gorse

Satt det fiberkort i den där? Ojojoj. Det där var inget billigt nöje.

Jag tycker om helt vanliga reseskildringar. Visst, de ser ut som semestervideor, men det kan jag ta. Det är inte så många som gör reseberättelser längre, när man lätt som plätt bara betalar i kassan för att resa halva jorden runt till de mest märkliga platser. Men då är det inte en dokumentär enligt min mening. Då är det just en reseberättelse. Jag brukar faktiskt till och med titta på packat&klart. Dock kan man kanske göra nån grej av det, att man letar efter afrikas själ eller nått. Eller den förlorade sången. Eller att man skall hinna till en visst mål inom en viss tid etc för att ge lite spänning. Jag har en bekant som gjorde en reseberättelse (skrev en artikelserie i en motortidning) om hans resa i USA där han letande efter de förlorande custombilarna och spåren efter de amerikanska bilarnas storhetstid. Han reste med hjälp av en 50talskarta och berättade om de ställen och människor han mötte, ofta avsides de stora vägarna. Om han någonsin hittade sina bilar vet jag inte, eftersom jag aldrig köpte alla nummer, men det var spännande de avsnitt jag läste.

70cl explorer-flaska är ju stenhård. Det har hänt mig ofta att jag tappat eller drullat spritflaskor på golvet och nästan aldrig har flaskan gått sönder. Om det är en scen där skådespelaren skall tillverka ett vapen alá westerfilm, så kanske man inte alls behöver vara så övertydlig. Ta en liten petsflaska eller liknande och svinga den mot bordet, missa med nån centimeter, filma helbild så det inte blir så tydligt. Med flaskkrossljud fattar nog de flesta att flaskan nog gick sönder. Närbild på flaskkrossningen blir nog annars lite klichéaktigt misstänker jag om man ger scenariot så stor plats.

Jag tror det är så enkelt att 98% av allt som skrivs är faktiskt ganska dåligt. Det gäller inom manus, litteratur, musik, vad tusan som helst. Det är precis just allt det här som eventuella förlag och producenter får i tusental i brevlådan varje dag. Det är så över hela världen. Det är tex därför man skall göra sin presentation av sitt manus 100% felfritt, skriva manuset rätt formaterat etc för att sticka ut ur mediabruset om man över huvudtaget skall bli tittad åt. Här på forumet har vi inte något "kvalitetsfilter", utan vi ser allt skräp som publiceras i forumet, i princip förhandstittar vi i producenterans papperskorg. De få gånger något sticker ut här och hyllas, så kanske det duger att missa papperskorgen, att få en chans att tittas på. Fortfarande är denna trave hos producenterna oroväckande hög. Sen tror jag att unga skribenter måste genomlida en period av skräptillverkning, för att kunna skriva bra senare i livet. Det är en fas av experimenterande och utvecklig. Man kan nog inte hoppa den delen. Man måste själv göra alla misstag. Avslutningsvis kan jag tycka att om man skall göra något kreativt skall man nog inte imitera andra filmer. Imitationer blir aldrig lika bra som originalen, såvida man inte har för avsikt att göra det till sitt trademark. Om man skall tex designa ett monster, skall man inte titta på andra filmmonster, utan bläddra i djur- och insektsböcker. Samma visa med film tror jag. Man skall inte rota i sin egen DVD-hylla utan lyssna på musik och läsa litteratur och försöka hitta dessa guldkorn som kan sticka ut och göra sin berättelse unik. Av det jag sett på forumet, så saknas ofta själva grundkonseptet med filmandet, att berättelsen saknas. Det var min humla.

Det är möjligt. Jag har ibland en tendens att skriva långa meningar utan punkt och stor bokstav. Självklart är 20-talets stumfilmer den största inspirationskällan. Målgruppen är vuxna, och jag misstänker att det blir en väldigt smal film. Det blir dockor med ansikten i lera. Jag har inte börjat med modellbyggandet ännu, men jag har röjt i källaren som kommer blir modellstudio. Jag har lite spånskivor till matrial, en del lister och om allt går som jag tänkt skall jag få en skärmaskin så jag klippa till kartong i perfekta bitar. Jag borde teckna lite storyboards men jag är rätt kass på att rita. Vi får se hur det går. Jag har ju dokumentären att göra också.

