Désirée
-
Inlägg
961 -
Blev medlem
-
Dagar Vunna
3
Inlägg postad av Désirée
-
-
Jag blir snabbt oehört förvirrad.
Kommer Ullrik in i en frisörsalong, hälsar på Annika och sen går han? Han säger att han ska bli klippt, men det blir han aldrig. Sen, varför satsa på att gå ner i vikt om man vill begå självmord? Han säger att han mår bra, men avmagring tyder ju på motsatsen om han inte medvetet bantat och om han bantar medvetet för sitt självmord är det ju naturligt att han går och klipper sig också.
Sen i taxin. Det står att det stiger på två passagerare som sätter igång att hångla, med det är fyra som pratar förutom John. Och vem är Linus mitt uppi alltihopa? Sen nästa scen i taxibilen är också lika obegriplig.
Jag ger tyvärr upp här.
Ditt filmanus är inte visuellt. Du måste vara tydlig med vilka som är på plats och var de är. Man får ingen känsla för vad det är för personer eller platser. Första gången vi möter en karaktär så skrivs namnet med versaler också.
En scen är en sekvens som du (teoretiskt) kan filma i en tagning. Dvs som den fullpackade taxin med sin obegripliga dialog i själva verket är olika taxiresor, ska detta skrivas som separata scener. Precis som när John stannar utanför ett hus och går in i sin lägenhet och hämtar sin hund och går ut på prommenad. Vad är ett miljonprojekt? Hur syns det? Hur ser hans lägenhet ut? Bor han ensam? Vad är det för hund?
Tänk på dina dialoger. Första scenen är väldigt lång, pratar mycket om hans figur (och konstiga repliker som "Jag har nog aldrig mått bättre. Ta bort Nog, jag har aldrig mått bättre.") men det intressanta är att han har bestämt sig för att begå självmord. Focuser på det viktiga. Kom till skott så att säga.
Upplägget är så himla spännande, så jag hoppas du fortsätter jobba med manuset.
0 -
Vilken längd är det på manuset? Varför duger det du skrivit inte som manus? Vad är det du vill att manusförfattaren ska göra?
Jag ser en viss risk i att du redan har en väldigt klar bild av vad du vill ha, och då kan ett samarbete med en manusförfattare bli problematiskt, eftersom manusförfattarens jobb är att bygga upp historien och måla den med repliker och händelser.
0 -
Bortsett en tydlig äckelfaktor på slutet så undrar jag lite vad du vill få sagt. Är du för hundbajs eller tycker du att hundägare ska plocka upp? Om du vill få över sånna som mig som tycker att hundägare som låter hunden bajsa på gräsmattor och trottoarer skulle rullas i skiten så får du anstränga dig lite mer, för jag känner sympati för de som klagar på hundägaren. Om du vill uppmana hundägare att plocka upp efter sig, är den lite lam i sina argument även här.
Rent historiemässigt finns det ett stort problem och det är att det inte är något problem att ha med sig en bajspåse i fickan. Det är ingen vikt att tala om och tar liten plats. Även om han inte vill använda den, så har han den med sig om han skulle stöta på folk som klagar. Han har inget skäl till att inte ha med sig en bajspåse. Han kan t o m ha med sig en påse, scopa upp när någon klagar och sen slänga det i naturen bakom en buske när ingen ser, om han nu tycker att naturen behöver bajset - utan påsen förståss (fast vissa hundägare tycks tro att det är okej att slänga bajspåsar med bajs i naturen - ganska ironiskt).
Manuset är lättläst och välformaterat. Det var inget som stack i ögonen.
Du skulle mycket väl kunna göra det här till en intressant historia, men då får du, som jag skrev tidigare, jobba lite mer på att ha förståelse för att människor i regel inte vill ha hundbajs på skorna, kläderna och barnen, eller lukten och flugorna när det är en varm sommardag. Det funkar inte att säga att naturen heldre tar bajset än plasten. Då kan han lika gärna satsa på att uträtta sina egna behov ute också. Och låta hunden springa fritt, för det är ju naturligt. Ska vi ha någon sympati för killen får han inte bara uppfattas som allmänt lat, utan engagerad, med en agenda och mena väl i sin kamp att rädda mänskligheten genom att låta sin hund bajsa på grannens gräsmatta.
0 -
Angående "SFTEV - Klassrumsdebatten".
Det du skrivit ner är en dialog i ett klassrum som för all del är intressant, men som filmmanus betraktat har det sina brister - även som en enskild scen.
