Filmidé: "Sveket"

[Morse]

Vid sidan om mitt andra manus (tack för alla kommentarer!) så har jag lite löst skrivit ned en filmidé jag fick och tyckte var så pass bra att jag ville få ned den i skrift. Det är fråga om en thriller denna gången, jag börjar med den tänkta handlingen:

 

"Vid lekplatsen i det lilla villaområdet ligger ett slitet hus, med flagad färg och övervuxen trädgård. I huset bor förtidspensionären Sverker Lundman, som 20 år tidigare slagit ihjäl sin fru och sjuåriga dotter, när hans fru tänkt lämna honom för en annan man. Efter några år i den slutna vården friskförklarades han och sedan dess går han omkring i villan och pratar högt för sig själv och ångrar sin handling. Och hela dagarna sitter han med en kikare och spanar på alla som leker på lekplatse utanför hans hus och drömmer om hur det skulle ha varit egentligen.

 

En dag ser han Caroline Svensson och hennes dotter Lisa vid lekplatsen och drabbas av en plötslig ömhet. Det där är hans familj. Han är säker på att ödet, eller ” vem fan det nu är som bestämmer”, har skickat dit Caroline och Lisa som en kompensation. Han börjar planera för ett liv tillsammans med sin nya familj, tar reda på var Caroline bor och att hon är ensamstående. Han börjar göra iordning hemma, städar för första gången på flera år och börjar måla om fasaden.

 

En dag när Caroline tar med sin dotter till lekparken kommer kvarterets spillra gående. Alla vet att han har haft ihjäl sin familj. Hon känner ett obehag när mannen går mot henne. Han kommer fram till henne och talar om att hon är hans nya familj. Han försöker omfamna henne, men hon springer därifrån med sin dotter och hör bakom hur han skriker att hon är en svikare och skall dö.

 

Nu börjar en hård tid för Caroline. Telefonen ringer konstant, hon får konstiga brev och ibland kan hon svära på att han står utanför huset och tittar nattetid. Polisen kan inget göra, de har inte ens intresserat sig tillräckligt mycket för att komma dit. Allting verkar vara helt nattsvart, till en dag, när hennes granne ringer på och ber om en kopp socker, bara för att mötas av en människospillra som är så oerhört rädd.

 

När psykologen Erik Wallinder ser sin granne på detta vis och får historian berättad för sig bestämmer han sig. Han måste hjälpa henne. Han engagerar flera av grannarna och tillsammans bestämmer de sig för att Sverker Lundman skall bort från området. Frågan är bara hur. Helt plötsligt ställs grannarna inför ett moraliskt dilemma. För hur långt är man egentligen beredd att gå för att skydda en medmänniska? Och var går egentligen gränsen mellan gott och ont?"

 

Som den uppmärksamma kanske märker så är det dels lite samhällskritik inblandat här, kritik mot polisens tidsbrist och närpolisens försvinnande samt psykiatrins brister, men det är också en hyllning till något som håller på att gå förlorat. En hyllning till den typen av villaområden jag själv har vuxit upp i, där alla känner varandra och ställer upp för varandra när det behövs. En sak som blir alltmer sällsynt i antisociala Sverige 2011.

 

Tanken är också att detta skall vara en renodlad psykologisk thriller. Inte en massa onödigt våld. Det blir betydligt mer spännande, tycker jag, om den äldre mannen kör med "mind games" istället för att helt sonika slå ihjäl Caroline direkt. Kanske tvekar han ändå och kämpar emot sina inre demoner för att verkligen låta bli att slå ihjäl henne?

 

Jag vet att idén förmodligen innehåller någon brist och en del stereotypa saker och kan förbättras rejält, så var inte rädda för att föra fram lite kritik, både positivt och negativt.

[Mattihp]

Väldigt intressant, kan definitivt bli något bra. En stalkerhistoria som jag gillade men få verkar minnas/ha sett är 24 Hour Photo där Robin Williams blir en riktigt obehaglig person.

[Morse]

Ja, den filmen minns jag nu! Han är allt bra läskig den mannen.

 

En annan läskig karaktär är ju han i "Röd drake", en av filmerna om Hannibal Lecter, där en kille som redigerar hemmavideor på uppdrag av familjer sedan bryter sig in och mördar hela familjen. Också en läskig "stalker".

