final_cut

Jag har aldrig kallat någon särskild för idiot här på forumet, utan bara utryckt mig i allmänhet... Känner du dig träffad, eller?

Men herregud, ni har inte problem med VAD jag säger utan HUR jag säger det - vilket betyder att vi hamnat långt bortom det diskussionen handlat om från första början... Så det är klart att man blir lite upprörd när folk tar sidospår. Och jag använder "fult" språk just för att detta inte är en debatt av den sort som jag är van vid, utan jag trodde att jag snackade med vanligt folk som är vana vid en jordnära konversation utan omsvep... Även svordomar är ett sätt att uttrycka sig.

Nån som såg honom i "Änkan från St. Pierre"? Han är även en rätt bra skådespelare, tror jag... Är dock kluven inför hans egna filmer.

[citat=TDA] Du menar att du skapar dig en bestämd uppfattning om filmen innan du sett den och sedan ser du den för att bekräfta det du redan vet? Jaha, är det så man gör när man analyserar film.[/citat] Åter nej. Jag analyserar inte film här, jag säger att det är en egenskap om man själv gör film. Och jag bildar mig en uppfattning innan jag ser en film, som du sade, och uppfattningen bekräftas när jag väl ser den. [citat=TDA] Ditt språk är det enda som för fram dina åsikter här, alltså kanske du borde använda det bättre för att få fram vad du menar.[/citat] Man skulle tro det - men jag tror att du underskattar ordens makt. Jag vet inte hur ofta du läser eller vad du läser - men i litterära sammanhang är jag välförstådd... Jag antar att detta inte är ett särskilt "litterärt" sammanhang, men inom debatt är det mer vanligt än man tror att använda sig av bildliga uttryck. Det liksom sätter prägel på vad man försöker att säga. Men man använder inte ord som idiot, naturligtvis - för vad är en idiot - men jag visste bara inte att ni var så akademiska av er...

Lite frågor nu om hur man kommer ut på marknaden- * Om jag gör en film på egen bekostnad, finns det möjligheter att finna distribution på den svenska filmmarknaden - om det är nåt att se, vill säga - och då menar jag även om det finns möjligheter för biovisningar - om den håller måttet. Och nu talar jag om en film som jag gör helt själv, inga förhandsstöd eller nåt sånt - utan "här kommer jag till storpamparna med en privatfilm under armen"? * Och så när man säljer en sån film till "dem" - vilka summor kan det röra sig om? * Och så när allt är ordnat - man är väl fotfarande sin egen företagare även när man sålt filmen till dem. Man har producerat filmen själv, och vilka rättigheter och förmåner följer med det i dessa sammanhang?

Ringsymbolen kring C:t är väl inte så mycket att hänga upp sig över - det är väldigt enkelt att skapa om man har tillgång till program som tillåter att man "målar". Det är bara att göra en liten ring där och använda den transcedent över "filmduken" i datorn där man ar sitt C. Svårt att förklara, men man transcenderar två program i datorn - det ena är själva "programmet" där man har sin film och där man kriver C:t på en svart ruta med allt annat, och i det andra programmet ritat man en passande ring och transcenderar dessa två. Så blir det ett C med en äkta ring.

OK, glöm att jag sade idiot, känns som om jag snackar med en akademiker. Jag förklarar såhär: De som tror att de ska se nåt nytt om de ser HIDE AND SEEK är antingen väldigt okritiska eller så kan de inte sin filmhistoria. En till interessant sak som jag vet att du kommer att bli galen av - jag har inte sett den filmen!!! Det är alltid så med mig - mitt sjätte sinne! Jag bildar mig alltid en uppfattning om en film långt före jag ser den - och när jag ser den är den EXAKT så som jag hade trott att de skulle vara. Än en gång, nej - mina personliga åsikter når bara till en viss gräns. Det finns en allmän uppfattning om vad bra film är (Gökboet, Gudfadern etc.), och det är utifrån den modellen som jag utgår när jag utsätter er för mina "personliga" åsikter. Ni verkar bara ha ett problem med mig, och inte nödvändigtvis med vad jag säger - för ni vet vad jag snackar om och håller väl ändå med... Sen är det lätt att hänga upp sig över mitt språk; jag talar ibland bokstavligt och ibland bildligt - vilket kan göra många upprörda.