Vi får inte veta vad det är för miljö mer än det är ett klassrum. Inte hur många det är i klassrummet, vilkenn stämningen det är eller ens vilka av de som talar är. Vem är läraren? Hur gamla är eleverna? Ett manus ska vara fristående, så det ska framgå av scenen.
Du beskriver i dialogen hur den sägs, vilket bara ska göras i de sammanhang det har betydelse (som om det är viktigt att veta att någon viskar). Men du beskriver knappt något mellan det som sägs. Det finns inget som gör bilden intressant, något som gör att vi kan följa olika personer, känna stämmningen i klassrummet.
Sen ska all dialog skrivas ut som dialog och vem som säger det, inga "- Låt henne prata" vid sidan om.
Grammatiskt har du genomgående glömt punkt i slutet på varje dialogmening.
Historien: om en lärare skulle be en elev lämna klassrummet skulle detta vara en historia i sig, eftersom han/hon inte får lov att göra det utan vidare. Och varför skulle han göra det? För att en elev har fel åsikt? Tvärtom borde läraren, som lärare, påtala att alla har rätt till sin åsikt osv och moderera samtalet i klassrummet. Han/hon verkar ge en diskussion fria händer och sen be en avikande gå ut. Det måste finnas en orsak till ett så mystiskt beteend, men det framgår inte. Skulle varit en intressant historia att följa läraren.
Eleverna är enligt mig ganska slätstrukna och svartvita, som tonåringar i regel är. Det finns inget intressant framhävt hos dem, mer än extrema åsikter, vilket också är ganska typiskt för åldern.
0 -
Den huminära/miljö katastrofen spelar sin roll i from av att plundrare existerar i den världen. Lite "endast de starka överlever" tema som är ganska vanligt i post-apokalyptiska filmer, det jag la till var att om man vill överleva så måste man behålla fokus och titta framåt.
Sammanhanget mellan de första scenerna och den värld som följer är helt klart oklar. För mig är det som ett hopp utan sammanhang mellan de två scenerna och jag får väldigt lite post-apokalyptiska vibbar efter den första scenen med askan och tältet.
Det beror nog delvis på att vi bara ser katastroferna på tv. Det berör inte tillräckligt för att man ska få grepp om att vi närmar oss jordens undergång. Delvis beror det nog på att det är väldigt lite miljövibbar i beskrivningarna sen.
0 -
Storyn:
Jag förstår inte riktigt vad den stora miljö- och humanitära katastrof alla dessa vulkanutbrott har att göra med historien --- alls. Det känns som att väldigt omotiverat ha tio kameler springade genom Hyde Park bara för att fånga uppmärksamhet hos läsaren.
Storyn i övrigt var lite svår att få grepp om. Kan du förtydliga det som är viktigt för dig att få fram? Huvudpersonerna ger inga vibbar hos mig alls.
Skrivsätt:
Du skriver en del saker som inte passar i manus, som vad han letar efter och vad som inte syns. Det är svårt att få fram i bild och ljud. Det finns lite tankar och insikter också, men inget jag kunde se som inte lätt kan skrivas om till något mer visuellt.
Lite stavfel och särskrivningar behöver fixas till.
Dina beskrivningar kan du dela upp lite mer, så att de inte blir så kompakta. Det gör dem lättare att läsa och markerar tempot bättre.
Formatet:
På det stora hela helt okej, men lite smått med fetstil bl a.
0 -
Nog för att formaterings-regler är bra att kunna, men enda anledningen att förhålla sig till dem är väl om man planerar att jobba med professionella, har en budget - och vill ha en effektiv produktion? Alt. feedback från någon som är såpass inarbetad i det de gör, att de knappt ens kan läsa ett manus skrivet på ett annat sätt (räknar dig i den kategorin).
[..]
På den här nivån tycker jag det finns vettigare sätt att utvecklas än via uppläxningar kring formatering på Voodoofilm, faktiskt. Vilka som ska hjälpa en med det är lätt oklart, kanske finns någon slags skrivcirklar i ditt närområde? Facebookgrupper som är mer aktiva? Forum är ju tyvärr stendött och där återfinnes mest gamla cyniska trasor.
Ibland känns det närmast som att "industrin" gräver sin egen grav genom alltför mycket självförverkligande där hantverk och förpackning prioriteras över content. [..]
Jag är inte den som försvarar formatering ut till idioti men låt mig får förklara en väldigt praktisk aspekt på det: det är lättläst, när det är rätt format på manuset. Ett vant manusöga kan snabbt bilda sig en uppfattning om historien, vilket är nödvändigt i en branch där konkurensen är stenhård och många manus passerar läsaren.
