Ny teknik - nytt filmskapande?

[Munthe]

Filmen är så kulturkonservativ att t o m en telefon känns som ett onaturligt berättarelement (det finns ju en klasisk tumregel när man skriver drama att man ska undvika telefoner). Vilket per automatik gör filmen som den ser ut idag till ett problematiskt verktyg att berätta med om man vill berätta någonting om oss människor.

[Smörgåsmannen]

Kameran har det inte heller hänt så mycker med användargränssnittsmässigt - du ser vad du kommer att ta kort på, du tittar på slutartid och skärpa och trycker på en knapp. Resten är bara användarvänlighet - eller ergonomi om du så vill. Sen har linserna blivit bättre, det finns autofokus m.m. och icke att förglömma: digitala bilder - men det är ju som att prata om datorn som tangetbordet är kopplat till. Det är klart att ergonomin på ett tangentbord är lika relevant som autofokus på en kamera. Har du någonsin suttit och skrivit sida upp och sida ner vid en oelektrisk skrivmaskin?

 

 

 

Okej, du har inte hängt med där alltså; Om barnböcker på surfplattor. Som man kan klicka på och skaka om för att ändra historien. Det är klart att det är en teknisk koppling! Men ja, här är det helt klart de tekniska möjligheterna som förändat berättartekniken. Sagan behöver inte längre vara fix.

 

Barnböcker: Du menar att berättelsen kan ha flera olika slut, ungefär som i.. ett spel?

 

Nå, bilden du får med kameran har förändrats skarpt, och möjligheterna kring kameran likväl, under de senaste 100 åren. Medan de rent tekniska framstegen i själva skrivprocessen torde vara relativt små, så har du i filmandet ett betydligt bredare spektra med alternativ, från punkt A, där du börjar med filmen, till punkt B, där filmen ska stå klar. I skrivandet så vänder du dig till tangentbordet i första hand. Att skaka på surfplattan för att uppnå ett alternativ slut låter lite som en gimmick, som kanske inte anses som en nödvändighet, för att uppnå en historia, utan snarare ett alternativ. Medan det idag inte skulle komma på tal att spränga en byggnad i verkligheten, när du kan göra det i post. Och det är just det hela mitt resonemang kretsar kring. Att berättandet i film har stagnerat pga. möjligheterna. Man kan göra så fruktansvärt mycket häftiga saker i postproduktion, och jag skulle vilja räkna dessa barnboks-appar till en slags variant av postproduktion. Att göra det häftigare. Det säljer ju bättre. Och i ett samhälle där det som säljer bäst, får mest rum, så är det självklart att det är vad som satsas på.

 

Frågan är ju, om vi återigen tar upp dessa barnböcker. Tillför det något? Du som har erfarenhet av dem. Vad gör att du hellre (inte) köper en sån än en traditionell barnbok?

 

Nya möjligheter för indiefilm borde - som då - locka filmmakarna ut på gator och bland folk för att berätta vad som händer, att fånga vardagen och gestalta den cineastiskt.

 

Fast det görs ju redan. Om jag förstår dig rätt.

 

- - - -

 

Det som Munthe är inne på, är ju snarare en utveckling utifrån tittarnas perspektiv. Vi vill ha lättsmält media, men det ska ändå vara snyggt, där finns också utrymmet för de nya filmarna, och således också där man hittar de roligaste innovationerna, men det är ju enkelt att bara öppna youtube och kolla upp valfri någorlunda stor kanal. Och då knyter jag tillbaks till det jag sa från början, att filmskapare idag filar mer på sitt hantverk, för det är det, som det handlar om.

[Munthe]

Nej det är inte en utveckling utifrån tittarnas perspektiv. Filmare tillhör också Homo Sapiens. Filmen är omodern idag. Den berättar inte längre om människan utan om tiden som flytt.