Jag hade The Cabinet of Dr. Caligari i åtanke.

Jo, jag vet. Berättelsen är säkert utanpå allt annat som skrivits på sistone. Problemet är att jag tror "de" är översköljda med skitmanus som är formaterade på alla tänkbara sätt. Hur skall de veta att ditt manus är ett undantag? Jag vet faktiskt inte vilket som är det största produktionsbolaget i sverige, men jag har sett att de lokala filmkontoren har manuskonsulenter och diverse hjälp. I östergötland där jag bor, vänder man sig till http://www.filmiost.nu/ Det borde finnas motsvarande där du bor.

Med risk att låta som jag kapar dig, men jag tror du är diskvalificerad direkt om manuset inte följer åtminstone någotsånär reglerna för hur manus skall se ut. Jag är rädd för att det är varningsklocka nummer ett för att slänga det osett, om manuset inte är korrekt formaterat. Frågan är om de ens vill prata med dig.

Tysk expressionism!!

Jag tror du i lugn och ro kan skriva i din egen takt. Det har inte kommit någon revolutionerande svensk film de senaste åren så sannolikheten att det skulle komma någon den närmaste tiden är praktiskt taget obefintlig. Arbeta på bra med ditt manus och se till att den blir så bra som du känner att du är på väg, så skall det nog ordna sig.

Hm, när man kollar på internet hittar man bilder som träffar rättare än man tror. Nedanstående är Lon Chanley i LONDON AFTER MIDNIGHT som tyvärr är en förlorad film. Jag vet inte hur det kommer sig men jag misstänker det finns undermedvetna tankar, för det är ungefär såhär jag föreställde mig min karaktär, fast dock/leranimerat. Kanske lite mer Max Schreck, men läderlappsvingarna är ju perfekt. http://www.theolddarkhouse.com/Beyond%20the%20lost%20room/london6.jpghttp://www.theolddarkhouse.com/Beyond%20the%20lost%20room/london2.jpg

Onödig konflikt är en konflikt man inte är beredd att ta strid för, eller som skapas enbart av lättja eller elakhet, tycker jag. Det är fritt att hålla föredrag och föra sin talan inte bara för upphovsrättsskyddet, utan också för yttrandefriheten även om åskikten inte är bekväm. Skulle någon hålla ett föredrag enligt exemplet och det strider mot tex lagen om hets mot folkgrupp, har jag inga moraliska betänkligheter att dolt filma föredraget och sen ta med det till polisen. Frågan är bara vem som gjort lagbrott? Det kan vara värt att ta konflikt för.

Jo, det var det fallet jag hade i åtanke. Klart att man skall fundera. Men att filma är mer generöst än vad folk i allmänhet tror. Och så skall det förbli också, tycker jag. Sen kan man förståss överväga om man det är värt besväret att ta en onödig konflikt bara för att hävda sin rätt. Men det är inte olagligt att filma andras barn, eller filma toplesstjejer på badstanden. Även polisen kan säkert komma att lägga sig i, men olagligt är det inte.

Låter väl som jag förväntar mig. Fast frågan är hur tillförlitligt denna sida är, men tanke på detta svaret? http://www.lawline.se/besvaradfraga.php?id=737

Åjovars. Hur tusan skulle annars skjutjärnsjouralistikprogrammen på teve klara sig? Jag skall inte ta gift, men jag är mycket tveksam till att teve har frågat om lov innan de sänder pinsamheter gjorda av skojare. Däremot är du på rätt spår att internet är inte alltid fritt land att stoppa allt man hittar på. På internet gäller särkilda lagar tex PUL även om det på sistone har lättats på lagen. Man får publicera matrial av "hamlös natur". Jag se ofta inlägg här på forumet, där den allmänna uppfattningen är "jag skall bara publicera på internet", så det är inte så farligt. Det är världens största publiciceringsplats. Fast det jag tror är intressant; Det är inte så enkelt om man får eller inte får. Om man ljuger om någon så denne kommer i ofördelaktig dager, så kan man bli skyldig till förtal. Då är det egentligen inte själva inspelningen eller bilden som "man inte fick" utan hela konseptet att man ljugit skjortan av någon. Att tex skriva i tidningen att en viss skådespelare är alkis kan ha nyhetsvärde, eller vara förtal och straffas lite beroende på sanningshalten i påståendet. Inte själva texten i tidningen. En tidningspublikation kan inte heller gämföras med internet.

