Skapande av karaktärer

[Glas]

Hej!

 

Tänkte bara höra med er om ni vet något program som är skapat enbart för att skapa karaktärer? Tvivlar på det själv men man vet aldrig, skulle vara bra att ha.

 

Annars är tips om hur ni gör när ni formar en karaktär välkomna. Har fastnat lite just på den biten.

[jonkanon]

Mitt råd är bara att man ska hålla sig undan allt vad programvara för att sköta ens jobb heter. Det blir aldrig bra, och de programmen som är ok ställer hundratals frågor för att bena ut varenda aspekt av karaktären.

 

Jag brukar utgå från något som liknar ett rollspelsformulär, lite beroende på var karaktärerna ska hålla hus så anpassar jag beskrivningen lite efter det.

 

Lite bakgrund, familj, nuvarande liv, hemliga liv eller drömmar, relationer, psyke, utseende osv.. En tagline kan vara högst användbart för att stödja vidare process när man skriver, eller ett citat. Något som på få ord sätter karaktären.

 

Sen får du skriva karaktärer skapade som en lök. Lager för lager, precis så som människor fungerar. Till och med de mest träiga människorna har saker som finns under första lagret ;)

 

/j

[16kolon9]

Att skapa karaktärer som engagerar publiken är nog manuskonstens stödpunkt(er) där strukturen fästs. Det konstigaste egenheter kan ge karaktärer fulla med liv. Även arketyper behöver konstnärlig färg. Arketyper kan du hitta påburk rent strukturellt, men egenheterna ... kommer inte på burk.

 

Till syvende och sist får du göra som alla andra författare och pröva dig fram. Du kommer att känna igen en bra karaktärer när den ålar sig ur ditt skrivredskap och ut på pappret. Det är nästan som karaktären lever sitt eget liv och du kan lägga handen på skärmen och känna pulsen.

 

Lök-analogin är mycket bra. Gå in i livsmedelsbutiken och se på lökhyllan. Det finns betydligt fler lökar än gul och vit. Löken kan se bra ut på utsidan och vara oätlig innanfördet torra skalet - eller längre in. Du kan inte veta förrän du skalat och smakat.

 

Här finns det tyvärr inga genvägar - även fast arketyper räcker långt för första struktur. Men arketyper talar bara om färgen på löken och i vilken ordning den ska i maträtten. Vad det blir för gryta är ditt hårda jobb.

[gorse]

Jag tycker man bör göra tvärtom, man fokuserar på berättelsen först och låter karaktärerna formas allteftersom berättselsen växer fram. Då känns det inte så tungt att radera karaktärer man håller kära.

[Zarakow]

John Truby säger (ungefär) att det största misstaget man kan göra när man skapar huvudkaraktären är att man skapar honom/henne i ”isolation”, vilket inte fungerar. Enligt honom ska man bygga upp ett nätverk av karaktärer (character web) där alla hjälper till att definiera huvudkaraktären.

 

Syd Field kallar samma sak ”the theory of illumination” där tankesättet är att karaktärerna ska belysa olika aspekter av huvudkaraktären.

 

Robert McKee har ingen direkt benämning men hans tankesätt är att huvudkaraktären är stjärnan som genom gravitationen håller planeter (som i sin tur omsvävas av månar och satteliter) runt sig. Hans koncept går dock specifikt ut på att varje karaktär runt huvudkaraktären ska påvisa en viss sida av komplexitet hos huvudkaraktären. En karaktär frammanar huvudkaraktärens generositet, en annan hans snålhet. En karaktär belyser hans optimism, medan en annan visar hans cynism o.s.v.

 

Gemensamt för de tre är att huvudkaraktären (hans sätt) definieras genom de andra karaktärerna.

 

Robert McKee talar också om characterization och true character, där det förstnämnda är summan av alla saker man kan se hos huvudkaraktären. Det andra är vem han verkligen är – och det kan endast framgå genom val under press. Riskerar han sitt liv för att rädda kvinnan som sitter fast i bilen som kan explodera när som helst (som bilar som brinner alltid gör för eller senare i amerikanska filmer).