Det handlar inte om att prioritera förpackningen över innehållet, utan att på snabbast och smidigaste sätt visa innehållet, utan att låta förpackningen störa.
Detta manus hade inte så många formatmässiga fel att jag upplevde det som störande, men jag har fått manus som var varit i Times Roman med dialog som går från kant till kant. Man kan tycka att det är läsning som läsning, men det är det inte. När jag läser ett välformaterat manus ser jag filmen i huvudet, får jag något med helt egna idéer om format så är det mycket svårare att få till den filmen. Jag vet inte varför det är så, men jag tror inte att jag är ensam om upplevelsen.
Vilken industri föresten? Hade svensk filmindustri lagt lite tid på manus och faktiskt inte låtit alla regissörer skriva sina egna så hade nog filmindustrin varit intressantare.
0 -
Jag är medveten om att du har dyselexi och jag tycker att det är starkt av dig att skriva ändå. Du måste dock vara medveten om att du aldrig kan lämna ett manus i det skicket och bli tagen för seriös. I sånna här sammanhang kan det väl gå an, men det funkar inte i världen utanför. Så kämpa på och ge inte upp. Historieberättandet i sig ligger inte i stavningen, så där kan man få hjälp utan att det egentligen påverkar innehållet.
Jag blir avigt inställd redan med en gång, tyvärr.
Första scenen: "Kurt och Emilia pratar om Emilias Affärer med Affärsmannen Kjellqvist." Tre problem med den meningen. Det ena är att det står i beskrivande text vad de pratar om. Det som sägs ska stå som dialog, inget annat. För det andra har du just i stycket innan etablerat att det är Kurt och Emilia som är i rummet. Var är Affärsmannan Kjellqvist? För det tredje, hur vet vi att han är affärsman? - Jag ser när jag läser vidare att det de pratar om honom, att han inte är där, men det framgår inte tydligt i beskrivningen. Men som sagt, stryk hela det stycket. Det som behövs ska framgå av vad de gör och vad de säger.
Etablera redan i första scenen att de är far och dotter. Jag tog för givet att de var ett par. Ingenting talar för något annat. Varför skulle han annars vara svartsjuk?
Vad är det för kommentarer du har under scenrubrikerna inom parentes? Vad de än är så är de förvirrande.
I det stora hela så är manuset svårt att följa utan att man får backa tillbaka emellanåt. Dialogen är väldigt stel och informationstung, medan bilderna säger väldigt lite. Låt bilden jobba mer och låt pratet bli mer naturligt.
Titeln "Tomten är borta" är missvisande. Jag trodde det skulle vara något mer humoristiskt eller en modern saga, inte något svartsjukedrama.
Jag tror manuset skulle må bra av att kortas ner. Det är lite för långt för att vara lättproducerat och dessutom så tror jag att du skulle ha lättare att hitta historiens fokus med mindre utrymme att röra dig med.
Lycka till.
0 -
Jag är väl en av de andra tre då :)
Fast, jag läste mest för att lära mig än att verkligen kunna ge några råd. Jag har väl hamnat i en och annan tvist jag också och man känner sig rätt liten om man vill köra med schyst spel. Du kan ju inte direkt gå in och ta pengarna och en advokat kostar mer än du får ut ekonomiskt.
En reflektion jag gör är att det känns som att de inte var nöjda från början. Om de varit det skulle de översett med teknikstrulet. Frågan är vad som är så problematiskt att kommunicera detta? Och om de gjorde det, varför kom det inte till din kännedom? Om jag betalar för en produkt ligger det ju i mitt intresse att få det jag vill ha för pengarna, precis som det ligger i ditt intresse att ge kunden det kunden vill ha. Att kommunicera sånna saker borde inte vara något problem kan man tycka. Men ack, världen är inte så enkel man skulle önska.
Det kan mycket väl finnas intern politik och trampade tår och prestige bakom kulisserna som gör att det du ser ter sig helt osannolikt korkat. Jag håller med jbergman om att gå ut med namnet på byrån och eventuellt myndigheten. Det handlar inte om att starta ett drev eller en hatkampanj, utan att varna andra. Det är den enda makt du har som du kan utnyttja om du vill köra schyst.
0 -
Kolla in http://inktip.com. De har en avdelning för kortfilmsmanus också.
Men något på svenska finns knappast, tyvärr.
0 -
Formatet:
Det ska finnas en titelsida med det som du skrivit på översta raden, samt kontaktinformation. Jag kan förstå varför du inte vill ha kontaktinformation i detta sammanhang, men om någon skulle gilla ditt manus och vill göra något av det så är det lämpligt om det går att få tag på dig. Så, titelsida. (Om du använder Celtx finns det i menyn.)
