jmalmsten

Läste nyss att Adobe skulle köpa upp Macromedia... så man kan ju alltid hoppas att integrationen mellan flash och video blir lättare... Själv har jag aldrig riktigt fått någon bukt med flash, jag har sett många skitbra animationer i flash så det är väl bara något som jag har problem med... Jag brukar köra med Monkeyjam, den tar direkt från DV eller TWAIN-scanner och gör numrerade png eller bmp. Den förbereder exposure sheets och kan exportera som avi... nackdelen är dock att den så att säga bara gör vad en simpel animationfilmkamera gör. med andra ord: man måste lägga upp lagren framför kameran eftersom videon som kommer ut ur programmet är bara ett lager... Jag vet, det är långt ifrån så avancerat som flash, men den kan fungera för s.k. pencil tests, och cutout som i south park... med de begränsningar som finns för avi. Du kan ju förstås importera bilderna från monkeyjam till PPro, AF, Flash och många andra program... lycka till

korta ner... annars kan man ta misste och tro att det är loggan som är filmen...

dreeze: du tänker på thundercats, lite kult över den också. thunderbirds är lite av föregångaren till team america så att säga. skapad av Gary Anderson men till skillnad mot den nya filmen så tror jag att de försökte göra en allvarlig serie med thunderbirds. 24 - följde jag sesång 1 och 2, men värnplikten gjorde att jag inte kunde se alla avsnitt. då slutade jag se tills reprisen kommer. Lost - Jag försökte verkligen titta på serien men påminner mer och mer om sunset beach när jag tittar på den, och jag gillar verkligen inte såpor. Band of Brothers - påkostat och välgjort men lite ojämn då det är olika författare och regissörer för varje avsnitt. Buffy? ja du, då sitter vi på två olika kanter om ett väldigt stort bord. nej tacka vet jag riktig serietidningsaction som powerrangers!

Joey Thunderbirds Rurouni kenshin finns många... vilka sorters serier gillar du?

låter intressant. om man har kraftigt ljus mot väggen kan folien blänka så mycket att det ser ut som nedslagsgnisslor... ;)

[citat=woxaz][citat=jonpet]Enklaste sättet är att göra en spielboard - en metod som spielberg använde i sina tidiga kortfilmer. Du tar helt enkelt en planka, fäster en burk eller dylikt som du fyller med grus, sedan lägger du brädan över något så att den vippar, stampar på den och - voila, grus sprutar upp i bild som vid en markträff.[/citat] Det används ju inte till at gör en kulträff i marken i alla fall. I så fall så är det en väldigt stor kula vi snackar om. Den tekniken tror jag nog används mest för explosioner. Som till exempel då en mina exploderar. ;)[/citat] nja, en om man räknar in en 45kilos granat i markbrisad så kan det kanske kallas kula. :3= om jag prompt skulle ha nedslag i bild så skulle jag köra med paintballalternativet. kom just på en annan idé: tänk er en trädgårdsslang. och en serie ventiler eller något så att när lufttrycket blir tillräckligt stort så släpper ventilen upp en puff, stänger puffen och öppnar ledingen vidare till nästa ventilpryl... aldrig testat själv men jag tror att det skulle fungera, speciellt om man gömmer slangen i lera/vatten/lös jord eller något annat som far upp med puffen. skulle säkert gå att göra elektriskt med motstånd och sånt... om någon förstår mitt dravel...

men det är väl dokumenterat att det är snudd på omöjligt att göra en film av en teveserie...

det var just det jag ville komma fram till. Att samla groteska fantasier i en film kan vara nog så obehagligt att se, men dels så vill ingen se den, och dels vill ingen göra den. men skräck bygger på vår rädsla för förräderi. i alien kunde varenda skugga förråda passagerarna och härbärgera ett dödligt hot. i scream är det bästa kompisen som döljer ett stundande förräderi. nightmare on elm street har drömmarna förått ungdomarna. poltergeist visar sig först i en tv-apparat. the ring sprids via ett videoband och dödsförklaringen kommer på telefon. hajen lurar i vattnet. dark waters börjar med mystiska fuktskador... i Carrie tittar vi (kameran) lite voyeuristiskt på hennes nakna ben i duschen och plötsligt kommer blodet och befläckar scenen. listan görs lång men konceptet är detsamma. Jag hörde också att anledningen till att vi fascineras av dödsfall är att vi vill lära av andras misstag. Och om vi upptäcker att anledningen till döden är något vanligt som en webbplats eller sprutor... vill man då utmana ödet genom att gå till doktorn (som kan förråda dig på de mest hemska sätt med alla kemikalier som han stoppar i dig) för att ta en spruta mot mässlingen? "is it safe?" tandläkaren...

