Kvalitet på svenska manus?

[gorse]

Jag orkade nog inte djupgående läsa alla inläggen av Tomstac och jonkanon mfl. Men;

Jag kan tänka mig att känslan för självkritik blir mindre om man både skriver och regiserar själv. Att sektioner i manus som skulle kunnat blir ännu lite bättre om en kritisk person säger, "det här är inte bra, det går att göra bättre". Det är lätt att bli hemmablind och lättare att såga andras matrial. Det är svårare att själv döda sina älsklingar även om det skulle göra en bättre film.

 

Jag kan tänka mig att en hetsporrig (amatör-)regisör vill sätta igång att regisera och för att ha något att filma skriver han ett manus fastän regisörens starkare sida ligger på regin. (Och vice versa, förståss)

 

Att filmen per automatik skulle bli bättre om det är olika personer som gör de olika momenten tror jag är att se relationer som inte riktigt finns, utan snarare konsekvenen av ovan sagt.

 

Att filmerna inte får stöd skulle också kunna vara ett tecken på att filmerna inte håller måttet för dem som ger stödet. Men jag vet inte, men tror mig i alla fall kunna spekulera.

[TheBrotherOfLight]

Jag är nog lite långsam eller nåt men kan någon förklara för mig varför ett manus och en film blir bättre för att regissören inte har skrivit det? Jag skulle vilja se en konkret lista på orsaker till försämringen.

 

Jag tror att svenska filmer och manus är så tråkiga för att dom saknar fantasi. Det finns ingen brist på fantasi. Jag känner till ett antal manus som är ute och cirkulerar på bolagen som skulle kunna bli grymt bra filmer - men dom får inte stöd. Om dom är skrivna av manusförfattare eller manusförfattande regissörer är helt ointressant tycker jag. Jag tror inte att Storm hade blivit bättre eller sämre av att Måns och Björn hade lämnat bort uppgiften till en manussnickrare.

 

Manuset till Storm hade kanske blivit bättre om någon som kunde skriva manus skrev det. En regissör kan inte alltid göra ett bra manus, men en manusförfattare skulle förmodligen kunna stå för bra regi.

[Zarakow]

Det är fortfarande alldeles för mycket teater över svensk film, men det kanske hänger mer på skådespelarna/regissörerna än på manusförfattarna. Såg på en dansk film igår, "Bröder", och kan bara konstatera att vi har mycket att lära av dem. Som någon nämnde i ett tidigare inlägg så är det alldeles för mycket snack i svensk film. Istället för att skådisarna, t.ex., ska TALA känslor "jag måste bara säga att det här får mig att må så FRUKTANSVÄRT dåligt - jag vet helt enkelt inte hur jag ska klara detta", så borde de få VISA känslor ":-(". Ofta blir det väldigt melodramiskt i svensk film och där det är meningen att man ska känna med karaktären blir man istället mest irriterad på honom/henne.

 

/H

[gorse]

...är det alldeles för mycket snack i svensk film...

Jag vet inte om det är så symtomatiskt för svensk film? Nästan varenda manus på det här forumet har ju sida upp och sida ner med bara dialog. Och dialogerna kan ju vara hur långa som helst .

[TheBrotherOfLight]

Jag vet inte om det är så symtomatiskt för svensk film? Nästan varenda manus på det här forumet har ju sida upp och sida ner med bara dialog. Och dialogerna kan ju vara hur långa som helst .

 

I love dialog! Förhoppningsvis lär man sig att skriva den någon gång också. Quentins filmer är ju egentligen bara dialog, och nog är de bra alltid.

[vilcans]

Jag är nog lite långsam eller nåt men kan någon förklara för mig varför ett manus och en film blir bättre för att regissören inte har skrivit det? Jag skulle vilja se en konkret lista på orsaker till försämringen.

Ingen här har väl påstått att en film automatiskt blir bättre för att regissören inte har skrivit den. Däremot tror jag att svenskar är för egocentriska för filmernas bästa. Regissörer tänker inte ens på möjligheten att regissera någon annans manus, och manusförfattare har inte en tanke på att låta någon annan regissera manuset. Detta gäller amatör-/nollbudgetfilm. Hur det går till inom "proffsfilm" har jag ingen inblick i, men eftersom många proffs kommer från amatör- och nollbudgetvärlden (i alla fall hoppas jag det!) så lär väl värderingarna inte skilja sig så mycket.

