Jump to content

Désirée

Moderators
  • Posts

    957
  • Joined

  • Days Won

    3

Everything posted by Désirée

  1. Beskrivningstexten beskriver det du ser och hör. Hur menar du att detta är abstrakt och inte enkelt kan ersättas med en bild? Om det inte kan ersättas med bild och ljud har det inget i manuset att göra. Om du har en scen som utspelar sig i en fransk salong 1850, så är det utmärt information att ange i scenhuvudet, och inget man behöver göra en superinoisition av, då läsaren ändå vet var man är. Om det behövs för filmen är en senare fråga. Av det du beskriver så borde det tänket fungera även för dig. Men det viktiga är att läsaren hänger med och får tydliga bilder och ljud. Om du anser att ditt manus faller samman utan skriva på bilden, så ska du självklart göra det. I spec-manus ska du undvika kameravinklar, klippinstruktioner, text på bilden etc. Allt som har med själva filmandet att göra. Det viktiga är att förmedla en historia i bild och ljud på bästa sätt och lämna tolkningen till de som ska göra filmen. Det är långt mycket bättre att guida läsarens blick genom ett rum med hjälp av sin beskrivande text än med ANGLE ON. De flesta manus man hittar på nätet är shooting script, vilket är viktigt att komma ihåg. Kolla in Go Into the Story för mer info.
  2. Försök i möjligaste mån at inte ha med sådant alls i ditt manus när du skriver på spekulation. Vad finns det för läge där du måste ha med det? Vad finns det som du inte kan beskriva i scenhuvud eller beskrivningstext? Vad det gäller formatering för dessa saker så, ja, det finns säkert en vedertagen formatering som gäller "shooting script". Kan tyvärr inte hjälpa dig där då inget av mina producerade manus har haft behovet. Generellt kan jag dock säga att läsbarhet och tydlighet är viktigare än 100% rätt foramtering för dessa specialfall.
  3. Det är i regel inte OK att ha med sådant i ett manus skrivet på spekulation. Det är sådant som tas med när man skriver det manus som ska gå i produktion, Shooting script. Även om du ser texten framför dig, så försök fokusera på att beskriva bilden utan den hjälpen. Ditt manus kommer att ge ett avsevärt bättre intryck.
  4. Gothenburg Studios är den största filmstudion i Sverige. Trollhättan den näst största. Påstås det, har inte dubbelkollat.
  5. Jag föreslår att du tänker ut en karakär, gärna extrem. Och sen gör en motsats till denne. Låt dem sedan mötas i någon specifik situation. Se till att de båda har olika mål de vill uppnå och att de olika målen hindrar den andres mål (om den ena vill bli full och den andra vara nykter är det i regel inget problem, men om den ene vill slåss eller ha sex med den andre är det en konflikt) Improvisera och se vad du får fram.
  6. Du skriver väldigt kompakt, vilket gör att tidsåtgången blir missvisande. En sida ska motsvara en minuts film och jag skulle tippa att ditt manus är ungefär en och en halv timme. Genom att dela upp det anger du tempot i filmen och fokus. Jag känner att du målar för mycket med dina egna uppfattningar och för ovisuellt, som en välvaxad överläpp. Hur ser en sån ut? När du väljer ord om avskum i din beskrivning lägger du in dina egna uppfattningar och värderingar, vilket du bör undvika. Det är bilderna som ska berätta din historia och du ska göra så mycket det bara går för att måla vad vi ser och hör i ord, men inte lägga värderingar i texten. Efter den första scenen som onekligen fångade mitt intresse, så kände jag att det inte hände så mycket mer. Jag kände inte för någon av karaktärerna och jag tyckte inte om någon av dem, världen var främmande för mig. Det är inte så bra. Även om jag är en helt annan person än huvudkaraktären så måste hon slå an en sträng hos mig som gör att jag bryr mig. Jobba med att hitta den där tråden som gör att du vill berätta den här historien, det om gör att du brinner för den. Var inte rädd för att ta ut svängarna och gå over-the-top.