Scenerna numreras i regel först när manuset ska produceras, men det är en mindre detalj.
Första gången vi möter en karaktär, sa dennes namn skrivas med versaler.
Om det är viktigt att markera hur en replik uttalas skriv:
THE RIDING TOWNSMAN
(yells)
Cassidy, we need you now!!
Karaktärer ska ha sitt namn från början, även om vi inte hör det sägas. Det blir bara förvirrande annars och ett filmmanus ska vara tydligt.
Jag uppskattar dock väldigt att du ändå har försökt att hålla dig till standardformatet och inte svävat iväg med egna fonter och annat sånt. Det ser övervägande snyggt och propert ut, vilket ger ett gott visuellt första intryck.
Skrivsätt:
Ett manus skrivs alltid, alltid, alltid i nutid. Du har en blandning av nutid och dåtid, som ”There were no sight of worries or whatsoever. [..] While the man slowly walks in to the town…” Skriv alltid om det som syns och hörs i bild nu.
Jag skulle säga att det största problemet med ditt manus är att det är skrivit för mycket som en roman. Det är bra med ett målande spårk när man skriver ett filmmanus, men det måste vara kort och kärnfullt och manuset bör vara luftigare. Tänk dig att en sida ska motsvara en minuts film, på ett ungefär. När man skriver så kompakt som du gör, blir det inget bra ”filmflöde”.
Ta det här stycket som exempel:
“The people in the town were living their lives as normal. There were people talking with each other about different stuff, children playing on the streets, riders on their horses, etc. There were no sight of worries or whatsoever.”
Vad är det vi ser om det står: “The people in the town live their lives as normal”? Ge oss en känsla för vilken era det är som vilka kläder de har, vad det är för hus m.m. Låt oss känna dammet och lukten av hästskit med en eller två korta kärnfulla meningar.
Leker barn på gatorna i en western-stad? Om människor pratar, skriver du ut vad de säger som dialog, eller så skriver du inte att de pratar. Måla en bild snabbt så fyller läsaren i resten med sin fantasi – dvs du behöver bara ta med det som avviker, kan man säga. Som att man inte behöver skriva att alla ser ledsna ut på en begravning, utan det räcker med att skriva vem som ler.
” Suddenly the townspeople noticed that the blackcoated man was on his way to the town, and everyone became quiet.” Här är typiskt romanskrivande. Du ska skriva vad vi ser, inte vad de i staden ser. Växlar vi till att visa den mystiske mannen, eller tittar alla i staden åt ett visst håll och ser något?
Att ange ”approximately 621 feet” är helt överflödigt i de flesta sammanhang och när du anger det med en sådan precition är det komiskt att du skriver ”approximately”. ”600 feet” är bättre, men som sagt, det behöver inte anges.
Ge varje karaktär av intresse en snabb beskrivning och gärna ett kortare namn än ”the man in the black leather coat” och ”the riding townsman”. Som The Riding Townsman som vi ser till häst första gången, utan att vi får en känsla av varifrån han kommit eller vem han är.
När han sen beskriver situationen för Cassidy så beskriver han det som vi förväntas ha upplevt redan. Sannolikt att han skulle säga så i verkligheten, men det här är film. Ge oss något som vi inte vet, som ”Charles’ killer just arrived to town.”
”Cassidy feels irritated.” Vi ser eller hör inte vad någon tänker eller känner. Det finns inte många sådana saker dock. I det stora hela är det visuellt.
Språket:
Det är ingen nackdel att skriva på engelska, för du får en betydligt större kundkrets. Tyvärr märks det tydligt att engelska inte är ditt modersmål. Här är det bara en fråga om övning och vara uppmärksam och lära sig. Lyssna och läs och ta gärna och lär dig engelsk grammatik från en bok om det. Det hjälper dig att hitta problem och lösa situationer som du inte har färdiga svar för. Det finns också hjälpmedel på Nätet, som Grammerly.com.
Skriv ”he walks” inte ”he begins to walk”.
“The man in the black leathercoat begins to step on the stairs towards the saloon slowly.” Det vill säga att han mycket långsamt lyfter foten upp mot första trappsteget. Förslag: ”The Mysterios Man takes his time up the stairs to the saloon.”
Det händer t o m att ett svenskt ord smyger sig in: “toward the bardisk”.
Dialogen känns inte riktigt kärnfull. Den känns pratig utan att leda någonvart.