 

Som med både tema och handling, brukar jag börja med att göra klart för mig hur jag vill ha huvudkaraktären i slutet av berättelsen. När väl det är definierat är det idé att bygga upp vägen dit. Passar det berättelsen att han ska vara en cynisk jävel i slutet, är det kanske lite trist om han är det i början också. I Gudfadern vill inte Michael ha något med maffian att göra (hans moral är för hög för det) – i slutet har han själv nått maffiatoppen, men moraliskt sjunkit till botten, utan att själv reflektera över det (men hans fru – och tittarna – gör det).

 

/H

[Fågelström]

Ett tips är att utgå från folk du träffat, känner eller sett. Kanske har du en gammal gympalärare som kunde passa in i historien eller varför inte du själv....

[16kolon9]

"Vi möts i min nästa pjäs!" sa Strindberg och stövlade bort i snömoln längs drottningsgatan.

[daarco]

Skapa karaktär??

 

Det är ju som att skapa en film, eller en berättelse.

 

Kan ta lite tid men har du storyn klar så brukar ju karaktären komma av sig själv.

 

Exempel: Karaktären står vid vägkanten med en trasig bil. Karaktären reparerar bilen själv och smutsar ner sin fina kostym utan att bry sig.

 

Här har du ju hur mycket som helst som berättar och hjälper dig. Var har han lärt sig?, hur mycket? osv.

 

Sen brukar ju skådespelaren blåsa liv i allt i alla fall.

[Argyle77]

Såg ett svar ovanför om att använda karaktärer som du redan är omgiven av. Låter som en jättebra ide. Ta någon och så drar du ut svängarna lite...eller mycket för att forma den karaktär du vill ha. Men att ha en annan person baserad på en karaktär tror jag har gjorts förut och med stor framgång även dom stora i branschen jobbar så.

[music]

http://www.avanquest.com/UK/education/reference-special-interests/General-interest/Write_Your_Own_Novel_-_Standard.html

 

Här finns ett program som håller reda på det mesta medan du skriver och hjälper dig med både gestalter och tillfällen . Dock inte formatering enligt manus standard.

Jag fick det nästan på köpet vid ett annat tillfälle så jag har inte provat ännu, så skyll inte på mig om det är fel grej men £10 är ju inte nån förmögenhet heller.

 

Music

[Insaniac]

Jag tycker man bör göra tvärtom, man fokuserar på berättelsen först och låter karaktärerna formas allteftersom berättselsen växer fram. Då känns det inte så tungt att radera karaktärer man håller kära.

 

 

Det håller jag med på till en viss del.

 

När jag skriver manus så får jag till en början först och främst en story i huvudet och i storyn så får jag visionen utav huvudkaraktären. Och då måste du utgå från storyn när du gör karaktären och lägger till en ny karaktäre m.m. om man bara väller in karaktärer till en början och sen skriver manuset så blir det mer att man måste anpassa storyn och manuset efter karaktärerna: "var kan jag mata in dem" m.m. och det blir bara jobbigt och irriterande. Jag gjorde så själv i början när jag började skriva manus och blev så sjukt arg hela tiden över att det barra blev en karaktärs-inviting-script. Och då gick jag tillbaks till mina roman-rötter och skrev utifrån storyn och det går så mycket lättare nu.

 

 

Det är ett tips till dig. Ett manus handlar inte om karaktären utan storyn där karaktären är en del i;-).

[draags]

Zarakow - Bra inlägg.

 

Bra filmer har bra karaktärer som förändras - de förändras för att de ofta placeras eller hamnar i en för dem "upp och nervänd/ annorlunda" värld, där de tvingas till att förändras. +/-

 

Jag tror skapande av karaktärer kan ske på olika sätt men tror inte det är bra att isolera historia och karaktär åt.

 

Att skriva "Lite bakgrund, familj, nuvarande liv, hemliga liv eller drömmar, relationer, psyke, utseende osv..." tror jag inte räcker.

 

Börja hellre med

 

Svagheter (3-6)

NEED - gärna flera, Moral och Psychological Needs - Inre/ Yttre.

Wants/ Desire

 

Karaktärens Self-revelation i slutet av filmen

 

Har man dessa kan man börja titta på yrke, familjesituation osv osv.