Ny teknik - nytt filmskapande?

[Otis]

Filmhistorien bjuder på många exempel på hur ny teknik format det konstnärliga uttrycket - på gott och ont.

Ljudfilmen ledde till att bildberättandet förmånga år framåt stelnade med de blyhöljda kamerablimparna som omöjliggjorde ett levande bildspråk, i slutet av 40-talet kom snabbare filmmaterial som gjorde det möjligt för Gregg Tolands djupfokus i Welles "Citizen Kane", senare kom lättare kameror som befriade filmspråket i bla nya vågen i Frankrike, och 50-talets vidfillm fick enorm betydelse för medvetna regissörers bildspråk.

På 60-talet befriade lätta, handhållna 16 mm-kameror berättandet ytterligare.

Nu kan man göra kvalitetsfilm billigare och med lättare utrustning än någonsin, det finns hela långfilmer för biografbruk som gjorts med en 5D Mk II.

Men syns det här i berättandet?

Var finns de nya regissörerna som tar vara på den nya tekniken?

Finns det filmmakare som är intresserade av innehåll och berättargrepp och av att förnya filmen - tycker snacket på alla dslr-forum enbart handlar om snygga bokeh, snärtiga slideåkningar etc.

Hoppas det dyker upp någon ny Truffaut, Godard, Widerberg eller Troell som slår världen med häpnad med en schysst GH3-a eller 5D Mk III.

[Oller Visuals]

----

[StenR]

Det finns ju exempel på indiefilmer gjorda med GH2/7D/5D:

5 successful DSLR feature films | Lights Film School Filmmaking Blog

Jag vet inte om de är speciellt nyskapande men förutsättningarna finns ju verkligen.

[Otis]

Tack för en bra länk!

Jag tror vi bara ser början här. De här filmmakarna följer de stora grabbarna i spåren med snyggt hantverk men inget som skulle skvallra om de nya verktygen.

Den svartvita kärlekshistorien verkade fräsch, hade lite vibbar från franskt sextiotal över sig. Men det var ju nytt för 50 år sedan...

[Smörgåsmannen]

Grejen, på "DSLR-forum" är väl att det är många som tränar med tekniken och vill är ute efter att göra ett högkvalitativt foto. Just för att det är... vad som krävs för att någon ska bemöda sig att se på det. Jag tror att, på sikt, så ser vi kortare produktioner med motsvarande - eller högre kvalitet som långfilmerna. Då menar jag inte berättarmässigt, utan just tekniskt. Det tekniska idag känns mycket som en förutsättning och ett måste att bemästra för att ge sig ut på nya sjövatten. Och som Oller sa, så är det ju andra krav nu: Snabbt, snyggt och effektivt. Sen om det är en bra film eller inte hamnar oftast i andra hand. Både i kommersiella, såväl som småskaliga produktioner.

 

Kanske är det vår tids grej, det här med effekter och audiovisuella upplevelser. Filmskapare dras till att göra allt det där häftiga. Istället för en långdragen, tråkig konstfilm. Och det är väl det som är bilden av indiefilmer/experimentellt, inte bara inom film utan även inom musiken - där jag är mer aktiv. Det ska vara det senaste, det ska vara det coolaste, och de som väljer det kommersiella spåret får alltid mest uppmärksamhet. Så har det ju alltid varit. Bara det att nu har vi många hundra procent fler ungdomar där ute som vill slå igenom. Som vill bli nåt. Vilket gör att det experimentella sjunker undan. Även om det helt klart alltså finns.

[Otis]

Det är nog inte bara detta forum jag avser; följer diskussionen rätt brett och internationellt.

Och missförstå mig rätt; klart man ska behärska sin teknik och göra sitt jobb så bra som möjligt.

Men det finns ett fint litet regelverk för journalistik (som är mitt område)som kan appliceras på allt berättande, också film:

1) Vet vad du ska säga

2) Säg det

3) Säg inget annat

Jag är inte säker på att alla teknikfrälsta har något att säga.

[Otis]

Vad jag är ute efter är alltså inte att det skulle vara något fel i att bemästra sina verktyg och ta tillvara de de tekniska möjligheterna, utan att jag är nyfiken på vad den här tekniken kommer att ha för betydelse för filmkonstens utveckling; alla innovationer har på något sätt utvecklat också konsten att berätta.

