Gå till innehåll

Synopsis: Trauma


TomStac

Recommended Posts

Här är min andra filmidé som jag har tänkt på av och till men inte kommit längre med än med just detta synopsis. Historien står mig personligen mera om hjärtat, eftersom den till stor del är baserad på egna erfarenheter, men jag är inte alls säker om filmen för det skulle bli bättre än FORCE MAJEURE, som ni kan läsa om här: http://forum.voodoofilm.org/showthread.php?p=72214#post72214

 

Men läs det gärna och ge mig gärna omdömen. Vad jag är mest intresserad att veta är om denna detta synopsis verkar vara mera "seriöst" i jämförelse med synopsen för FORCE MAJEURE, alltså "seriöst" i svenska producenters ögon eller hos filmskolorna, som Stockholms Filmskola. Vilket av dessa synopser ger mig mest chans inför dessa människor?

 

-------------------------------------------------------------------------------------

 

Titel: TRAUMA (arbetstitel)

 

Syfte: Att visa vad som kan hända kvinnor från öst som drömmer om en bättre tillvaro i väst.

 

Budskap: Det finns ingen oskuld i en depraverad värld.

 

Form: Spelfilm.

 

Format: Super16.

 

Målgrupp: Yngre män och kvinnor.

 

Längd: Ca 90 minuter.

 

Handling: Den unga polskan MARIA arbetar genom en förmedlingsfirma i Sverige som hemhjälp åt PETER, en rik och framgångsrik ungkarl. Hon finner sin trygghet i att regelbundet gå till Katolska kyrkan. Där träffar hon landsmaninnan EVA och de utvecklar en vänskap.

 

Maria arbetar hårt på dagarna och på kvällarna tvingas hon avvärja flera närmanden från den berusade Peter. Efter några mardrömslika kvällar tappar Maria tålamodet och säger upp sig. Hon tar sin tillflykt till Eva som låter henne bo hos sig.

 

Efter en söndagsmässa finner Maria en annons på kyrkans anslagstavla. I desperat behov av pengar stämmer hon träff med landsmannen MARIO. Under förevändningen att få ett städjobb blir hon inlåst i lägenheten och våldtagen av Mario under tre skräckfyllda dagar. Under ett restaurangbesök flyr Maria från Mario och blir av polisen förd till sjukhuset för rutinundersökning. Hon hamnar i ett katatoniskt chocktillstånd och skrivs in på ett mentalsjukhus.

 

I filmens klimax blir Mario överrumplad och nerslagen i sin lägenhet av Maria som binder fast honom i sängen. Hon förnedrar och torterar Mario som till slut dör av sviterna.

 

I nästa sekvens ser vi Maria igen på mentalsjukhuset. Men har hon verkligen mördat Mario eller var det bara en psykotisk fantasi?

 

© 2006

Länk till kommentar
Share on other sites

Force Majeure är intressantare för mig. Den här historien blir intressant framåt slutet där det blir lite våld och psykologi, men innan dess är det för mycket socialrealism för min smak. Fundera på om du kan korta inledningen. Den känns lite splittrad, eftersom Peter försvinner ur handlingen efter ett tag. Men du kanske inte tänker dig att den episoden är så stor del av filmen som den är i detta synopsis?

Länk till kommentar
Share on other sites

Hej TomStac -

 

jag gillade det här bättre än FM. Jag tycker det känns lite mer originellt, även om det fläktar Lilja4ever, bara litegrann.

 

Jag tycker, som vilcans, att det känns splittrat då Peter försvinner. Jag tycker han borde återses någonstans. Jag tycker personligen att det var ett hemskt mörkt livsöde du målade upp. Sådant kan vara nyttigt att ta del av ibland, men jag vet inte om jag tycker hon ska bli inlåst. Hon kan ju vara hos sin vän och vara helt borta och sen flippa ur och kanske/kanske inte mörda Mario... Ja, det är bara vad jag tycker. Det kändes så hemskt tungt bara att läsa slutet. Jag kan inte ens tänka mig hur det skulle vara att se det.

 

Men jag tyckte idén var riktigt bra! Kör på!

 

Vänligen,

Golightly.

Länk till kommentar
Share on other sites

Tack för er feedback allihopa!

