Désirée
-
Inlägg
961 -
Blev medlem
-
Dagar Vunna
3
Inlägg postad av Désirée
-
-
Sökt igenom ImdbPro, men allt jag hitta var skådespelare.
Under "People" hittar du Actors, Actresses, Directors, Writers, Producers... Om huruvida en viss yrkeskategori finns väl representerad eller ej, hänger på den enskilda personens lust att betala pengar för att finnas på ImdbPro. För en del yrkeskategorier är det nog vanligare än andra.
Pröva FilmCafe.se, eller här. Det borde finnas motsvarande amerikanska sidor, men de känner jag inte till tyvärr.
0 -
Det finns många tillfällen som en bebis skriker "naturligt" som du säger, som nära sovadags (små barn sover ganska ofta) och matdags. Samtidigt ligger det i människans natur att vilja ta upp och trösta ett lesset barn - ett barn skriker ju för att hen av ett eller annat skäl känner starkt obehag och har behov av mänsklig närhet (5-minuters-metoden för att få barn att sova är tortyr). Så jag skulle rekommendera lång närvaro och många filmtillfällen istället för ett långt.
0 -
Det känns som du borde starta en egen tråd i ämnet eller se vad det redan finns för svar i andra trådar. Det här ämnet handlar om en specifik regi-fråga.
0 -
Tack Désirée för din bra feedback!
Ingen orsak. Trevligt om jag kan vara till hjälp.
Jag ville visa främlingsfientlighet genom filmen. Ett nytt folkslag som kommer in i vårt "land" och som många blir rädda för på grund av att det är något okänt kan föra med sig mycket förändring. Median representerar de bakåtsträvande som inte vill se någon förändring och gör allt de kan för att stoppa det. Därför startar dem propaganda om det "farliga folket" och få folk att vända sig emot dom, att bli rädda när de går ner för gatan och ser någon som inte riktigt ser ut som vi. Ja jag kanske drar det väldigt långt när jag beskriver hur folk hoppar från balkongerna men jag försöker dra en parallell till att det är väldigt lätt att följa efter andra i deras rädsla.Det kanske är för mycket för att trycka in i en kortfilm på tre - fyra minuter men tanken är att man ska tänka efter lite också. Därför vill jag att den ska vara lite extrem :)
Tror du att något av det här lyser igenom manuset eller är jag helt ute och cyklar? Behöver jag förtydliga mycket mer?
Hmm... Längden på filmen för ändamålet är helt okej. Men om media drar upp masshysteri som får folk att begå självmord... Det är inte direkt så att människor i Sverige begår självmord pågrund av invandringen... Om du vill att vi ska associera med invandring, kanske det är lättare att jämföra med något som kommer ofta i små grupper? T ex att man först möter en grön alien på gatan och sen flera och flera, men samhället fungerar fortfarande.
0 -
Du börjar med "All sounds are MUFFLED" vilket jag tycker känns lite konstigt, med tanke på att vi inte hört något än. Jag förstår att du vill att alla ljud i scenen ska vara det, och vill tala om detta tidigt, men som inledning på ett manus fungerar det dåligt. Dessutom, kan man tycka, att hur ljudet ska höras är upp till de som sedan ska göra filmen, och därför onödigt att kommentera. Jag förstår inte heller vad det skulle spela för roll om de är kvävda, dämpade eller ej.
Precis som kameradirektiven. Skippa dem. De behövs inte. Du styr kameran indirekt i hur du beskriver och hur den faktiskt ska skötas ska lämnas till de som ansvarar för den. Fokusera på historien.
Språkligt finns det en del att göra. "is gripping" borde bytas ut mot "grips", "is sitting" mot "sits", "is hovering" mot "hovers" osv. "to fit the small table and the chairs positioned" -> "to fit a small table and a few chairs". Engelskan känns lite stolpig och ovan.
Istället för "We hear" borde du skriva "There is". Överlag bör du ta bort "We see" and "We hear". Det är underförstått. Ett manus är precis det, en beskrivning av vad vi ser och hör. Nu ska du få läsaren att glömma att de läser ett manus och få dem att se en film i huvudet. Att läsa "vi ser" bryter den fjärde väggen.
Radion upplever jag säger det vi förstår ändå. Jag tror bilderna skulle tala för sig själv utan och må bättre av det.