[citat=TDA]Hmm, låt mig se, ser så att säga en röd tråd i tråden, det är din nedlåtande ton. Kanske något av följande citat? "Och ja, de flesta av er är saknar det tredje ögat, som jag kallar det." [/citat] Det är ingen förolämpning, bara en observation. Inget fel i att se film som vanlig publik, men säg inte att jag inte vet jag snackar om... [citat=TDA]"vissa kan jag snacka film med, andra är helt enkelt....alltför simpla.... " [/citat] Ingen förolämpning - alltför många har en simpel och okritisk smak för film... Det är bara sån man är. [citat=TDA]"en filmkritiker är i alla fall inte för er. Ni verkar sakna det kritiska ögat som är nödvändigt"[/citat] Ni säger ju själva att ni inte tycker att filmkritiker behövs...att de är jordens avskum, för att citera lite fritt. Om de inte behövdes skulle deras bransch ha gått under för länge sen. Och "ni" behöver tas med en nypa salt... Alla är inte "ni"... [citat=TDA]"Ta "Hide and Seek" t ex, publiken kommer att strömma till biograferna trots att filmen är gjord för idioter."[/citat] Men den är ju gjord för idioter. De som ser den behöver inte vara idioter, men de som tror att de ska se nåt nytt...de måste vara idioter! Här var jag hård. Men denna gång är det faktiskt en personlig åsikt. [citat=TDA]"men jag (och Maltin, antar jag) ser igenom samhällskritiken som du kallar det - och den är väldigt ytlig."[/citat] OK, nu överdriver du. Ni är alltför vänliga mot varandra att ni inte vågar ta ställning. Och när någon gör det plockar ni isär honom. Handlar detta forum om att ljuga för varandra? Det är ingen hemlighet, och sannerligen ingen personlig åsikt - de flesta som kan det här med film kommer att säga att samhällskritiken är för ytlig i FIGHT CLUB... [citat=TDA]"Det är bara nåt som saknas, och filmkritikerna ser det. Jag ser det. Fast publiken nappar på det."[/citat] Alltså, va fan? Är detta nedlåtande? Då måste du höra Orvar och Emma... [citat=TDA]Det tråkiga är att jag tror att vi egentligen tycker ganska lika, men ditt sätt att framföra dina åsikter gör mig verkligen irriterad. Som jag sagt tidigare så tycker jag att smak och bedömning av filmen som hantverk ska särskiljas. Nu skiter jag i den här tråden så kan vi snacka om andra filmer i en annan tråd och strunta i Maltin. :)[/citat] OK, men poängen är att vi tycker lika... Du verkar ha problem med mig för att du är likadan som jag...

På tal om kommentarspår... De bästa jag hört kommer från regissören Paul Verhoeven, som numera finns på alla hans dvd-utgåvor... Han är verkligen interessant och entusiastisk och man glömmer snart bort att man lyssnar på ett kommentarspår...

OK, alltså inget namn nödvändigt? Som t ex Copyright 2005 by Stanley Kubrick

Har aldrig riktigt förstått mig på hur det här med copyright fungerar? Är det som en uppfinnare och dennes patent - att man alltså måste registrera sitt verk någonstans, eller betala en viss summa för att få det skyddat - eller räcker det med en tydlig anmärkning på sin film etc med ett år och namn?

[citat=TDA]Du kanske borde läst annat än Maltin så att du lärt dig ödmjukhet och något om livet istället...[/citat] Hahaha...det var det roligaste jag hört - för att ingen annan har sagt något liknande till mig. Varför? Jo, för att jag är en bokmal. Läser praktiskt taget hela tiden. Om jag inte skriver själv, eller tittar på tv så ser du mig med en bok i handen. Och vad i mitt föregående meddelande var det som du fann så föraktfullt?