 

Jag tackar dig för din positiva kommentar.

 

Är det någon som tycker att något saknas? Naturligtvis måste jag tänka till lite kring "medborgargardets" planer, hur man planerar att hjälpa damen i nöd här.

 

Sedan har jag en allmän fråga: Hur lång tid bör man ägna åt att bygga upp själva intrigen, alltså mannen som mår dåligt? Jag siktar på cirka 90 minuter film här. En tanke är att kanske först dramatisera händelsen när han slår ihjäl sin fru i några minuter och sedan köra en såndär "20 år senare". Hur låter det?

[andreasingo]

Riktigt bra filmidé som fångade mig direkt. I början trodde jag att det skulle bli en dussinthriller, men när detta med medborgargardet kom upp blev det plötsligt ljusning! Jag tycker nog du ska försöka vara rapp i början av filmen (mordet kan ske snabbt), nästan som en titelsekvens. Jag kan inte minnas att detta gjorts förut, att folk faktiskt enas i större om något som samhället inte klarar av. Idén med psykologen känns använt, men det fungerar, speciellt om du utvecklar "fallet", så att vi får in lite substans. Jag tycker om att du bygger på egna erfarenheter av liknande bostadsområden, då får du det sannolikt att kännas gediget (så här skulle det kunna vara, extremt viktigt i thrillers). Jag kan inte säga mer än FORTSÄTT! Det intressanta blir hur du bygger upp UPPGIFTEN, att sätta dit mannen utanför lagen. Allt hänger på mitten av filmen här, att det blir en spännande förveckling med komplikationer. En idé jag själv fick var att polisen någonstans kanske blandar sig in i fallet i alla fall, (kanske på brottslingens sida), och omkullkastar planerna. (Bara en parentes). =)

[Leiner]

Riktigt spännande! Gillade hur man först följer den sjuka mannen, sen hans nya offer, och till sist psykologen. Så uppfattade jag det. Stilrent uppdelat. Vet inte om det var din avsikt, men jag gillade det.

 

Jag föreslår att du delar upp dina 90 minuter på dina tre karaktärer, 30 minuter var ungefär. Ta dock inte med det där tidshoppet du funderar på, utan låt det komma fram att han haft en familj genom saker i lägenheten, kort, kvinnokläder, leksaker och så vidare.

 

Mittenpartiet med kvinnan, blanda inte in grannen förrän i slutet när det är hans tur att ta över filmen. Ägna istället den här tiden till att visa hur hennes liv förändras, hur hon inte får någon vettig hjälp av polisen, hur hon förföljs med mera. Sen när psykologen knackar på, då ser vi inte kvinnan så mycket mer, och när vi gör det är det bara ur hans perspektiv.

 

Hehe, låter som order. Men det är mina förslag.

[storyteller]

Riktigt jävla bra, grymt imponerad faktiskt. Gillar iden med polisens tidsbrist, kanske få med det ganska tydligt i manuset sedan. Men kan tänka mig att en sådan ide som denna ska vara en riktigt obehaglig thriller med inte allt för mycket annat, väldigt

inriktad på själva historien i sig och inte massa annat trams runt omkring.

 

Jag gillar det som fan! KÖR HÅRT PÅ DENNA

[Morse]

Riktat till andreasingo

 

Visa profil Visa foruminlägg Privat meddelande Visa blogginlägg Besök hemsida Visa artiklar Lägg till som kontakt Skicka e-post

 

Jag gillar att du gillar min idé!

 

Tja, psykolog eller inte, det är mest något jag tänkt använda för att "förklara" för pubilken varför han förstår varför hans granne inte mår bra så snabbt.

 

Jag har faktiskt till och med tänkt mig att filmen skulle kunna spelas in just i omårdet jag växte upp i. Finns helt perfekta platser för att skjuta filmen exteriört där.

 

"Mordet" i början tänkte jag inte ens visa. Jag tänkte mer att man kör förtexterna och man hör ljud av hur en man slår en kvinna, sedan ett kort samtal från en orolig granne till 90 000 (det hände ju för längesedan) och sedan när det väl kommer bild är när polisen griper mannen i hemmet och man i princip bara ser fötter/ben på en person som ligger i en öppning och resten döljs bakom en vägg. Jag känner att det skulle förta stämmningen av att visa rått våld. Sedan när mannen är gripen och man börjar gå mot dörren (kameran) så blir bilden svart och texten "20 år senare" dyker upp. Sedan byter man till nutid. Vad tror du om det?

