Désirée
-
Inlägg
961 -
Blev medlem
-
Dagar Vunna
3
Inlägg postad av Désirée
-
-
Du har en del, men ganska få, formatmässiga missar. Det största problemet med ditt manus är att det är mer eller mindre radioteater. Det finns inget, som jag ser det, som motiverar att göra film av historien. Ska det bli film måste det finnas något intressant att se - rörliga bilder så att säga.
I övrigt är historien bra, med en twist. Som Tolin skriver så är huvudpersonen lite gnällig och svår att knyta an till, men det tror jag att du kan göra något åt utan alltför stora omskrivningar.
Språkmässigt tycker jag att du lyckats bra. Några missar - sånna som inte dyker up i stavningskontrollen bl a. Testa grammarly.com.
0 -
Nej, det säger jag inte och jag vet inte hur du tolkade det så. Däremot har du fel när du argumenterar för motsatsen. Att något är "upphovsrättsskyddat" betyder bara att verket ifråga omfattas av upphovsrättslagstiftningen. Detta gäller även verk som omfattas av diverse Creative Commons-licenser, och då finns gott om möjligheter att använda verket. Det är licensen som avgör vad som är olagligt eller inte. Mina egna filmer som finns på nätet kommer inte med någon särskild licens över huvud taget, men att använda dem utan att fråga mig om lov är inte olagligt, eftersom jag inte bryr mig. Det blir inte olagligt förrän jag invänder mot bruket av mitt material.
Det är intressant att du nämner exemplet att ta bild på en tavla och trycka upp den på en t-shirt, för där är det verkligen inte säkert att detta skulle vara olagligt. Tidigare i år hade vi en dom från högsta domstolen som sade att bilder på offentlig konst inte får spridas digitalt men att det är helt okej att sprida dem icke-digitalt i begränsad omfattning. Så nej, det är verkligen inte så enkelt som du försöker få det att låta.
/Jakob
Jag har aldrig påstått att det är enkelt med upphovsrätt.
Vad det gäller "när det blir olagligt" så finns det vissa brott som "blir olagliga" först när någon anmäler det - Civilrätt. Det betyder inte att det inte är lagligt innan dess. Det innebär bara att Staten inte gör något, eftersom Staten inte är part i målen - som den är vid t ex straffrätt. Om du inte bryr dig om att någon bryter mot upphovsrätten och utnyttjar dina grejer än en annan sak.
Ser du många tavlor på offentlig plats? Nej. Om du går på ett konstgalleri (ej offentlig plats) eller ett museum (ej offentlig plats) och tar ett kort på en tavla (där konstnären inte varit död i 70 år) och reproducerar den och gör den tillgänlig för allmänheten bryter du mot upphovsrättslagen om du inte har skaffat dig godkännande från den som innehar upphovsrätten. Samma sak om man använder någons musik och lägger upp på YouTube.
Däremot är det inte olagligt att använda någon annans musik i en film som inte är tillgänlig för allmänheten, som jag har förstått det rätt. Det är därför det finns filmklubbar = du måste vara medlem = inte tillgänglig för allmänheten, där du kan titta på helt andra filmer än de som går på bio = tillgänliga för allmänheten.
Nej, det säger jag inte och jag vet inte hur du tolkade det så.Du påstod att mitt påstående var en "ren och skär lögn", dvs inte innehöll ett uns av sanning. Det innebär att du påstår att sanningen är raka motsatsen till mitt påstående. Vilket innebär att du säger att det inte finns någon upphovsrätt. Om det inte var det du menade ska du kanske tänka på vad du säger när du beskyller någon för att ljuga.
0 -
När Désirée påstår "Att använda sig att upphovsrättsskyddat material är olagligt" är det dock en ren och skär lögn. Frånsett det uppenbara faktum att jag har all rätt i världen att använda mig av upphovsrättsskyddat material om jag betalar för det, så finns det flera omständigheter som gör att man har rätt att använda andras upphovsrättsskyddade material utan att ersätta upphovsrättsinnehavaren.
[..]
/Jakob
Nja, inte ren och skär lögn. Det är klart att om jag gör upp med upphovsrättsmannen om att använda materialet så är det inte olagligt, det håller jag fullständigt med om och det skulle jag givetvis ha skrivit. Sen finns det vissa, ibland väldigt luddiga, omständigheter där upphovsrättsskyddat material kan användas utan att upphovsrättsmannen kan göra något, som citat ur texter, skärmdumpar m.m. men en del av dessa saker som man ser (och hör) är omtvistade och lagarna kan skilja mellan olika länder. Det är ofta mer en fråga om "tradition" än vad som egentligen är lagligt.