  7. Vad kul att du börjat skriva filmmanus. Det är fantastiskt roligt när man väl fått kläm på det. Det första jag reagerade på var scennumreringen. Slå av den. Scenerna får nummer först när manuset ska filmas och man behöver fasta, säkra referenspunkter. Sen skriver du oehört kompakt. Det funkar för en roman, men är inte bra för ett filmmanus. Tänk dig att en manussida motsvarar en minut film. Jag skulle mellan tummen och pekfingret säga att du har skrivit en film på kanske 10-15 minuter. En bra längd för en kortfilm. Genom att dela upp styckena, målar du den rörliga bilden som ska visas. Dessto tätare du skriver, desto snabbare växlar bilderna. Vill du fokusera på hur han slår boxningssäcken, ja då "går du in i närbild" och beskriver hur handen med dånande kraft träffar säcken så att den gungar. Du målar bilden med innehåll såväl som tempo. Läs en del filmmanus - finns en hel del på engelska på nätet - och jämför med filmen så tror jag att du förstår vad jag menar. Historien känner jag att du inte rikigt fått fram vad du vill säga. Jag kände lite "jasså" över den och jag tror att du har något du vill berätta. Försök hitta fokus, de viktiga bärande delarna i historien och var inte rädd för att ta ut svängarna. Fördelarna med din historia är att den inte skulle kosta så mycket att spela in då den utspelar sig i nutid med få personer och inga konstiga miljöer.
  8. Kortfilmen "The Third Wish" har blivit verklighet, baserad på mitt manus. Det är en verkligt häftig upplevelse att se sitt manus omvandlad till film. Här är teasern:
  9. Jag har fått 8-9 kortfilmsmanus producerade på det sättet. Jag hade nog lite tur i början, för det var en amerikansk producent som gillade min blogg och bad mig skriva ett kortfilmsmanus till honom. Det blev riktigt proffsigt producerat och att ha en amerikanskproducerad kortfilm på CVet såg bra ut och sen blev det en till som beställde ett manus. Och från där har jag fått det jag skrivit läst, om än sällan producerat, för att det inte passat av olika skäl. Senaste beställningen var ett långfilmsmanus, betalt jobb. Så, tips: * Försök skriva bra även när det inte är manus. Forumulera dig väl, med personlighet, när du tar kontakt via mejl. * Lyssna på feedback och anpassa efter producentens behov. * Skriv kortfilmsmanus * Skriv för två personer i ett vanligt rum, fast mer intressant än så. Undvik att ha med barn, hundar och svårfunna miljöer. Undvik allt som är svårt att få till inspelningsmässigt. Om du har en udda miljö, se till att utnyttja den. Exempel: Jag har ett filmmanus som några har läst och gillat men att miljön är för svår att hitta och spela in i. MEN om du skriver tillräckligt bra kommer de ändå att bli intresserade av dig som författare. * Om du skriver på engelska, skriv BRA engelska. * Skriv på engelska och du får en uppsjö av tävlingar och andra tjänster att utnyttja för att få feedback. Några andra tips: * Om inte du får betalt för ditt manus, så ska ingen annan i produktionen ha betalt heller. Får någon betalt, så ska du ha betalt. Ett bra manus är viktigt för en bra film, så underskatta inte din insats. * Skriv gärna på beställning, men om du inte får betalt, gör klart vem som äger rättigheterna till manuset om det inte blir producerat. Prata om det INNAN. * Du har alltid copyright på din text. Ingen har rätt att använda ditt manus på ett sätt du inte godkänt.
  10. Jag har för mig att så länge du håller i kameran (och inte ställer den på stativ, gömmer den, kör med drönare etc) så får du filma vad du vill om det inte är ett skyddsobjekt. Frågan är snarare vad du får göra med materialet. Om du lägger upp klipp på Facebook eller använder det i en kommersiell film utan de medverkandes godkännande, ja, då ligger du pyrt till.
  11. Det låter lite som boken "Han sålde sin frihet". Jag vet att det har gjorts film på den men jag har inte sett den.
  12. Okej, jag har läst ungefär halvvägs. Jag ska läsa klart, men jag tänkte ge dig lite feedback som gäller ditt sätt att skriva och formatet redan nu. Du har gjort ett imponerade jobb, så se mina kommentarer utifrån att du faktiskt har skrivit ett långfilmsmanus som jag känner för att läsa klart, och inte som någon totalsågning. Generellt känns dina scener lite för långa. Du kommer in för tidigt och lämnar dem för sent. Det är för mycket vardagligt samtal. Repliker och situationer saknar oftast det fokus som en filmscen kräver. Dina action-texter, de som beskriver vad som händer, är för kompakt skrivna. Om en sida manus ska motsvara en minut film, så blir "Jens parkerar bilen och går och ringer på. Ingen öppnar." något som är över på fem sekunder och på den tiden hinner man inte ens kolla om någon öppnar när man ringer på. När du beskriver en serie snabba klipp är problemet detsamma - vi får ingen känsla av tidsåtgång, eller att det rusar fram. Dela upp texen mer. Det är inte en roman-text du skriver. Ett problem med dina dialoger är att de inte är visuellt tilltalande. Försök i större utsträckning kombinera att de gör något som för historien framåt, eller visar karaktärsdrag. Det är inte helt lätt, men du har ganska långa dialoger och det blir inte mycket att titta på, bara lyssna. Så utnyttja bilden och visa något om karaktärerna.
