Désirée
-
Inlägg
961 -
Blev medlem
-
Dagar Vunna
3
Inlägg postad av Désirée
-
-
Syfte och budskap är inte samma sak.
Varför vill du göra filmen?
Bra Svar: Jag älskar att göra film och jag tror jäkligt starkt på den här idén.
Oroväckande svar: Jag vill att alla som ser filmen ska inse att rasism/sexism/trafficking/Dansbandsmusik etc är dåligt.
Även om man man råkar hålla med filmskaparen så vill ingen bli predikad för på det sättet.
Nja, jag vet inte om jag håller med. Skulle jag skriva filmmanus eller romaner bara för att det är något jag älskar utan att tänka på vad jag skriver och varför? Och vad innebär det att "tro jäkligt starkt på idéen"? Jag menar, idéen är, för mig, själva syftet med historien. Det blir ju rundgång på "syfte". Det är klart att jag skriver för att jag har något jag vill berätta - ett budskap, om man nu ska använda de termerna. Det du kallar du för idén som du tror på?
Konsten att berätta handlar ju trots allt om att inte predika och skriva på nästan, fast man har något man vill säga.
Precis som du själv skrev:
En bra film ställer frågor vi aldrig tänkte på. En dålig film besvarar frågor vi aldrig ställde.I det ligger ju just det som du vill få sagt med filmen (syftet / budskapet / idéen).
0 -
För min del var det åt andra hållet. Jag fick betalda uppdrag och behövde en enskild firma för att hantera det på ett bra sätt.
(Sen ska det ju sägas att jag inte försörjer mig på det, men det är lättare att få uppdrag om man kan hanteras som firma och inte privatperson.)
0 -
Med en enskild firma sätter du din egna privata ekonomi "på spel". Om du ska ta lån och investera i utrustning med mera, kan det kännas tryggt att veta att inte familjens besparingar ryker om firman inte kan betala lånen.
Om man inte ska göra den typen av större satsningar (framförallt inga lån) så ser jag inga problem med enskild firma - tvärtom.
0 -
Snyggt!
0 -
Jag måste erkänna att jag inte läst hela. Tyvärr blev jag avigt inställd redan på första sidan. Men jag tänkte ändå delge dig mina synpunkter så långt jag nu läste.
Det första jag reagerade på var den felaktiga formateringen. Det gör att manuset skriker amatör innan jag ens hunnit börja läsa. Det finns flera gratisprogram för att skriva filmmanus, som Celtx. Jag rekommenderar starkt att du tittar runt lite på dessa och väljer något utav dem.
Sen kom första scenen. Jag stör mig inte på handtrallan som sådan. Det jag stör mig på är att du antingen inte har koll på att det du beskriver är det som syns i bild, eller att du har skrivit en porrfilm. Vill du verkligen filma en erigerad penis som sprutar sperma? Hur fina ord du än har använt, så är det fortfarande något som man bara ser i porrfilm. Eller möjligen så kallad konstnärlig experimentfilm.
Och sen skrev du i inlägget att det var en pjäs. . . Hm. . . Då blir det ännu märkligare. Det är ju trots allt en del av den manliga kroppen som, vad jag förstår, har svårt att agera på kommando.
Efter den dramatiska inledningen kände jag att det inte hände så mycket. Dialogen kändes pratig och ofokuserad utan att leda någonstans. Jag hade svårt att få grepp om vad det var för en historia och vart den var på väg.
0 -
Coursera ser intressant ut, har du testat och vad tycker du?
Jag har gått flera av deras kurser i olika ämnen och jag gillar upplägget. Grunden består av videos med föreläsningar som i regel håller hög kvalitet, även om vissa lärare verkar känna sig obekväma framför en kamera i början.
Till detta kommer frågor/tester/övningar av olika slag beroende på lärarens upplägg. Vissa har större hemuppgifter. Medan frågor/tester rättas automatiskt så "rättas" hemuppgiftera av andra studenter på kursen - du lämnar in en uppgift och ger feedback på 3-5 stycken. Det är en svaghet för man kan få väldigt ojämt resultat beroende på vem som läst och kommenterat. Å andra sidan kan inte läraren själv ta hand om studenternas uppsatser, för det är helt enkelt för många.