[Morse]

Riktigt spännande! Gillade hur man först följer den sjuka mannen, sen hans nya offer, och till sist psykologen. Så uppfattade jag det. Stilrent uppdelat. Vet inte om det var din avsikt, men jag gillade det.

 

Jag föreslår att du delar upp dina 90 minuter på dina tre karaktärer, 30 minuter var ungefär. Ta dock inte med det där tidshoppet du funderar på, utan låt det komma fram att han haft en familj genom saker i lägenheten, kort, kvinnokläder, leksaker och så vidare.

 

Mittenpartiet med kvinnan, blanda inte in grannen förrän i slutet när det är hans tur att ta över filmen. Ägna istället den här tiden till att visa hur hennes liv förändras, hur hon inte får någon vettig hjälp av polisen, hur hon förföljs med mera. Sen när psykologen knackar på, då ser vi inte kvinnan så mycket mer, och när vi gör det är det bara ur hans perspektiv.

 

Hehe, låter som order. Men det är mina förslag.

Tja, man följer snarare mannen, offret och sist ett medborgargarde. Tanken är ju att bygga upp detta med kvinnan ordentligt först. Att hon får gå till polisen först och så vidare. Mannen tänkte jag ju naturligtvis följa ett tag i nutid. Han ser kvinnan, han börjar fantisera och det tar ett tag innan han vågar sig fram till henne. Så dina 30/30/30 håller ganska hyggligt, faktiskt. Fast det kanske blir 30/30/40 istället, om jag förlänger filmen lite. Det får inte gå för snabbt.

 

Så du har nog läst mina tankar lite... Bra! Då är jag tydlig med vad jag vill i min lilla manusidé.

[Morse]

Riktigt jävla bra, grymt imponerad faktiskt. Gillar iden med polisens tidsbrist, kanske få med det ganska tydligt i manuset sedan. Men kan tänka mig att en sådan ide som denna ska vara en riktigt obehaglig thriller med inte allt för mycket annat, väldigt

inriktad på själva historien i sig och inte massa annat trams runt omkring.

 

Jag gillar det som fan! KÖR HÅRT PÅ DENNA

Jag tackar för berömmet först!

 

Jag tänkte avsluta med någon såndär text om att 1990 fanns det X närpolisstationer i Sverige. 2011 hade det minskat till X. Och så något liknande om psykvården och så.

 

Nej, man får inte tramsa runt, det skall finns iskyla kring mannen och hans terror mot kvinnan och en väldig värme i grannskapet och deras medborgargarde.

 

Det är ju som sagt var en hyllning till svunna tiders grannsämja.

[andreasingo]

 

Jag gillar att du gillar min idé![/Quote]

 

Det jag gillar mest är det att du lyckats föra in originalitet i thrillergenren som ändå måste sägas är väldigt beprövad.

Att det fortfarande går att komma på något nytt är häftigt! Sedan uppskattar jag det mysiga i grannsämjan, du för in värme

i en typ av film som ofta är ganska kall.

 

Tja, psykolog eller inte, det är mest något jag tänkt använda för att "förklara" för pubilken varför han förstår varför hans granne inte mår bra så snabbt.

[/Quote]

 

Det är nog lika bra när jag tänker efter. Det kan bli för mycket att vara alltför djuplodande när man måste berätta STORYN.

Det vi är intresserade av är ju hur de ska handskas med situationen, inte av hur god psykolog grannen är.

 

Jag har faktiskt till och med tänkt mig att filmen skulle kunna spelas in just i omårdet jag växte upp i. Finns helt perfekta platser för att skjuta filmen exteriört där.

 

Kan vara en bra idé att sätta stämningen på detta sätt.

 

 

"Mordet" i början tänkte jag inte ens visa. Jag tänkte mer att man kör förtexterna och man hör ljud av hur en man slår en kvinna, sedan ett kort samtal från en orolig granne till 90 000 (det hände ju för längesedan) och sedan när det väl kommer bild är när polisen griper mannen i hemmet och man i princip bara ser fötter/ben på en person som ligger i en öppning och resten döljs bakom en vägg. Jag känner att det skulle förta stämmningen av att visa rått våld. Sedan när mannen är gripen och man börjar gå mot dörren (kameran) så blir bilden svart och texten "20 år senare" dyker upp. Sedan byter man till nutid. Vad tror du om det?