Det är en bosnisk regissör - man gillar honom i Frankrike. Han har gjort "Zigenarnas tid", "Underground" och "Svart katt, vit katt" - det är i alla fall de filmer som är mest kända i Sverige. Även gjort den amerikanska "Arizona Dream"...

Visste inte att LaMotta var våldtäktsman - och håller med om att det skulle vara mycket bättre om det hade tagits med - men å andra sidan kompenseras det av många andra ruggiga scener. Amerika har problem med antihjältar ... Scenen när han hamnar i fängelset och "slåss" mot en vägg var ursprungligen tänkt att han sedan skulle sätta sig ner i "skuggorna" och onanera - men Scorsese tyckte att det vore att gå för långt. Jag kan inte säga att han har fel - men inte heller att han har rätt. Förresten, när jag ser på den scenen nu med kunskapen om vad som var ursprungligen tänkt så ger DeNiro ifrån sig ett spel i skuggorna som "antyder" att han visserligen håller på med något ...

Någon som diggar Emir Kusturica? Överskattad, underskattad eller mitt emellan?

Jaha, Jake LaMottas självbiografi, menar du? Själv så kunde jag inte ta bort ögonen från tv-skärmen - den var i första hand dramatiskt spännande. Sedan upptäcker man också att den är fulländad inom alla tekniska områden... Kanske har det även att göra med att jag - liksom många andra män - kan se mig själv i LaMottas mer obehagliga sidor.

Förresten, hur kommer det sig att du finner RAGING BULL överskattad? Personligen tycker jag att det är både DeNiros och Scorseses bästa film!

Maltin-tråden gick verkligen överstyr. Det skulle ju handla enbart om honom och inte om filmkritik -(er) i allmänhet. Försökte bara att säga att det inte är en dålig egenskap om man kan se båda perspektiven....

Filmkritiker är till för att tipsa oss om vad vi ska gå och se. Inte för att vi ska lyssna på dem i efterhand - för då har man redan bildat sig en uppfattning. Och ja, de flesta av er är saknar det tredje ögat, som jag kallar det. Själv fick jag det av att läsa Maltin i typ hela mitt liv. Läs diskussionen på tråden om Mean Streets, där förklarar jag att en film oftast inte är vad den förefaller vara. Det är ingen förolämpning; vissa kan jag snacka film med, andra är helt enkelt....alltför simpla.... I stil med "wow, jag såg världens jävla film igår - Cannibal Holocaust"... Och en sak till som jag varit onödigt oklar med; ingen har enbart bra eller dålig smak. Du har antagligen märkt att publiken och recensenter oftast har samma smak... Mästerverk förblir mästerverk inte för att kritikerna kallat dem det, utan för att publiken håller med...

Detta är precis vad jag försökt förklara på den där Maltin-tråden. Först tyckte jag att det fanns stora brister ifråga om manuset - karaktärerna och saker som händer dem är inget nytt. Så medan jag såg filmen hade jag lite tråkigt. Sen, efter några dagar finner man att man ännu tänker på den och att den lämnat något efter sig. Och det är en bra film för mig. Det lustiga är att alla de filmer som jag ser som mina favoritfilmer idag, har jag till en början ogillat. Sen så upptäcker man att man tänkt på filmen hela veckan, och så ser man den igen - och vips, så har jag hittat min favoritfilm. Samma sak händer när jag ser en "bra film" - medan man tittar på den tycker man att det måste vara en av de bästa filmer jag sett - bara för att upptäcka redan dagen efter att det var liksom i stundens hetta. Att filmen i själva verket inte lämnat mig berörd på något sätt - det var bara en upplevelse för stunden - inte för livet, om jag får vara lite poetisk.

