Leiner

Krångla inte till det. Jag skrev något i stil med "Hej, tänkte enkelt pitcha några manus och är det ett eller flera som väcker intresse så är det bara att säga till så skickar jag det." Sen skrev jag korta beskrivningar av handlingen till typ fem långfilmsmanus jag skrivit. Dagen därpå hörde första producenten av sig och ville läsa ett av manusen. Inte svårare än så.

Bör inte han känna igen henne dock om han har gjort ett medvetet val att ta avstånd från henne? För jag antar att olyckan bara påverkade minnet innan olyckan?

Jag gillar montagen. Kanske att de är lite korta (rent tekniskt rör det sig nog om series of shots just nu, men skitsamma :P). Sen så bör du nästan köra med två bindestreck och mellanslag innan varje paragraf i dina montage. Men det är bara detaljer, hur som helst så gillade jag dom!

Hej! Tyckte om manuset jättemycket. Väldigt varm berättelse med några riktigt bra ögonblick. Här är några saker jag tänkte på: Gunnar är 45, men beskrivningen av honom tillhör en man på 60-70 år. Och Tore är 12, men idag är inte 12-åringar som honom. Han beter sig och behandlas som kanske en 8-åring. På sida 7 så känns det lite onaturligt att hon går direkt till att säga "Slutdiskuterat". Ett alternativ hade kunnat vara att hon suckar och säger hans namn och att han då förstår att det är menlöst att ifrågasätta. Jag tycker inte om hur hon berättade för sonen att pappan dött. Av flera anledningar. "Gunnar, din pappa..." är onödigt, för vid det här laget känner tittaren redan till deras relation, och Tore vet ju troligtvis också vad hans pappa heter, eller hur? Sen "Han är vid änglarna" är väl första gången jag reagerar på att dialogen är pretto, något du skrev på bloggen att du försökte undvika? Och sen tror jag ingen förälder skulle vara så snabb att berätta för sitt barn att hans andra förälder har dött, så för inte störa någons suspension of disbelief så får hon gärna i alla fall tveka en stund innan hon berättar, sen kanske att hon har svårt att formulera sig eller nått sånt. Så mitt råd är att du skriver om det och försöker göra det lite mer realistiskt och naturligare. Jag gillar dock att Tore sedan svimmar. Eftersom jag ser Tore som en 8-åring så reagerade jag lite senare på scenen med Elisa då han drar upp hennes pojkvän, något som i övrigt känns som en onödig grej att lägga in i manuset. För att fortfarande göra repliken "Vi kommer behöva fler fjädrar" kraftfull och oväntad (grym bit) men ändå ta bort relationsdramat så skulle jag ha gjort henne till en översittare eller retsticka istället och att det är det han nämner när han undrar varför hon följer efter honom. (När Jimmy sedan dyker upp hade man då kunnat byta ut honom mot ett gäng tjejer som är retsamma och nedlåtande istället.) På sida 13... Inte för att tjata om Tores ålder, men där har vi en dialog som skulle vara jättebra, varm och gullig om han hade varit yngre, men bara onaturlig och nästan barnslig om han vore 12 år. När burken öppnas och Tore ser innehållet. Han behöver inte säga något där tycker jag. Det är en väldigt fin scen, och du behöver inte förklara för tittarna vad innehållet representerar. Sida 19. Vad tror du om att det är Tore som går fram och kramar Agnes och inte tvärtom? Till sist så kan dialogen behövas ses över rent allmänt. Testa att läsa den högt om du inte har gjort det. Mycket bra manus dock! Lycka till med projektet!

Paula är arbetslös, skuldsatt och på god väg att äta sig mullig. En natt får hon ett konstigt kuvert genom brevinkastet som innehåller information om en för henne främmande kvinna vid namn Sara Maria Blomqvist. När Paula försöker lista ut vad som menas med kuvertet får hon natten därpå ett nytt, innehållandes en stor summa pengar, och hon kan då inte hjälpa att dra en oroväckande slutsats. Sara Maria Blomqvist v1.pdf

Hur menar du att det inte är färdigt? Att det ska putsas lite mer eller att delar fortfarande saknas? Jag läser gärna när du har ett färdigställt första utkast. Ögnade igenom lite hastigt och det verkar vara en helskön hyllning till den gamla skolans actionfilmer :)

Désirée, en sida = en minut är ju bara en fingervisning. Ingen författare i världen skriver ju så att det blir en undantagslös regel.