Som jag sagt tidigare i andra trådar: Ringu var första gången jag blev riktigt skrämd av film på åratal. Likaså med Dark Waters. Det var som en ketchupflaska... inge skrämd, inge skrämd, inge skrämd, inge sk-VAD I HELSEFYR VAR DET DÄR? Det är väl bland det närmaste monsterfilmer som har skrämt mig. The grudge var en stor besvikelse för mig. var är monstret? där är monstret! var är monstret? där är monzzzzzzzzz teenslasher-filmer tycker jag är ganska värdelösa ur skräcksynpunkt. nog om det. Att bara döda människor är i sig inte hemskt, ta bara Hot Shots 2. Hur många kände skräcken pumpa i ådrorna när Charley Cheen parodierar farsans apocalypse now roll och är med i "The bloodiest movie ever" som bodycount-mätaren uttrycker det? Däremot har jag sett några filmer med riktigt kuslig känsla: tex en som jag inte kommer på namnet på men det handlar om en elev som planerar en skolskjutning för att hämnas på mobbare, samtidigt som han spelar in en dokumentär på sin videokamera om mobbarna... Clockwork Orange lever också på den kusliga känslan. Även Alien. Men också 2001. Jag förstår inte hur sekvensen i slutet blir kusligt för mig men jag får kalla kårar bara av att tänka på det. barn som hetsar andra barn till att göra något hemskt mot djur eller människor är nog det mest obehagliga jag kan komma på... (känsliga läsare bör ej läsa nästa stycke) En film som handlar om en 15 årig spetälsk pojke som våldtar sin femåriga syster och tvingar henne att samtidigt utföra tidelag för att visa att samer är perversa medan deras föräldrar slåss och skriker i bakgrunden om att fadern gett sig på nedmalda människo-lik... då måste väl ändå censuren ingripa... för det är nog bland det mest groteska jag kan tänka mig. Och vem skulle vilja se filmen?

i sånna fall blir nog du den första... som kuriosa: trailers låg förut efter filmen, men eftersom ingen stannade kvar för att titta på reklamen så la man dem före... Jag har nog inte sett någon film som inte börjar med produktionslogga...

Minigun-ninjorna i TMNT: Superhero Legends eller vad den nu heter. Jag höll på att dratta i backen när de dök upp. Ät shuriken!!! Fredrik Blom: det var icke-vapen-användadet jag syftade på. jag delade upp ordet för att ehhh... det var något med kara = tom och så... ehh... jag är säker på att jag hade en riktigt bra anledning... Shogun Assasin - Även känd som mangan Lone wolf and cub. - kuriosanisse framme igen. :3= Rurouni Kenshin - Trust & Betrayal OVA - troligtvis den vackraste samuraifilmen jag har sett någonsin... snyft... En film som Kurosawa kanske skulle ha kunnat gjort... men inte bättre... Champloo har jag stora förväntningar på, jag är riktigt imponerad av Watanabe Shinichiro-sans andra filmer...

[citat=FredrikD]Jag tycker det är svårt det här... En favorit: "This would sharpen you up and make you ready for a bit of the old ultra-violence."[/citat] a clockwork orange kanske? "Så kan ni ta hem första priseeet. Om ni lyder minsta vink som jag ger. för utan min kraft och min vishet. ÄR DET TÄMLIGEN UTE MED ER!!!!" smaka på den ni...

jag har aldrig haft problem med keylight iallafall.

just det där citatet tror jag inte det är någon fara med, jag har hört det och snarlika hur många gånger som helst på radio, tv, film och liknande. lite svårare att komma undan med är ju: "dodge this!" red pill or blue pill "My mom always said that life is like a box of choc-late" och om filmen blir framgångsrik så skulle jag inte rekomendera att låta chocobos ha en framträdande roll med just artnamnet chocobo.