Historien:
Jag får ingen känsla av att det här skulle bli något annat än en cliché-artad western. Dialogen med Patsy är kul, men är Patsy en naiv idiot eller så skicklig att han inte tror sig bli stjuten av mannen i den svarta läderrocken? Och den hotfulla skurken gör sig bara till åtlöje när han hotar med att stjuta och aldrig gör det. Man kan använda sig av clichér, men man ska veta att det är just clichéer och göra något av dem, som t ex i "the Quick and the Dead". Eller unvika dem helt.
Nej, jag läste inte färdidigt. Det beror helt och hållet på att manuset som helhet är svårläst med sina manusmässiga brister som jag beskrivit ovan. Det är ändå ett ganska långt manus.
Men, därmed inte sagt att något är dåligt. Om du tänker igenom vad jag skrivit, läser några filmmanus och funderar över hur du ska få fram essansen av vad du vill ha sagt och beskriva i kortare ordalag än du valt idag, så kommer nästa version av manuset att vara betydligt bättre. Jag hoppas du återkommer då.
0 -
Och ja, att använda upphovsrättsskyddat material på youtube är inte olagligt. Den som påstår att det är olagligt ljuger.
När jag lämnade diskussionen föresvävade det mig inte att någon på fullt allvar trodde att YouTube skapat en egen planet med sina egna lagar. Jag trodde vi diskuterade svensk upphovsrätt och civilrätt vs straffrätt.
Vi har en lagstiftning kring upphovsrätt och användning av andras material. YouTube - eller andra delar av internet - är inte en lagfri zon. Enligt svensk lag är det inte tillåtet att använda andras material utan tillstånd från den som äger upphovsrätten till materialet. Så enkelt är det. Det är bara att läsa på Zeteo eller gå till biblioteket och titta i en Sveriges Lag.
Om du som svensk använder en annan svensks material är lagen hur tydlig som helst. Jag vet inte riktigt vilket lands lagstiftning som gäller om någon från ett annat land använder material från en svensk eller tvärtom, men inte heller dessa frågeställningar gör YouTube till en laglös zon.
Om Tolin eller någon annan uppfattar detta som lögn/felaktigt, föreslår jag att ni kontaktar en jurist i upphovsrätt som kan reda ut det hela för er.
Jag har inga problem med att hon kallar mig för lögnare. Jag förstår att logik är svårt för en del människor.Jag betackar mig från personliga påhopp. Särskilt så okunnigt som detta. Jag kallade dig aldrig för lögnare, eftersom jag inte tror dig om att medvetet fara med osanning för att lura folk. Jag är dessutom synnerligen logisk på ett sätt som många finner obehagligt.
0 -
Formatet irriterar mig. för det verkar vara väldigt viktigt att det visas på rätt sätt för andra att kunna bedöma historien.
Jag förstår att det är irriterande, både formatet och att det spelar sådan roll som det gör. Nu är jag van vid formatet sedan många år och ser fler fördelar än nackdelar med det, men jag fann det fult och stötande i början. Att det spelar roll är tyvärr bara att befinna sig i. Jag tror att du i vilken bransch som helst förväntas kunna det mest basala när du försöker få jobb eller presenterar ett projekt. Formatet finns inte bara där för att jäklas med nybörjare. Det är för tydlighet och en enhetlighet som underlättar.
0 -
Vad är faran egentligen med att låta pratet ta över. Det är en väldigt viktig del i sjukdomsförloppet. Allt går ut på röster och kommunikation som då är vanföreställningar.
Faran ligger i att det är film, rörliga bilder. Inte radioteater eller skönlitterär text. Film måste vara visuellt intressant. Ska man se två människor prata måste bilden fortfarande vara intressant. Om det inte går att ordna, är film troligen inte rätt format för att berätta historien.
0 -
Jag önskar verkligen att jag hade kunnat skriva något översvallande positivt, när du nu faktiskt kommer tillbaka med manuset tre år senare. Det är underbart att du fortsatt jobba med det. Tyvärr kan jag inte ge så mycket beröm för insatsen annat än att jag tycker att du inte ska ge upp. Att lära sig skriva filmmanus kan ta tid.
Format:
Är så långt från standardformat på manus man kan komma. Jag rekommenderar dig verkligen att följa standardformatet. Det gör att det ser ut som ett filmmanus och de du vill jobba med får ett positivare första intryck. Börja t ex här: http://www.voodoofilm.org/filmskola/manus-dramaturgi/. Pröva att skriva i Celtx. Det är gratis och avsett att skriva filmmanus i. Läs andras manus som här: http://gointothestory.blcklst.com/free-script-downloads/ (Det är överlag den bästa bloggen om manusskrivande - finns massor med bra material där.)