Någon särskild anledning till varför vi inte får ta del av ditt manus?

"Johan Andersson en man på 32 år gammal." Första meningen. Slutade läsa där. Förlåt, men du måste nog anstränga dig ytterligare. Hade du skickat texten till en producent hade han kastat den på en gång.

?? Det där var min kritik av hans synopsis, inte hans beskrivning av sitt eget projekt. Eller missuppfattade jag dig nu?

Vill helst inte vara personen som säger det, men om man lägger upp ett manus eller en synopsis här eller berättar om sin film i annat sammanhang (typ vid en pitch) så gör man bara bort sig om man håller slutet för sig själv. Jag gjorde alltid det när jag var yngre och skrev här. Man trodde man satt på det coolaste slutet någonsin och ville inte avslöja det för allt i världen. I regel så var det så klart inget speciellt med ens finaler, så helt i onödan hindrade man alla hjälpsamma medlemmar som ville ge konstruktiv kritik att ta del av hela arbetet. Och med risk för att låta lite elak, så i ditt fall skulle det verkligen inte skada om du la upp manuset (med eller utan slut egentligen), för om ditt manusskrivande på något sätt påminner om textkvalitén i synopsen så är det verkligen inte redo för att bli producerat. Synopsen är nämligen många gånger oläslig, saknar komman, har punkter mitt i meningar känns det som, väldigt hackigt tempo, och ytterst tveksam fokus. Men du ville ju ha lite åsikter om själva handlingen, och tyvärr så var det inget som fångade mig personligen. Ganska genretypisk och personlighetsfattig. Lätt att tro att du sett Snabba Cash eller Tusenbröder och velat göra en egen version.

Papper och penna? Alternativt valfri texthanterare? Känner du att du vill skriva så har du redan allt du behöver. Men om jag antar att manusskrivande är nytt för dig så är mitt råd att du struntar i allt vad formatering och struktur heter och bara öser ur dig din berättelse på enklaste tänkbara sätt, och först när du känner dig klar så renskriver du i förslagsvis CeltX (gratis). Innan man är bekväm med hur manus ska se ut så kan det lätt hänt att det kommer i vägen för ens kreativitet, så var det för mig i början. Fan, så är det väl fortfarande skulle jag tro, och det är kanske därför som jag alltid skriver första utkastet med papper och penna. Lycka till!

Kul att du hittat hit och att du ger skrivandet ett försök! Angående din synopsis, så kan jag tycka att det inte är så mycket av en synopsis, mer lite bakgrundsinformation och en inledning. Större delen av filmen antar jag börjar där din text slutar. Sen är jag smått allergisk mot när man skriver på engelska. Du bjuder visserligen på en bättre ursäkt än många andra här, men jag rekommenderar ändå starkt att du skriver på svenska så att du kan fokusera på själva innehållet och inte på att få det låta bra. Annars så gillar jag idén, är väldigt svag för lite enklare historier med stora mängder attityd. Så om du går vidare med att utveckla din synopsis och sen till och med att skriva manuset så ser jag fram emot att läsa, helt klart!

Nu har jag skrivit en ny version av manuset. Det heter numera bara Pengar & Pök, är lite längre och mer polerat. Känner mig ganska klar, och hoppas väl inte på konstruktiv kritik lika mycket som allmän respons.