 

Vilcans! O.k. Du tyckte personligen att FM var mer intressant. Men vad tror du går hem bäst i det etablerade filmsverige? Zombiefilm står väl knappas så högt på agendan i de flesta etablerade och erkända produktionsbolag?

 

Golightly! Jo, storyn är mycket mörk. Det är lite av terapi för mig själv att göra denna film. Du tycker att jag skall tona ner det mörka och våldet, men i så fall skulle verkligheten överträffa filmen.

 

Angående Peter så kommer jag inte lägga så mycket krut på den sekvensen i manuset. Han är mest en anledning för Maria att komma till Sverige. Det är hennes relation till Mario som kommer vara huvudfokus. Ganska mycket kommer att ägnas åt hennes skräckfyllda tre dagar, utan att jag skall exploatera våldtäkten i grafisk övertydlighet. Jag skall dock försöka förmedla hennes personliga upplevelse av förnedringen för att ge tittaren förklaring till hennes gruvliga hämnd, eller hämnas hon verkligen på Mario?

 

Större delen av filmen skall spelas in i svart vitt. Men hennes flashbacks från våldtäkten skall vara i färg och mer grafiska jämfört med vad som man fick se innan. Filmen skall explodera i ett cresendo av grafiskt våld med en magstark och gory totyrscen, i färg. Detta medvetna val av färg i vissa sekvenser skall få tittaren att eventuellt ifrågasätta om det verkligen sker i verkligheten, om det inte är Marias egna katharsiska fantasi.

 

Även om filmen kommer ha socialrealistiska element så tillhör den ändå en tradition med filmer som 'Last house on the left' och 'I spit on your grave'.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=TomStac]Men har hon verkligen mördat Mario eller har allt bara varit en psykotisk fantasi?[/citat]

Här tycker jag att idén fallerar fullständigt. Berätta den historia du vill berätta och som du tycker är värd att höras, men strunta i att antyda att vi som publik inte kan lita på den historia som berättas för oss. Stå upp för din historia, oavsett hur den slutar!

 

Ärligt talat, om du inte kan få dramatiken att fungera utan att ta till ett billigt knep som att ifrågasätta vad vi just såg så är du illa ute.

 

Vad gäller resten av historien är det svårt för mig att säga så mycket. I din synopsis lägger du fokus på intrigen, men intrigen är en ganska liten del av vad som får en historia att fungera. Jag önskar att du redan på synopsisnivån kunde peka ut vad som är det viktiga i historien och varför vi skall engagera oss.

 

/Jakob

Länk till kommentar
Share on other sites

Den här filmen har ju ett mer politiskt korrekt och "seriöst" tema (jag kom också att tänka på Lilja 4ever), så om du skulle pitcha den för Filminstitutet så lär detta synopsis vara bättre. Men hur det ligger till på skolorna vet jag inte. I motsats till jbergman tycker jag att slutet var bra. Det var där historien blev intressant för mig, men det är bara jag då. Ett gäng "seriösa" gubbar och tanter skulle nog inte gilla det.

Länk till kommentar
Share on other sites

  • 2 veckor senare...

Med tanke på reaktionerna och med tanke på att denna tråd har fler inlägg än Force Majeure så utgår jag ifrån att denna idé faller mer till föga för de flesta. Jag måste erkänna att jag själv tycker bättre om denna idé jämfört med FM, även om jag vill göra båda filmerna. FM kommer vara djävligt kul att göra och ge mig en oerhörd erfarenhet (min filmskola), kunskaper som jag kommer att behöva för att göra något riktigt bra av historien om Maria. Den här filmen kommer jag att lägga mer själ och hjärta i (misstänker jag). Båda projekten är seriösa, men man måste ta en sak i sänder.

 

Jag har några filmidéer till som jag hoppas realisera, men de kräver betydligt högre budget och europeisk samproduktion (skall spelas in i östeuropa).

 

Berätta den historia du vill berätta och som du tycker är värd att höras, men strunta i att antyda att vi som publik inte kan lita på den historia som berättas för oss. Stå upp för din historia, oavsett hur den slutar!

Men detta är exakt den histora som jag vill berätta. Jag vill varken dra ifrån eller tillföra något.