Bakgrund ska inte skrivas i text på det sättet. Den bakgrund som behövs ska visas i filmen. Vi som ser filmen kan inte veta att Peter har en nyckel till Toms lägenhet t ex om vi inte ser det på något sätt, eller får veta det via dialog.
Filmmanus har inte kapitel. De har scener, kort och gott.
En sida manus bör motsvara ungefär en minut film. Du skriver väldigt kompakt och sammanfattande, vilket gör att det är svårt att få en uppfattning om längden.
Mobilens ljud skrivs i regel inte ut som dialog.
Berättarteknik:
Redan i första scenen blir det problem. Hur ska vi veta att Tom vill berätta något för Peter? Eller är det Peter som vill berätta något för Tom? Det är något vi inte kan se. Det vi kan få veta är vad Peter och Tom gör och vad de säger.
Sedan blir det förvirrande. Först väcks Tom av att Peter kommer in i lägenheten, och sedan sover han tungt?
Återigen, hur vet vi som åskådare av filmen att snoos-funktionen inte kommer att hjälpa honom? Och doften från kaffet? Det finns massor av sådana referenser, som en dusch vi aldrig ser att han tar m m. Bara det vi ser och hör ska finnas med.
Historien:
Det är spännande med psykologiska thrillers. Den här storyn är inte ny, men det är inget hinder för att den skulle kunna bli bra. Där känner jag inte att vi är än. Du har väldigt mycket prat, ofta upprepat, och historien går långsamt framåt. Slutet kommer som en total överraskning för mig och det är inte riktigt bra. Det är bättre om man får subtila ledtrådar så att bitarna faller på plats på slutet istället för att falla isär. Som Fight Club.
0 -
Det är svårt för företag att anlita annat än juridiska personer, eftersom det annars lätt blir en anställning istället. Om du vill göra det enkelt för dig, anlita ett bolag som CoolCompany. Du slipper allt meck med redovisning av moms och bokslut, men får ut mindre pengar, då de betalar sociala avgifter m.m. Ungefär hälften blir kvar - en arbetsgivare betalar ungefär lika mycket som din lön i olika avgifter.
Du behöver inte starta firman innan du ska ta betalt, men om du inte får inkomst varje månad eller så är det mycket meck att ha enskild firma, enligt min mening.
0 -
Tack för att du tog dig tiden, inväntade ett feedback svar från dig faktiskt :).
Ingen orsak. Trevligt om jag kan vara till hjälp.
Nummer vid scener tror jag kom dit per defult via Celtx, finns det något annat program/sida på internet som du kan rekommendera istället? Har inget emot att testa något nytt.Gärna något som är gratis =).
Numrering av sidor ställer man in när man exporterar manuset från Celtx, så det går att ställa om. Celtx är inriktat mot mindre producenter så jag gissar att det är därför som numreringen är påslagen som grund. Jag gillade Celtx som desktop-program men jag är inte överförtjust i onlineversionen. Tyvärr har jag inget annat gratis att rekommendera.
När det kommer till formatet, är lite förvirrad i den aspekten känner jag emellanåt. Läser en hel del manus på engelska mest för att försöka hitta ett eget sätt att skriva på som inte sträcker sig alltför långt ifrån de smått förvirrande "reglerna" som finns inom manus. Är väl medveten om att jag bryter emot de ibland, något jag försöker arbeta bort.Format och skrivsätt är två olika saker. Följ det format som Celtx eller något annat manusprogram lägger upp, som scenrubriker, fonter, avstånd m.m. Titta på några manusförfattares och manusdoktorers hemsidor för att få grepp om formatet. http://gointothestory.blcklst.com/ är en bra start. Där finns också en lång lista på andra manusförfattares sidor, som John August.
Det egna sättet att skriva bör visa sig i texten snarare än formatet, som hur en scen beskrivs, vilken ordning, vilken scen som kommer före en annan m.m. Det finns många manus på nätet som bryter mot alla upptänkliga formatregler, men se till hur de skriver snarare än vilket format de har på texten. Många manus på nätet är "shooting scripts" vilket innebär att där finns kameravinklar, instruktioner om växling mellan scener m.m. som inte hör hemma i ett "spec script", dvs ett manus som du skrivit på spekulation för att förhoppningsvis kunna sälja.
Jag rekommenderar Linda Segers böcker för att jobba med karaktärer och Blake Synders "Save the cat!" för struktur.
