idé: Särskolestämplad - Filmen som visar hur svensk särskola förgör sina elever.

[Pe4r]

Särskolestämplad - en film tagen direkt ur verkligheten, hur ser svensk särskola ut?

Vilka chanser har man att komma ut i samhället efter att ha gått särskolan?

 

Per, 30 år idag, går 4 år i gymnasiesärskolan, leder till utanförskap och att han blir tvungen att

flytta och börja om, är i beroendeställning och måste få stöd av samhället då självförtroendet är i botten.

Det där nätverket som ger tryggheten försvinner, vännerna försvinner och familjen förväntar sig

att samhället ska stötta upp.

 

Per blir först lovad en individanpassad utbildning i gymnasiesärskolan, sen får höra att man fått sin

chans och det blev för svårt - i grundskolan, nu ska han helt plötsligt strunta i skolframgång och fina

betyg, visar sig att han hamnat i en skola som är mer som mänsklig förvaring och som leder till bidragsberoende

snarare än att få chans att lyckas i livet, men till slut klarar han inte ens av att arbeta.

 

 

Per går in i väggen då skolan ständigt motarbetar honom, att se eleverna lyckas finns inget intresse av,

bättre tvinga på sina elever städhjälp, god man och ständigt utreda elevernas livssituation och vill Per

hoppa av blir hat "hotad" omyndigförklaring och därmed kan bli tvingad tillbaka till denna mänskliga förvaring.

 

En början, kunde skrivas bättre, ska försöka få ihop en bra början av manus,

men har inte särskilt mycket uthållighet men provar mig fram.

 

I slutet av filmen får Per upprättelse och allt löser sig och Per får finna frid i sitt liv

och får styrkan tillbaka att göra allt han vill göra.

[JesperP]

Det här skulle kunna bli något väldigt bra!

Är det taget från egen erfarenhet? Tänker bara att det kan bli lite svårt att hålla en distans till filmen i så fall, speciellt om den ska fungera som personlig terapi på samma gång. Om detta är fallet så skulle filmen kunna fungera jättebra som en dokumentär och därmed visa för allmänheten hur det står till.

Det tilltänkta slutet känns påklistrat och väldigt Hollywoodaktigt. Som jag vet det så är det ytterst ovanligt att folk som har kommit ner sig i samhället faktiskt kan ta sig upp igen. Jag antar också att du mer vill visa på att samhället förgör individen än att individen kan resa sig oavsett vad som hen utsätts för, eller?

 

Tror att såna här filmer behövs för att upplysa allmänheten om problem i samhället. Fast man behöver såklart vara lite försiktig också över att det inte bara handlar om problemet så att endast ett budskap predikas, utan finna en balans mellan tema, karaktärer och handling.

 

Skulle vara kul att bolla hjälpa till och bolla lite idéer när ska utveckla detta vidare!

[Désirée]

Som synopsis betraktat så har den för dålig struktur för att jag ska få grepp om vad som händer och varför. Det är mest en idé, utan hänsyn till tänkt media.

 

Som exempel på vad jag menar:

"Per, 30 år idag, går 4 år i gymnasiesärskolan, leder till utanförskap och att han blir tvungen att

flytta och börja om, är i beroendeställning och måste få stöd av samhället då självförtroendet är i botten."

Sedan backar vi tillbaka i tiden:

"Per blir först lovad en individanpassad utbildning i gymnasiesärskolan, sen får höra..."

Det saknas struktur och drivande berättarkraft.

 

"Per, 30 år idag, går 4 år i gymnasiesärskolan, leder till utanförskap och att han blir tvungen att

flytta och börja om, är i beroendeställning och måste få stöd av samhället då självförtroendet är i botten."

Är detta starten på filmen? Det vi ser är en man runt trettio. Punkt. All bakgrund - att han gått 4 år på gymnasiesärkolan, varit i utanförskap, flyttat, börjat om, beroendeställning - bör visas på något sätt? Hur?

 

Skulle man kunna tänka sig att filmen börjar med att han går ut gymnasiesärkolan och flytten är vändpunkt ett (1/4 av filmen)? Det skulle göra att vi förstår varför han hamnar i beroendeställning.

 

"I slutet av filmen får Per upprättelse och allt löser sig och Per får finna frid i sitt liv

och får styrkan tillbaka att göra allt han vill göra.

Hur? Du har skrivit väldigt mycket bakgrund, men väldigt lite handling i din idé. Vändpunkt 2 i den klassiska strukturen på en film är när botten är nådd, 3/4 av filmen ungefär. Här är det som det vänder och huvudpersonen kliver ut pånyttfödd med nya mål och nya krafter.

 

Jag förslår att du stolpar upp stukturen tydligare, ser till att du får med början och slut ordentligt, och inte bara har med ett enda stort mittparti, för då blir det enda vi kommer att se är en socialt utsatt persons problem utan att förstå varför och vad slutet innebär. Lycka till.

[Pe4r]

Jesper jag skickar dig PM, vore väldigt kul o få hjälp att jobba vidare med detta.

Kanske hamnar i skolbänken nästa höst och då kanske man ska börja skriva lite och

börja bearbeta sånt här men även andra ideér som man har.

 

Dessiée du ser att det är ostrukturerat, så lever jag idag men vill gärna bli bättre på att skriva,

kanske lite dålig på att ta kritik men kan alltid bli bättre och lyssna in andras råd och tips.

 

Har inte skrivit mycket mer men vid tillfälle ska jag ta mig tid för det.