[citat=_nemo_]Svar till Final Cut: Så du kallar dig regissör utan att ha regisserat något?? Låter konstigt....... Det är som att jag skulle kalla mig för psykolog innan jag har gjort klart utbildningen, eller att jag är höjdhoppare innan jag har börjat att träna till det. Eller att jag är musiker utan att ha spelat en enda not, du fattar poängen. [/citat] Jag minns inte att jag någonsin sagt att jag ÄR regissör, utan att jag vill bli det. Så, vad behöver jag göra för att kalla mig regissör? Jag har gjort en tvåtimmars-film när jag var 13-14, men det var ju inget officiellt. Får en konstnär som målar, men aldrig velat eller kunnat sälja något, kalla sig konstnär? Om inte, så vad fan är han då om han målar? Han är ju konstnärlig - och han målar. Måste han kalla sig för brödbakare istället, för det är hans riktiga yrke? Man är inte sitt yrke om man inte är det innerst inne. Och denna kille är tydligen en konstnär... [citat=_nemo_]Och varför behöver du en utbildning för att bli regissör?? Ok, det kan hjälpa dig, men även stjälpa dig. Det finns många som klarat sig väldans bra utan utbildning. Jag behöver väl inte utbildning för att bli regissör - men det är ju att gå den säkra vägen. Jag kan hålla på med kortfilmer, alternativt långfilmer på egen kostnad, vilket inte är ett problem. Men jag har ärligt talat inte tid med att göra film. Det är den tragiska delen av min nuvarande existens. Har aldrig riktigt haft tid. Det är bara skola och läxor hela tiden. Nu har jag gått ut medialinjen på gymnasiet, och ändå ingen tid...Varför? Jo, för att jag måste jobba för att ha råd med filmskolan i Stockholm. Enda utvägen för mig är fortsätta filmutbildningen, det är då man har lyckats till en viss del. Dessutom så har jag inga tvivel om min talang, om jag får vara lite mallig, lärarna var inte sena att ständigt påpeka att jag är "en så ambitiös elev inom mina sysslor", och detta trots mina dåliga betyg. Sen kan man ju skita i någon utbildning och verkligen leva konstnärslivet och göra filmer med sina kompisar, men jag väljer det säkra före det osäkra - i alla fall när jag har valet att göra så. Men nej, jag påstod aldrig att jag behövde utbildning för att jag inte kan, utan mer för att jag behöver diplom eller intyg för att intyga storpamparna att jag faktiskt kan. [citat=_nemo_] Och ja, du har påstått att du och maltin ser igenom fight clubs ytlighet osv, att den inte är SÄRSKILT bra.[/citat] Ytlig samhällskritik, ja. "Inte särskilt bra" eller "Okej" betyder väl ungenfär "Godkänt"... Ingen proffesionell kritiker bliva jag, så ta det med en nypa salt. Men att det är ytlig satir står jag orubblig inför... [citat=_nemo_]Hursomhelst, är en kritiker till för att berätta för kulturella människor vad som är bra film? När kulturella människor redan känner till kriterierna..... Jag anser att en kritiker ska berätta för folk vad de ska se på bio i helgen, och då ska man inte säga att en film är rutten och usel, även fast man älskar den(??!!) Eller tvärtom, kolla på en film och man hatar den, men ändå ge den ett bra betyg för den är bra enligt mallen. Det är att lura biobesökarna. [/citat] Än en gång har jag denna konversation om att hur en sund människa egentligen kan säga att en film är dålig om han gillar den. Förväntar mig inte att ni ska förstå det, men jag försöker förklara en gång till: Naturligtvis är Gökboet en bra film, och Rambo 2 en dålig. Jag gillar Rambo 2, men gör det inte för vad den är utan för hur den är. Samma anledning som man kan älska en film med mer "stil än substans". Om en filmkritiker är till för kulturella människor? Vad svarar jag på det, en filmkritiker är i alla fall inte för er. Ni verkar sakna det kritiska ögat som är nödvändigt; ni är inte särskilt öppna. Jag har alltid trott att det är intrycket man får efter en film som räknas, och inte de intryck som trollbinder en under filmens gång. För alla filmer är väl spännande till en viss del, men det är först efteråt som man kan se hela bilden. [citat=_nemo_]Leonard Maltin gav även Taxi driver ett rätt ljummet betyg, men anser ändå nu att det kanske är dags att ändra det betyget när den fått sån påverkan på film. Det är ju lite konstigt att han ändrar ett betyg efter att filmen blivit känd som en klassiker, har den plötsligt blivit bättre då??? Bara för att alla älskar filmen och poängterar dess betydelse, så följer Maltin strömmen och vill ändra betyget..........Vad för slags kritiker är man då som inte står fast vid sina åsikter?????[/citat] Ja, jag blev något besviken över honom när jag såg att Taxi Driver fick ett så lågt betyg, för att jag gillar den själv - ur en filmkritikers perspektiv, dessutom, vilket innebär att jag inte riktigt förstått hans motiv. Tills jag läste att han tyckte att den i allmänhet var ful och utan försonande drag. Han hade i alla fall motiverat sitt betyg, och amerikaner gillar inte filmer "utan försonande drag"... Men han säger i slutet att man ska "se och döma själv" som är en tydlig ståndpunkt för att det är en personlig omdömning, och att filmen ÄR kontroversiell, vilket alltid tillåter en kritiker att vara personlig. Att han nu vill ändra sig har jag inte hört talas om; men det är bra att han åtminstånde erkänner sitt misstag. Som filmkritiker har han knappast begått ett; kontroversiella filmer är till för egen bedömning, andra filmer är allt från bra till dåliga - på ett allmängiltigt plan. Jag är ingen beundrare av Gudfadern, men en bra film är det - alla vet det.