Tekniken är ju bara redskapet för berättelsen, inget självändamål!

[Smörgåsmannen]

Men tekniken är ett självändamål för att få ett jobb. Eftersom en hel del medlemmar här är just oanställda, alternativt har varit det. Så har/är tekniken central för att komma någon vart. Jag tycker du hakar upp för mycket på berättandet i form av en storyboard. Man kan berätta genom att måla en tavla, man kan berätta genom att skriva poesi (som till stor del ofta är oförståeligt). Varför skulle man inte kunna berätta genom en snygg bildkomposition? Film behöver inte bara vara film. Film kan vara video också. Även om man i regel kategoriserar allting inom film eller "filma", så är det stor skillnad på en spelfilm i den bemärkelsen och en video.

 

Jag tror helt enkelt inte att de som jagar nya berättargrepp är samma personer som hänger på "dslr-forum", långt ifrån alla, i alla fall. Där faller ditt resonemang. Just ett snyggt foto inom film har idag blivit väldigt viktigt i de flesta produktioner, bla. för att moderna teknik gjort det till mindre raketforskning. Därför är det endast naturligt att det kommer en grupp som är väldigt inriktade på just detta.

 

Så för att knyta ihop påsen, nej, jag tror inte att tekniken i sig är något som lockar fram nya berättartekniker. Men däremot kanske fler människor hittar till film tack vare tekniken, och därav så finns chansen att fler guldkorn växer fram. I själva bildberättandet, så kommer antagligen ganska mycket att hända, inte tack vare mer tekniskt avancerade kameror, utan snarare för att det blir lättare och lättare att implementera fotorealistiskt (nåja) CGI i film. Genom den utvecklingen kan många idéer, som tidigare var omöjliga, ta fart.

[Tolin]

---

[Smörgåsmannen]

Och det var ju just det jag svarade på. Man kan ju bryta ned det på många sätt. Vad är berätta? Eller snarare. En berättelse. Till att börja med. Är det definitionen av något med början och slut, eller är det att visa upp något? Fiktion eller inte. Innan man bestämmer sig för om tekniken leder till nya berättartekniker, så bör man ha definierat vad berättandet är.

 

Jag repeterar. Anledningen att vi ser återuppfinningar av hjulet, är för att det blivit mer tillgängligt och för att nytt folk kommer och vill prova på det. FÖRST när de provat på tekniken, och eventuellt bemästrat den, kan nya saker gro. Ta koncepten vidare.

 

Om TS söker berättandet i långfilm, och att innovationerna där har stagnerat, varför är dslr-forum relevant? Målgruppen är ju där, inte ovanligen, de som experimenterar med tekniken i sig. Har inte bemästrat tekniken, och kan således inte använda tekniken för att innovera själv, utan kopierar vackert det som redan är skapat. FÖR ATT ÖVA. När dessa som mitt resonemang innefattar, kommit så pass långt att de förstår det de har framför sig. Att de har känsla för det de håller på med. Då kommer vi att börja se utveckling i större delen produktioner. Stora som små.

 

Om vi skapar en hypotes att vi på 80-talet inte kunde komma längre i tekniken (kameror, kringutrustning). Så hade vi säkert kommit betydligt längre i form av det experimentella idag, och säkerligen hade vi utnyttjat dåvarande teknik bättre än vi någonsin kommer att göra. Vi kan ta en annan form av berättande. Skrivande exempelvis. Rent tekniskt - hur mycket har hänt de senaste 100 åren? Inte mycket. I perspektiv mot film är det ju helt poänglöst att jämföra. Vi har gått från skrivmaskiner till tangentbord. Som dessutom delat samma gränssnitt. Här har man satt gränsen, rent tekniskt så blir det inte mer än så. Och från det som vi lärt oss att utveckla berättandet ur ett ganska smalt perspektiv, där snygga formuleringar är fotot och berättandet är berättandet. Det har lätt till ting som... modern poesi exempelvis (har hakat upp mig på det nu). Men fortfarande är det ju inte det vi ser på topplistorna. Film med experimentellt berättande finns. Där man begränsat sig tekniskt för att utveckla berättandet. Men det är ju inte det vi ser. Det säljer inte.