De flesta har haft attityden att det är trevligt att man är intresserad och kursintyget är mer ett bevis på ett intresse än ett "riktigt" kursintyg. Det tycker jag är helt rätt när man inte kan förhindra ett visst mått av fusk på testerna och dessutom har elever som blir bedömda av en dator och/eller andra elever. En kurs jag gick tog det hela lite för seriöst enligt min mening och hade tester på tid och man fick inte se resultatet så man visste inte om man skulle läsa på mer och göra om eller ej - det är tråkigt att lägga ner mycket tid utan att ens får ett "intresseintyg".
Personligen har jag svårt att sitta och titta och lyssna på föreläsningarna, så jag sätter på dem och gör något annat med mina händer under tiden och lyssnar mest. Det går ganska bra, men vi är alla olika på den punkten.
Det tråkiga är bristen på lärarkontakt och att det inte går att ställa följdfrågor. Det finns diskussionsforum, men det är inte riktigt samma sak som att kunna ställa en fråga direkt till en lärare.
Jag har haft lite problem med de kurser jag valt som har involverat matte. Jag har läst matte på högskolenivå, men jag fastnar snabbt, trots att det påstås att matten inte är på en så hög nivå. Jag tror det delvis är språkproblematik, delvis en matte-kultur-fråga och delvis att jag är ringrostig. Skulle vara intressant att höra om fler svenskar upplever samma sak, eller om det bara är mina egna avisioner.
Vissa kurser är väldigt amerikanska, men Coursera börjar få mer och mer kontakt med universitet och högskolor på andra ställen i världen också.
För mig är kurserna på Coursera (och andra liknande sajter, även om hittills denna har varit bäst) en möjlighet att lära mig något nytt utan andra krav än de jag själv ställer på mig.
0 -
Jag har inte jobbat med ljud inom film, men jag fann denna väldigt intressant:
https://www.coursera.org/course/digitalsounddesign
De har även en del andra kurser inom ljud och film:
https://www.coursera.org/courses?orderby=upcoming&lngs=en&cats=music
0 -
Formatfrågor
Scenrubrikerna ska inte vara numrerade. Det gör man först när det börjar bli dags att producera manuset. Innan dess ska det inte vara nummer.
Scenrubrikerna ska ha streck ”-” inte punkt ”.” mellan plats och tidpunkt, och ingen punkt på slutet: INT. VARDAGSRUM – DAG
Alla karaktärer ska ha stora bokstäver när man ser dem första gången.
Samma person pratar flera gånger på rad utan någon text emellan. Skriv detta som ett dialogstycke.
Skrivsätt
Du skriver väldigt kompakt. Tänk på att en minuts film, motsvarar en sida manus. Du anger tempot på filmen med texten och som det är nu går det undan!
Försök fokusera på intryck mer än exakta beskrivningar. ”Sunkig lägenhet” är bra, men vad har en darttalva med saken att göra? Precis som beskrivningen av Exet – vad säger en grå huvtröja och adidas-byxor? Inte mycket, mer än fördomar om hur man är klädd om man är en viss typ av människa. Då är detta att han går runt och svettas mycket mer givande.
Var inte så detaljerad i exakt alla gester och suckar, utan framhäv stämningen och intrycket man får. Lämna till regissör och skådisar att tolka det.
Du har lite märkliga ordval ibland som:
”byxmynning” (borde vara ”byxlinning”)
”lavett” (är en kanon. . . Lavett - Wikipedia)
Särskrivningar: ”dart tavla”, ”burk öl”
Det är lite ojämnt med mellanslag efter punkt och komman.
”Kläder ligger utspridda över hela golvet.Dalle börjar ta upp kläder som ligger på golvet.Han tar i ett par kalsonger. Han håller så långt ut som möjligt i
kalsongerna.”