  13. Nej, jag jobbar inte så. Jag går igenom historien med kunden, alla viktiga moment, budskap, mm. När vi är överrens skriver jag manuset. Det som sen ingår i priset är mindre korrigeringar och finputsningar, men inga övergripande strukturella ändringar.
  14. Personligen har jag aldrig varit med om timpris. Jag och kunden har alltid satt upp ett fast pris och sagt vad som ingår i det priset. Givetvis är priset satt utifrån hur många timmar jag tror att det tar och vilket timpris jag behöver ha. Gillar kunden det du gör men anser att priset är för högt lär du få veta det. Säger kunden bara nej, eller inte hör av sig, ja, då har kunden antingen en orimlig förhoppning på priset (som hen som ville jag bara skulle skriva ett långfilmsmanus och när jag upplyste om att detta "bara" var tre månader heltidsjobb = 100 000kr inte hörde av sig igen) eller så låg du väldigt för högt.
  15. Allt faktureras med moms. Sedan tar du den moms du har betalat och drar bort den moms du själv tagit emot och betalar/får tillbaka mellanskillnaden.
  16. Om jag inte missminner mig så är det förbehållet admins att radera trådar, och vi gör det väldigt sällan.
  17. Jag har bara läst igenom de första sidorna, men det kändes helt klart bättre. Mycket tydligare att du siktar på komik och medvetet utnyttjar clichéer.
  18. Ett sätt är att få hjältinnan på sin vita springare mindre cliché. Öka kontrasten mellan dem, så att hon känns överdrivet normal och han konstig. Man kan också skriva att han uppfyller alla clichéer för en skurk, för att markera att man utnyttjar clichéer. Men då får resten av den normala världen inte vara cliché. Man kan nästan svänga det åt anti-cliché med att hjältinnan trampar i en hästbajs, eller något liknande. Har du sett "The Quick and the Dead"? Den leker också medvetet med western-clichéer, men den är inte en komedi direkt.
  19. Vad jag är glad att du har fortsatt skriva på manuset. Det är avsevärt bättre språk- och formatmässigt nu. Du använder lite väl många "suddenly" och dra ner på antalet adverb - de ord som beskriver hur man gör något - som "quickly". Amerikanarna anser adverb som en styggelse. I ett filmmanus kan jag hålla med, för man ska ge så lite direktiv som möjligt om hur något ska göras. När jag läste den här frasen blev jag lite fundersam: Jack stops in front of the town's saloon and THEE O. HORSTMANN, a serious-looking horseman, secretly rides off with his brown-colored horse toward the East Balooba desert. Jack och Thee är i samma scen och Thee rider iväg i hemlighet. Hur då? Han gör det ju mitt framför ögonen på Jack. Två karaktärer som heter samma sak är mer förvirrande i manus än det blir i film. Känns ganska onödigt om det inte ska bli någonslags återkommande gags av det. Jag ställer mig frågande till alla clichéer. Är det medvetet som du har valt dem? Finns det något syfte? Är det en parodi eller komedi? Om du vill ha det anslaget måste du jobba mer på att det verkligen ska framgå att det är medvetet från din sida. Som det är nu vet jag inte riktigt om du saknar fantasi och är insnöad på hur skurkar och hjältar "ska" se ut i Westernfilmer, eller om du faktiskt har gjort ett medvetet val som du kommer att utnyttja. Tempot i manuset får du jobba med. Du ägnar flera meningslösa minuter åt ett hostanfall och huruvida whisky var rätt bot. Tio minuter in vet jag fortfarande inte vad det hela handlar om. En som ser ut som en skurk kommer till stan och hjälten kliver in och frågar Vad står på? Jag saknar något. Någon form av spänning annat än från människor fördomar om vilka som är skurkar. Vem är hon? Vad är det för en stad? Det finns liksom ingen laddning. Inget som hindrar mig från att stänga av TVn och göra något annat. Men om igen, jag är glad över att du jobbat vidare med manuset och du har gjort stora framsteg mot vad jag minns av den första versionen.
  20. Jag är lessen om du missförstod mig. Det var inte avsett som kritik, utan en uppmuntran att det går att lära sig ändå och att det är okej att inte ha intresse av att göra film själv. Jag har ofta - i Sverige - blivit bemött med misstroende och förvåning att jag "bara" vill skriva. Självklart är det alltid lärorikt att se sitt manus som film.