0 -
Format:
Du har i viss mån hittat på ett eget format, vilket inte är en fördel. Det första visuella intrycket av ett manus är viktigt om man vill attrahera intressenter. Ingen fetstil, inga understrykningar, inga semikolon efter CUT TO. CUT TO kan i regel utelämnas, precis som numreringen av scenerna. Skriv inte versionsnummer på manuset förrän du jobbar med en intressent och har behov av att enkelt säkerställa att alla sitter med den senaste versionen.
Beskrivningar:
Man pratar "into the phone" inte "to" eftersom du då pratar med telefonen själv. Beskriv gärna en röst om det är viktigt för historien och ger djup åt karaktären, men om vi inte ser att han är alkoholiserad, skriv det inte i texten. Din engelska är ganska bra, men det finns några stavfel, grammatiska fel och svengelska beskrivningar. Jag saknar beskrivningar som målar upp en intressant bild, och inte bara en saklig. Det är något av det svåraste en manusförfattare kan göra, så misströsta inte.
Story:
Visuellt är det svårt att få en känsla av vad de två "piloterna" gör. Har de två drönare som ständigt flyger runt ett hus? Ser man männen i bild eller det de ser? Så som det är skrivet ser vi männen och att de tittar på en (två?) skärmar. Historien är väldigt pratig och visuellt ganska tråkig.
Varför ska jag bry mig om dessa två killar som sitter och kör var sin drönare? Det finns inget hos dem som jag finner intressant, tilltalande eller avskyvärt.
Det känns som att det skulle kunna vara en intressant och viktig historia, men den kommer inte fram på ett sätt jag känner är tillfredställande. Det är för mycket prat och för lite visuellt. Vad är insatsen? Vad står på spel? Vad gör männen - jag får som sagt ingen känsla för det där med drönarna.
Om den här historien betyder något för dig så jobba för att plocka fram varför och finn det som gör att vi andra bryr oss lika mycket som du. Lycka till!
0 -
Det är helt okej att lägga det här. Du hade också kunnat lägga det under "Presentera dig". Om du känner att det är någon rubrik som saknas så lämna ett förslag under "Tips, förslag och frågor till VoodooFilm".
0 -
Du kan också lägga upp manuset här i forumet under "Kolla mitt manus" och få feedback.
0 -
Finns det någon möjlighet till att man skulle kunna få tag i en snubbe som kan ta denna idén och föra den vidare satt den blir verklighet hos en känd regissör?
En idé är inte värd någonting. Sorgligt men sant. Det som är värt något är ett manus.
Så om du tar din idé till en manusförfattare, så se till att ni har på papper vem som äger manuset. Om du t ex skulle komma till mig och berätta din idé så kan jag utan vidare skriva ett manus och sälja utan att du kan säga något om det, annat än att bli sur och tycka att det var taskigt gjort (vilket det är, men faktum är att det händer - även om jag aldrig gjort det).
Om du har ett bra manus så föreslår jag att du lägger upp det på InkTip.com. Det är en ettablerad sajt som många filmbolag använder sig utav för att hitta manus.
Därför tänker jag kanske publicera idéerna officiellt någonstans.Gör ALDRIG det! Då får du inte en spänn eller någon cred. Det finns ingen upphovsrätt på idéer.
0 -
Det här är juridikforumet. Om sanningen irriterar någon, så ja, det skiter jag i. Om du menar att jag har feltolkat lagarna, så förklara varför och hur. Jag är inte jurist, så jag kan mycket väl ha fel i detaljerna.
Du verkar tycka att min tolkning av upphovsrättslagen är fel. Okej, förklara var jag har fel.
Nej, det här handlade om att du påstår att min upplevelse av ett ordval uttryckligen är felaktigt. Du verkar skita i om du irriterar folk i allmänhet, eftersom du anser att jag har fel när jag påstår att du uttrycker dig förolämpande. Om du inte anser att du gjort det, trevligt för dig, men om någon tycker att du gjort det och du beter dig på det sätt som du gör så får du nog finna dig i att väcka ilska och irritation. Vad det gäller upplevelser av något finns inga sanningar eller felaktigheter.
Ja, det är självklart att det var det du menade. Jag förstod inte att mitt citat med hakparenteser kunde tolkas på det sätt som du tolkade det, i synnerhet med tanke på den kontext i vilken yttrandet förekom. Mina invändningar gäller ju just frasen "Att använda sig av upphovsrättsskyddat material utan tillstånd är olagligt, oavsett inkomst".Så nu påstår du att det är lagligt att använda sig av upphovsrättskyddat material? Det måste du ju göra om du påstår att mitt hela påstående är fel. Tja du, tjena. Där har du fel. Eller "ljuger" som du skulle uttryckt dig. Men jag lägger ner den här meningslösa diskussionen nu. Jag har sagt mitt.