Du upprepar väldigt mycket, vilket gör att det känns lite barnsligt skrivet. Pröva istället något i stil med:
”Kläder ligger utspridda över golvet. Dalle börjar plocka upp dem. Har tar ett par kalsonger och håller dem mellan tummen och pekfingret så långt från sig som möjligt.”
Det är likadant med Dalle stoppar, Dalle kollar, Dalle vänder, Dalle kastar, Dalle står i snabb följd. Så länge som det är tydligt vem som gör vad, räcker det med ”han”.
Storyn
Är osäker på vad det är du vill ha sagt. Varför ska jag bry mig om Exet? Dalle är egentligen en mycket intressantare person, tycker jag. Det är han som styr händelseförloppet.
Framhäv konflikten. Sätt konflikten i fokus! Utnyttja den till max.
Klargör vad de har för förhållande till varandra. Är de bröder? Och Dalle jobbar som indrivare för någon drogkung? Hur kan han kräva att brorsan ska lägga av när han själv är inblandad i drogaffärer?
Få mig att bry mig om dem. Slå an någon av de grundläggande strängarna. Även om jag inte är en knarkare med skulder så ska jag kunna känna för och med honom, känna hans panik och ångest, känna att det kunde varit jag.
Fundera lite på deras bakgrund och hur de hamnat där de är.
Framhäv skillnaderna mellan de två, öka kontrasterna. Lägenheten kanske inte alls är sunkig, Exets föräldar kanske betalar för att han ska bo på ett ställe långt från gamla vänner men han missköter sig ändå. Han kanske sitter med skitiga kalsonger på golvet i en nyrenoverad, stor längenhet. Medan brorsan Dalle får betala sin lägenhet själv för att han är den skötsamma med stadig inkomst - föräldrarna vet inte att han är än värre insyltad i drogaffärer än Exet. Många känner igen syskonavundsjuka.
Lycka till.
0 -
Jag tar det inte personligt. Jag tyckte diskussionen blev mer lik en debatt om något som jag egentligen tror att vi är helt överrens om. Som moderator kändes det inte som det var på sin plats att fortsätta, och som privatperson tycker jag dessutom att debatter är ganska meningslösa. Det började upphöra att var konstruktiv feedback till trådskaparen, kändes det som.
0 -
Ingen har påstått att man skulle konfigurera en karaktär bara genom att använda ett karaktärsdrag. Seriemördare har väldigt komplexa personligheter eftersom de kan ha många personlighetsstörningar i kombination. Det är också dessa kombinationer som gör dem unika. [..]
Det har jag inte påstått heller, men om du vill ha sista ordet i något du uppenbarligen känner att du behöver överbevisa mig i, så kan du få det. Det är helt okej. Ha en glad dag och ett lyckligt liv.
0 -
Det är inte uteslutet att de skulle helt sakna empatiska förmågor.
Nej, det är riktigt. Personligen tycker jag att det blir mer spännande karaktärer desto mer sympati och förståelse man kan känna för dem. Det är lite trist med en mänsklig terminator-typ tycker jag. Om det däremot är grannen som man känt i tjugo år och anlitat som barnvakt. . .
Vad många seriemördare har gemensamt är att de är psykopater. En av de mest "intelligenta" [..] Mycket av deras problem härstammar oftast från tidig ålder, familjeproblem, en brutal fader, mobbing, utanförskap osv.Det är lite väl generaliserande att klumpa ihop alla och kalla dem psykopater. Psykopat är var jag förstår en diagnos precis som alla andra. 4% av befolkningen beräknas falla inom kriterierna för att vara psykopater (lite tveksam källa, men intressant ändå). 4% av befolkningen är inte seriemördare. Och som Daac påpekar så är inte alla seriemördare psykopater.
Sen behöver du inte skriva "intelligenta" inom fnuttar. Psykopater har i regel en intelligens över medel, eller t o m mycket över medel. Intelligens har ingenting med "godhet" eller "vettighet" att göra.