 

Så kanske ska man säga att gott berättande växer ur att man vet vad man kan göra.

[Tolin]

---

[Otis]

Kanske vi helt enkelt talar en smula förbi varandra här.

Har kanske formulerat mig otydligt.

Självklart ska man utvecklas i sitt kunnande och göra sitt yttersta att få fram snygga bilder och behärska alla gadgets så potentiella arbetsgivare får upp ögonen för en och man själv för jobb.

Men jag har ju för mig att detta forum också är till för kreativa människor som själva har visioner och drömmar om den egna filmen. Den tekniska utvecklingen har hittills ALLTID gått hand i hand med den konstnärliga, min fråga handlade om hur dslr-revolutionen ska påverka filmen som uttrycksmedel.

Ibland kan för övrigt den "fula" bilden; bilden som bryter mot spelregelrna utgöra grunden för en ny estetik.

Tänker bland annat på Bo Widerberg och hans fotograf Jörgen Persson i "Elvira Madigan" som filmade i motljus, utan att lätta skuggor och gav fan i flares och andra störande element. Fel, fel, fel fel fel, sade de samtida besserwissrarna på plats, men BW stod på sig och lade grunden för hur romantiska scener skulle filmas långt framöver och dessutom en estetik som alla schamporeklamfilmare tog över.

[MugshotPaparazzi]

Intressant tråd, intressant ämne. Spontant tänker jag att utvecklingsmöjligheterna är minimala nu för tiden.. Men har inte film som medium undergått en del stora förändringar senaste år (i samband med den tekniska utvecklingen) både historier och berättartekniken har tagit bastanta steg framåt utan att vi i samtiden kanske märker av det.. Kanske inte lika revolutionerande som tröskeln mellan svart-vitt -> färg eller stummfilm -> ljud. Men ändå monumentala förändringar. Found footage har blivit som en egen genre t ex. blair witch kanske har några år på nacken men, i o m. Project X och Chronicles förflyttade det sig från skräckträsket och blev ett berättarsätt som kan rättfärdigas som trovärdigt pga. den tekniska utvecklingen. I takt med att samhället utvecklas, och alla har en filmkamera i fickan för jämnan kommer historier som kan förmedlas på ett trovärdigt sätt. Nästa steg är väl interaktiva biofilmer där publiken(forums-troll) får välja ett slut som passar eller vad vet jag. Spännande att följa och vara en del av tycker jag!

[Otis]

Spännande, jovisst...

Själv är jag ändå skeptisk till interaktiviteten Jag VILL inte påverka historien, jag vill bli överraskad, lurad och missledd av regissören. Hen ska ge mig det jag inte vet att jag vill ha!

(För övrigt en bra maxim också för oss journalister!)

[Désirée]

Om vi skapar en hypotes att vi på 80-talet inte kunde komma längre i tekniken (kameror, kringutrustning). Så hade vi säkert kommit betydligt längre i form av det experimentella idag, och säkerligen hade vi utnyttjat dåvarande teknik bättre än vi någonsin kommer att göra. Vi kan ta en annan form av berättande. Skrivande exempelvis. Rent tekniskt - hur mycket har hänt de senaste 100 åren? Inte mycket. I perspektiv mot film är det ju helt poänglöst att jämföra. Vi har gått från skrivmaskiner till tangentbord. Som dessutom delat samma gränssnitt. Här har man satt gränsen, rent tekniskt så blir det inte mer än så.

 

Vi har faktiskt gått från handskrivet. . . Visserligen gick den första verkligen användbara skrivmaskinen i produktion redan 1870, men när jag gick i skola suckades det om man inte fick lämna in arbetet handskrivet. Det finns mycket att säga om skrivandets historia men sättet att berätta en saga har knappats hängt på om det skrivits för hand med fjäderpenna eller på en dator i ett ordbehandlingsprogram. Det är klart att det har hängt i viss mån på praktiskta faktorer som tillgång på skrivmaterial eller yta att fylla i en tidskrift, men mest av allt har det nog hängt på författarens mod att våga experimentera och hur dessa experiment mottagits av läsarna.