 

Det jag tror är att om folk var mer öppna för att regissören och manusförfattaren skulle kunna vara olika personer så finns det i alla fall fler möjligheter till positiva synergieffekter.

 

Jag tror att svenska filmer och manus är så tråkiga för att dom saknar fantasi. Det finns ingen brist på fantasi. Jag känner till ett antal manus som är ute och cirkulerar på bolagen som skulle kunna bli grymt bra filmer - men dom får inte stöd. Om dom är skrivna av manusförfattare eller manusförfattande regissörer är helt ointressant tycker jag.

Det vore kul att läsa något av dem för att se vad som finns där ute. Det enda jag har att döma kvaliteten på svenska manus är de som folk lägger upp här på Voodoofilm, och de är ju naturligtvis "amatör"-manus. Men bland dem är det väldigt många som åtföljs av en text typ "Här är ett manus vi tänker filma nu på lördag. Har ni några kommentarer?" D.v.s. man hastar ihop ett manus för att ha något att filma. Kanske blir manusen fantasilösa för att man redan när man skriver manuset hämmas av att man måste kunna filma det också.

 

Jag tror inte att Storm hade blivit bättre eller sämre av att Måns och Björn hade lämnat bort uppgiften till en manussnickrare.

Det tror jag, att den hade blivit bättre alltså. Här har vi ju två bra regissörer med massor av idéer, som kanske är lite för kära i sina idéer för att se att helheten blir mer cool än bra. Men ett bättre exempel på en film som absolut hade blivit bättre om en manussnickrare hade fått skriva manuset är Star Wars Episode I.

[vilcans]

Jag vet inte om det är så symtomatiskt för svensk film? Nästan varenda manus på det här forumet har ju sida upp och sida ner med bara dialog. Och dialogerna kan ju vara hur långa som helst .

I så fall är det väl definitivt symptomatiskt för svensk film?

 

Nu kanske manusen här på forumet inte speglar hur "professionella" manus ser ut, men jag misstänker att de inte skiljer så extremt mycket i stil. Äpplet faller inte långt från trädet.

[gorse]

I så fall är det väl definitivt symptomatiskt för svensk film?

Dumt uttryckt av mig. Jag skrev "svensk film" när jag menade svensk biofilm åtskillt från svensk amatörfilm.

 

Lite knäpp diskusion egentligen och en smula akademisk. Tråden började med att ifrågasätta om amatörfilmare inte rent av borde filma andras amatörskrivna manus och eventuellt på så sätt bli bättre filmare. Och det dröjer inte många inlägg innan vi talar biofilm eller film som säljs på diskshop.se. Jag börjar lite smått tycka att filmare som varit på vita duken eller får träff på en sökning på diskshop.se är diskvalificerade som amatörer, hur mycket indie man än tycker sig vara.

 

Man kan tycka mycket om svensk film, men jag tror inte "etablerade" filmer har sådär jättestora manusproblem egentligen (även om filmerna kan vara mer eller mindre bra/smakfulla). De flesta har manus har nog kommit över de flesta amatörproblem som vi vanliga klåpare håller på med, dvs filmen har en början, en mitten och ett slut. Det jag fortfarande inte riktigt begriper varför amatörer ständigt envisas med uppfinna hjulet flera ggr om, gräva ner sig i detaljer, gå vilse i berättandet, och tvärt envisas med att ingnorera grundläggande tricks för att få ihop en berättelse. Amatörförfattare brukar kunna fatta detta, medan manusförfattare stumt vägrar.

 

Kanske skulle utbytandet manuskript/filma andras manus vara en väg att utveckla sitt skapande. Jag tror det var det som tråden från början handlade om.

[TomStac]

Jag kan tänka mig att känslan för självkritik blir mindre om man både skriver och regiserar själv. Att sektioner i manus som skulle kunnat blir ännu lite bättre om en kritisk person säger, "det här är inte bra, det går att göra bättre". Det är lätt att bli hemmablind och lättare att såga andras matrial. Det är svårare att själv döda sina älsklingar även om det skulle göra en bättre film.