Om det ser ut så där är det ju löjligt enkelt. En ny sladd och saken är biff.

Min humla är att en spamrobot brukar inte klara av att kopiera avatarer. Den skyldiga finns nog i malmstens bekantskapskrets.

Jag tycker att en kamera för familjebruk skall ha autofokus, autoskärpa, vara liten så den får plats i fickan, en stor knapp som heter "easy-mode" och har lååång batteritid. Fru och ungar skall kunna filma hyffsat utan lång utbildning av farsan. Alla sladdar skall vara lätta att koppla in till teven så man ser vad man har filmat.

Man kan ju låta tittaren veta hela tiden att han är arkitekt och inte fattiglapp?

Det står på transformatorn. Står det 110/230VAC på etiketten så är det i princip bara att stoppa i väggen om kontakten passar, precis som Max säger. I bland kan det till och med vara så att man pillar bort en adapter så är svensk kontakt direkt. Eller så ligger det med i väskan. På min videokamera och och digitalkamera kom det med adapter. Jag har SKRIKIT på mina barn, att den adaptern funkar INTE för att stoppa deras mp3spelare i väggen när vi varit i USA. Så LÄS på etiketterna vad som gäller. Står det inte 110/230VAC så går det INTE. Det är inte så lätt att byta sladd som man kan tro. Det är svårt att öppna transformatorn. Man vill ju gärna ha en platt kontakt. Då är det lättare att köpa en adapter på teknikmagasinet. Skulle transformatorn inte klara 230 V så finns det spänningsomvandlare på samma affär. Men, kolla effekten så den räcker till. För en laddare brukar det gå bra, men för en hårfön är det mer tveksamt.

Men det var ju det jag sa. En hel är alltid ett. Annars är det ju som att svara på frågan, vad är 50%, med "det beror på hur mycket 100% är". Det är häften. Tänk apelsiner så blir det rätt. En hel apelsin är alltid ett. (fast en del säger en)

Hm, det förklarar saken. En modellbyggsatstillverkare som konkat är på väg upp igen och jag tyckte de hade en skum byggsats på listan över nysläpp. Verkade dumt för ett företag som håller på att rekonstrueras. Kolla ungefär på slutet: http://www.autoworldhobby.com/newsdetail.aspx?id=32

Nä, precis. Mitt regelvirke får förvisso plats på taket på bilen eller i bagaget efter det att konstruktionen är klar i snickarboden. Men det skall inte åka längre än inom komunen. Men som sagt, mina konstruktioner passar nog bäst för den yngre kundkretsen med begränsad ekonomi. Å andra sidan, skulle jag till äventyrs göra en "riktig film" så får jag väl spendera lite mer, alternativt köpa färdiga saker.

Njae? Det är en remskiva. http://www.ht-svarv.se/sve/remskivor.html Det finns, men vad de kostar vete tusan. Kanske är de så dyra som Martin säger. Det svåra är väl att hitta en rem som passar till vettigt pris. Jag skulle gå till närmaste maskin-affär och fråga. Är de för dyra kanske man kan kränga av däcket från ett hjul från just clasolsson?

När jag ser Martins inlägg kommer jag att tänka på att man skall nog bygga efter behov också. Jag har svårt att föreställa mig att tex Martin någonsin skulle kunna använda mina träribbor till nått vettigt, medan för mitt hobbyfilmande i trädgården duger det utmärkt. Ju mer jag spikat, ju mer övertygad är jag att man skall bygga precis just det man behöver, just för det tilllfället. Mitt val har varit att om jag behöver hissa kameran men inget mer; Då bygger jag en enkel bom som kan höja kameran. Inte som kan vrida kameran, inte snurra den, inte rottera den. Då är det billigt att smälla ihop lite regelvirke och går bommen sönder hamnar alltihopa i braskaminen. Nya reglar kostar 9 kronor metern. En generell apparat som kan allt, blir bara komplicerat och dyrare, och funkar tveksamt om man inte spenderar en förmögenhet.