Désirée
-
Inlägg
961 -
Blev medlem
-
Dagar Vunna
3
Inlägg postad av Désirée
-
-
Uj, det du beskriver kan vara svårt att visualisera. Är du säker på att film är rätt media?
Tankar blir i regel voice over - dvs en berättarröst. För att det ska funka bra, måste man samtidigt se något lämpligt. Att "se" tankar kan lätt te sig drogat enligt mitt tycke (av de jag har sett) eller komiskt (som "I huvudet på en gammal gubbe"). Jag föreslår en berättarröst som säger något annat än det vi ser - någon form av kontrast som får oss att reagera. Ett grovt exempel: "Det regnade" / en bild på en solig sommardag.
En film som kanske kan vara inspirerande är:
0 -
Förutom den tidigare feedbacken du fått om format - något som du verkligen måste titta på - så reagerade jag inte positivt på alla (glad) (muttrar) och liknande som följer dialogen. Inte heller var den beskrivande texten särdeles målande, utan mer informativ.
Låt dialogen stå för sig själv. Om hela historien blir att betyda något annat om repliken sägs i något annat än normal samtalston så kan det vara av intresse att lägga till en kommentar om hur den ska uttalas, men låt det vara undantag. Lämna till skådespelaren hur den ska uttalas. Oftast är det uppenbart ändå, eller spelar ingen större roll.
När du beskriver en scen och vad som händer, skriv kort och koncist, men målande och inspirerande. Och ta inte med ointressanta detaljer, som hårfärg och kläder. Om en persons hårfärg är av vital betydelse för historien så ska det vara med, inte annars.
I första scenen skulle den göras mycket tydligare och intressantare visuellt om det framgick att hon delade rum - två sängar - men att hon och rumskompisen inte var ett par - sängar på var sida av rummet. Det kan också vara intressant om de har gemensam garderob, eller var sin. Hittar hon kalsonger i sin garderob t ex? Jobba mer på det visuella och skippa voiceovern om möjligt.
Idén som sådan kan mycket väl bli en bra tv-serie enligt mitt tycke.
0 -
0
-
Vill bara tipsa om denna interview (del 1) med ett manusförfattarpar, där den ena bor i Göteborg
Interview: Jim Stansberry and Annika Tuneld – Part 1 | Go Into The Story
0 -
Hejsan!
Jag är väldigt glad att du är intresserad av att skriva filmmanus och jag tror att du kommer att finna det givande. Manus följer vissa strikta formatregler och tyvärr följer ditt manus inte dessa alls. Vilket gör det väldigt svårläst.
http://forum.voodoofilm.org/filmmanus/1686-faq-om-filmmanus-artiklar-tips-pa.html
När jag börjar läsa reagerar jag på "Alice 30 år som är normalbyggd VD för Drakens Torg". Var är en "normalbyggd VD"? Och hur vet vi att hon är VD för Drakens Torg? Vad är "Drakens torg"? Backa en bit och fundera över vad vi SER. Det vi ser är en propert klädd kvinna i trettioårs-åldern (vi kallar henne Alice för att underlätta förståelsen för texten) som står på en scen. Var är scenen? Utomhus? Inomhus? Finns där publik?
"Hon ska hålla ett invignings tall då det gammaldags Torget inomhus öppnar." I en filmmanus skiver man vad som händer nu, i nutid, just för ögonblicket. Inte vad som ska hända. Sedan, dyselexi eller inte, tyvärr är det väldigt oklart vad som menas med meningen och det går inte att bortse ifrån. Dyselexi har inget med din förmåga att berätta en historia att göra, så ge inte upp. Men vilket "gammaldags Torget" avses? "Inomhus"? Vad är det som händer? Ska Alice hålla ett invigningstal när ett inomhustorg öppnas?
Sen kommer första repliken. Varför skulle hon berätta att hennes son omkommit i en olycka för ett halvår sedan inför publik på en invigningsdag, som ju ska vara fest och gamman? Vad har alla människorna där med hennes privatliv att göra?
Mmmm, jag är ledsen men längre än så kommer jag inte. Ge inte upp! Har du en historia du brinner för och vill se den som film, så fortsätt att öva och öva. Det finns inte en manusförfattare som inte fått kämpa för att finna den rätta stilen.
1) Formatet. Använd t ex Celtx som är gratis för att skriva manus, så slipper du mycket av formatproblematiken.