Varför skulle människor börja hoppa från sina balkonger för att det kommer ett rymdskepp? Några skulle säkert ta livet av sig på något sätt, men att det skulle bli någonslags kollektivt självmord känns lite långsökt tycker jag.
Sen förstår jag inte riktigt vad det är du vill få sagt med din historia, även om den säkerligen skulle vara effektfull. Manuset skulle må bra av att få det tydligare.
0 -
Räknas ett omslag som ett konstverk?
Om det är det kan det nog vara bra att stämma av med producenten, om bilden av skivfodralet inte är av "underordnad betydelse".
0 -
Upphovsrättslagstiftningen
Frågan är om du överlåtit de "ekonomiska rättigheterna" till företaget eller ej. Om inga kontrakt är skrivna och det enda som finns är fakturor vet jag inte vem som har rättigheterna. Har du överlåtit de ekonomiska rättigheterna så är det de som äger upphovsrätten och kan göra som de vill.
Har du enbart sålt visningsrättighet så har du all rätt på din sida att protestera.
Så frågan är vad som gäller när inget avtal är skrivet.
0 -
Jag är tämligen säker på att det inte är något problem, eftersom det är en faktiskt produkt som de har gett ut och någon köpt.
Om du hade gjort en 3D modell av den och gjort en animerad film av en produkt, hade du utnyttjat ett varumärke och det är en annan sak.
Här finns en produkt som är köpt och betald med på en film och det kan rimligtvis inte vara något problem, lika lite som du måste fråga Arla om lov för att ha ett av deras mjölkpaket i bild.
0 -
Hör med närmsta sjukhus om du kan få några "dropp-påsar", sånna där med slang som man har när man får dropp. Var noga med att säga att du vill ha dem utan nålar och förklara vad du ska ha dem till, så de inte tror att du är någon junkie eller liknande. Vet inte om de har rätt att ge bort kasserade sådana, men om du känner någon inom sjukvården så går det nog lättare.
0 -
Tråden är gammal, men jag tror att det hänger inte så mycket på programmet som på din input. Utan ett digitalt ritbräde tror jag att du får svårt att få önskat resultat.
0 -
Jag fick tips om jamendo.com på en kurs.
0 -
Direkt:
"I den ordning de framträder"
Friare:
"I den ordning vi mött dem"
"Framträtt i filmen i följande ordning"
Någon av dem?
Men är det verkligen av betydelse i vilken ordning de står i credit-listan? Trodde det var amerikanska nojor :)
0 -
Ok. Lita inte på mig, men det var helt avsiktligt att hon skulle fråga med en gest eller verbal utan att någon replik sades ut. Vad jag menar är att du om du nu ville uppmärksamma mig på detta, så borde du ha frågat om detta var avsikten. Det är ju inte ovanligt att karaktärer säger något i bild medan detta inte hörs, utan man istället hör filmmusiken eller V.O. Vad jag menade med att lita på mig är att läsa manuset som om jag avsett att skriva vad det står. Vilket jag gjorde.
Poängen är att det är otydligt vad meningen innebär. Otydlighet kan vara förödande för ett filmmanus.
Eftersom jag inte har några referenser till att beställa drinkar med teckenspråk, läser jag givetvis meningen som om hon säger något och påpekar därför för dig att man inte bör skriva så. Hade det varit uppenbart att hon med en gest fick kyparen att förstå vad hon ville (som Sune i Grekland när han beställer mat på sin tysta dag) så hade jag inte kommenterat det.
Det handlar fortfarande inte om att lita på, det handlar om hur jag som läsare tolkar texten. Skriver man utifrån sina egna referensramar är det lätt att texten missförstås av dom som inte har samma referensramar. T ex om A anser att självmord är något som garanterat leder till Helvetet och B anser att självmord är en ädel handling under vissa omständigheter så kommer B säkerligen misstolka A's text om inte A gjort det tydligt vad som gäller i den värld där historien utspelar sig.
0 -
Angående vissa saker hade du kanske kunnat lita mer på mig.