 

Som jag ser det är det samma sak med film.

 

Sen blir jag lite förbluffad när du påstår att vi har nått den rent tekniska gränsen för skrivande. Har du inte sett några av de senaste experimenten inom barnböcker t ex? Är skrivande för dig bara en text rakt upp och ner som man läser? Eller kan en bok vara något mer som utnyttjar möjligheten att inte vara fix på ett papper?

[Otis]

"Så för att knyta ihop påsen, nej, jag tror inte att tekniken i sig är något som lockar fram nya berättartekniker"

Filmens historia motbevisar ju det här hur många gånger som helst.

- Ljudfilmens intåg förlamade till en början berättandet, de tunga blimpade kamerorna gav ett stelt bildspråk-

- Citizen Kanes djupfokus hade inte varit möjligt utan de nya snabba filmerna från Kodak

- Vidfilmen gav en alldeles egen estetik

- Den nya franska vågen hade inte varit möjlig utan lätta handkameror

- Digitaltekniken har gjort det möjligt att skapa nya verkligheter.

Klart tekniken påverkar berättandet!

[Otis]

Kan man ens något litet om litteraturhistoria ser man att språket och berättandet förändrats enormt de senaste 150 åren - men det tror jag inte hänger samman med tekniken - eventuellt har ordbehandlingsprogramen bidragit till längre texter och slappare språk, men i grunden är hantverket oförändrat.

Men jämförelsen är inte relevant - till skillnad från filmen är inte den litterära det minsta avhängig skrivdonets kvalitet.

En fotograf eller filmare kan få höra att det goda resultat hen presterar beror på att hen har en så bra kamera, men säg nu inte till en författare att boken blev så bra eftersom hen hade en så bra skrivmaskin eller ordbehandlare!

[Tolin]

---

[Smörgåsmannen]

Sen blir jag lite förbluffad när du påstår att vi har nått den rent tekniska gränsen för skrivande. Har du inte sett några av de senaste experimenten inom barnböcker t ex? Är skrivande för dig bara en text rakt upp och ner som man läser? Eller kan en bok vara något mer som utnyttjar möjligheten att inte vara fix på ett papper?

 

Det är skillnad på tekniken i skrivandet, och tekniken bakom skrivande. Parallellen jag drog är att om en kamera är att tangentbord, så har tangentbordet stannat i utveckling. Det blir inte mer än så (förutom möjligen ergonomiskt men det är helt irrelevant). Om kamerorna också hade avstannat på 80-talet så hade vi vetat att; "hey, det är det här vi har att jobba med - nu jobbar vi med berättartekniken utifrån dessa förutsättningar". Skrivandet i barnböcker har ju ingenting ju ingen teknisk (teknologisk) koppling som så, utan det är ju en evolution i själva skrivandet i sig.

 

"En hantverkare täljer svanslösa hästar och får en ny kniv så att det går fortare" - teknisk utveckling i den mån jag diskuterar.

"En hantverkare täljer svanslösa hästar och börjar tälja hästar med svans" - hantverkaren har förbättrat sitt hantverk utifrån givna förutsättningar, men det är ingen teknisk utveckling som ligger till grunden för hans nya häst med svans, utan det är helt enkelt något som skapats hos honom, och en vilja att experimentera för att få fram ett mer avancerat hantverk, men inte nödvändigtvis utifrån en annan process.

 

Slutsats: vi diskuterar olika saker.

 

-----

 

Otis:

Nu tycker jag du sitter och fiskar i en för djup ankdamm, och det förklarar fortfarande inte varför du drar in DSLR överhuvudtaget, förvirrande om något. Mig veterligen så är det inte mycket som skiljer en systemkamera och en videokamera, om man drar ut det på en tidslinje som sträcker sig över hundra år, inte heller tillgängligheten känns då speciellt relevant, då du ändå drar paralleller inom det professionella spektrat i utdraget ovan. Bilden estetik är ju knappast något som har en omvälvande effekt på manus. Snarare något som påverkar emotionellt i den riktningen man vill att filmen ska peka. Där faller ju även färgsättning in. I så fall.

Visuella effekter har jag redan varit inne på och tänker inte ta upp igen.