När jag såg den för första gången (våren 2004) tyckte jag att det var en skräpfilm, och lämnade faktiskt tillbaka den för att få pengarna tillbaka (öppet köp). Många dagar efter det insåg jag att jag gjort ett misstag, och att den faktiskt var mer än så ... Har inte sett den sedan dess...

[citat=TDA][citat=final_cut] Vad har de velat åstadkomma, alltså? Man kan inte se på en John Woo film med samma ögon som man ser på Gudfadern. Om John Woo velat åstadkomma en film av episka proportioner om vänskap och svek inom gangstervärlden med gott om action, så utgår man från att "okej, meningen är att detta ska vara en fullblods-rulle med osannolik action, men även gott om dramatik".... Har han lyckats? Eller blev det bara ett patetiskt försök... Se7ven är ett mästerligt hantverk,men det är MER STIL ÄN SUBSTANS,något väldigt vanligt i dagens filmindustri.[/citat] Så Se7en förtjänar alltså ett lägre betyg för att du/Maltin anser att filmen är mer stil än substans? Nu börjar det bli ganska godtyckligt och mer smak än bedömning av hantverk. Om nu Fincher gav sig på att göra en "banal" mordhistoria drypande av svärta och med en tvist i slutet, skulle du inte då säga att han lyckats perfekt? Se7en är ett mästerligt hantverk, punkt, där slutar också filmkritikerns uppgift. Det övriga handlar om smak. [/citat] Maltin har faktiskt gett SE7EN ett rätt högt betyg - tre av fyra stjärnor. Som jag sade, det handlar om att se hela bilden. Vad filmmakarna velat åstadkomma, och det är ju en vanlig thriller, lite ovanligt gjord. Mer stil än substans - även om jag måste erkänna att det finns en hel del substans i SE7VEN, om jag tänker efter - men å andra sidan har jag ju aldrig sat att SE7VEN är en dålig film. Diggar den, fast mer som publik än filmkritiker (ok, är ingen filmkritiker, men är kritisk!)... [citat=final_cut] Inga problem, Orvar och Emma är ju likadana. Det är okej så länge man kan skilja på bra och dålig film. Jag kan som tidigare nämnt älska en usel film, men även vara fullt medveten om att det är en usel film. Och döma därefter. En films betyg ska inte färgas av kritikerns personliga smak. Är det inte just precis vad tråden kommit att handla om?[/citat] Japp! Men tråden handlade också enbart om Maltin som filmkritiker, och ej nån annan. Men, om vi tar Orvar och Emma - de är personliga, ja - men de är kvalificerade som filmkritiker eftersom de kan skilja på bra film och skit. Jag tycker de gör bra ifrån sig även om de är personliga... Jag tror knappast att deras personliga åsikter skulle skilja sig så pass mycket från en "äkta filmkritikers" att de skulle ge en dålig film bra betyg... De kan detta med film...