Jag kan lita på en person. Men nu pratar vi om ett manus. Ett manus ska kunna betraktas fristående från dess författare. :-)
0 -
Jag har läst till sidan åtta och har följade feedback så långt:
Det vi har sett i filmen så här långt är två män som står och pratar vid en bar med inklipp från de händelser de pratar om. Båda två verkar vara insatta i vad som har hänt, och de pratar mest för tittarna av filmen. Den ene ger aldrig den andre information som den andre inte redan vet om. Vi vet inte vilka de två männen är eller deras inblandning. Det står att de är "detectives" men hur vi förväntas uppfatta det framgår inte. Jag roade mig med att läsa om sidorna utan att veta om den informationen och det kan egentligen lika gärna vara vilka två män som helst, bortsett från att de diskuterar lite bevis kring vapnen.
Jag skulle gärna se de två poliserna i action istället, på brottsplatsen. Då får man se dem agera, se vilka de är.
Nu känns det som hela setupen blir väldigt snabbt berättad av två okända personer. Jag tror att det kan bli svårt att hänga med. Två mördare har mördat varandra och en del andra har strukit med. Det känns som historien är slut innan du har börjat...
Cliché att placera två personer i en bar för att prata. Hitta på något roligare, något där miljön interatgerar med historien, någon plats som säger något om personerna.
Polisen täcker inte lik med vita lakan. Det är jag ganska säker på. "it’s clear both have been shot in the head" - det vi ser är ett vitt lakan med något under och en blodfläck. Även om den är i huvudhöjd säger det inget om vapnet. Dessutom har blodet antaligen torkat innan lakanet lades över.
Språket är okej, men inte mer. Undvik "is running", "is opening" och skriv "runs" och "opens". Använd "power verbs" som "slams", "rushes", dvs mer målande verb.
"Ryan orders a fill-up of whiskey" - Säger han något ska det stå skrivet vad han säger.
Du har väldigt många personer som introduceras, men som inte står med versaler. Alla karaktärer ska introduceras med stora bokstäver, även om de i nästa ögonblick blir knuffade framför ett tåg.
Jag ska försöka få tid att läsa resten och bilda mig en uppfattning om historien, som fortfarande kan ha potential även om presentationen av den så här långt behöver arbetas på.
0 -
Som synopsis betraktat så har den för dålig struktur för att jag ska få grepp om vad som händer och varför. Det är mest en idé, utan hänsyn till tänkt media.
Som exempel på vad jag menar:
"Per, 30 år idag, går 4 år i gymnasiesärskolan, leder till utanförskap och att han blir tvungen att
flytta och börja om, är i beroendeställning och måste få stöd av samhället då självförtroendet är i botten."
Sedan backar vi tillbaka i tiden:
"Per blir först lovad en individanpassad utbildning i gymnasiesärskolan, sen får höra..."
Det saknas struktur och drivande berättarkraft.
"Per, 30 år idag, går 4 år i gymnasiesärskolan, leder till utanförskap och att han blir tvungen att
flytta och börja om, är i beroendeställning och måste få stöd av samhället då självförtroendet är i botten."
Är detta starten på filmen? Det vi ser är en man runt trettio. Punkt. All bakgrund - att han gått 4 år på gymnasiesärkolan, varit i utanförskap, flyttat, börjat om, beroendeställning - bör visas på något sätt? Hur?
Skulle man kunna tänka sig att filmen börjar med att han går ut gymnasiesärkolan och flytten är vändpunkt ett (1/4 av filmen)? Det skulle göra att vi förstår varför han hamnar i beroendeställning.
"I slutet av filmen får Per upprättelse och allt löser sig och Per får finna frid i sitt liv
och får styrkan tillbaka att göra allt han vill göra.
Hur? Du har skrivit väldigt mycket bakgrund, men väldigt lite handling i din idé. Vändpunkt 2 i den klassiska strukturen på en film är när botten är nådd, 3/4 av filmen ungefär. Här är det som det vänder och huvudpersonen kliver ut pånyttfödd med nya mål och nya krafter.
Jag förslår att du stolpar upp stukturen tydligare, ser till att du får med början och slut ordentligt, och inte bara har med ett enda stort mittparti, för då blir det enda vi kommer att se är en socialt utsatt persons problem utan att förstå varför och vad slutet innebär. Lycka till.
0 -
Men vad jag snarare menade är att antingen be någon som har det som modersmål översätta eller korrekturläsa engelskan.
Korrekturläsa, absolut. Men att skriva på svenska för översättning är i praktiken något som inte bara är dyrt (med tanke på hur många versioner ett manus skrivs i och kan behöva översättas till blir det ett stort hinder) utan även kan kännas känslomässigt fel eftersom karaktärerna pratar engelska i huvudet (det gör de i allafall för mig när jag ska skriva något för en icke-svensk kund). Att måla med språket är inte lätt och det blir inte lättare för att man inte gör det på sitt modersmål, men jag tror i allafall på att det är bättre att jobba på engelskan, än skriva på svenska för att få det översatt.
