en film så skulle de inte göra det. Det här med pengar handlar mest om hyckleri från de största kretsarna.

Nej, absolut inget fel på ditt svar. Men när man har så många olika människor att handskas med är det omöjligt att tillfredställa alla. Tänkte bara att en regissörs jobb är att åstadkomma det som senare ska ses av andra... Det som sker under inspelningen kan lika gärna bryta mot de mänskliga rättigheterna, i konstens namn verkar allt vara tillgängligt... Inte för att det ska vara så, men det verkar vara så...

OK, låt höra lite om vilka era favoritskådespelerskor är. Det verkar mest vara listor på skådespelare. Själv gör jag ett excentriskt val med Diane Lane. Inte förvånad om ni inte vet vem det är, men om ni växte upp på 80-talet - vilket jag inte gjorde - så känner ni nog igen henne...

[citat=Henrik.Andersson]att manipulerar skådespelarna på ett personligt plan så de mår dåligt[/citat] Hahahaha...så typiskt svenskt! Alla ska må bra, alla ska ha kul, alla ingår i samma team, alla tar fika tillsammans...

Väldigt enkelt: En ond regissör är en regissör som inte har en aning om vad han gör eller vad han vill, men ändå pressar medarbetare till det yttersta för att bevisa sin kompetens.

[citat=gorse]Det är kanske just kopplingen med pornografi som gör att jag tycker det är tvivelaktigt med nakenscener i film. Att motivera nakenhet med annat än att vi skall titta tycker jag är hyckleri. Men ingen regel utan undantag. Men min syn på nakenhet kan naturligtvis appliceras på våld likaså. [/citat] Javisst, men både våld och sex - även i överdrivna doser - är väl en återspegling av livet inom konstens ramar, oavsett om vi talar om pornografi, art-house eller mainstream. Läs Shakespeare; se Kurosawa! Livet är ju fullt av "onödigheter", så varför inte strö lite lyx över det hela. En porrfilm kan vara något av det mest personliga man kan ge sig på att iscensätta - problemet är att kapitalismen inte ger plats åt emotionellt intelligent pornografi. Men oavsett vad så har även denna konstform sina anhängare. Även porr säger oss nåt om oss själva - en hel del faktiskt, om man tänker efter! När jag tänker efter varför jag inte är interesserad av att göra porr är svaret enkelt: Det är alltför personligt och utelämnande. [citat=gorse] Alltför mycket film visar våldsamheter som inte leder handlingen framåt annat än att just skildra våld, särkillt amatörfilm lider av det. I flera trådar förut har vi varit rätt eniga om att varje minut i en film skall leda handlingen framåt. Jag tycker långt ifrån alla nakenscener eller våldsscener gör det.[/citat] Menar du att våld inom dess olika aspekter inte har någon effekt på dig överhuvudtaget? Vad tyckte du om motorsågsscenen i SCARFACE när du såg den för första gången? Onödig? Överflödig? För den handlingen framåt? Om man bara behöll sånt som för handlingen framåt i en film så skulle man sitta där med en ytlig film, speltid ca 45 min. Håller dock med om att amatörfilmer lider av kukmätning i vem som kan vara mest "cool"... Bara barnsligt, egentligen! Våld kan skildras på många sätt - spekulativt som i MOTORSÅGSMASSAKERN, ytligt som hos Peter Jackson, eller realistiskt som i SCARFACE. Eller onödigt tamt som i GUDFADERN.

Lustigt nog har även jag en udda upplevelse av den i det att jag först hyrde den på en dålig vhs-kopia där man knappast kunde höra ljudet - fattade trots allt tycke för den. Detta var för ca 4 år sen. Nyligen köpte jag den på dvd - och gissa vad, det finns ingen textning överhuvudtaget, och skådespelarna mumlar sig igenom hela filmen - så jag förstod inte ett ord. Utom naturligtvis "I think it´s time for our Willaim Tell -routine".

Ni är sannerligen en blyg skara ... Projektet behöver vara varken seriöst eller oseriöst. Det behöver inte heller presenteras som varken eller. Att hitta tjejer som vill klä av sig framför kameran är inte svårt. Motiven behöver presenteras som varken det ena eller den andra. Presentera det som en porrfilm och sök efter någon som kan spela bland alla som hör av sig. Jag garanterar att över 50% är lysande skådespelare. När jag läser era inlägg verkar ni lika skraja för sex som Spielberg. För rå våld är väl okej? Det behöver väl inte någon motivation, eller hur? Men så snart vi börjar tala om naket så börjar vi tala om motivationer. [citat=gorse] Om man skalar av alla konstiga argument och motiv för nakenheten, så brukar det för det mesta vara just nakenheten som är motivet. Vad jag tycker om det, har flera före mig redan illustrativt deklarerat. Sen kanske man säkert kan finna några få konstnärliga ambitioner, men de är nog rätt lätt räknade. [/citat] Man kan väl se onödigheter i alla fragment som en film består av? Jag antar att man inte kan lära sig nåt om människan och "alltinget" genom att läsa markis de Sade?