 

Det låter faktiskt rätt. Anledningen till att jag föreslog mordet i förtexterna var att jag trodde du ville visa mordet. Bättre i förtexterna än sedan tänkte jag. Men detta låter bättre. Det är bättre att lämna det till tittarens fantasi, att vara alltför grotesk kan stöta bort många.

[Morse]

Det jag gillar mest är det att du lyckats föra in originalitet i thrillergenren som ändå måste sägas är väldigt beprövad.

Att det fortfarande går att komma på något nytt är häftigt! Sedan uppskattar jag det mysiga i grannsämjan, du för in värme

i en typ av film som ofta är ganska kall.

 

Ja, jag kan inte annat än tacka.

Det är nog lika bra när jag tänker efter. Det kan bli för mycket att vara alltför djuplodande när man måste berätta STORYN.

Det vi är intresserade av är ju hur de ska handskas med situationen, inte av hur god psykolog grannen är.

Ungefär så, ja! Sedan har jag visserligen tänk mig att mannen bör vara äldre, kanske pensionerad psykolog då. Det känns som att det blir lättare att hålla ihop storyn om det är en äldre man, helt enkelt.

 

 

 

Kan vara en bra idé att sätta stämningen på detta sätt.

 

Plus då det faktum att jag känner kommunstyrelsens ordförande som säkert skulle bli väldigt glad om det producerades en film i trakten. Det gör det lite lättare praktiskt för ett filmteam, om någon någonsin kommer vilja spela in något på mitt manus.

 

 

 

Det låter faktiskt rätt. Anledningen till att jag föreslog mordet i förtexterna var att jag trodde du ville visa mordet. Bättre i förtexterna än sedan tänkte jag. Men detta låter bättre. Det är bättre att lämna det till tittarens fantasi, att vara alltför grotesk kan stöta bort många.

Ja, jag tänkte lite som motorsågsscenen i Scarface, en väldigt berömd scen, som dock inte visar själva isärsågningen alls.

[Morse]

Nu har jag skrivit en del och rent praktiskt har jag fått ihop 5-10 minuter film, cirka. Jag har stött på en svårighet. Det är svårt att skildra mannens vardag eftersom han inte träffar några människor och mest sitter med kikaren och tittar på omvärlden och pratar högt då och då som om hans fru kunde höra honom.

 

Jag tror det blir lite för långsamt om jag håller på alltför mycket med bara honom i början. Jag tror jag får lägga in någon scen med hans blivande offer med bakgrund på henne i början någonstans. Tanken är att hon är nyinflyttad i området och då kunde hon ju träffa någon annan förälder på lekparken och presentera sig lite, så man får en slags bakgrund på offret direkt. Sedan när han börjar bråka med henne så slipper man undra vem f*n hon är och var hennes man tagit vägen, sån't som liksom tar fart från handlingen då...

 

Vad tror ni?

[Mr A]

Hur skulle du beskriva din logline som?

[Morse]

Hur skulle du beskriva din logline som?

Det är en bra fråga. Med risk för att bli idiotförklarad så var jag tvungen att googla begreppet. Mitt problem är inte att hitta på en bra story, skriva ihop den, skapa karaktärer eller något sådant. Mitt största problem är att jag är totalt outbildad inom manusskrivande (förutom vad man kan läsa på nätet). Så jag har missat att alls tänka på en logline, tyvärr. Det är just dessa bitar jag behöver stöd i.

 

Men spontant skulle jag kunna säga "Hon blir förföljd av en man som mördad förut, vem hjälper henne när inte samhället kan?" Låter det helt galet?

[storyteller]

Det är en bra fråga. Med risk för att bli idiotförklarad så var jag tvungen att googla begreppet. Mitt problem är inte att hitta på en bra story, skriva ihop den, skapa karaktärer eller något sådant. Mitt största problem är att jag är totalt outbildad inom manusskrivande (förutom vad man kan läsa på nätet). Så jag har missat att alls tänka på en logline, tyvärr. Det är just dessa bitar jag behöver stöd i.

 

Men spontant skulle jag kunna säga "Hon blir förföljd av en man som mördad förut, vem hjälper henne när inte samhället kan?" Låter det helt galet?