Ett vanligt "problem" är att många tror att så fort grammatiken och strukturen är okej så är allt frid och fröjd. Men kan man engelska på modersmålsnivå ser man väldigt tydligt om det är "riktig" engelska eller inte.Nja, jag vet inte. Det finns svenskar som skriver svenska som den blinde slåss utan någon som helst koll på vad och varför de skriver. Det handlar snarare om huruvida man har en känsla för hur man skriver överhuvudtaget, tror jag. Skriver du på engelska med svenska som modersmål är det svårare att hitta rätt ord och fraser än du skulle om du skrev på svenska, visst, men om du har talang för att skriva vet du ändå vad det är för målande bild och begrepp du vill få fram. Du får bara jobba lite mer för det.
Som en mentor sa till mig en gång: "Hade du skrivit låttexter så skulle ingen ifrågasatt att du skrev på engelska."
0 -
Mitt tips skulle vara att först skriva på modersmål till du känner att du uppnått "rätt" känsla, och sedan översätta.
Har själv skrivit massor på engelska och jag skulle inte ge det rådet. Översätta sina egna texter är hart när hopplöst, tycker jag. Och en professionell översättare kostar mycket pengar.
Det allra, allra viktigaste är att du får grammatik och stavning rätt för det är det alla kommer att hugga på annars, tro mig. Nu kunde jag inte se några uppenbara fel, men köp en bra bok om engelsk grammatik och prenumerera på någon "dagens ord" eller liknande för att öva upp språket.
Sen vet jag att många engelskspråkiga författare reagerar negativt när man använder adverb, vilket du gör en del.
Rent formatmässigt har jag aldrig gillat "ANNA (62)", utan föredragit "ANNA, en kvinna i sextioårsåldern", men "BABY GIRL (0)" bli nästan komiskt. Det ligger liksom i begreppet "baby" att det är någon under ett år. Och sen ser man inte om det är en pojke eller en flicka om barnet inte är naket, så "BABY" räcker.
Det är bara att kämpa på med språket och läsa och notera hur andra använder språket, och då titta på de som verkligen vet hur man gör. Skriva som en normal engelsktalande är genomförbart med övning. Skriva som en infödd engelsktalande författartalang är dessto svårare.
Rekommenderar programmet WordWeb för snabb hjälp för engelska ord.
0 -
Jag vet att vi svenskar har en förunderligt förmåga att vilja veta målgrupp och syfte och budskap och allt sådant redan på synopis-stadiet. Det beror i mångt och mycket på att manusförfattare förväntas producera sina egna filmer. Eller rättare sagt, regissörer förväntas skriva sina egna manus. Du som manusförfattare ska fokusera på en bra story, inget annat.
Det gör inte saken bättre när du skriver "Målgrupp: Alla åldrar" och inte ens vet om du vill göra en kortfilm eller en långfilm. Ska du skriva något här så måste du veta vad du skriver och varför för att upplevas som seriös. Jag tror varken att sjuttioåriga mormor eller femåriga lillebror är ett dugg intresserad av din film. En i medelåldern skulle antagligen kunna finna viss nostalgi i att se naiv ungdom bli blåst, ta sig tillbaka upp och segra. Tonåringar skulle jag tro är din målgrupp.
Till storyn. Du har missat på vad sätt som huvudpersonen utvecklas. Hur är han i början jämfört med slutet? Hur kommer han dit? Han drabbas av ett antal händelser, men för att kallas huvudperson så måste han utvecklas och vara den som är aktiv. Att kompisen plötsligt dyker upp från ingenstans och rekommenderar ett skrivbolag är lite "gud ur maskineriet" - någon som kommer in och ställer allt tillrätta, en blå fe. Vanligt i gamla grekiska dramer, men något som inte uppskattas idag. Idag vill vi se huvudpersonen på dödens brant på egen kraft vända och klättra tillbaka.
Första stycket. Varför blir han arg på sin mamma? Vad har han för relation till henne? Flyttar han hemifrån eftersom någon knackar på hans dörr med ett visitkort, utan att passera mamma? Mamma är med i början och sen aldrig mer, utan förklaring och utan försoning i slutet.