När du säger att det är en ren och skär lögn att det skulle vara olagligt så säger du också att det är okej att ta musik någon annan komponerat och producerat och utan lov använda den i t ex film, eller att ta någons filmmanus och göra film på detta utan att kontakta manusförfattaren eller ta en bild på en tavla och trycka upp den på T-shirts. Det är olagligt. Jag har själv läst lagparagraferna i samband med att jag blev snuvad på en manus-cred. Problemet är att det är ett brott som i huvudsak handlar om skadeståndsanspråk som grundar sig på ekonomisk förlust på grund av upphovsrättsinstrånget.
0 -
Eftersom trådstartaren har tagit bort sitt manus har jag inget annat att säga än att det stavas (och uttalas) "omständligt". Visst, det är ett vanligt fel, men vi kan väl försöka vara lite bättre här på forumet?
/Jakob
He, he :) Absolut.
Jag ska inte gå i clinch med dig, Jakob, om vikten av att stava rätt när man själv anser sig vara en författare, för däri har du helt rätt. Men... eftersom jag aldrig sett den stavningen (eller uttalet) som du förordade så googlade jag lite för att lära mig något nytt. Tack för att du påpekade det. https://sv.wiktionary.org/wiki/omst%C3%A4ndigt.
Det är faktiskt ironiskt att ett av skälen att jag heldre skriver på engelska än svenska är att det finns mängder med hjälpmedel för stavning och grammatik för en engelsk text men väldigt lite för en svensk. Skriver jag på engelska kan jag omedelbart få en grov uppfattning om dess korrekthet och inom fem minuter ha rättat felen i ett normallångt e-post-meddelande.
0 -
Här kommer lite funderingar och kommentarer. Det som gäller format är väl ganska objektivt, medan givetvis är skrivsätt och story väldigt subjektivt och sett enbart från min synvinkel, så du får ta det för vad det är.
Format:
Första sidan - skriv inte saker som "grovmanus" och versionsnummer. Versionsnummer är intressant när du börjar skriva om för en specifik produktion och ni behöver hålla isär versionerna lätt. Att med "grovmanus" säga att man låter någon läsa och ge feedback innan man tror att man skrivit det så bra man kan ger inget bra första intryck.
Byt inte namn på karaktärer, som GÄST blir MARTIN. Låt dem ha samma "beteckning" genom hela historien.
Dela gärna upp dina paragrafer lite och ge texten luft så att man får en känsla av vilket tempo filmen har.
Skriv inte ut hur replikerna ska uttalas, som "(Nervös)". Lämna det till regissör och skådespelare. Det ska bara stå om det verkligen är viktigt för historien, som om någon skriker högt efter någon, viskar eller likande, i situationer där man kunde förväntat sig normal samtalston.
Skrivsätt:
Personligen triggar jag väldigt negativt på "vi ser". Det tar mig till en åskådarplats bakom en glasruta istället för att göra mig delaktig.
"Han lyfter upp sin arm för att titta på sitt armbandsur." Omständigt sätt att skriva "Han tittat på sin klocka." Varje ord är betydelsebärande i ett filmmanus och när du poängterar så tydligt att han lyfter armen, ser jag rörelsen mer eller mindre i ultrarapid och förväntar mig att det ska vara något särkilt med att han lyfter sin arm. När det då bara visar sig att manusskrivaren vill flasha hans dyra klocka blir jag lite irriterad.
"innan han börjar på nytt samtal" - ?? Förstår inte. Han sitter fortfarande och pratar med samma kille.
Beskrivningen av Alexander och hans lägenhet känns inte som det ger någon intressant bakgrundsinfo eller givande miljö för filmen. Det skulle funkat precis lika bra i en lyxvåning någonstans. Ta bara med det som är intressant för att driva historien framåt. Om du bygger upp en historia med en nerdekad alkis så bör det finnas någon pay-off på just detta.
En annan sak att tänka på också är maktbalansen i rummet mellan de två. Nu sätter de sig ner på samma nivå båda två = jämbördiga, likvärdiga, vänner. Det blir mycket intressantare om man utnyttjar vem som står och vem som sitter, vem som dominerar och styr händelserna. Det ger även intressantare film, eftersom det faktiskt blir rörliga bilder och inte bara två som sitter och pratar med varandra.