2) Beskriv i snabba, målande penseldrag vad vi ser och hör i nutid. Inget annat.
3) Jobba på din meningsuppbyggnad och din stavning eller be någon annan korrekturläsa. Manuset ska kunna stå på egna ben, utan ursäkter och förklaringar. I sånna här sammanhang kan det funka till en viss grad, men när det börjar bli svårt att förstå vad som menas är det ett problem.
Lycka till!
0 -
Nej, man ska inte skriva ALLT, och absolut inte i minsta detalj.
Som Rjlm säger, koncenterar dig på att berätta en bra historia. Du ska bara ha med det som är viktigt för att berätta just den historien, och så kortfattat och samtidigt så målande som möjligt. Ett manus är inte bara en beskrivning utan även en tempoangivelse, där en sida motsvarar en minuts film, på ett ungefär. Det innebär att om du skriver en noggrann beskrivning av ett rum på en sida, så innebär det att kameran glider genom rummet och zoomar in på alla detaljer du beskriver - i en minut... När du kanske tänkt dig att det intressanta är att karaktären ställer sig och kastar vatten i blomkrukan.
Vilket för oss in på om man ska skriva kameraangivelser eller ej. Jag säger nej. Ett väl skrivet manus leder blicken ändå. Sen när det är dags för produktion kommer sådana grejer med, så att regissör och filmare är överrens.
I allt du skriver i ett filmmanus ska du överväga om det berättar något väsentligt eller ej. I regel är det ointressant vilken färg en person har på sina kläder, sina ögon och sitt hår. Vi behöver veta om vardagsrummet är kliniskt rent eller stökigt, men ett "normalt" vardagsrum behöver knappt någon beskrivning. Vi behöver inte veta att alla är klädda i svart och ser ledsna ut på en begravning, men behöver veta vilka som ler eller går i blommig blus.
Det är bättre att forma en karaktär med dialog och handling, än att skriva in detaljer som gester och miner.
Det viktigaste är att du har en bra historia att berätta och gör så med lämpligt tempo och timing.
0 -
"klädd i intetsägande avslöjande kläder" ??? Intetsägande innebär att de inte säger något. Avslöjande att de säger allt. Och avslöjande kläder brukar avse att det visas mycket bar hud.
Nå, bortsett från det. Manuset i all sin mysighet har vissa visuella problem:
* Maria talar utan att vi förstår var hon är. Röster utan att man ser en mun röra sig till märks med "VO" för Voice Over, eller "OS" för Off Screen, om personen t ex är i rummet intill. Gör det tydligare hur det fungerar vad han hör, och var Maria är. Nu är det förvirrande.
* John berättar väldigt mycket i Voice Over men vad ser vi i bild? Det är den rörliga bilden vi är intresserad av. Någon som berättar något blir snabbt tröttsam. Jobba på det visuella. Kanske inte ens Johns VO behövs?
Sedan håller jag med JesperP om konflikt. Du har en bra konflikt som du kan använda tidigare i historien och bygga på till klimax. Nu kommer den väldigt fort och hinner inte utvecklas. Sen borde väl Maria också tänka? Vad tänker hon som stör John? Vad händer om de är på större avstånd från varandra? Hör de varandra om de är riktigt nära?
Etablera Johns vardag innan han får kontakt med Maria. Kanske vill mamman att han ska bo kvar hemma, men han vill flytta? Hur kommer det sig att Maria går i samma skola? Har de känt varandra tidigare? Eller börja historien med att han redan har kontakt med henne via tankarna, så att det är hans vardag.
En spännande story som jag absolut tycker att du ska jobba vidare med.
0 -
När jag läste om formatmissarna trodde jag att det skulle vara värre. Nu känns det mest som ni försökt få det att se längre ut än det egentligen är. Men, ja, produktionsbolag bryr sig. Varför? Jo, för att om inte du bryr dig om att lära dig grunderna, varför skulle de bry dig om ditt manus? Det är bara att gilla läget där. Men, själv skickade jag iväg mitt första manus i Times Roman, så ni har kommit längre än jag hade på den fronten.
Det första jag reagerade på var förstasidan. Hum? Titel? Författare? Kontaktuppgifter? Viktigt, viktigt, viktigt!
Och sen alla dessa (anvisningar) till nästan all dialog. Det blir otroligt tröttsamt. Lämna så mycket det går till regissör och skådespelare och ge (anvisningar) bara när det är absolut nödvändigt.