 

Som jag förstått hela din frågeställning så pratar du om varför berättande har stagnerat. Förlamats. Varför vi slutat innovera. Nu drar du upp innovationer som kom för hundra år sedan (nåja). Vänder blad i historieböcker. Jag är säker på att du är en duktig filmvetare. Hur mycket tycker du att filmen har utvecklats de senaste 10-20-30 åren? Det är relevant. Tror jag att en dslr påverkar berättandet i förhållande till en 10 år gammal kamera? Nä. Blir bilden bättre? Ja. Finns det bättre möjligheter att påverka estetiken? Ja. Det känns som att du smalnar av området efter eget behov och likt en sann journalist hårdvinklar till något du själv vill ha fram. Vad vill du ha fram? Att mycket har hänt de senaste hundra åren? Grattis!

 

I mina ögon har du satt din slutsats och dragit ut det på en sådan tidslinje att du gör det alldeles för lätt för dig.

 

Okej, imorgon får vi in lukt i film. Kommer det påverka berättandet? Antagligen behöver man inte visa lika mycket i bild exempelvis.

 

Och jo, det är högst relevant. En datorskriven/tryckt text är exempelvis lättare att läsa än en handskriven. Det i sig ger en hel del för helhetsintrycket.

 

Och tillbaks igen till min motfråga: Vad klassar du som berättande? Uppenbarligen allt man ser, men du har då genast, återigen, diskussionen från abstraktionsnivåer till FAKTA, och jag funderar varför det ens finns rum för den? Förklara.

 

Och ja, jag vaknade på fel sida idag.

[Désirée]

Det är skillnad på tekniken i skrivandet, och tekniken bakom skrivande. Parallellen jag drog är att om en kamera är att tangentbord, så har tangentbordet stannat i utveckling. Det blir inte mer än så (förutom möjligen ergonomiskt men det är helt irrelevant). Om kamerorna också hade avstannat på 80-talet så hade vi vetat att; "hey, det är det här vi har att jobba med - nu jobbar vi med berättartekniken utifrån dessa förutsättningar".

 

Kameran har det inte heller hänt så mycker med användargränssnittsmässigt - du ser vad du kommer att ta kort på, du tittar på slutartid och skärpa och trycker på en knapp. Resten är bara användarvänlighet - eller ergonomi om du så vill. Sen har linserna blivit bättre, det finns autofokus m.m. och icke att förglömma: digitala bilder - men det är ju som att prata om datorn som tangetbordet är kopplat till. Det är klart att ergonomin på ett tangentbord är lika relevant som autofokus på en kamera. Har du någonsin suttit och skrivit sida upp och sida ner vid en oelektrisk skrivmaskin?

 

Skrivandet i barnböcker har ju ingenting ju ingen teknisk (teknologisk) koppling som så, utan det är ju en evolution i själva skrivandet i sig.

 

Okej, du har inte hängt med där alltså; Om barnböcker på surfplattor. Som man kan klicka på och skaka om för att ändra historien. Det är klart att det är en teknisk koppling! Men ja, här är det helt klart de tekniska möjligheterna som förändat berättartekniken. Sagan behöver inte längre vara fix.

[Otis]

Klart en dslr är "bara en kamera" bland alla andra.

Men som redskap mindre, och mycket billigare än det mesta branschen skådat hittils. Situationen liknar den då 16 mm-kamerorna plötsligt dög för biograffilm för drygt ett halvsekel sedan.

Det bidrog starkt till att en ung generation filmmakare kundfe slå igenom och ett nytt bildspråk.

Nya möjligheter för indiefilm borde - som då - locka filmmakarna ut på gator och bland folk för att berätta vad som händer, att fånga vardagen och gestalta den cineastiskt.

[Otis]

Klart en dslr är "bara en kamera" bland alla andra.

Men som redskap mindre, och mycket billigare än det mesta branschen skådat hittils. Situationen liknar den då 16 mm-kamerorna plötsligt dög för biograffilm för drygt ett halvsekel sedan.

Det bidrog starkt till att en ung generation filmmakare kundfe slå igenom och ett nytt bildspråk.

Nya möjligheter för indiefilm borde - som då - locka filmmakarna ut på gator och bland folk för att berätta vad som händer, att fånga vardagen och gestalta den cineastiskt.