 

Det där borde egentligen inte vara ett problem, eller hur?. Även om man skriver och regisserar själv är det bra att ha några "rådgivare" att använda som bollplank under manusskrivandet, eller t.o.m. betala en professionell manusförfattare att göra ett utlåtande.

 

Själv vet jag med mig att skriva naturlig dialog inte är min starka sida. Här har jag mycket nytta av andras input. Det finns fler exempel, men en filmmakare med "professionella ambitioner", oavsett om man är amatör eller inte, borde ha en god portion självinsikt och självkritik för att kunna (i grova drag) avgöra vad som är hans/hennes starka och svaga sidor.

 

Det jag säger är att jag p e r s o n l i g e n vill ha sista ordet i filmskaparprocessen; manus, inspelning och redigering. Jag anser att filminspelningen "bara" är en del av processen filmskapande. Om jag vill kalla något för "min film" så vill jag ha den kreativa kontrollen över dessa tre steg.

[StenR]

oftast är det så att regissören också är den som skriver manuset eller iaf är en av de som skriver manuset.

 

Är det verkligen så i Sverige om vi pratar om långfilm? Om man läser boken "What they don´t teach you in film school" så får man bilden av att i Hollywood så är rena regissörer är utbytbara medan däremot regissörer som skriver egna manus eller åtminstone har ett färdigtbearbetat manus att filma har ett större marknadsvärde hos producenter. Hur är det här?

 

Jag är ju en av dem som vill filma andras manus, eller åtminstone filma andras historier, jag letar ständigt efter manusförfattare eller material som passar min smak. Därmed inte sagt att jag avhänder mig ansvaret för att historien fungerar och går att berätta i bild - en film är ju inte precis klar för att manuset är det...

[Munthe]

Ingen här har väl påstått att en film automatiskt blir bättre för att regissören inte har skrivit den. Däremot tror jag att svenskar är för egocentriska för filmernas bästa. Regissörer tänker inte ens på möjligheten att regissera någon annans manus, och manusförfattare har inte en tanke på att låta någon annan regissera manuset. Detta gäller amatör-/nollbudgetfilm. Hur det går till inom "proffsfilm" har jag ingen inblick i, men eftersom många proffs kommer från amatör- och nollbudgetvärlden (i alla fall hoppas jag det!) så lär väl värderingarna inte skilja sig så mycket.

 

I proffsvärlden är det helt annorlunda. Få manus hastas fram. Dom snurrar mellan olika lektörer och förståsigpåare i åratal innan dom eventuellt blir film.

 

Det tror jag, att den hade blivit bättre alltså. Här har vi ju två bra regissörer med massor av idéer, som kanske är lite för kära i sina idéer för att se att helheten blir mer cool än bra. Men ett bättre exempel på en film som absolut hade blivit bättre om en manussnickrare hade fått skriva manuset är Star Wars Episode I.

 

Men Storm-manuset var ju så långt ifrån auteur man kan komma. Hela projektet är ju anti-auteur. Två manusförfattare och två regissörer, massor av lektörer och dramaturger. Och jag vet att Måns och Björn älskade att döda sina darlings. Ett klassiskt grepp för att slippa brottas med auteurproblematik är att använda två regissörer.

 

Sedan har jag så svårt att ta kritik mot Star Wars på allvar. Dom där filmerna har gått så jävla bra att bra eller dåliga manus är ointressant. Det finns inga ambitioner att vinna Oscars med Star Wars.

[e93mw]

Sedan har jag så svårt att ta kritik mot Star Wars på allvar. Dom där filmerna har gått så jävla bra att bra eller dåliga manus är ointressant.

Problemet är väl inte att filmerna gått dåligt ekonomiskt. Problemet är väl att George Lucas retat upp en hel generation av 60-och 70-talister som saknar magin från den första trilogin. Jag menar, om en 35-åring frivilligt drar på sig en "Kill Jar-Jar binks" t-shirt, då har det gått långt! :-)

 

Jag har ingen aning om hur processen kring manusskrivandet såg ut, men att döma av hur resultatet blev, så hade George ett hov av ja-sägare omkring sig. Hade det funnits en enda person med lite integritet i hans närhet, så hade vi kanske sluppit Jar-Jar binks, kung-fu-Yoda och andra dramturgiska missfoster. (tror jag ska starta en ny tråd om detta...)