Jojo, scenrubriken behöver inte ändras. Och jag menade så klart att det fortfarande skulle vara på en scen, men att det bara är ett rum som skildras på scenen så att filmpubliken lättare blir lurad. Det skulle väl med fiffigt kameraarbete gå att ge illusionen av en lägenhet, men det kan bli svårt eftersom väggar mellan rum saknas. Hoppas jag inte är allt för svårförstådd :)

Ja, det skulle väl scenrubriken först och främst, sen den röda ridån och scenbeskrivningen ;) Om det skulle vara möjligt att förlägga biten ur föreställningen utspelar sig i ett rum, till exempel vardagsrum istället för en hel lägenhet på en scen?

Har du funderat på att inte avslöja att det är en teaterrepetition förrän Edith klumpar sig och det skriks bryt? Själv är jag väldigt förtjust i sånt, men du kanske inte är det. Tänkte bara att eftersom teaterdialogen får ny innebörd när man läst manuset en gång så skulle det kanske passa sig om man tror att det i inledningen faktiskt händer när man först tar del av det, och inte bara är en del av en teater.

http://28.media.tumblr.com/tumblr_lq2u0cmb2s1qii6tmo1_500.gif Fy fan. Det var både roligt och tråkigt att läsa ditt manus. Roligt för att det var fenomenalt, helt jävla otroligt. Tråkigt för att man drabbas av mindervärdeskomplex. Jag kommer aldrig skriva lika bra. Det är bara två saker jag tänkte på som du kanske vill fixa, och det är att det är en wall of text i början, bara dela upp paragraferna med radhopp. Sen på sida 32 så står det att Fritiof pratar när det ska vara Einar. Helt grymt manus alltså. Sist jag la upp ett långfilmsmanus var det ingen som kommenterade - jag hoppas du har mer tur än mig. Om inte annat så förtjänar ditt manus det. Du är nu tillsammans med Pandan de bästa författarna på det här forumet i mitt tycke.

Jag ger upp. Men jag rekommenderar att du tar och riktigt tänker igenom den här filmen. Du är så ute och cyklar just nu.

Om de felaktigt kallas för terrorister så hade du ju kunnat klämma in det någonstans. Men eftersom du i beskrivningen skriver att det handlar om terrorism och en terroristattack som går fel så tvivlar jag ju att så är fallet. Så åter igen: Ska man alltså heja på terrorister?

Så man ska heja på terrorister?

Riktigt spännande! Gillade hur man först följer den sjuka mannen, sen hans nya offer, och till sist psykologen. Så uppfattade jag det. Stilrent uppdelat. Vet inte om det var din avsikt, men jag gillade det. Jag föreslår att du delar upp dina 90 minuter på dina tre karaktärer, 30 minuter var ungefär. Ta dock inte med det där tidshoppet du funderar på, utan låt det komma fram att han haft en familj genom saker i lägenheten, kort, kvinnokläder, leksaker och så vidare. Mittenpartiet med kvinnan, blanda inte in grannen förrän i slutet när det är hans tur att ta över filmen. Ägna istället den här tiden till att visa hur hennes liv förändras, hur hon inte får någon vettig hjälp av polisen, hur hon förföljs med mera. Sen när psykologen knackar på, då ser vi inte kvinnan så mycket mer, och när vi gör det är det bara ur hans perspektiv. Hehe, låter som order. Men det är mina förslag.

Gillar idéen med två idioter som måste få fram mycket pengar på kort tid. Skrev ett liknande manus i våras tror jag det var (Bröderna Börje & Bernt: Pengar & Pök, ligger på forumet någonstans). Och det var allt, tyvärr. Mjukosten funkade inte alls, karaktärerna var alldeles för korkade för att man skulle köpa dem, dialogen och framför allt skämten var ganska krystade. Men som sagt, konceptet gillar jag. Och karaktärernas relationer till varandra. Så ge inte upp. Väntar med spänning på hela manuset. Långfilmsmanus är en bristvara här på forumet. Alla ägnar alldeles för mycket tid till pretentiösa kortfilmer.

Namnet på huvudrollen, Sam, kommer av en händelse inte från Sam Lake?

Camensky har något av en poäng, men grejen är den att oavsett kvalitén på utförandet så är idén pisstråkig på en fundamental nivå.