 

Ärligt talat, om du inte kan få dramatiken att fungera utan att ta till ett billigt knep som att ifrågasätta vad vi just såg så är du illa ute.

Personligen gillar jag filmer som gör tittaren osäker på vad de är de har sett; som gör att de ifrågasätter det som de har upplevt. Jag tycker inte att det är ett "billigt knep". Eftersom filmen baserar sig på saker som har hänt i min egen omvärld, och därför står mig personligen nära, så blir jag nästan (bara nästan) lite förolämpad av denna kommentar.

 

För att tydligöra: Den första sekvensen med att Maria kommer till Sverige genom en förmedling för att arbeta hos Peter som städhjälp är fiction, men inspirerat av fakta (denna typ av arbete existerar och många av dessa kvinnor lever under dessa förhållanden; närmanden från sina arbetsgivare). Jag måste ge Maria en anledning att komma till Sverige och en anledning (framåtrörelse) åt tredje akten:

 

Att hon hittar annonsen på den katolska kyrkans anslagsplats och blir lurad till Mario, kidnappad i tre dygn och våldtagen, varefter hon flyr från restauranen. Hela denna sekvensen baserar sig på en sann händelse som hände i min omedelbara personliga omgivning (går inte in närmare på detta).

 

Tredje akten med scenerna från mentalsjukhuset är fiction men klimax med den extremt grafiska våldsscenen bygger på mina egna fantasier från den tiden; vad jag ville (och var helt inställd på att göra) med våldtäktsmannen. Tack och lov blev han gripen innan jag han före...

 

Så, jag hoppas du förstår varför jag har med detta klimax och varför jag låter det vara öppet om det är fantasi eller verkliget. I den verkliga händelsen var det uppenbarligen en fantasi (min egen), och detta har inspirerat filmen som helhet.

 

Shit vad personligt detta blev....

Länk till kommentar
Share on other sites

Med tanke på reaktionerna och med tanke på att denna tråd har fler inlägg än Force Majeure så utgår jag ifrån att denna idé faller mer till föga för de flesta.

 

Här trycker jag in en kommentar. FM är enligt mig minst 20 ggr mer intressant. Denna historia (det lilla jag vet om den) luktar alldeles för mycket snyft snyft och Lilja 4-ever (även om den är personlig för regissören så vet inte publiken om det). FM har jag varit intresserad av ända sedan du första gången nämnde den, folk kanske tar den för en dålig zombiefilm när de läser din synopsis, men där finns så mycket mer potential bl. a om man verkligen spelar på den psykiska pressen att vara instängd tillsammans med massa människor i ett trångt utrymme, och inte så mycket på just zombieserna (fint ord). Och jag menar, alla gillar väl en välgjord och spännande film, även fast (eller speciellt för) att det är zombies i den.

Länk till kommentar
Share on other sites

Tack Nemo för din uppriktighet. Men jag kan lova dig att mitt mål med denna film inte syftar till att vara en snyftare. Tvärtom. Jag hoppas att den skall ge en riktigt obehaglig upplevelse (mitt syfte är inte att vara snäll mot publiken; jag vill att de skall uppleva starka känslor och i det här fallet ångest). Parallellerna med Lilja 4-ever finns där tyvärr rent tematiskt, men det är inte alls avsiktligt. Även om jag har sett Modyssons film kan jag garantera att den inte är inspirerad av den. Även om jag tycker att Lilja var en bra film så tänker jag inte falla i samma sentimentala fälla som Modysson. Så utförandet kommer helt att skilja sig filmerna emellan. Det är i alla fall min avsikt.

 

Kul att du tycker att Force Majeure låter intressant! Jag tycker om (och tror på) båda filmerna, men jag tror att de kommer att ge mig olika upplevelser när jag gör dem. FM kommer nog vara väldigt roligt att göra. Den här filmen kommer nog att riva upp en hel del gamla sår. På samma sätt kommer nog publiken uppfatta FM som underhållande, medan den här filmen mest kommer att provocera.