[TomStac]

kung-fu-Yoda = dramturgiska missfoster.

 

Skojar du? Han är ju hur cool som helst :)

[e93mw]

Skojar du? Han är ju hur cool som helst :)

 

Se min nya tråd, där jag reder ut ämnet grundligt. ;-)

[gorse]

Det där borde egentligen inte vara ett problem, eller hur?

Borde inte vara, nej. Bra om det funkar, lite sämre när det inte gör det.

 

 

Men som redan nämnts finns det ingen automatik i att det blir bättre bara för att det är olika personer i alla roller (eller tvärtom?)

 

Och som Martin redan nämnt, i (mer) professionella sammanhang ältas säkert saker och ting i mycket mer komplicerade processer så att eventuella manus måste vara i toptrim för att överhuvudtaget få vara med att leka i slutstriden. Man jag tror fortfarande att varken Storm, Starwars eller nån annan film passar in som exempel. De gick ju upp på duken och åtminstone den ena spelade nog in alla sina utgifter. Intressantare vore att analysera ett manus som blivit ratat.

[Munthe]

Problemet är väl inte att filmerna gått dåligt ekonomiskt. Problemet är väl att George Lucas retat upp en hel generation av 60-och 70-talister som saknar magin från den första trilogin.

 

Det finns nog få saker som är så överskattade som den där "generationen av uppretade 60- och 70-talister" du pratar om.

 

Jag är 70-talist. Jag gillade Starwars när jag var liten. Och jag tycker att dom nya är helt ok. Och jag har gott om vänner i min generation som tycker som jag. De i min bekantskapskrets som retat upp sig på Starwars är i regel geeks som borde skaffa sig en tjej.

 

Bra att du skapade en ny tråd för det där. Det är så ointressant att snacka Starwars i en manustråd. Starwars funkar - därför är filmerna kioskvältare. Det behöver inte diskuteras mer än så. Även i dom nya filmerna har Lucas en stark känsla för Joseph Campbells teori och därför fungerar även dom. Att sedan Kung-Fy Yoda inte funkar på fyrtioåringar som inte har släppt taget om nappflaskan (i det här fallet tre barnfilmer som gjordes för trettio år sedan) betyder ingenting. Ni tillhör ändå inte målgruppen.

[e93mw]

Nu börjar det bli duktigt off-topic, men jag vill bara klargöra lite bättre hur jag menar. :-)

 

Om vi ska försöka hålla oss till själva manusskrivandet så är källan till min (och många andras) sorg att ett bättre manus med stor sannolikhet hade skapat en trilogi som hade gått hem hos en ännu större publik. Det hade förmodligen inte krävts några radikala ändringar utan det handlar om finlir. Finjusteringar som med lite fingerfärdighet hade kunnat göra filmerna mer än "helt OK", och gett dem mer av den där svårbestämbara "Star Wars"-känslan.

 

Hjälp oss gärna att reda ut hur detta skulle ha gått till i tråden "Hur skulle Star Wars I-III kunnat bli bättre?".

[Munthe]

Men snälla nån. Hur mycket publik ska du ha egentligen??? Episod 1 är en av dom mest inkomstbringande filmerna i världshistorien. Vem bryr sig om vad du eller jag tycker om manuset i det läget? Siffrorna visar med all önskvärd tydlighet att det var en film som verkligen fungerade. Den har dragit in en bra bit över 20 miljarder kronor. Ungefär hur mycket publik tycker du att det är rimligt att en film bör förväntas ha? Räknar man tittare ligger mina filmer på ungefär 20 miljoner (10 i Asien och 10 i USA...och 2-3 tusen här hemma) och det är jag VERKLIGEN nöjd med. Och jag skulle inte ens drömma om 20 miljarder i intäkter.

 

(I övrigt håller jag inte med dig om den där "Star Wars känslan". Dom gamla filmerna börjar kännas riktigt rejält utdaterade. Det är dyra och roliga B-filmer. Och samtliga filmer i serien har järnkoll på mytologi och det är därför dom fungerar. Samtliga.)