Story:
En grym och obehaglig historia. Jag tänkte lite på Angel Eyes i "The Good, the Bad and the Ugly" - https://youtu.be/E303pbjYRdo. Men där gör han båda jobben. -
Jag kände ingen sympati för någon av parterna och kunde inte riktigt förstå varför jag skulle ha lust att se filmen. Vad vill den säga?
Slutet är rent praktiskt orealistiskt. Vill Martin göra ett bra jobb, gör han på något sätt som går snabbare och inte utsätter honom själv för risken att bli ertappad. Som det är nu skulle han inte kunna lämna lägenheten utan att byta kläder.
Sen är jag lite fundersam kring att vilja hämnas på henne. Om han inte älskar henne skulle han inte bry sig, och älskar han henne vill han ju ha henne tillbaka, och då borde den andre killen vara ett troligare mål. Att hämnas genom att döda den som sårat en är antingen sinnessjukt hämndlystet eller så har man glömt att man sen inte har henne kvar längre på något sätt. Det är något att jobba lite grand med i historien tycker jag, får fram vad Alexander är för karaktär. Det skulle ju vara bra om vi fick sympati för honom så att det inte blir två obehagliga skurkar i ett rum som ingen bryr sig om.
Det kanske känns som jag är för hård och orättvis mot ditt manus, men jag hoppas att du kan ta feedbacken på ett bra sätt. Framför allt: ge inte upp. Fortsätt skriva.
0 -
Men jag har en fråga till! Om man använder sig av copyrightskyddad musik på youtube och väljer att den videon inte ska inkassera pengar, ja hur funkar det då? Är det spridning av en annans verk? Blir det olagligt då eller hur är det?
Att använda sig av upphovsrättsskyddat material - utan tillstånd - är olagligt, oavsett inkomst.
Det beror bland annat på att du kan beröva upphovsrättsinnehavaren inkomst genom att sprida dennes verk, och att du någonstans får ut en inkomst av det även om det inte är direkt (t ex om du gör en film med olovlig musik och du sen får jobb för att någon gillat filmen).
Det är också värt att tänka på att upphovsrätten gäller även om du gör något annat med musiken, t ex tar ett klipp och lägger in i annan musik.
0 -
Om jag har för mig att jag läst någonstan att Youtube har robotar som "lyssnar av" och flaggar om någon musik "känns bekant". Jag vet ett par stycken som fått frågor från YouTube om de har tillåtelse att använda musiken och då har det inte varit senaste poplåten som vanliga dödliga skulle reagera på.
0 -
Precis. Kolla på dagens Youtubestjärnor t ex. Har någon Hollywoodproducent upptäckt dom? Nej, de har lyckats att skapa sina egna karriärer och sedan gjort rätt videor som många sedan tittar på!
Med tanke på hur många det är som försöker bli stjärnor på Youtube är det väldigt få som faktiskt kan tjäna sitt uppehälle på det. Det kräver inte mindre tur och skicklighet än något annat.
0 -
För övrigt kan konstateras att en jädrans massa bra filmer börjar med just voice over.
Jo. Lord of the Rings är en.
Men, för att tydliggöra för de som inte vet om det, så är det väldigt lätt att en voice over säger det som ska visas i bild. Det är lätt hänt att vi lyssnar på en talbok med illustrationer som tillval, istället för en film. Det är en svår konst att skriva en riktigt bra voice over och så lätt att få den helt fel. Den kan säga vad som ska ses/förstås, den kan vara för pratig, den kan vara för "opratig", dvs att den bara kommer in på enstaka ställen där man har svårt att få ihop det och behöver en förklaring, men själva voice overn blir utan sammanhängande tråd.
Som skrivtips skulle jag säga att aldrig skriva med voice over. Åtminstone inte innan du skrivit klart manuset och känner att en voice over verkligen behövs för den historia du vill berätta.
0 -
På tal om tur. En studioläsare sade att varje manus som började med en voice over berättarröst flög rakt i soptunnan. Oavsätt hur bra manus, blev det alltså helt oläst. Otur ifall ditt manus hamnade på hans bord, alltså. Hans motivering: "studioläsare är problematiska, men hur annars skulle han hinna med 40 manus i veckan?"