Länk till kommentar
Share on other sites

Rent idealistiskt ska det eventuella tillblivandet av ett konstverk inte begränsas av hur en potentiell publik kan komma att uppfatta det. Om man börjar ta sådana hänsyn i sitt skapande så förlorar det sitt värde. Självklart måste man, då filmskapande är en dyrbar konstform att utöva, ta hänsyn till det som sker bortom en själv, men jag tror att man ska akta sig för att vara alltför lyhörd i sitt konstnärsskap.

Länk till kommentar
Share on other sites

Jaut! Jag är lite nyfiken på vad som föranledde ditt inlägg. Vad det något jag sa eller är det ett svar på någon annans inlägg?

 

Den Siste Spielberg! Nej jag har inget manus ännu. Den skriver jag nog efter att jag har spelat in FORCE MAJEURE, dvs. om ett par tre år eller så.

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag menade inlägget som en uppmuntran till dig att följa det som jag uppfattar vara din egentliga önskan: att göra denna filmen! Du säger flera gånger att den ligger dig varmare om hjärtat än "Force Majeure"-projektet.

 

Min övertygelse är att detta djupare engagemang kommer att lysa igenom i den slutgiltiga produkten och DET, om något, måste ha en positiv påverkan på en intagningsjury, publik eller vad det nu kan vara.

Länk till kommentar
Share on other sites

Personligen gillar jag filmer som gör tittaren osäker på vad de är de har sett; som gör att de ifrågasätter det som de har upplevt. Jag tycker inte att det är ett "billigt knep". Eftersom filmen baserar sig på saker som har hänt i min egen omvärld, och därför står mig personligen nära, så blir jag nästan (bara nästan) lite förolämpad av denna kommentar.

Tur att det bara var nästan... Men om vi säger så här, ponera att jag varit Ridley Scott och lagt till en scen på slutet av Blade Runner där Deckard satt på mentalsjukhus och vi fås att undra om allt bara varit en fantasi. Skulle det ha gjort filmen bättre?

 

Personligen är jag inte det minsta förtjust i slut som lämnar tittaren i sticket, och ja, jag tycker att det är ett billigt knep. Det är en enkel utväg, en cop-out, som man säger. Det är att slippa undan ansvaret att föra historien till sin logiska slutpunkt.

 

Och för att förtydliga, jag vänder mig inte emot idén att hon fantiserar om att ha ihjäl honom, men det bör vara tydligt på slutet att det bara var en fantasi. Att klippa från den grafiska tortyrscenen till en bild av henne där hon sitter på sin säng medan det rycker i fingrarna på henne och vi inser att det är en fantasi, en dröm som vi alla delar i det läget, samtidigt som hon är okapabel att genomföra det i verkligheten ger mig fan så kalla kårar, till skillnad från ett slut som säger att vi inte vet något om vad som egentligen hände.

 

Så, jag hoppas du förstår varför jag har med detta klimax och varför jag låter det vara öppet om det är fantasi eller verkliget.

Jag förstår klimaxet, men jag förstår fortfarande inte öppenheten.

 

Kan du ge några exempel på filmer du gillar där tittaren lämnas i osäkerhet om vad som egentligen hände?

 

/Jakob

Länk till kommentar
Share on other sites

Jbergman! Jag inser att jag helt har missuppfattat dig. Jag trodde du ifrågasatte att hon fantiserade ihop klimax istället för att det var "verkligt". Jag inser nu att du ifrågasätter det öppna slutet om att det KANSKE kan vara en fantasi.

 

O.k. Du tar Blade Runner som exempel, och det är ett ganska bra val för i denna film (i alla fall director's cut) så är slutet uppbyggt på så vis att det är öppet att Deckard kanske är replikant eller snarare vagt antytt att han ÄR replikant. Det är lite grann så också i min film; det är snarare en vag antydning om att det ÄR en fantasi. Men jag vill inte slänga detta faktum i ansiktet på publiken utan jag vill att det skall finnas en vag antydan om detta så att de själva kommer till den slutsatsen (men inte är 100% säkre, precis som i Blade Runner).

 

Du frågar om exempel på filmer som jag gillar som har ett öppet slut om att är en fantasi eller verklighet? Ja på rak arm kan jag komma på en: David Cronenbergs eXistenZ. Överhuvudtaget är väl Cronenberg förtjust i att leka ett spratt med publiken. Videodrome säger väl inte direkt att allt vi ser i filmen är fysiska realiteter i filmen, utan att det lika gärna kan vara hallucinationer. Naked Lunch är likadan på detta sätt; vad är verklighet och vad är droghallucinationer i den filmen?