 

Att man kan klaga på manus i den svenska filmbranschen som befinner sig i kris tycker jag känns mer relevant. En stor anledning till att vi befinner oss i kris är ju för att vi gör feg film och där spelar naturligtvis manusen in.

[e93mw]

Tja, det är som den där t-shirten, "1 miljon flugor kan inte ha fel...etc." ;-)

 

Nej allvarligt talat, det råder ingen tvekan om att samtliga episoderna är extremt framgångsrika om man tittar på intäkter och publiksiffor. Men det är bara ena sidan av myntet, låt oss kalla den för den kvantitativa. Det är den andra sidan av myntet som jag själv är intresserad av, den kvalitativa. Och här råder det som sagt kris med avseende på välskrivna manus, både vad gäller Sverige och LucasFilm.

 

Speciellt mycket mytologi tycker jag inte man märker av i den nya trilogin. Överhuvudtaget är det brist på genomtänkta teman. Det finns ett halvhjärtat försök att spinna kring master/apprentice-temat i första filmen, men i övrigt finns det inte mycket att skriva hem om.

 

Jag vill påstå att du satt fingret på den bakomliggande mekanismen i båda dessa till synes väsenskilda fall, dvs. feghet. Jag tror att det djupt inne i George Lucas hjärna fanns en vision som han inte vågade tro på. Han spelade det säkra kortet, och fick tre blockbusters.

[Munthe]

Anledningen till att dom fungerar är för att mytologin fungerar. Om än i plastig förpackning. Sedan kan man se ned på sånt där och kalla det skit som flugor gillar - det ändrar ingenting. Om det vore lätt att producera skit som alla köper skulle alla göra det. men det är bara ett fåtal som har Lucas position.

 

Om du är intresserad av kvalitét framför bred masskultur förstår jag ärligt talat inte varför du har en hang up på StarWars.

[gorse]

Hm, första gången jag dissade Camp Slaughter måste jag erkänna att 20 miljoner tittare faktiskt täppte till truten på mig. Hur många såg Såsomihimmelen? Skall man ta på sig den salongsfäiga och finkulturella rökrocken istället så brukar väl just starwars vara en av de filmer som figurerar i löroböckerna i filmvetenskap som exempel på riktigt bra film och manus.

 

Appråpå manus kvalite lyckades Martin även i denna fråga lyckas täppa till truten på mig, med att hävda att smaken är olika. Uppenbarligen finns det publik till "alternativ" film (vad jag tycker är skräpfilm) och då är det fegt att inte göra sån film. Jag skulle kunna spekulera i att det inte finns resurser till annat än finkulturell film (åtminstone om de som sitter på resurserna får bestämma).

 

I linköping med omnejd har okänt folk börjat sätta ut hundskulpturer i rondeller sedan en etablerad konstnär fått sin hundskuptur vandaliserad. Inte helt oväntat gruffas det nu i de finkulturella kretsarna att man tagit konsten ifrån dem, och att dessa "amatörhundar" inte är konst. JasÅ?

 

(Jag kan göra det smått sensationella avslöjandet att de hundar med kroppar av solid vedträ kommer från min vedbod. Nu är jag finkulturell minsan för min hund hittade in i länsmuseet!!).

 

 

Edit: Företen kom jag på en grej till: Något konstigt sker på våra bibliotek. De vägrar att ha Steven King-böcker och liknande för det anses vara skräplitteratur. Men Steven King är en av många mest lästa författarna. Vem har rätt och fel?

[e93mw]

Anledningen till att dom fungerar är för att mytologin fungerar. Om än i plastig förpackning.

Jag tror att de hade fungerat (med avseende på intäkter) oavsett hur väl mytologin är utformad.

 

Sedan kan man se ned på sånt där och kalla det skit som flugor gillar - det ändrar ingenting. Om det vore lätt att producera skit som alla köper skulle alla göra det. men det är bara ett fåtal som har Lucas position.

Mitt lilla flugskämt till trots, så bryr jag mig väldigt lite om ifall det är Kevin Constner eller Federico Fellini som har gjort filmen, förutsatt att det är en genre jag gillar. Det som avgör om jag gillar en film eller inte, är till syvende och sist de kvalitativa aspekter jag nämnt förut. Hur ser hantverket ut? Hur fungerar storyn i förhållande till den värld som filmen utspelar sig i? Hur genomarbetade är karaktärerna? Etc. T ex så tycker jag att "The ring" är snudd på ett mästerverk, medans "The Grudge" är bland det sämsta jag sett. (jag menar de amerikanska versionerna)

 

Om du är intresserad av kvalitét framför bred masskultur förstår jag ärligt talat inte varför du har en hang up på StarWars.