Fast jag förstår honom. Att börja med en voiceover tyder på nybörjare, och det finns alldeles för många manus på bordet för att man ska hinna med något som sannolikt inte är bra, när ens jobb är att hitta bra manus.
0 -
Det är klart att turen spelar in, men utan skicklighet räcker inte turen långt, skulle jag säga.
Jag skriver filmmanus. Låt oss säga att en person i Hollywood läser mitt filmmanus. Detta är ingen omöjlighet. Sen kommer resten: personen ska gilla det och ha rätt resurser för att omvanda det till film. Det är många steg av tur och skicklighet från flera inblandade. Så låt oss säga att det blir en film och att den - wow - går plus första helgen. Nu får jag erbjudande om att skriva ett annat manus och jag tackar glatt ja. Turen kan inte göra att jag skriver ett bra manus. Tur (?) kan möjligen göra att regissören gillar ett dåligt manus av olika orsaker och även detta manus blir film, men i det långa loppet krävs det skicklighet i att skriva manus för att jag ska ha en karriär. Och hur skicklig jag än är, så är det inga garantier för att jag någonsin kommer att tjäna en spänn på mina manus, för det handlar fortfarande om att rätt person måste läsa manuset vid rätt tillfälle och ingen skicklighet i världen kan avgöra när det är och vem det är. Allt du kan göra är att försöka få dina manus lästa.
Sannolikt är det ungefär samma för regissörer och skådespelare. Av de som hållit på länge så skulle jag säga att de är duktiga på det de gör. De kanske inte gör film som intresserar mig just, men de är skickliga inom sitt område. Och när du kommit dithän att du "earned your stripes" så att säga, är etablerad och ansedd kompetent, det är då du kan göra en och annan dålig insats - det gör alla inom alla yrkesområden då och då - och ändå få jobb.
0 -
Kämpa på!
0 -
Jag håller inte med om ghijohansson att det är svårare att sälja kortfilmsmanus än långfilmsmanus. Det är mycket lättare att sälja kortfilmsmanus enligt min erfarenhet. Och 0,1% chans att sälja innebär större chans att sälja än inte fråga alls.
Så..
1) Skicka inte ditt manus! Skicka en förfrågan om de vill läsa, där du skickar med en kort, kärnfull beskrivning och längd. När de tackar ja, skickar du manus.
2) Ha inte sex med någon för att få ditt manus sålt. :)
3) UMGÅS med filmfolk. Kan vara jobbigt att komma igång, men börja någonstans, även ifall det är små sammanhang.
4) Lyssna på kritik. Läs mellan raderna. Fråga artigt och var alltid glad och tacksam för att de läser och ger respons. Var aldrig någonsin tyken, ironisk eller frustrerad mot någon som läst ditt manus.
0 -
Jag gissade att du hade dyslexi och jag är imponerad av att du ger dig i kast med att skriva trots detta. Det är en härlig anda du uppvisar och den hoppas jag att du kan hålla kvar.
Dock måste jag envisas med vikten att du hittar någon som kan korrekturläsa och rätta innan du försöker sälja ditt manus. Helst någon som korrekturläser och rättar eventuella förfrågningar till bolag också. I en marknad där det skrivs fler manus än det görs film krävs det väldigt lite för att ett manus ska bli oläst.
För att få karaktärer unika föreslår jag att du börjar titta på människor och kanske umgås med människor utanför din normala bekantskapskrets. Studera dem och fundera på varför två människor som vid första intrycket är lika, visar sig vara olika. Du måste också gå utanför dig själv och dina egna referensramar. Vad du tycker är rätt och fel är inte samma för en annan, och för att en karaktär ska bli bra måste du förstå den andres rätt och fel. En annan sak är att alla måste ha bra och dåliga sidor. Annars blir det änglar och djävlar av dem. Även din bästa kompis har sina irriterande sidor, eller hur?
Det här är inget man lär sig över en natt, så kämpa på.
0 -
() under dialogen ger direktiv om uttal och bör användas mycket sparsamt. I ditt exempel är den första repliken ett exempel på onödighet, då det är rimligt att anta att han är bestämd och om skådespelaren väljer att göra det på ett annat sätt så funkar det ändå. I den andra repliken har beskrivnignen ingenting med hur repliken ska uttalas och ska också bort. Ett exempel på när () kan användas är när man viskar eller hojtar, om det inte är uppenbart utifrån situationen. Om du har en familjemiddag t ex och Farmor håller tal och Lille Erik säger "Mamma är hon inte färdig snart?" så gör det stor skillnad om han viskar eller talar högt, så där bör man markera att han viskar.