0 -
Va? Jag tog ditt ursprungliga uttalande "Att använda sig att upphovsrättsskyddat material är olagligt, oavsett inkomst", och du sade att uttrycket "bara saknar ett 'utan tillstånd'". Så när jag beskriver ditt uttalande som "Att använda sig [av] upphovsrättsskyddat material är olagligt, oavsett inkomst [utan tillstånd]" har jag vrängt dina ord in absurdum? Seriöst, jag förstår inte. Vad menade du egentligen?
Det är väl självklart att jag inte avser "oavsett inkomst utan tillstånd" som du påstår (svartjobb?), utan att jag skulle formulerat det så här: "Att använda sig av upphovsrättsskyddat material utan tillstånd är olagligt, oavsett inkomst".
Jag skrev uttryckligt, precis där du slutade citera mig, att ordet "lögn" inte var riktat mot dig.Ja, och jag förklarade att lögn inte går at få opersonligt.
Wikipedia: "Lögn är en oriktig utsaga som uttalas såsom varande sann, med avsikt att få dem som tar del av utsagan att anta dess riktighet trots att den som uttalar den vet att den är osann, att med ett påstående avsiktligt föra någon bakom ljuset. För att betecknas som lögn krävs ett uppsåt, till skillnad från att i god tro framföra en osanning som personen själv tror är sann."
Tydligen väljer du ändå att blåsa upp det till att jag har grovt förolämpat dig.Nej, det bryr jag mig inte om att bli. Jag vet att jag inte ljuger. Att du inte kan skilja på lögn och ett felaktigt påstående innebär bara att du riskerar att förolämpa folk när man inte tänkt sig det. Men om du inte tycker att det är något problem att riskerar folks irritation, så för all del. Det finns de som vet att de har rätt och bryr sig inte så mycket om hur de förmedlar det till andra. Det är ju skönt på sitt vis.
0 -
Carl Milles dog för 61 år sedan, men strunt samma.
Helt rätt av dig och fel av mig. Jag såg visst födelseåret.
enligt den HD-dom jag tidigare nämnt så är det ju olagligt att för mig att ta en bild av hans statyjävel och lägga upp den på facebookCivilrättsligt fortfarande. Milles lär inte bråka. (Men domen är absurt i mitt tycke. Undrar hur konstnärerna tänkte som drev den frågan.)
Vänta nu, du skrev "Att använda sig att upphovsrättsskyddat material är olagligt, oavsett inkomst [utan tillstånd]". Ja, nu lade jag förstås till din korrigering, men jag menar att det fortfarande inte stämmer.Nu vränger du mina ord till absurdum. Det finns en allmänt utbredd uppfattning om att så länge man inte tjänar pengar på det man gjort så är det okej att använda upphovsrättsskyddat material och det var det jag ville poängtera att det inte stämmer. Visst kan man använda upphovsrättskyddat material med tillstånd som finns i olika former och det har jag också påpekat att jag borde ha skrivit. Givetvis skulle jag inte formulerat mig enligt din korriterade mening ovan utan lagt in den på en annan plats i meningen men det tror jag att du också begriper.
Det är en lögnEn lögn är en medveten osanning framförd av någon. Man kan säga att något stämmer eller inte stämmer, men när man börjar prata om sanning och lögn yttar man sig om en eller flera personers ärlighet. Det är väldigt svårt att få "det är ren och skär lögn" till något annat än personligt, då det var jag som skrev det som du påstår är ren och skär lögn och du därmed påstår att jag ljuger, far med osanning och är oärlig. En grov förolämpning.
Men de 12-åringar som får höra att allt är olagligt hit och dit, klart som fan de blir skraja, trots att de inte ens är straffmyndiga. Därför säger jag ifrån.Det är bra att veta vad som gäller och visa respekt mot andras arbete, men som du säger blir det absurt när det hindrar unga människors kreativitet. Man ska inte behöva vara rädd. Det är inte lätt för en tolvåring att ta reda på vad som gäller.
0
Kortfilmsmanus-Taxi
i Kolla mitt manus!
Postad
Det är helt rätt tänkt, men varje ord och handling räknas in i något större. Det tar bara sekunder att etablera att de känner varandra - skakar hand / kramas / ler / familjärt tilltals sätt.
Låter strålande.