jonkanon

Naked gun 2 2/1 The smell of fear.

jennifer 8

Jadu, vad säger man.... Nej, jag kan nog inte säga någonting.

Something about Mary

skummade igenom vad som sagts, tycker att idéen är fin, men varför inte utöka den lite, eller utöka voodoofilm. ta en titt på http://www.zoetrope.com som har olika avdelningar för olika yrkesgrupper. jag är på manus och springer då, men det finns både post och pre production osv... man kan ladda upp arbete och få bedömt av andra, för att få ladda upp så måste man själv ge RELEVANT feedback på fyra projekt osv... kolla också om inte man kan få in dramatikerförbundet och vilka andra organisationer som nu företräder vilka i branschen. för det finns för många med kompetens som får på tok lite betalt i vissa projekt. samtidigt som vissa vill ha för mycket för andra projekt. svammel från jon

Jag är lite av en sporthatare och gillar inte alls när det svämmar över på det där viset i media. Inget emot att andra tittar direkt men skulle önska samma kaliber på film under någon gång då och då. Satsa samma budget för visningsrätt och kör film i alla kanaler från tidig morgon till sen kväll. Olika genres och olika nationalitet. Och av dem som gillar sport så finns det väl många som också gillar film. Så för dem skulle det ju bara bli ännu bättre. tack för mig, jon "alla som tittar på sport är inte idioter... men alla idioter tittar på sport.":)

låter lite som trekamera. om du vet hur du vill ha det så är det väl bara att klippa det, låter mest bökigt att synka upp det. dock så är jag oteknisk och vet inte mycket om klippning, jag hörde någon prata om final cut och avid en gång. så svar på frågan kan jag inte ge. jon

Jag ska nog tillägga att varför jag muttrar så mycket är för att jag hela tiden läser ultrarapid i diverse böcker. Fast de menar slow motion. Men tydligen så är det korrekt att säga ultrarapid och mena slow motion, men jag personligen tycker det bara verkar vara förvirrande att godkänna ett sånt språk. Wow det här är nästan som en insändare, här försökte jag lägga en smiley men det funkade inte... :), ha! där var den :) !!! jon

Moj, Enligt SAOL, 1."Ultrarapid, adj; om filmfotografering, ytterst snabb" 2 "Ultrarapid; ytterligt långsam rörelse vid återgivning av film" min tolkning är så att man filmar i ultrarapid och sen drar ner farten och uppnår en effekt av slow motion. Så det ser ut som slow motion eller så ser det ut som man har filmat i ultrarapid. och deras första förklaring av ordet är väl direkt översatt till svenskan. för låt säga att man vill skriva att några rör sig i ultrarapid. vad menar jag då? Spattspöken eller sega gubbar. Ultra betyder: ytterlighetsytterligt, bortom utanför... Rapid betyder: snabb, hastig... "Jag flög över styret till min motorcykel. Jag såg marken under mig, människorna under mig, stolpen framför mig. Folk säger alltid att man uppfattar mer när en olycka sker. Som om allt rör sig i ultrarapid. Men det hände inte för mig. Jag såg allt i ultrarapid." Usch vad tråkigt jag har, jon

Jag skulle nog skriva någonting så här. Egentligen skulle jag välja att inte lägga mig i bildlösningen och hur berättelsen framförs, utan mer på berättelsen. Jag misstänker att det är svårtolkat, och då behövs en mer gedigen förklaring som sticker ut och lägger sig i historien. Och jag tror så som jag skrev det kan vara förvirrande och därmed också skapa ett läsavbrott. Hoppas att du fick någorlunda svar. jon övergång.pdf

Vill du att hans röst ska tona ut och hennes tona in samtidigt så det blir en mjuk övergång? Var sitter hon och skriver någonstans? I bilen eller? Jag behöver grunna lite på det hela, så ska jag om ett tag presentera min lösning på det hela. Men om du kan svara på frågorna så underlättar det för mig att svara. tjo, jon

mors igen, tänkte tillägga några rader gällande "Vi ser.." skrivandet. Jag är själv utbildad manusförfattare på IHTV i gbg och anser att jag fått bra klarhet i manusskrivandet. Vad har jag då emot "Vi ser.."? Att någon som Moodysson skriver "Vi ser.." är ju helt upp till honom. När man själv ska regissera sitt material så har man i stort sett frihet att utforma det hur fanken som helst. Man kan till och med skriva det i binärkod om man nu känner för det. Men eftersom jag författar mitt material med syfte att låta någon annan regissera, kanske någon som jag ens inte känner, så vill jag att den människan som läser inte hamnar utanför berättelsen i läsandets stund. För om jag ger någon en anledning att lägga distans mellan sig och historien så inbjuder jag till kisspaus, sätta på kaffe, göra någon viktigare än att läsa vidare. Det gäller att fånga läsaren som då gör sig sina egna bilder under läsningens gång. Om jag då har skrivit "Vi ser.." så anser jag att det kan reta upp en läsare och en potentiell köpare (detta gäller även tekniska beskrivningar). För människor i den här branschen har ofta tämligen stora egon, vilket inte är något dåligt, men många kan tolka en anvisning som att någon försöker berätta för dem hur de ska göra sitt jobb. Och det kan i ett första skede få läsaren att aktivt leta efter saker att störa sig på, vilket i slutet gör att materialet åker i papperskorgen. Många som läser manus, många som i utomlands men även vissa i sveas rike, läser 10 sidor. Är det inte fantastiskt bra på de första tio sidorna så anser de att det inte finns någon anledning att läsa vidare. Då blir det papperskorgen. Tyvärr så är det ingen större status man har som manusförfattare så tills det har ändrats så är det tyvärr ganska otacksamt. Men detta är min personliga reflektion så om ni önskar bortse från vad jag skrivit så är det bara att göra det. Tack för mig o ha det gott allihopa, jon