Första gången vi stöter på en karratär ska dennes namn skrivas med versaler.
Hur ser man att Carl rör sig som en kvinna om han sitter med fötterna på skrivbordet?
Är det inte ganska motsägelsefullt att han är bestämd och samtidigt sluddrar? Försök att inte klämma in för mycket på en gång. Och glöm inte att det är sannolikare att beskrivningen inte behövs, än att den verkligen är nödvändig.
Sen måste du köra en noggrann stavnings- och grammatikkontroll innan du lämnar ifrån dig manus. Kommatecken och punkt är dina vänner. Din förmåga att stava och ha en läslig grammatik har inget med din förmåga att berätta att göra, men mediet du valt att berätta i kräver att läsaren finner njutning och inte irration. Irritation leder fokus från historien och till texten istället, vilket inte är gynnsamt.
0 -
-
Du beskriver genom handling och dialog hur personen är och beter sig.
Sedan får du också fundera över vad som är viktigt för historien. Om historien fungerar alldeles utmärkt oberoende av karaktärens röstläge eller stereotypt associerbara sexuella läggning är det inget som behöver tas med alls.
När vi stöter på karaktären första gången så ska det bara stå det vi kan uppfatta vid en första anblick, typ kön, ungefärlig ålder, klädstil, hållning - och återigen bara om det är relevant, annars kan du lämna det till regissör och skådespelare.
Var noga med att inte använda stereotyper. Det är bara förutsägbart tråkigt och bidrar till fördomar.
0 -
Eller ska man vara lite noggrannare inom parentesen och skriva något som "pratar danska genom resten av berättelsen" istället? och sedan bara fortsätta skriva som vanligt?
Jag skulle nog varit övertydlig och skrivit "pratar danska genom resten av berättelsen".
0 -
De manus jag har sett med liknande problematik har skrivit dialogen på samma språk som resten av manuset och markerat med tex (på danska) i samband med det som säjs. Jag har också sett en kommentar tidigt i manus som påpekade att en karaktär pratade på ett visst vis och skrivit alla repliker i klartext. Vilken metod du väljer kan bero på hur ofta karaktären pratar. Är det en dem som pratar mest blir det antagligen omständigt att skriva ut (på danska) hela tiden. Är det någon som pratar sällan, är det istället risk att vi glömmer det om det inte står.
En tredje variant, som inte känns som att den passar dig, är att det bara är markerat att karaktären säger något, men eftersom vi inte förväntas förstå - eller rättare sagt den andra parten i scenen förväntas inte förstå - så skrivs det inte på något sätt ut vad som sägs. Det här har jag bara sett en gång och det kändes lite uddda.
Jag har inte sett något manus som har skrivit på det främmande språket. Åtminstone inte innan manuset filmas.
Hoppas det kan vara till någon hjälp.
0 -
Trevligt om jag kunde vara till hjälp. Det är svårt att skriva målande och litterärt intressant i "staccato", och mitt exempel kan knappast ge en Oscar, men principen går kanske fram ändå. Som inspiration till korta, målande beskrivningar kan du testa att läsa några Hajku-dikter.
0 -
"Luften" handlar inte om att få plats för anteckningar utan för att få ett flöde i läsandet som motsvarar filmens hastighet.
Om dina beskrivningar upplevs som kompakta så skriver du antagligen mer än vad som kan visas i film på motsvarande tid som stycket är långt.
Så här:
----
Ett vardagsrum. Där står en soffa, ett soffbord, två fotöljer. Alla är slitna och illa medfarna. Skåpet längs med väggen är
sedan artonhundratalet och ena dörren håller på att lossna. Det ligger damm över alla möbler och mattan på golvet bär
spår av många smutsiga skor.
----
Ovanstående är exempel på en text som inte är filmistiskt. Inte så mycket för att det inte går att visa, utan för att det är för mycket information på de fem sekunder som texten fyller på sidan.
Vill du bara ge ett snabbt intryck på fem sekunder skriv något i stil med:
----
Ett slitet och dammigt vardagsrum med smutsigt golv.
----
Vill du dröja dig kvar och långsamt låta rummet sjunka in, skriv något i stil med:
----
Ett vardagsrum.
Soffgruppen är sliten, skåpet gammalt och trasigt.
Golvet och mattan är smutsiga av många skor.