[citat=TDA]Jaha Final_Cut, nu börjar det bli motsägesefullt i din argumentation. Först så säger du; "Men jag snackar ju inte om hur filmen är klippt eller fotograferad, utan hur själva historien fortlöper... ". Senare kommer kommentaren; "Och som filmkritiker måste man även ta hänsyn till vad filmskaparna utgått ifrån; vad har de velat åstadkomma och har de lyckats?". Vad filmskaparen har velat åstadkomma uttrycks i det visuella, bild, klippning, regi och ljudbild. Som kritiker kan man ju inte bortse från detta. Se7en har ett mästerligt hantverk. Om historien är för banal eller samhällskritiken i Fight Club för ytlig, är enligt mig en smakfråga. Rent dramaturgiskt hittar du inte mycket att anmärka på i någon av historierna. [/citat] Vad har de velat åstadkomma, alltså? Man kan inte se på en John Woo film med samma ögon som man ser på Gudfadern. Om John Woo velat åstadkomma en film av episka proportioner om vänskap och svek inom gangstervärlden med gott om action, så utgår man från att "okej, meningen är att detta ska vara en fullblods-rulle med osannolik action, men även gott om dramatik".... Har han lyckats? Eller blev det bara ett patetiskt försök... Se7ven är ett mästerligt hantverk,men det är MER STIL ÄN SUBSTANS,något väldigt vanligt i dagens filmindustri. [citat=TDA]För övrigt så anser jag att Jan-Olov Andersson är expert på att blanda in sin personliga smak i betygen.[/citat] Inga problem, Orvar och Emma är ju likadana. Det är okej så länge man kan skilja på bra och dålig film. Jag kan som tidigare nämnt älska en usel film, men även vara fullt medveten om att det är en usel film. Och döma därefter.

Svar till Nemo: Jag har ingen önskan om att skriva film, utan att regissera. Jag har en hel mängd projekt som är på väg att förverkligas, så det har gått rätt bra på den fronten det senaste året. Men som sagt, jag är regissör at heart, och inte en manusförfattare. Däremot skulle jag behöva arbeta ihop med en manusförfattare för att få ut det mesta ur det jag hittils åstadkommit. Missförstå mig inte nu, jag skriver mycket. Det är i själva verket allt jag gör, men inga filmmanus, i varje fall inte i likahög grad som jag skriver annat... Och nej, det handlar inte att jag inte kommit på någon bra idé vid 19 års ålder, utan handlar helt enkelt om att det inte bara är att resa sig från skrivbordet och göra film. Själv behöver jag vidare utbildning för att kunna övertyga pamparna däruppe att jag faktiskt är en "tillgänglig regissör" ... Så, utbildning nästa. Det var inte så jag tänkte mig när jag var mindre, men så fungerar det tyvärr. Det är lättare att komma ut som manusförfattare än regissör. En manusförfattare behöver bara visa upp sitt manus. Vad ska en nybörjare till regissör visa upp? En konstnär behöver inte vara publicerad, så att säga. En konstnär är en person som ägnar sin fritid åt att skriva, måla, skapa etc. Det är inget jobb. Däremot är det en bra förutsättning att ha inom vissa yrken. Konstnärskap,vill säga. Vad jag minns så påstod jag aldrig att Donnie Darko eller Fight Club inte var särskiltbra. De är exceptionella, den sistnämnda är rentav bra. Visst, kalla mig mallig och självgod. Men ha i åtanke att jag är lika kritisk mot mig själv som jag är mot andra.