[citat=Fredrik Blom]Vad gäller samurai-filmer så... "Yojimb"o av Yoshio Sugino ligger mig speciellt varmt om hjärtat - så autentiskt som det kan bli misstänker jag... /Rico[/citat] Är det en helt annan film än Kurosawas Yojimbo som gjordes om till För en handfull dollar och Last man standing??? Kara-te = tom-hand, utövas utan vapen, jämför med Kara-oke = tom orkester... jag reagerar alltid på det populära användandet av karate.... Kurosawa är enligt mig en av de enda som överlevde färgfilmchocken. Ran var lite tråkigare än väntat, men det är svårt att sänka hans filmer. Liksom andra finner jag det nära på omöjligt att titta på 7 samuraierna utan att eftertexten hinner gå. Iron Monkey, helskön rulle, se även Fong Sai Yuk och Legend of the Red Dragon och Butterfly & Sword. kinesiska hela bunten så jag tvivlar att de ens försökte likna ninjor. Zatoichi - Jag antar att du menar den senaste filmen med och av Takeshi Beat Kitano. Jag tycker inte han lyckades med den filmen. Han passade bättre som sadistisk magister i Battle Royale. men visst Zatoichi har sina ljusa stunder den också. Ninja mission, såg att de hade den på ÖB, måste köpa. Mest för att den nämns så ofta i extramaterialet till 3e vågen. men glöm inte Turtles och Power Rangers... Så J*a härliga filmer och serier...

Jo hela idéen med ninjor är ju som sagt att de inte ska synas, och om slagsmål måste undvikas finns giftampuller alltid redo att bita i munnen Jag har ingen som helst erfarenhet i kampsport, men de flesta scifi-författare är inga raket-ingenjörer heller. Men för några kategorier har jag synpunkter: Kung Fu / wushu- liknande filmer får gärna ha mycket fart och fläkt, banala handlingar och mycket slapstick-humor, kroppsdelar flyger och väldigt frisynt syn på fysiska möjligheter(använda sig själv på sin egen pilbåge för att flyga högre t.ex.). Fast väldigt lite slowmo men desto mer vajer. (Fong Sai Yuk, Legend of the red dragon, Butterfly and Sword) Zhang Yimou - och liknande filmer, här är det poesi som gäller och det är färgsprakande vackert och de audiovisuella tolkningarna är oändliga. (Hero, The House of Flying Daggers) Samurai - Här är kampsporten bara ett sätt att döda. (väldigt överdrivet sagt men...) till skillnad mot de tidigare kategorierna ligger här tjusningen i ett hugg lika med död. Mer ska inte behövas. Läs Shinmen/Miyamoto Musashis 5 ringars bok (go rin no sho). Ninja - spioner, hemlighetsmakeri och de ska inte synas. Ninja turtles, Power Rangers, Volcano High, Ranma... - Här finns det egentligen ingen till liten verklighetsanknytning. ska bara se häftigt ut. Stor kult-faktor på dessa serier. Bruce Lee - Jag såg Way of the Dragon, och höll på att somna. Det kändes som att hela filmen byggde på att "hej! vi fick med Bruce Lee!!! fy vad häftig vi är!". snälla bränn mig inte på bål. Jo den var realistisk, Bruce var en sjujäkel på kampsport och så, men något vidare till film blev det inte... kändes som att titta på ett förlängt avsnitt av Walker Texas Ranger. Den enda kategorin jag inte gillar. Mer trångsynt kan jag kanske inte vara, men det känns som att när man försöker blanda dessa kategorierna så blir det inte riktigt stilrent. ______ I det långa inlägget här ovan diskuterades även blue screen m.m. och jag tycker att man klarar sig nog långt utan att ta till bluescreen (det var ju bara några år sedan kineserna fick tillgång till de teknikerna). För att få till den där retrolooken skulle jag i fallet slagsmål uppe bland bambuträden (och då bortser vi från det faktum att närmaste bambuskog är ganska långt borta) köra korta klipp, 1 sekund som längst, med hopp, fot sparkar mot stam, andra foten sparkar mot stam, helbild med hjälten som ställer sig på toppen och den fina himlen bakom honom.

Jag kanske inte borde yttra mig, men jag kan väl säga att eftersom jag inte sett orginalet så tycker jag att Redux faktiskt fungerar riktigt bra... Blev lite brydd bara att Harrison Ford, som har sitt namn på alla affiscer och på dvd'ns framsida, kommer in, lämnar över papperet, står kvar i bakgrunden och sen ser man honom alls i resten av filmen. Lite skojigt faktiskt. "Bry dig inte om superfilmstjärnan, upplev filmen istället!" tror jag Coppola ville säga, men jag kan bara anta det.