Det ligger damm överallt och luften känns dimmig.
----
Ovanstående är motsvarar kanske tio-femton sekunder film och anger ett lugnare tempo.
1 -
Jag får bestämma mig för en strategi och hålla mig till den, antar jag.
Det viktigaste är läsvänligheten och att det inte uppstår missförstånd om vad som händer. Standarder har uppstått när man funnit något som funkar bra.
En annan aspekt är också att som filmtittare förväntas du inte behöva läsa och förstå vad det står utan att du i regel får det förklarat på något sätt. Gissar att detta har med att göra att om det är mer än några ord blir bilden för stillastående för att alla ska hinna läsa och ta till sig (tänk dig stumfilm där det lades in skyltar med vad som sägs).
0 -
Okej, det här är inte riktigt min typ av film, så jag tänker inte kommentera själva historien, som jag mest tycker var konstig.
Första sidan ger inte det bästa av intryck. Det saknas titel, skriv inte ut versionsummer (bara intressant för dig) och du behöver inte tala om att jag som läsare inte får göra annat än att läsa manuset. Det är snudd på oartigt, enligt min mening, att misstänka läsaren om att vilja stjäla manuset.
Så kommer vi till själva manuset. Formatmässigt så bör du skippa alla KLIPP TILL. Det är ett scenbyte så det är rimligt att anta att det är ett klipp, om det inte står något annat. Det blir mer lättläst utan. Skriv bara ut den typen av saker om det ökar förståelsen för historien vi läser.
Läsmässigt är det jobbigt att läsa Johan ser, Johan gör, Johan sover som början av varje mening. Försök gärna att variera och göra språket lite mer intressant och läsvänligt.
Bildmässigt känns det som det finns mycket som du skulle kunna utnyttja bättre. Du lägger ner detaljer på att han tar glaset, fyller glasset, hur han tömmer glaset, men lägger ingen vikt vid helheten av scenen. Vad är det vi ser i bilden som för historien framåt? Vad är intressant? En voice over blir lätt som ersättning för att visa vad som behövs i bild, men det är ett sämre alternativ, då film består av bild och ljud, inte bara ljud. Det måste finnas något lockande att filma, något som fångar en som är passionerad för rörliga bilder.
Vad jag tycker är bra med manuset är att den borde vara billig att filma, då antalet platser är få och bara en skådespelare. Bra jobbat. Jag tror också (helt utan att ha koll) att den här typen av film har en tydlig målgrupp som kanske kan göra den mer lättsåld.
Lycka till!
0 -
Jag håller med Peus. Vad jag känner till i frågan så är materialet tveklöst ditt och de har ingen rätt att göra något med det alls utan att du har gett ditt godkännande.
Det är så tråkigt när det blir så. De gillade uppenbarligen inte din trailer, men kommunicerade inte detta till dig, vilket var otroligt dumt och oproffsigt. Ännu tråkigare blir det ju när de inte känner till att materialet faktiskt är ditt.
0
Fundering kring musik på youtube
i Juridik
Postad
Nej. Jag använde mig av citationstecken, som du kanske såg. Som jag beskrev så förutsätter civilrättsliga saker att någon anmäler, vilket inte krävs vid t ex överfall, inbrott, förskingring. Om en polis ser ett inbrott kan hen ingripa direkt, om en polis ser ett tänkbart brott mot upphovsrätten kan hen inte göra det förän upphovsrättsmannen gör en anmälan. Vilket gör att det man gjort inte är något problem förrän någon säger till och då har du kanske rent av möjlighet att göra upp i godo, utan rättslig iblandning alls.
Carl Milles har varit död i mer än 70 år, så där finns vad jag vet inget upphovsrättsskydd kvar. Sedan är det skillnad mellan att ta kort för att avbilda något och ta kort för att ta ett kort, där fotot i sig utgör ett verk. Om någon poserar framför en tavla eller en staty och fotot därmed innehåller mer än en avbildning, är fotot ett fristående verk. Men det är en gråzon och en bedömningsfråga från gång till gång. Jag antar att det handlar om möjligheter och syfte med bilden. Det är inte det området jag är mest insatt i.
Ja, det borde du, även om det också är lite i överkant, eftersom mitt påstående inte är helt osant, utan bara saknar ett "utan tillstånd". Att ljuga innebär att medvetet fara med osanning och att bekylla någon för lögn är ett för mig tämligen grovt påhopp.