[Munthe]

Moores Lag påverkar ju inte innehållet direkt utan kanske mer indirekt och över tid eftersom Moores Lag påverkar vår kultur just nu snabbare än filmmakarna hinner med. Vi filmare ÄR tyvärr ett rätt konservativt släkte. Vi dillar om gamla nya våger och sånt och idoliserar företeelser och är egentligen rätt utpräglade nostalgiker. Skulle vi vara t ex Neurologer så skulle vi vart femte år behöva ställa om ALLT vi vet om det vi sysslar med. Filmen är statisk och seg och hänger inte riktigt med i sin tid. det ser vi ju blan annat på hur mycket muskler som spenderas på att jaga fildelning och tvinga världen att konsumera film som man gjorde på farfars tid. Vi bygger också filmen, som är oproportionerligt dyr att tillverka, på beprövade koncept. Skulle IT-världen (för att ta ett sånt exempel) jobba så så skulle det innebära döden. Och detsamma gäller nästan alla andra branscher.

 

Jag ser det här som ett exempel på att filmen faktiskt är på väg att dö ut. Iallafall som vi känner den. Två timmar lång, treaktsstruktur med motvilliga hjältar som kallas till action osv.

 

Det vetenskapen håller på att lära oss om oss själva just nu kommer att få alla filmer som görs idag att kännas rejält utdaterade om man ser till innehållet om runt femton år.

[Otis]

Äntligen ett svar som blickar framåt och tillför nya tankar!

Nu målar upp ödesmättade vyer. Men kan du ge några exempel på den utveckling du antyder?

Jag har lite svårt att tro på treaktarens snara död; den är ju inte specifik för filmen utan har hängt med åtminstone under hela den kända västerländska kulturens historia och är - kanske - rentav arketypiskt inprogrammerad i oss och överlever transitionen till de medier som kommer efter filmen, precis som den överlevt övergången från muntligt berättande till skönlitteratur, teater och film.

[Munthe]

Exempel på utvecklingen är t ex att vi här i den här tråden för en diskussion med varandra som kan vara mer levande och givande än någon diskussion vi kanske har IRL. Det är en förändring av hela vår kultur som är fundamental. När såg vi det på film senast? Sen föreslår jag att man surfar iväg till Amazon och köper valfri e-bok om Neurologi publicerad efter 2005. fMRI kommer att ge oss möjligheten att förstå oss själva på ett plan som gör att klassiska dramatiska karaktärer och scenarion kommer att kännas väldigt oinsatta och platta. Jämförbart hur människor kände när dom på t ex svensk film såg Widerbergs första filmer ställt mot föregående års Åsa-Nisse-kavalkader. När vi får mer insikt om kognitiviteten i vår hjärna så komplicerar det väldigt mycket av det klassiska sättet att konstruera karaktärer och deras viljor, mål osv. Det kommer att förändra vår syn på samhället och politik. Film bygger också i väldigt stor utsträckning på Undergången från dom klassiska Abrahamistiska religionerna som är vårt kulturarv. det var inte särskilt länge sedan som kyrkans kultur var de enda tillåtna. Idag vet vi genom fakta att Undergången inte är förestundande. Prof Hans Rosling på KTH har blivit världsberömd för sin visuella statisti som väldigt tydligt visar att vi bara får det bättre och bättre, mindre krig och en större medelklass globalt och vi blir dessutom bättre på att lösa saker - och där kliver Moores Lag in på arénan och det är där vi ger oss in i en brytpunkt i historien. det exponentiella "knät" sker just nu. Framtiden som vi tror låg så mycketr längre fram i tiden är på väg mot oss med fördubblade steg var tionde år. Mitt i allt det här ska vi tydligen fortsätta göra film som vi gjort - med konservativa kulturvärderingar. Det finns gott om klassiska dramor som går att bryta upp i andra mönster än tre akter. Men självklart är vi programmerade på dom. Och vi kan bli programmerade på annat.

 

Jag tycker idag att Hollywoodfilmer är förutsägbara och formulabaserade på ett sätt som känns korkat. Vad kommer jag att tycka om dom kring 2029 när biomedicinen gjort mig en tredjedel smartare än jag är idag?