 

Jag ser inget motsatsförhållande mellan kvalitét och bred masskultur. Det är en uppdelning som jag aldrig har begripit mig på. Det hela är egentligen ganska enkelt: de tre första Star Wars-filmerna hade någonting som de tre nya saknar. Detta betyder inte att den nya trilogin är dålig. Tvärtom är den mycket underhållande. Som jag redan har sagt: det sorgliga är att den med mer genomarbetade manus kunde ha fått ett större djup och därmed ha blivit ÄNNU bättre.

[draags]

Intressant diskussion, en diskussion som inte har en sanning.

 

Någon nämner Hitchcock i samma stycke där han nämner Regissörer som även skrivit manus. Alfred skrev oftast inte manusen själv. Det nämns också ett antal namn på regissörer, man kan nog här också skriva en lista på manusförfattare som endast skriver.

 

Man kan i diskussionen fråga sig - vad är ett bra manus och hur bedöms detta, hur bedömmer ni att det är ett bra manus?

 

Ser ni filmen eller läser ni manus samt ser filmen?

 

I Sverige fick Roy Andersson pris på bästa manus trots att han knappt hade ett? Juryn bedömde detta efter filmen.

 

Oscars juryn gör både och - alltså läser manus samt ser filmen.

 

Allt handlar om kommunikation. Skriver du manus och regisserar själv krävs det inte lika tydlig kommunikation. Om det däremot är en som skriver och en som regisserar så krävs det att man är väldigt tydlig i sin framställning.

 

Det är inte säkert att ett manus skrivet av Ingmar Bergman, tex persona skulle bli lika bra som om han själv regisserade. Tänk om någon skulle regissera Offret eller Spegeln av Tarkovskij. -Vad hade det kunnat bli.

 

Ingen aning - inget vet.

 

Eller vilken film skulle det bli om I huvudet på john Malkovish regisserades av Charlie Kaufman.

 

Jag tror att det är bra om det finns både en autor tradition och en där det finns manusförfattare som enbart skriver åt andra regissörer.

 

Det är inget konstigt att det finns de som är bra på att skriva och de som är bra på att regissera - inte heller konstigt att det finns de som kan både och.

 

Däremot tror jag Sverige behöver fler som enbart är manusförfattare.

[StenR]

Någon nämner Hitchcock i samma stycke där han nämner Regissörer som även skrivit manus. Alfred skrev oftast inte manusen själv. Det nämns också ett antal namn på regissörer, man kan nog här också skriva en lista på manusförfattare som endast skriver.

 

Ska man tro manusförfattaren till "Fönstret Åt Gården" så la sig H. inte i själv skrivandet men vill efter det sätta sig in i det till den grad att han sedan inte ville erkänna manusförfattarens roll. H. ville ge intrycket att han klarade av allt själv. H. är å andra sidan känd för att storyboarda hela filmen till den grad att skådespelarna nästan kände att de var som robotar på inspelningsplatsen.

[unbornichen]

Det är fortfarande alldeles för mycket teater över svensk film, men det kanske hänger mer på skådespelarna/regissörerna än på manusförfattarna. Såg på en dansk film igår, "Bröder", och kan bara konstatera att vi har mycket att lära av dem. Som någon nämnde i ett tidigare inlägg så är det alldeles för mycket snack i svensk film. Istället för att skådisarna, t.ex., ska TALA känslor "jag måste bara säga att det här får mig att må så FRUKTANSVÄRT dåligt - jag vet helt enkelt inte hur jag ska klara detta", så borde de få VISA känslor ":-(". Ofta blir det väldigt melodramiskt i svensk film och där det är meningen att man ska känna med karaktären blir man istället mest irriterad på honom/henne.

 

/H

 

håller med. det finns nästan bara den stilen i svensk film. fast det är ju påväg lite annat med "farväl falkenberg" och "gitarrmongot" och sånt. men du är inne på nåt viktigt där.