Jag tror, att för att man ska kunna skriva en trovärdig mördare, så måste man ha god självkännedom och kunna tänka sig in i och förstå andra människor och deras motiv. Säga att ens mördare är psykopat och lämna det där utan att sätta sig in i dennes känsloliv närmare tror jag inte blir en trovärdig karaktär.
0 -
Vad får en människa att bli en mördare? Dessa människor är inte som vilka som helst eftersom de saknar eller har förlorat olika empatiska förmågor.
Det mest spännande tycker jag är att alla människor kan bli mördare under "rätt" förutsättningar.
Dessutom kan de ha empatiska förmågor i andra sammanhang.
0 -
Se på amatörboxning t.ex. de är ju knappast några nybörjare.
Det är för att inom idrotten så håller man fortfarande hårt på att amatör är någon som inte får betalt, medan ett proffs får betalt. Det har alltså ingenting med dina prestationer som sådana att göra.
Fast oetablerad kanske är titeln vi letar efter.Nja. . . Jag skulle nog säga att det handlar om hur man uppträder och vilket intryck man gör. Då handlar det ju inte om huruvida man är etablerad eller ej.
0 -
Hej Désirée! Du skriver att du var amatör innan. Har du sålt några manus och kan du leva på ditt yrke som manusförfattare? Jag menar, är det inte det man kallar för att vara professionell?
Sorry, jag såg faktiskt inte din fråga förän nu.
Ja, jag har sålt filmmanus. Nej, jag kan inte leva på att vara manusförfattare.
Jag skulle kanske använt ordet "nybörjare" istället för amatör, men man kommer inte ifrån att orden amatör och professionell även används i betydelsen hur man uppträder och hur man gör något. Det är få som vill säga att de är amatörer på något de är riktigt duktiga på, bara för att de inte förtjänar sitt levebröd på det.
Edit:
Och har har redan svarat på den här frågan en gång - He,he. Så uppenbarligen såg jag frågan tidigare. Nåväl, det är ett och halvt år mellan mina två svar, så det må vara mig förlåtet
0 -
I det stora hela håller jag med daac, men jag vill komplettera lite.
Anledningen till att man som manusförfattare så gärna vill använda talspråk är troligen för att vi tycker att skriven text lätt blir stolpig och låter högläst och är rädd för att det kommer att låta så när skådespelaren säger sina repliker också. Det kan också vara för att man så väldigt tydligt hör karaktärens röst och gärna vill skriva den på skaonska (skånska) eller götteboska (göteborgska).
Du bör så långt det är möjligt skriva som man pratar, utan att skriva talspråk, som "mig" och inte "mej" osv. Det handlar helt och hållet om att du är van vid att läsa "mig" och inte "mej". Ingen skådespelare i världen skulle utala "mig" på något annat sätt än "mej". Var noga med att läsa upp replikerna högt så du får en känsla för om de är naturligt uttalbara, men oroa dig inte för att de måste skrivas som de uttalas.
Om en karaktär måste ha en viss dialekt eller sätt att prata är det ganska vanligt att detta står i presentationen av karaktären och inte att skånskan eller stamningen syns i den skrivna dialogen. I "The King's Speech" står det inom [] instruktioner om stamningen, men replikerna är utan stamning. Istället för att skriva utpräglad dialekt ljudmässigt, kan man utnyttja dialektala ord och sätt att uttrycka sig som skiljer mellan olika delar av landet.
0 -
Jag började bara läsa som hastigast för att bilda mig en uppfattning om vad det var för något och jag reagerade precis som Daac på montaget och att det saknade visuell känsla - mer fakta än stämning kanske man kan säga.
Men sen studsade jag på "Ett OMRÅDE som knappast en RIKEMAN skulle sätta sin fot i."
Som författare i ett manus ska du vara osynlig. Givetvis är det din text, och dina åsikter lyser givetvis igenom på sätt och vis, men man ska inte känna din närvaro, om du förstår hur jag menar.