Var det bara jag som satt och glodde på: Robotech "kan du flyga en Jet, så kan du styra en Robotech" Silver Fang Peter Harryssons bästa enligt mig, har flera stora roller i den svenska och brutalt nedklippta serien Power Rangers Ninja-hysterin var som störst! "Go-Go Power Rangers!!!" Serien är ett amerikanskt hopklipp av japanska teveserier och amerikanska skådespelare. Teenage Mutant Ninja Turtles (blev senare, på grund av ninja-skräcken, Hero Turtles) "Cowabunga!!!" Knight Rider dagens actionserier har inga häftiga bilar därför är de inge bra. Hittils har ingen bil slagit KITT förutom läderlappsbilen. Airwolf Jag älskar serien, det är samma helikopter som sprängs i varje avsnitt men det är en så j*a kult serie. Läderlappen 60-talet ja, men jag såg repriserna när jag var liten. inte att förväxla med den dystrare Tim Burton varianten. (Ta det inte fel, jag är förtjust i hans filmer också) Mask Ganska okänd tecknad serie som körde lite på Transformerseran. Thunderbirds Team Americas föregångare. Första gångerna fick jag mardrömmar, men det gjick snabbt över. Thundercats, He-Man, Captain Planet, med fl. amerikanarna gör inga bra teknade serier längre. Disneydags. Duck Tales, Nalle Puh, Bumbibjörnarna, Räddningspatrullen, Timon och Pumbaa. sen gjick det utför med lågkvalitetserierna som Doug och alla serier som nu finns på Disney channel. Listan kan göras lång mycket lång, men ni kanske fattar att jag är ganska fördärvad av dessa serier och tycker att dagens serier helt enkelt är FEGA, USLA och allmänt INTE BRA. Jag såg förut en sida som samlade just på gamla serier som jag nämnt här ovan. Förr var det spännande att titta på teve, nu är det bara dokusåpor och deckare. Jag är nitton år, så jag anser att förändringen har kommit nyss och brutalt snabbt. Jag saknar SciFiChannel, Cartoon Network, och TV3 från min barndom... snyft. "Thunder-thunder-thunder-thunder-CATS!!!" PS/ En lite mer känd version av Apkungen är ju Dragonball(innan den urartade i Z, GT och AF), i bokformen räknat från bok 1 till någonstans innan 14.

om jag minns rätt så håller bländaren, eller var det slutaren, öppet så länge att medan du flyttar kameran i sidled så fortsätter kameran att ta bilden innan den släcker och börjar med nästa bild. Du måste helt enkelt ställa in bländaren/slutaren så att den är öppen mindre tid under loppet av en bildruta. kom dock ihåg att bilden brukar bli mörkare när den inte får lika mycket ljus...

det är upplösningen. om man ska göra cinemascope 2,35:1 av en 4:3 bild måste man kasta bort ungefär hälften av bilden om man inte 1: kör äkta anamorphisk(som inte sträcker ut upp och ned utan istället klämmer in mer från sidorna), gäller inte äkta 16:9, som faktiskt ökar antalet pixlar på bredden men om man vill ha cinemascope måste man antingen ha anamorphisk eller klippa bort. eller 2: målar in det som fattas... Lyxalternativet är ju fortfarande 70 mm bred film i 2,35:1 vistavision (då filmen går horisontellt genom kameran), resulterande i negativ med dimensionerna 164,5 mm x 70 mm. vet ej om det gjorts filmer i det formatet, men det låter spännande. IMAX kör med något liknande, men inte så brett som jag skulle vilja köra. Då vore det väl f*n om jag stötte på problem med upplösning. Men en sån kamera skulle bli så otymplig att ingen skulle vilja använda den, ja jag vet det.

Kom just på att när jag tittade på Starship Troopers så la jag märke till att färgen på mynningsflamman var ganska ynklig (gämfört med Rodrigues standard) och nästan röd, knappt synlig alls... och jag tror att den flamman var äkta. varför jag tar upp det? Jo, bara för att den allmänna tron är att mynningsflammor alltid är överexponerat vita. En annan sak som jag lagt märke till i senare krigsfilmer är den allt oftare förekomsten av spårljus. ljusblixtar som egentligen påminner lite om blasters från starwarsfilmerna. och de är effektiva, tillsammans med slumpvisa ljudeffekter av susande bly gör de stor skrämseleffekt helt utan squibs (inga nedslag syns ofta). För er som vill göra mynningseld m.m. frame by frame så vill jag också tipsa om en tämligen simpel effekt som jag upptäckt i diverse teknade actionscener, ja jag talar om anime men lyssna färdigt en liten stund bara. När animatörerna vill visa en kraftig explosion, granater, bomber och diverse plasmavapennedslag så blir det ganska extremt, precis innan elden slår ut blir bilden svart under en högst två bildrutor, och det enda som syns på det svarta är kritvita linjer från explosionen, ibland är det ett svartvitt negativ till bilden. Sen kommer explosionen. När vi sedan ser den blir det ett hypersnabbt flimmer och ögonen chockas och sedan kommer explosionen. Tidsmässigt ligger det här flimmret ungefär i synk med "ka-" i "kabooom". I väst har jag knappt sett det här fenomenet alls förutom i Tredje Vågen där de överexponerade rutan precis innan flamman i pistolen. Det är en effektiv metod som åtminståne jag tänker använda.