När jag läser lite hittar jag sånt som inte går att visa på film, t ex "Det snurrar och tjuter i Gustavs huvud", "Gustav ser suddigt" osv Tjuter spräckta trumhinnor? Jag har inget minne av att mitt öra tjöt... Och vi kan inte se att trumhinnorna är spräkta. Så försök att beskriva vad vi ser och hör, inte vad Gustav ser och hör. Om vi ska höra en hög ton, som om vi hörde som Gustav gör, så skriv det istället.
Sedan är denna formulering för en roman:
"Thure ställer sig upp i sin papegojutstyrsel och uppmanar
Gustav till att genast kliva upp på bordet och dansa en
piratdans till låten, då Gustav är utklädd till Jack Sparrow."
Om Thure uppmanar någon, dvs säger något, ska det enbart stå i dialog.
Sedan bör inte dialog vara skriven i fullt så utpräglat talspråk som "jag har slått i huvvet". "Jag har slagit i huvudet" är mer lättläst, fullt begripligt och du lämnar till skådespelaren att välja dialekt.
Har någon av er varit med om en hjärntumör? Det ni beskriver med biopsi stämmer inte med det jag hittar på nätet om hur diagnostiering av hjärntumör går till.
Det finns en del kvar att göra innan ni fångar mitt intresse mer än så, men jag tycker att för att vara ert första manus så är det inte alls en dålig början. Kämpa på.
0 -
Kan man tänka sig att skriva "all those who died young"?
0 -
Enligt min erfarenhet är det svårt att få till pengar / sponsring när man inte gjort något liknande så att de som står för kosingen kan få en uppfattning om vad de får för pengarna. Men ingenting är omöjligt, bara knäckande svårt.
Jag håller med Fesley om att du borde lägga upp manuset här och få lite feedback.
Nu är vi alla olika hur vi vill att våra manus ska hanteras. En del vill regissera själv, andra inte, somliga vill vara med på ett hörn. Ett tips från mig som inte vill regissera själv är att fokusera på att få ett bra manus andra kan ta till sig, inte tänka i ansikten och specifika miljöer.
0 -
Jag skriver alltid all dialog i talspråk och det är inte något som jag kommer sluta med. Dom manusförfattare jag uppskattar gör även så. Dialog bör vara i talspråk eftersom att det ju faktiskt skall sägas. Så där håller jag inte alls med dig.(Som sagt personliga preferenser).
Att skriva som man pratar och skriva talspråk är två olika saker. Det ena går att läsa och ta till sig utan problem, det andra kan bli hur oläsligt och oförståreligt som helst i text, men begripligt i tal. Ett manus är till för att läsas. Skådespelarna är fullt kompetenta att göra om det som står till lämpligt uttal.
Idag blir det mer och mer att man skriver även beskrivande text som om man pratade, vilket gör att fler och fler manusförfattare känner behov av att skriva en dialog som verkligen syns att den är talad, för att den inte ska se ut som "vanlig text". Det är olyckligt, för manuset blir mer svårläst. Titta i en roman till exempel. Dialogen där känns som pratad fast det inte står "e", "å", "a" överallt i texten.
I "the King's Speech" där huvudpersonen stammar står stammningen bara med i de första replikerna, sedan står en kommentar om hur stamningen utvecklas genom resten av historien, tillsammans med vissa poängteringar senare i manus.
Åter till historien:
Det är lämnat öppet vilka exakta åldrar Håkan & Henrik har, lixom utseénde och andra detaljer som inte direkt påverkar handlingen.
Du kan således själv fantisera fram ett "rimligt" tal i huvudet.
Jo, men för sent i texten. Den bild jag får i huvudet när jag "ser" dem ihop första gången är två bröder, 25-30 år. Att det sen senare framgår att Håkan är i 45-50-års åldern rubbar den bild jag skapat i huvudet. Det är bättre att etablera sådant med en gång. När man läser ett manus ser man i regel en film i huvudet i någon form. Desto bättre den flyter, desto sannolikare att jag köper manuset.
Nu var det ett tag sedan jag skrev detta men jag skulle inte säga att Håkan är beredd att skjuta Henrik. Dock är han beredd att ta till alla medel för att skydda sin nya familj. Mycket av Henriks och Håkans förflutna är outtalat i manus(vilket det ska vara) men jag skulle inte säga att en person som nyss har satt av sitt straff och beger sig ut för att mörda en hel familj är "Omvänd". Problemet uppstår när han ser Håkans nya lyckliga familj. Familjen han aldrig hade. Jag skulle kunna gå in djupare på alla moraliska aspekter och betänkligheter men vi håller det enkelt tills vidare :).