Din uppfattning om att en rik man inte skulle sätta sin fot i vad som verkar vara ett vanligt radhusområde skriker fördomar från dig, författaren. Det är samma sak som du skriver "härligt röd" eller "äckligt orange" utan närmare förklaring. Vi har alla förutfattade meningar, men när vi skriver måste vi vara medvetna om att även "rikemän" och personer som avskyr rött och älskar orange kommer att läsa manuset. Och personer som lever granne med rikemän i radhusområden.
Försök att beskriva så målande som möjligt, men samtidigt så neutralt från personliga åsikter som det bara går. Du ska guida läsaren in i din värld och då gäller det att du väljer ord som passar en så bred publik som möjligt. Dina personliga åsikter får karaktärerna framföra istället.
En mindre grej var alla ord med stora bokstäver. Det finns olika skolor här, men att skriva allt viktigt man ser med stora bokstäver är helt onödigt - det är snarare de viktiga detaljerna i så fall som ska poängteras. Och RIKEMAN ser vi inte ens.
I övrigt har jag ännu inte kommit så långt att jag känner att har fler åsikter.
0 -
Vi kanske kan vara överrens om att det beror en hel del på situationen(?)
Oja! High-five to that.
Men kanske (bara kanske) så är inte ens Nolan helt felfri och slarvade bara med formuleringen.He he, även solen har sina fläckar.
Och de lyckades få en begriplig film ändå.
0 -
Men så är det ju inte? Han nämns ju innan vi får veta att det är Jokern bakom masken? Läs följande igen:
Helt rätt. Konstigt att de skrivit så. Det blir ju väldigt rörigt. . . Tänkte inte på det faktiskt när jag läste den först. I och med att jag sett scenen på film så läste jag väl det jag ville läsa :)
0 -
Ett manus ska beskriva det vi ser och hör, varken mer eller mindre.
Håller med. MEN, det finns saker som är visuella som vi måste framföra på ett begripligt sätt i text. Bara för att vi inte vet att personen ifråga heter Anna, så ser vi att det är samma person före och efter att vi får veta att det är hennes namn. Att då namnge henne i manuset som Anna redan från början ökar tydligheten att det rör sig om samma person.
I ditt exempel så ser vi inte att det är Jokern och har ingen förutsättning att se något annat än ännu en Bozo. Då tycker jag också att det är helt korrekt att inte skriva att det är Jokern förän vi vet ser att det är det.
Jag har läst andra manus där inga personer från man förän det nämns och det är svårt att hänga med i en dialog där det ena stunden står KVINNA och nästa stund ANNA för att några sidor senare få veta att hon lurat dem och att hon i själva verket heter STIG.
0 -
Ok, tror jag förstår :-) Gäller detta även om filmen t.ex. börjar med vår huvudkaraktär "LARS" som ringer t.ex. en date/kvinna som är en någorlunda viktig karaktär i filmen? Nämner vi henne som t.ex. "Anna" då f.o.m. telefonsamtalet, eller f.o.m. när dom exempelvis träffas på sin date?
Hmm... Jag skulle säga att det beror på samtalet, hur tydlig "Anna" är. Hör vi tydligt hennes sida av samtalet, skulle jag säga att det borde stå "Anna" från början.
0 -
Men kan du ge exempel på ungefär hur långt man ska sammanfatta det? Jag läste runt lite på nätet att en synopsis ska vara cirka en sida. Detta förstår jag i så fall är på tok för långt? Så hur har du / ni gjort när ni har skickat in något? Med risk för att vara lite omständig nu, du har inget exempel? ;)
Det du ska presentera är en "Pitch" / "Logline". En mening, kanske två. Synopis "ska" vara på max en sida.
Om du googlar på de begreppen (på engelska) så hittar du en hel del matnyttigt. Du ska få med huvudpersonen och konflikten med haken.
"God-like woman faces Hell due to her brother, unless she can prove lack of common bloodline." (Skickade jag in till en tävling i förra veckan - den hade vissa krav på ordval :) )
"Muslimsk man möter sitt livs kärlek i sin hustrus bror."