  21. Det är säkert en metod som är mycket lärorik. Jag har själv funnit det lärorikt att se mina manus inspelade. Men att göra som du föreslår förutsätter intresse för något utöver skrivandet. Jag ser gärna mina manus producerade men jag har mycket lite intresse av att göra det själv. Jag är författare, inte regissör. Jag har ingen bekantskapskrets av skådespelare och inga som vill ställa upp på mer eller mindre stolliga testfilmer för mitt eget lärande. Testa dialoger kan man göra ensam eller tillsammans med en kompis, ingen skådespelartalang nödvändig.
  22. Det är helt rätt tänkt, men varje ord och handling räknas in i något större. Det tar bara sekunder att etablera att de känner varandra - skakar hand / kramas / ler / familjärt tilltals sätt. Låter strålande.
  23. Jag blir snabbt oehört förvirrad. Kommer Ullrik in i en frisörsalong, hälsar på Annika och sen går han? Han säger att han ska bli klippt, men det blir han aldrig. Sen, varför satsa på att gå ner i vikt om man vill begå självmord? Han säger att han mår bra, men avmagring tyder ju på motsatsen om han inte medvetet bantat och om han bantar medvetet för sitt självmord är det ju naturligt att han går och klipper sig också. Sen i taxin. Det står att det stiger på två passagerare som sätter igång att hångla, med det är fyra som pratar förutom John. Och vem är Linus mitt uppi alltihopa? Sen nästa scen i taxibilen är också lika obegriplig. Jag ger tyvärr upp här. Ditt filmanus är inte visuellt. Du måste vara tydlig med vilka som är på plats och var de är. Man får ingen känsla för vad det är för personer eller platser. Första gången vi möter en karaktär så skrivs namnet med versaler också. En scen är en sekvens som du (teoretiskt) kan filma i en tagning. Dvs som den fullpackade taxin med sin obegripliga dialog i själva verket är olika taxiresor, ska detta skrivas som separata scener. Precis som när John stannar utanför ett hus och går in i sin lägenhet och hämtar sin hund och går ut på prommenad. Vad är ett miljonprojekt? Hur syns det? Hur ser hans lägenhet ut? Bor han ensam? Vad är det för hund? Tänk på dina dialoger. Första scenen är väldigt lång, pratar mycket om hans figur (och konstiga repliker som "Jag har nog aldrig mått bättre. Ta bort Nog, jag har aldrig mått bättre.") men det intressanta är att han har bestämt sig för att begå självmord. Focuser på det viktiga. Kom till skott så att säga. Upplägget är så himla spännande, så jag hoppas du fortsätter jobba med manuset.
  24. Vilken längd är det på manuset? Varför duger det du skrivit inte som manus? Vad är det du vill att manusförfattaren ska göra? Jag ser en viss risk i att du redan har en väldigt klar bild av vad du vill ha, och då kan ett samarbete med en manusförfattare bli problematiskt, eftersom manusförfattarens jobb är att bygga upp historien och måla den med repliker och händelser.
  25. Bortsett en tydlig äckelfaktor på slutet så undrar jag lite vad du vill få sagt. Är du för hundbajs eller tycker du att hundägare ska plocka upp? Om du vill få över sånna som mig som tycker att hundägare som låter hunden bajsa på gräsmattor och trottoarer skulle rullas i skiten så får du anstränga dig lite mer, för jag känner sympati för de som klagar på hundägaren. Om du vill uppmana hundägare att plocka upp efter sig, är den lite lam i sina argument även här. Rent historiemässigt finns det ett stort problem och det är att det inte är något problem att ha med sig en bajspåse i fickan. Det är ingen vikt att tala om och tar liten plats. Även om han inte vill använda den, så har han den med sig om han skulle stöta på folk som klagar. Han har inget skäl till att inte ha med sig en bajspåse. Han kan t o m ha med sig en påse, scopa upp när någon klagar och sen slänga det i naturen bakom en buske när ingen ser, om han nu tycker att naturen behöver bajset - utan påsen förståss (fast vissa hundägare tycks tro att det är okej att slänga bajspåsar med bajs i naturen - ganska ironiskt). Manuset är lättläst och välformaterat. Det var inget som stack i ögonen. Du skulle mycket väl kunna göra det här till en intressant historia, men då får du, som jag skrev tidigare, jobba lite mer på att ha förståelse för att människor i regel inte vill ha hundbajs på skorna, kläderna och barnen, eller lukten och flugorna när det är en varm sommardag. Det funkar inte att säga att naturen heldre tar bajset än plasten. Då kan han lika gärna satsa på att uträtta sina egna behov ute också. Och låta hunden springa fritt, för det är ju naturligt. Ska vi ha någon sympati för killen får han inte bara uppfattas som allmänt lat, utan engagerad, med en agenda och mena väl i sin kamp att rädda mänskligheten genom att låta sin hund bajsa på grannens gräsmatta.
×
×
  • Create New...