När han blir snuvad på sina pengar, varför polisanmäler han inte? Varför ger han upp? Varför betalade han inte för en studio själv om han hade pengar? Har han inga kompisar/föräldrar som kunde varna honom? Blir han hårt skuldsatt? Om han är 17 borde en skuld kunna drabba hans föräldrar = konflikt.
Det är en lång väg från att ha fått ett kontrakt till att stå på scen med många fans. Det skulle också kunna vara del av filmen, som akt tre. Det går väldigt fort från det att gud ur maskineriet anländer i slutet på akt två, tills filmen är slut. Akt tre ska vara kämpig och tuff men vår hjälte är pånyttfödd och beredd att slåss och övervinna hindrena. Tyvärr har du hoppat över denna del helt och gått direkt på finalen.
Idéen i sig är inte så väldigt originell, men slår an strängar hos många ungdomar som kämpar för att nå sina mål, så den funkar absolut som grund, enligt min mening.
0 -
Så länge det gäller allmän plats och att någon håller i kameran (inte bokstavligt, men du får inte ställa upp en filmkamera att filma och gå därifrån = övervakningskamera).
0 -
Nej, tyvärr. Det mesta i den vägen verkar finnas i Stockholm (som vanligt).
Men har du testat att kontakta något ställe som använde sig av filmrullar på den tiden det begav sig?
0 -
0
-
"Alice 30 år är i Arbetsrumet siter på en skrivbords stol
vid sin macdoter som står på ett långt skrivbord som är mot
långvägen på varsin sida om mac har hon en vinyl skrivare
och en laser skrivare. sedan ovan för vinylskrivare är det
en hyl där liger kuvert och penor."
=>
"Alice, 30 år, är i arbetsrummet och sitter på en skrivbordsstol
vid sin macdator, som står på ett långt skrivbord, som är mot
långväggen. På varsin sida om datorn har hon en vinylskrivare
och en laserskrivare. Sedan ovanför vinylskrivareen är det
en hylla där det ligger kuvert och pennor."
Lessen, men texten har passerat gränsen för vad som är läsligt enligt mitt tycke. Det finns alldeles för många stavningskontroller och grammatikcheckar att använda sig utav om man har problem med de bitarna för att en sådan här text ska vara acceptabel i något sammanhang.
Är det viktigt att det är en Mac?
Är det viktigt att pennor och kuvert ligger på en hylla ovanför?
Vad är en vinylskrivare? Syns det att det är en vinylskrivare? Vet jag vad det är om jag ser en?
Varför att det viktigt att det är en vinlyskrivare och en laserskrivare? Är placeringen viktig?
Vad tror du om något sånt här istället:
"Alice sitter vid sin dator tätt inklämd mellan två skrivare, burkar med pennor och travar med kuvert."
Eller
"I det luftiga och stilfulla arbetsrummet står Alice rak och elegant vid datorn. Bredvid henne står pennorna prydligt sorterade och kuverten ligger i raka, jämna högar."
0 -
Nu var det evigheter sedan jag filmade med 8 mm film, men när jag köpte filmen följde det med en färdigaddresserad framkallningspåse och jag har svårt att tro att tullen skulle riva upp en försändelse som mycket sannolikt innehåller oframkallad film.
Sedan är det ju dessutom så att om tullen eller posten eller någon annan säkerhetskontroll skulle förstöra saker så är de skyldiga att ersätta dig. Inte så att du blir så glad över att få ekonomisk ersättning för ett förstörd film, som att det är värt att betänka att de måste ha skäl att ge sig på en kassett med oframkallad film, eftersom det blir problem om det visar sig att misstankarna var ogrundade.
0
Blir snart dum!
i Filmproduktion
Postad
Ingen blir stjärna över en natt, även om det kan verka så för resten av världen. Ta det lugnt och lär dig jobbet och utöka budget och omfång allt eftersom erfarenheten (och tillgänliga pengar) växer.
För att få jobba med de stora actionfilmerna och få bra skådisar och filmarbetare behöver du ha byggt upp ett rykte och visa vad du kan. Ingen åker över till Hollywood och gör värsta högbudgetfilmen utan att ha bevisat att de sannolikt kan ro i land det och göra något bra - om du inte råkar ha femti miljoner dollar på fickan som ligger och skräpar förståss.