Länk till kommentar
Share on other sites

Ah, bra att vi förstår varandra! Skillnaden oss emellan ligger då i jag till skillnad från dig tror att filmen blir bättre om du inte smyger med sanningen. Däri ligger min kritik, och liksom all kritik så kan du ta åt dig av den eller avfärda den. Det är din film; du bestämmer.

 

Blade Runner valde jag medvetet, för den exemplifierar bra när det är okej att vara otydlig. Replikant eller inte så är ju allt vi sett sant. Vi har inte sett några lögner. Skillnaden ligger i att vi läser scenerna lite annorlunda beroende på vår inställning till hans mänsklighet. Om filmen hade slutat med att avslöja med dunder och brak att han var en replikant så hade det bara varit löjligt, för det hade ju inte spelat någon roll. Blade Runner tål därför omtittningar, medan Sjätte sinnet aldrig kan återskapa den första upplevelsen, liksom alla filmer med en redig sluttwist.

 

Blade Runner fungerar även för att den inte trycker upp frågan om hans eventuella replikantskap i ansiktet på oss. Det går alldeles utmärkt att se filmen utan att över huvud taget reflektera över frågan.

 

eXistenZ slutar väl med att avslöja att den sista "verkligheten" också var ett dataspel? Fast det kräver att man kollar rätt noga i bakgrunden... Och slutet är ju avsiktligt av Cronenberg, så han måste ha varit medveten om hur det låg till. Ingen öppenhet där alltså.

 

Videodrome så jag för så länge sedan att jag knappt kommer ihåg den, men jag skall ta och se den igen nu när du tipsat. Och Naked Lunch har jag faktiskt aldrig sett, så där lades ännu en film på listan.

 

/Jakob

Länk till kommentar
Share on other sites

eXistenZ slutar väl med att avslöja att den sista "verkligheten" också var ett dataspel? Fast det kräver att man kollar rätt noga i bakgrunden... Och slutet är ju avsiktligt av Cronenberg, så han måste ha varit medveten om hur det låg till. Ingen öppenhet där alltså.

 

I filmens slutscen får man se Ted Pikul och Allegra Geller agera som terrorister (realister) mot spelindustrin. De skjuter ner speldesignern och hans assistent och kommer fram till en kille som sitter i toaletten. Han frågar (ungefär): "Hey guys! This is just a game, right?" Sedan slutar filmen. Tittaren sitter sedan och funderar om inte allt i filmen var ett dataspel, eller var de riktiga terrorister även vid slutet? Ganska öppet. Sedan är det naturligtvis viktigt för regissören att själv veta vad det hela är för något. Det är möjligt att Cronenberg visste att allt var ett dataspel. Jag vet också om det är Marias fantasi eller en verklig hämnd. Men skall jag avslöja det här? ......nej.

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag borde väl inte diskutera eXistenZ eftersom det var så länge sedan jag såg den, men jag vill minnas att spelrekvisitan även fanns med i den sista "verkligheten". Det verkade ju finnas en begränsad uppsättning rekvisita i spelen eftersom den förekom på olika "nivåer" (ja, du vet ju vad jag menar).

 

Hm, jag minns det som en mysig film. Jag får nog ta och se om den nån gång.

 

/Jakob

Länk till kommentar
Share on other sites

Ju mer jag tänker på det, så tycker jag inte att slutscenen skall vara på mentalsjukhuset. Låt henne ha kommit hem istället. Inte bara för att slutet annars känns lite orealistiskt (dvs att hon skulle stanna i det katatoniska tillståndet alltför länge), men också för att jag tror att det blir mer av en kontrast mellan det fantiserade våldet och den vanliga vardagen som hon måste kämpa sig igenom.

 

Hm, jag tycker verkligen att det är en grym idé. I alla fall tillräckligt grym för att jag skall börja misstänka att jag har sett det i en film någon gång... Någon som känner igen det?

 

/Jakob

Länk till kommentar
Share on other sites

  • 4 veckor senare...

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

×
×
  • Skapa nytt...