Om han är beredd att ta till alla medel för att skydda sin familj så är han väl beredd att skjuta Henrik? Annars är han inte beredd att ta till alla medel. Om man riktar en pistol mot någon utan att vara beredd att skjuta är man naiv. Jag uppfattar inte Håkan som naiv.
Med "omvänd" menar jag att Henrik blivit omvänd under filmen. I början av historien är han beredd att skjuta dem, men ändrar sig och vill ge lillgrabben den uppväxt han aldrig fick.
Det är sant att man inte ska berätta för mycket om bakgrunden, men bakgrunden ska synas/anas i ord och handling. Jag får ingen sådan känsla alls. Alla människor vi möter har en unik bakgrund som sätter sina spår i ditt sätt att agera. Det finns inget i manuset som bygger upp att Håkan är beredd att skjuta Henrik. Vi har inte sett honom beskydda sin familj, älska sin son, ha ett våldsamt förflutet, hetsigt humör eller någonting. En vanlig, lite uttråkad familjefar som ska gå ut för att byta om till tomte som utan förvarning vill skjuta en man som dykt upp från det förflutna. Vi får inte ens veta hur länge Håkan och Henrik var del av samma familj. Har Henrik några minnen av sin pappa? Hur vet Håkan vem Henrik är till utseendet?
Håkan tar den ultimata konsekvensen av sitt tidigare liv. Han dör då det förflutna kommer tillbaka för att döda honom. Allt kommer ner till valet han gör i den stunden Henrik sträcker ut handen.
Jo, men han behöver inte stå för konsekvenserna. Det är hans familj och Henrik som får göra det. Håkan är ju död. Det skulle varit en mörkare film enligt mitt tycke om Håkan begår mord och på så sätt på egen hand förstör sin och sin familjs framtid. Det är enligt mitt tycke lite av ett fegis-slut när den som har mest konsekvenser att stå för, dör ifrån ansvaret.
0 -
En kraftfull historia.
Dina å, ä och ö var ofta bara ° och ¨. Konstigt. Det är säkerligen inte med flit :)
Jag skulle velat haft det tydligt vilken ålder det var på Håkan och Henrik så att det är rimligt från första början. Byt gärna namnen också så att de blir tydligare åtskilda visuellt i texten.
Sen kände jag att Håkan saknade motiv till att vara så agressiv mot Henrik. Det behöver framhävas. Om han är beredd att skjuta Henrik så är det något mer än "oj, älskling, det är något jag inte berättat för dig..." Vi behöver också visuellt se hans kärlek till Anton - egentligen mer än till sin fru, med tanke på temat på historien.
Sen skulle jag gärna sett att det var Håkan som sköt, inte Henrik. Henrik är omvänd, det är inte Håkan. Håkan är huvudpersonen (och den stora förloraren) i den här historien som jag ser det och han som måste ta konsekvenserna av sitt tidigare liv. Nu kommer han undan och fokus flyttas till Henrik och familjen.
Skriv inte så mycket talspråk i dialogerna. De kan behöva filas på lite också, men det var inte mycket där jag reagerade på.
Kalla det inte för ett "shooting script" förän du ger det till skådespelare och inspelningsteam.
Annars, kort och kärnfullt, välbalanserat.
0 -
Du nu när jag tänker efter, skulle du kunna förklara mer genomgående vad du menar med det här om talspråk som du skrev om i tidigare inlägg.
"tränarn" = tränaren
"säger åt er va ni" = säger åt er vad ni
"Va kul. ah." = Vad kul.
"Ne vi äter" = Nej, vi äter
"Det blir inge mer" = Det blir ingen mer
"pån" = På honom
Som sagt, inga allvarliga saker, men det kan bli svårläst och ser slarvigt ut.
Några stavfel:
Iraq = Irak
dem kommer bara = de kommer bara
Dem där ska = De där ska
Sen är det bra med lite kommatecken också.
0 -
De personer som precis har dött brukar ligga i sängar en stund för att nära behöriga ska kunna ta "farväl" alla fall har det varit så på flera som jag varit på. Dock kan det ju bli otydligt i manus.