Storyn är väl tydlig och klar tycker jag. Sen är den kanske inte min typ, så jag vill bara kommentera lite på hur manuset är skrivet. Jag anser personligen att du borde skippa de kameraanvisningar du har, och hitta andra sätt att skriva det på. Speciellt om du tänker låta någon annan regissera. "Vi ser..." inbjuder till ett distanstänk, vi, vilka vi? vi och dem? redogör istället för vad som faktiskt händer i scenen. Allt sker ju i presens. fast att hon tittar in i kameran är helt legitimt att skriva anser jag. och stumfilm har jag själv skrivit, så det tycker jag absolut är befogat. så mycket skitsnack ändå nuförtiden. hmmm börjar bli gammal jag. tjo, jon

Jag skummade igenom lite snabbt, men jag greppa nog inte storyn helt. VAd handlar den om, förutom allt kutande osv... Så jag har svårt att säga om det är bra eller inte, greppa inte riktigt. Sorry, mitt i natten nu, kanske tar en ny titt imorgon, jon

jag gör då det, för det är för mig en vedertagen standard. dock så undviker jag det ut i det längsta ifall det är ett manus som jag inte avser filma själv, vilket är ingen. använder det bara om det är absolut nödvändigt, som kanske ledtråd i detektivhistoria som finns i bakgrunden, t. ex en tavla eller något. jon

Jag har inte riktig koll på exakt vad du vill ha svar på. Men jag gör ett försök och hoppas jag låter bli att förvirra till det. Jag tror att du behöver två olika manusversioner helt enkelt. Först ett manus som beskriver storyn, utan allt tekniskt dravel. Så skriv scenen för sig själv oavsett om det gäller två locations eller inte. Detta manus är bra för folk som är utomstående att läsa, skådisar, producenter, filmpooler m.m. Sen behöver du ett inspelningsmanus, bildmanus eller något sådant. Här är jag inte insatt i vad du behöver, men bearbeta orginalmanuset och fundera ut vad du ska göra. Ta reda på inspelningsplatser osv... Så det du gör då är en manusnedbrytning, där du också börjar få koll på vem som ska vara var och vad den ska ha på sig. Hur du utformar det hela är upp till vad du känner att du behöver på fötterna inför inspelning, men ju mer välplanerat desto lättare att ta problemen som dyker upp, för problem blir det alltid. Men själva manuset ska vara rent från tekniska beskrivningar och lösningar. Ta det vid sidan av, så tror jag att det blir bäst. tjo, jon

http://www.bokus.se är där jag brukar köpa, det finns ju adlibris också, det finns nog fler. ISBN: 1879505444, är id till boken. Den har då hjälp mig i alla fall som referenslitteratur, då jag kan snöa in på rent formattekniska problem, jag håller inte med allt i det den säger men jag har den i alla fall. tjo, jon

Intercut är korsklippning mellan två scener. Det har lite olika användningsområden men det kan användas då två scener utspelar sig samtidigt. Då kan man beskriva vad som händer under samma sceneheading utan att tvinga på klipp utan att lämna det till regissören. Tex, INTERCUT - MITT HUS / DITT HUS - DAG JAG sitter och petar i maten utan att egentligen äta. Jag går iväg med tallriken och slänger maten i papperskorgen och plockar fram lite skräpmat ur frysen och stoppar i micron. DU sitter och häver i dig maten likt en grävskopa. Du går och sköljer av tallriken, ställer disken på diskbänken och sätter på lite kaffe. INT. NÄSTA KLIPP - DAG Nu är det upp till den kreativa kraften att avgöra var klippen ska vara. Så att klippa fram och tillbaka är då Intercut. Annars är det vanligt att använda i telefonkonversationer. ha det, jon ps. för övrigt så anser jag att man i största möjliga mån ska utelämna tekniska instruktioner i manus, då det ofta kan störa flytet i läsupplevelsen. ds.

Jag ska försöka ge dig ett kort tips här innan mitt kaffe blir kallt. Långfilmer brukar ju ha en treaktsstruktur, där första delen motiverar den resterande historien. Sista akten är då avslutet, och den mittersta är upptakten till den sista. För kortfilm, så säger många att man ska fila på en treaktare i miniformat. Dock är min åsikt att det blir krystat om man klämmer in för mycket. Så då blir mitt råd att man i det korta formatet skippar mittenakten och kör mer på upplägg och poäng. Lite som en rolig historia, man lägger upp materialet och avlutar med en punchline. Så en historia som sjätte sinnet skulle ju gå att göra bra kortfilm på då den är så enkel. Men den funkar enligt min åsikt som långfilm också. Så när tiden är kort så ska historien vara ren och tydlig. Fokus är ett bra ord. Men det är ju egentligen samma med långfilm i detta avseendet, en tydlighet som hela tiden för handligen fram mot slutet. Så egentligen bör man vara tydlig vad det än gäller för format. Annars blir tittaren trött och börjar titta åt något annat håll, ibland flyr blicken till och med mot en vägg ty den kan i vissa fall vara mer interssant. Hoppas det bidrog till något, jon

Sådant är alltid besvärligt. Men genvägar blir ofta senvägar, har man inga rättigheter så har man inga rättigheter. Men jag tror att man ska börja med förlaget ifråga, som kanske hänvisar vidare till nästa förlag osv... För i slutändan finns nog en förläggare som har kontakt med författaren. I sverige så funkar ofta telefonkatalogen, förutsatt att de använder sitt riktiga namn.