0 -
Jag håller inte med om att personens namn inte ska skrivas ut förän det nämns. Det blev många "inte"... :)
Jag tycker att en persons namn ska skrivas ut med en gång, eller inte alls.
Jag brukar hålla mig till två tumregler:
1) Samma namn / benämning ska användas genom hela manuset.
2) Viktiga personer får namn direkt när de kommer in i filmen, även om det inte hörs. Små roller som bara har enstaka repliker får en bra benämning istället för namn.
Så här resonerar jag:
Det är jobbigt - rent av förödande - att byta namn på en karaktär under manusets gång. Det är viktigt att man är tydlig med vad det är för person. Hade vi sett filmen och sett att det är samma person så är det viktigt att man är lika tydlig med det i manuset. Någon som är utklädd, som inte går att känna igen - som Jokern i exemplet i förra inlägget - kan få bli en "egen karaktär" - återigen för tydlighetens skull. Det som åskådaren av filmen uppfattar, ska vi uppfatta i manus.
En viktig person som kommer in ger jag namn för att markera att detta är någon att lägga märke till, och för att kunna använda namnet i dialogen med en gång utan förvirring. Om jag först skriver GAMMAL KVINNA och det sen visar sig att hon heter Anna och kommer att säga hälften av replikerna så blir det inte bra om hon hela historien igenom står nämnd som gammal kvinna.
Någon med få repliker och få scener ger jag heldre en benämning än ett namn, som LÅNG POLIS eller liknande. Dels kommer vi antaligen inte att få veta namnet på karaktären, dels markerar det en distans, som i sin tur antyder att det är en mindre roll. Sen, inte minst, tycker jag att det lätt blir rörigt med många namn och jag får svårt att hålla ordning på vilka som är viktiga. Anna, Stina, Bengt och Sven är ute på en biltur som möter Sara och Erik ger en annan klang i mina öron än Anna, Stina, Bengt och Sven är ute på en biltur som möter två luffare, en man och en kvinna.
0 -
Men ni nämner alltså inget alls om filmmanusets story i första mailet? Utan enbart en väldigt kort presentation om sig själv och frågar om man får skicka synopsis / manus?
Förlåt otydligheten. Det är MANUSET du ska presentera kort och koncist. Du är fullständigt ointressant :) Annat än att de kanske vill beräkna sannolikheten att du kan skriva ett så spännande manus som det låter som.
0 -
Punkt nummer ett vill jag starkt avråda ifrån. Skicka aldrig in manus om du inte har blivit ombedd. Men däremot ska du självklart höra av dig och fråga och berätta att du har ett manus. Var beredd på att sammanfatta det kort. Flumma inte iväg, vare sig om du pratar eller skriver.
Som Oller Visuals säger, var noga med hur du skriver, även i enkla saker som epost. Nu ska du sälja dig som författare. Att ge intrycket att du skriva slarvigt är ingen bra början.
Jag vill inte på något sätt sänka din ambition att bli manusförfattare, men att sälja in ett långfilmsmanus är svårt. När du känner att du inte pallar att få ett nej-tack till, fundera på att skriva några kortfilmsmanus. Suget efter kortfilmsmanus är större. De ger knappt några pengar, men de ger erfarenhet och ger dig viss status som etablerad och kunnig. Om du istället börjar titta åt Hollywood till, så var beredd på att din engelska måste vara felfri och att konkurrensen är stenhård.
Lycka till.
0
Bevisa för Youtube att det jag filmat är mitt filmmaterial
i Juridik
Postad
Det känns som en god idé. Eller en kopia på inträdesbiljetten, om sådan finns. Kanske stillbildsfoton från samma ställe? Med dig med?
Hur ska man bevisa att man hållit i kameran själv? Är materialet för bra för att de ska tro dig?!?
Bråka med Google är hopplöst. Det har jag också gjort när de påstod att mitt konto på en av deras tjänster inte tillhörde mig utan någon annan - som hade misskött sig och blivit avstängd, så det blev jag också.