Ok, nu ska jag läsa lite innantill på imdb först. så att jag inte skriver felaktigt från början... ok... Det var länge sedan jag såg en skräckfilm som skrämde mig. Hollywoods hack 'n slash serier som Skrik, och jag vet fortfarande vad din mormor gjorde förra sommaren eller vad den nu hette var rena sömnpillren och jag förstod aldrig vad som var skrämmande i filmerna. Däremot har jag mycket stora problem med att sova med ljuset släckt efter att ha sett sista sekvensen i 2001, mycket rysligare än någon scen i Shining. Även Akira gav mig mardrömmar långt efter det att jag såg den. Jag läste om Ringu i sfboks katalog och tänkte inte mer på det. Sen släpptes The Ring och eftersom jag aldrig gillat amerikanska remakes (Solaris var en glad överaskning) så hyrde jag orginalet och såg den själv, ensam uppe på övervåningen. Då blev jag för första gången rädd av en film (den kunde ju döda mig, tur att det var dvd och inte vhs). Sedan hyrde jag och några kompisar Dark Waters. Även där, jag tänkte, japanerna vet vad skräck är. Men inget varar för evigt. The Grudge, den amerikanska varianten med orginalregissör och japanska områden sög riktigt hårt. All spänning som som jag upplevde i Nakatas filmer hann aldrig byggas upp innan man såg monstret i Shimizus film, och förresten så fick man gott om chanser att se monstret så ofta att det blev riktigt tröttande. Det tar emot att säga det, Japanska skräckfilmundret verkar vara på väg utför. Mycket roligare att gräva fram gamla Godzillafilmer och titta på dem tills jag får tag i något som skrämmer mig igen. min ende japanske hjälte är just nu Miyazaki... den enda vars filmer jag sett är alla fantastiska mästerverk. Jag fattar inte hur han lyckas... konstigt att nästan alla japanska filmserier går i just mönstret 1,2,0...

Monty Pythons Life of Brian. ok, då ska man komma på en egen... "My mom allways said that life was like..." nej så lätt ska ni inte få det... "Mein fürer! I can walk!"

nja... helt hopplöst är det ju inte. Om du inte vill göra avkall på upplösning genom att klippa bort uppe och nere och om filmen bygger på stillastående kameror och om du känner någon konstnärligt begåvad och har tid så kan du/ni alltid helt enkelt måla in det som fattas på sidorna med "enkla" matte-paintings som de gjorde på den gamla goda tiden, innan 3d.

"Rule number one: Karate is only for defence! Rule number two: First learn rule number one!" - Miyagi-sensei 1. lär er göra ninjamooves snyggt. man kan inte förbättra allt i post. 2. titta på lite äldre martial artsfilmer, jag kan rekomendera Butterfly & Sword och Fong Sai Yuk, de är fullsmockade med härliga fajtscener. 3. fixa ordentliga vajeranläggningar. Fuska så mycket ni kan med kameravinklar och liknande. Många snabba klipp. 4. håll tempot högt så missar tittaren många missar. 5. flera flygeffekter kan göras genom att spela filmen baklänges, ställa kameran lodrätt och sånt. 6. gör en story som är så vild som möjligt. flygande armeer, okrossbara rustningar, spegeltvillingar, onda rubikskuber, ninjor, samurajer, riddare, kejsare, korrupta tjänstemän, robin hood. det är en genre utan gränser. 7. och för guds skull, glöm inte att slänga med eran egna miyagi-kopia. Man kan inte göra en bra ninjafilm utan den urgamla (ofta lite mentalt vrickade) mästaren i långt vitt skägg. det var några tankar jag hade...