[citat=Zhyron]Är det möjligt att bli regissör utan utbildning? Självklart så kan man göra små filmer utan utbildning men jag tänker på stora hollywood typ filmer och tv-serier. Är jobbet så invecklat att man måste helt enkelt spendera tre år i skola för att klara detta? Nu när jag ändå postar, Några bra böcker eller sidor om detta?[/citat] Det finns många bra regissörer utan vettig utbildning. Som största tröst kan jag nog nämna Stanley Kubrick!

Vad säger ni om den filmen? Själv tycker jag att det är Cronenbergs bästa, även om jag tycker att han är en rätt tam regissör (se på SCANNERS, vilken tam iscensättning. En bättre filmmakare hade kunnat göra fyverkerier utav den storyn!).... Men NAKED LUNCH är en riktigt interessant upplevelse. Den tama stämningen i just denna film är en av dess fördelar. Samt dess blandning av diskbänksrealism och deckare á la Raymond Chandler, och så naturligtvis den Casablanca-liknande Interzone. Med andra ord - denna film är min Star Wars...om ni fattar vad jag menar.

"En officer och en gentelman" är överlägset en av de mest överskattade filmerna som gjorts!

[citat=Hane]...det var just den här reskänslan som man hade fångat väldigt bra. Ensamheten och folket som man inte förstår, varken språkligt eller kulturellt. Så jag tror det ligger mycket i att det är en film som man förstår bäst om man har vissa erfarenheter som gör att man kan relatera till situationerna som tas upp.[/citat] Jag har hört samma sak - att det är orsaken till att filmen fick ett så gott mottagande. Men jag har aldrig haft den där känslan - har aldrig rest dit jag inte kan kommunicera med folk...så det kan vara orsaken till att jag inte förstår filmen...

[citat=_nemo_] Inte för att vara taskig eller något nu, men du har ju sagt att du hela tiden läser böcker om film och annat, att när du inte sitter och skriver själv så sitter du alltid med en bok i handen. Kanske detta gör dig mindre mottaglig för vissa igenkänningsfaktorer. Om du gräver ner dig i böcker för mycket missar du jävligt mycket i erfarenhet, en viktig del för en person som vill bli regissör, som du ju vill bli. Så för att känna igen sig i en sådan film som Lost in Translation och för att tycka om den, så räcker det kanske inte att ha läst mycket böcker om hur en film SKA vara. PS. Vad säger Leonard Maltin om filmen då? Genom att läsa vad han tycker så borde du väl få reda på vad som är bra och dåligt med den. DS. PS2. Sen att Bill Murray gör sitt livs roll gör ju också filmen till den otroliga film den är DS2.[/citat] Jag tror att Leonard Maltin gav den tre och en halv stjärna. Det är inte första gången han överraskar mig - men jag har å andra sidan inte sagt att den är dålig ur något perspektiv, bara att jag inte kan se vad det är som gör filmen så......kult. Och jag har inte läst något om filmen innan jag såg den, jag har däremot hört en hel del. Så jag hade höga förhoppningar. När den tog slut tänkte jag bara -Är det här allt....?

Själv så borde jag ha känt av den vid det här laget...

[citat=Daniel Hållquist]Vet vilken film du talar, men jag har inte sett den, har dock läst att den ska vara bra.[/citat] Ja, i Aftonbladet fick den fyra eller fem stjärnor, beroende på recesent. Leonard Maltin gav den högsta betyg - fyra stjärnor - för de som bryr sig. Jag tyckte den var så storslaget splittrad att jag först tog avstånd från den - även om den var fascinerande. Numera tycker jag att det är den bästa filmen á la Voltaire, Candide, Odyssén etc. Så här borde O Brother... ha sett ut! Dessvärre finns den ännu ej på dvd! Mycket konstigt...

Alltså, är verkligen ingen som har sett O LUCKY MAN eller har ni bara inga åsikter? Syftar på tråden "Lindsay Anderson/Malcolm McDowell". Det är samma sorts historia som O BROTHER WHERE ART THOU fast här utspelar sig handlingen i kapitalismens Storbritanen om en ambitiös, handelsresande kaffeförsäljare. På vägen råkar han ut för alla möjliga bisarra, surrealistiska och oftast skrämmande äventyr. Does it ring a bell? Visades i SVT för nåt åt sen.