 

 

Nej det låter inte helt galet, du förstår ju vad som är tanken med det :)

[Mr A]

Det är en bra fråga. Med risk för att bli idiotförklarad så var jag tvungen att googla begreppet. Mitt problem är inte att hitta på en bra story, skriva ihop den, skapa karaktärer eller något sådant. Mitt största problem är att jag är totalt outbildad inom manusskrivande (förutom vad man kan läsa på nätet). Så jag har missat att alls tänka på en logline, tyvärr. Det är just dessa bitar jag behöver stöd i.

 

Men spontant skulle jag kunna säga "Hon blir förföljd av en man som mördad förut, vem hjälper henne när inte samhället kan?" Låter det helt galet?

 

Idiotförklarad? Absolut inte.

 

Just angående den biten är det nog lättast om jag bara hänvisar dig till detta blogginlägget om just loglines: ScriptShadow: Scriptshadow Special - How To Craft A Damn Good Logline

 

I’ve realized that there’s a strong correlation between professional loglines and professional scripts. When a logline is really well constructed, the script is usually really well constructed. When a logline is confusing or unfocused, the script is usually confusing or unfocused. For that reason, when I see a logline that confuses me in even the slightest bit, I won’t read that script, as experience tells me that if they can’t make that one sentence comprehensible, there’s no way they’re making 110 pages comprehensible. Seasoned industry folks are looking for a clear concise summary of your story. For that reason, it’s essential that you get the logline right.

 

Oftast brukar man förknippa loglines just med dess "marknadsföringssyfte", men som kan läsas mellan raderna från ovan citat fyller den även ett internt syfte för manusförfattaren: den ger dig ett handfast grepp om exakt VAD filmen handlar om. En sorts grundvision du alltid kan återkoppla till om du är rädd för att du har tappat bort dig på vägen.

 

Läs inlägget, men läs det med en nypa salt: Scriptshadow's grej är att han tittar på manus inte bara rent kvalitativt utan även ur ett kommersiellt perspektiv (loglines som säljer)

 

Och angående just din logline: "Hon blir förföljd av en man som mördad förut, vem hjälper henne när inte samhället kan?".

 

Lite grov, går att skriva om. Men "vem hjälper henne när inte samhället kan?" tycker jag var klockrent. Du har koll på vad du vill skriva.

 

Kör på, och lycka till.

[StenR]

Men spontant skulle jag kunna säga "Hon blir förföljd av en man som mördad förut, vem hjälper henne när inte samhället kan?" Låter det helt galet?

"mördat" antar jag att det ska stå.

[Morse]

Idiotförklarad? Absolut inte.

 

Just angående den biten är det nog lättast om jag bara hänvisar dig till detta blogginlägget om just loglines: ScriptShadow: Scriptshadow Special - How To Craft A Damn Good Logline

 

 

 

Oftast brukar man förknippa loglines just med dess "marknadsföringssyfte", men som kan läsas mellan raderna från ovan citat fyller den även ett internt syfte för manusförfattaren: den ger dig ett handfast grepp om exakt VAD filmen handlar om. En sorts grundvision du alltid kan återkoppla till om du är rädd för att du har tappat bort dig på vägen.

 

Läs inlägget, men läs det med en nypa salt: Scriptshadow's grej är att han tittar på manus inte bara rent kvalitativt utan även ur ett kommersiellt perspektiv (loglines som säljer)

 

Och angående just din logline: "Hon blir förföljd av en man som mördad förut, vem hjälper henne när inte samhället kan?".

 

Lite grov, går att skriva om. Men "vem hjälper henne när inte samhället kan?" tycker jag var klockrent. Du har koll på vad du vill skriva.

 

Kör på, och lycka till.

 

Tack för hjälpen!

 

Tja, jag vill ju gärna att manuset skall bli film någon gång, så...

 

Ja, som sagt var, en spontan tanke, kan säkert göras snyggare.

 

Tack, jag försöker harva på och få ihop något. Funderar på att lägga ut en del av manuset när jag känner att jag nått någon form av etappstopp så jag inte skriver 90 minuter manus som är kasst rakt igenom.

[Morse]

"mördat" antar jag att det ska stå.

Så sant. Jag tryckte på fel tangent i hastigheten. Sorry!