Hm, det är sant... Tänkte inte på det. Jag har inte gjort något sådant besök själv, men av det jag har hört så har du helt rätt. Jag tänkte mer på de chockerande upplevelser jag har hört om sterila rum och rostfria bord som du (åtminstone förr) kom till om du tillhörde en av dem som ville förberedda den döde för begravningen själv - eller om du inte kan komma inom lämplig tid för att ta förväl.
Men, en fundering till kring det... tror de på sjukhuset att det kommer att komma (fler) sörjande så de har gjort ett sådant arrangemang utifallatt, eller är det standard att göra så några timmar efteråt?
0 -
Överlag har du gjort ett imponerade jobb enligt mitt tycke.
Det finns några saker jag skulle vilja ta upp.
Det första och det enklaste är att inte använda talspråk i dialogen. Nu var det inte svårt att förstå, men det blir genast mer svårläst och i värsta fall även svårt att begripa även om det i ditt fall inte var så. Skriv "riktigt" på ett talspråksmässigt sätt, om du förstår vad jag menar.
Sedan är det några klipp mellan scenerna som jag inte tycker håller. Först lämnar Morgan sin pappa för att i nästa stund ringa på dörren igen. Man får ingen känsla för hur lång tid som gått. Faktum är att han lika gärna kunnat ångra sig och vänt tillbaka samma dag. Sedan hoppar vi framåt i tiden. Vi måste få något visuellt som får det att hänga ihop, så att vi förstår att det är samme Morgan, men senare i livet. Det är samma sak med slutscenen.
Det tredje är själva storyn, för jag känner att du inte riktigt fått ut det du vill säga. Morgan är arg på sin pappa, men varför? Jo, det finns flera skäl, men exakt vad har gjort att han sagt upp bekantskapen? Visa visuellt när han är barn, vad det är som får honom att ta avstånd som vuxen. Sedan är sista scenen helt obegriplig för mig - jag trodde jag visste vad historien handlade om, men nu växlar den till att handla om att inte behöva dö ensam? Jag trodde detta var en story om en pojke som kände sig sviken av sin pappa. Jag hade inte blivit förvånad om filmen slutat när Morgan och flickvännen sitter i bilen under tystnad efter att han varit på bårhuset (en orealistisk scen förövrigt - döda läggs i kylrum, inte i sängar).
Men som sagt, överlag har du gjort ett bra jobb och jag tror att du har någonting som du vill berätta som betyder mycket för dig.
0 -
I Blender 3D kan du göra sådana effekter + andra roliga, liknande. Men sen beror det ju förstås på hur mycket tid du vill lägga på att lära dej Blender;). Men räkna med kanske 2 timmars jobb om du inte använt Blender tidigare.
Jag skulle nog tycka att Bleder är att ta i för den effekt som efterfrågas.
0 -
Jag troooor inte att det går i Adobe Premiere på något smidigt sätt, men jag har gjort något liknande i Adobe After Effects.
0 -
Mitt svar var menat som ett skämt då det utifrån OP's text inte finns någon anledning för honom / henne att byta ut något av programmen. Det är ju lite som att fråga vilken typ av kopp man bör dricka ur när samtliga gör jobbet helt utmärkt.
Ha ha, härligt! Humor trillar lätt bort i text. Jag hoppades att det var menat så (och sannolikheten var stor med tanke på att du varit med ett tag Tolin) men Varningjagärnybörjare behöver ju inte nödvändigtvis uppfatta det så. Vet man inte att MS Word är det sämsta program man kan tänka sig att skriva filmmanus i, kan man ju lätt tro att lilla gratisprogrammet inte är värt mycket. Men få ett stort leende på morgonen är inte fel. Tack, Tolin.
0 -
Men snälla du det är film... Herregud, film behöver inte vara exakt som verkligenheten, den behöver inte följa varenda regel de har på bårhuset osv... Vi har ju inte sett vad som hände på bårhuset eller hur? Han kanske överlevde? Kände en vän på bårhuset som återupplivade honom? Det vet ju inte vi? Man får ha lite fantasier som sagT!
Nej, men det ska kännas realistiskt. Om det känns fel, så bryter man illusionen och blir påmind om att det är en film.
En person som vi sett som död och som kommer in till ett bårhus och - tydligen - kommer ut därifrån levande... Är inte det värt en scen att visa hur det gick till?
0 -
Du kan byta ut Celtx mot MS Word...
Varför byta ut ett gratisprogram mot ett som faktiskt kostar pengar, och dessutom är uruselt att skriva filmmanus i? Finns inget skäl enligt min mening. Jobba på i Celtx. Det ska dessutom var skapligt för att planera själva produktionen också av det jag har hört.
0 -
Jag tror att fler skulle visa intresse om du specificerade vilka "vi" är och i vilket sammanhang ni "fått en uppgift". Är ni filmare? Vad har filmen som blir resultatet för syfte och framtid? Vilken typ av evig ära och berömmelse väntar manusförfattaren?
0 -
One.com Web hosting - Domain • Hosting • E-mail är ett webhotell jag har bra erfarenheter av.0
-
Okej, lite om formatet först, för det fick mig ett studsa. Håll dig till standardformat för manus. Det finns gratisprogram som t ex Celtx som gör att du överhuvudtaget inte behöver bry dig om indrag och marginaler och sådant. Som det är nu är det svårläst. Det är svårt att skilja på vad som är dialog och vad som är action. Inte ens scenrubrikerna sticker ut.
Angneta eller Agneta, Angnes eller Agnes - bestäm dig för EN stavning. Sedan har du åtminstone fyra kvinnonamn som klingar väldigt lika. Det är lättare att hålla isär när man läser som de heter Agneta, Beata och Cecilia istället.
Sen går historien ganska långsamt framåt. Vid sidan sex har vi egentligen inte kommit längre än det vi fick veta på sidan ett. Jag får ingen känsla för vart historien ska leda. Sen känns det som det blir något hopikok av sexuella trakaserier och jakten på en pappa. Att Agnes är frustrerad, det är fullt begripligt och att hon kan ha förvirrade känslor, men det är inte okej att göra som hon gör och historien tappar lite fokus när Rebecka reagerar som hon gör och hennes make blir inblandad i situationen.
Sen trooor jag att Soc skulle kolla upp vem pappan var i en sån situation... Han är ju ändå känd.
Först ser två hennes skärsår utan att säga nått och sen plötsligt blir det stort hallabalo och bup. Varför? Jag hoppas inte att en psykolog på bup skulle skriva ut piller så fort.
Försök få scenerna tajtare och ge en framåtrörelse genom att ha en konflikt, en motstrighet (inte samma som bråk och gräl) eller en kontrast i varje scen.
Dialogen är lite för övertydlig, lite skriven på näsan. Man får ingen känsla för vad det är för karaktär som pratar. Tänk på att det som inte sägs också är en del av dialogen. Och att alla inte alltid säger exakt vad de tänker och tycker.
Men historen som sådan är det inget fel på. Jobba vidare på den! Lycka till.
0 -
Läs gärna mitt manus som handlar om att vara hopplöst kär i någon man aldrig kan få och allting runtomkring en bara är skit.
Så upplyftande det lät... :)
0
Mörk och humoristisk kortfilm utan riktig handling
i Kolla mitt manus!
Postad
Formatmässigt skriver du väldigt kompakt. Förutom att bli svårläst, så får man dessutom intryck av ett annat tempo än vad jag tror du har tänkt dig. Som det är nu virvlar bilderna förbi i ett rasande tempo. Tyvärr är också texten ganska stolpigt skriven. Personligen skulle jag ha valt ett annat sätt att beskriva det hela och med färre detaljer.
Det finns en del slarviga stavfel i texten.
Dialogen känns inte naturlig. Gubben och gubbans dialog känns teatralisk som en svartvit stumfilm med överdrivna gester - knasig beskrivning kanske, men jag ser framför mig gubben som lägger handryggen mot pannan och dramatiskt utbrister "mitt liv är slut". Sen undrar jag om det första jag skulle skrika om det landade en kropp framför fötterna på mig är "ring polisen"; Jag tror att jag - när jag hämtat mig från chocken - skulle ringt efter ambulans.
"Inre dialog" är "V.O." för voice over.
Personligen är jag inte mycket för filmer som inte leder någonstans. Jag gillar idén med ett flöde där historien förflyttas från person till person, men jag vill att det ska finnas en tanke bakom, något som uppenbarar sig innan filmen är slut. Något sådant kunde jag inte finna här. Det verkar å andra sidan vara din avsikt om man får tro texten i ditt inlägg.
Bildmässigt skulle du kunna göra en hel del kul här, men jag får ingen känsla av vilken stämning du vill ha. Om det ska vara dråpligt orealistiskt eller ett svart drama. Jobba vidare på vad du vill uttrycka så att det framgår i manus, även om det inte innebär att historien får ett traditionellt slut.