Daniel Hållquist Posted September 27, 2012 Posted September 27, 2012 TERROR PÅ HJUL - DEL 1 INT. SOVRUM - DAG Ett pojkrum. OLLE, 26, sitter i rullstol och tittar på oss med förakt. OLLE (sjunger) Borgare, sossar, kuksugare, fittor! Ghetton, radhus, blattar och svennsons! Sessor, snobbar, feminister, rasister, fjollor, alkoholister och schlagerartister! I rummet står en kamera vars lins Olle tittar in i, samtidigt som han sträcker på nacken, som för att stärka sig själv. OLLE Förstår ni hur bra ni har det? Hur lyckligt lottade ni är? Nej, ni gör inte det, va? Han fnyser. OLLE Tycker ni att vi lever i ett jämställt land?! Det pratas så jävla mycket om kvinnors rättigheter, hur vi ska bli mer jämställda och så, men hur ofta hör ni att det pratas om oss handikappade? Nej, just det, nästan aldrig. Varför då, undrar man, varför är det ingen som bryr sig om att skriva hur det är för oss, hur vi diskrimineras? Har du tänkt på det? Inte? Vill du veta varför det inte skrivs, varför det inte rapporteras? Ja, det ska jag säga dig, för att det inte säljer några lösnummer, och varför det inte säljer några lösnummer, då? Jo, därför att Du Inte Bryr Dig. Vi rullstolsbunda, vi är en minoritet bland minoriteter, vi finns inte, inte en jävel bryr sig! Eller hur? Visst är det så? När var senast du såg en handikappad person och försökte sätta dig in i hans eller hennes situation? På riktigt alltså? Har det någonsin hänt? Eller har du mest lekt lite flyktigt med tanken, för att sedan fortsätta leva ditt liv? INT. HALL - DAG ELISABETH, 50, vars ansikte lyser av oro men som uppträder behärskat, ställer sig utanför dörren och lyssnar. INT. SOVRUM - DAG Olle blir alltmer arg. OLLE Vill du veta hur det är? Vill du att jag ska berätta? Okej. Lyssna på det här, det här hände mig för bara några veckor sen. Det var jag och Albert, min assistent, vi var ute och handlade kläder när jag plötsligt behövde gå på toaletten. Vi var för långt borta för att hinna hem så vi gick in till en pub. Puben, den såg stängd ut, men dörrarna var öppna så vi gick in och ... Ägaren, eller vem fan det nu var satt och läste tidningen, men Albert, han gick iallafall fram till honom och förklarade läget, va, "Får vi låna toaletten? Killen här sitter i rullstol och behöver verkligen gå, nu, det är akut!" Vet du vad han sa? INT. HALL - DAG Elisabeth, som står med örat mot dörren, lyssnar koncentrerat. INT. SOVRUM - DAG Olle spottar ur orden. OLLE Han sa, nej! Nej, vi har stängt. Och kan du gissa vad som hände sen? Ja, vad fan tror du?! Jag sket ner mig. Ja, jag fick vagnen för mig själv iallafall. Han ler glädjelöst. OLLE Men nu är det nog, jag har fått nog att behandlas som om ... Det är dags att ge igen. Hämnas. Starta krig. Han håller upp handen som en pistol och riktar den mot tinningen. OLLE (sjunger) Sverige, Sverige, fosterland, jag ser en rullstol komma lastad med napalm! Sverige, Sverige, fosterland, jag ser en rullstol komma lastad med napalm! Sverige, Sverige, fosterland, jag ser en rullstol komma lastad!! INT. HALL - DAG Elisabeth knackar på dörren. ELISABETH Olle, maten är klar. Tystnad. Hon väntar på svar. INT. RUM - DAG Olle sitter tyst en stund innan han svarar. OLLE Okej, jag kommer strax. ELISABETH (O.S.) Vad gör du? Spelar du world of war craft? OLLE (irriterat) Nej, jag spelar inte world of war craft. Vad blir det för mat? ELISABETH (O.S.) Linssoppa. OLLE (tyst) Linssoppa. Ruskar irriterat på huvudet. OLLE Okej! Olle ser på oss en stund och rullar sedan fram och stänger av kameran. INT. KÖK - DAG Olle äter koncentrerat av soppan, sked efter sked. Elisabeth pressar fram ett leende. ELISABETH Var det gott? Olle muttrar något till svar. 0 Quote
daac Posted September 27, 2012 Posted September 27, 2012 Efter att precis ha sett dokumentären Bully (finns på SVTPlay Dox) så kände jag att den här kunde bli så mycket, mycket mörkare (eller så är det bara på det mörka humör jag är på?). Några små stavfel här och var, fixa dom. Assistenten känns avig, måste han vara med i storyn? Olle skulle bli ensammare, mer utlämnad utan honom. Det kan göras mer drastiskt om vi ser Olle tveka på att skjuta sig själv ett par gånger, istället för att "sitta tyst" när hans mamma är utanför. Sen skulle jag gärna se Elisabeth fälla en tår när hon väntar där. Så vi ser att hon vet. Måste vi se Olle stänga av kameran? och att han svara "Okej"? Det blir mer effekt om vi inte ser att han avbryter. Fast jag är ambivalent mellan att klippa direkt till matbordet eller klippa in något helt annat emellan (något från naturen, en tom rullstol på en öde gata eller något annat symboliskt) - och sen klippa till matbordet när han äter. Den här biten av en Olles dialog kändes plastig: "Det är dags att ge igen. Att hämnas. Starta krig. Men också att få er att lyssna."... prova att skippa den. I övrigt tyckte jag om storyn. Kanske får det någon att haja till. 0 Quote
Mattihp Posted September 28, 2012 Posted September 28, 2012 Den här biten av en Olles dialog kändes plastig: "Det är dags att ge igen. Att hämnas. Starta krig. Men också att få er att lyssna."... prova att skippa den. Jag håller till viss del med. Men tycker att repliken skall vara med; men formas om så att det känns mer naturligt för karaktären att säga den. Känner också att den känns lite väl plastig när karaktären i övrigt förvisso verkar vara lite av den dramaqueen men som ändå talar med en mindre högtidlig ton än i slutet på denna. Mer talspråk skulle inte skada i just den repliken! 0 Quote
Daniel Hållquist Posted September 28, 2012 Author Posted September 28, 2012 Hej daac! Efter att precis ha sett dokumentären Bully (finns på SVTPlay Dox) så kände jag att den här kunde bli så mycket, mycket mörkare (eller så är det bara på det mörka humör jag är på?) Bully, vad handlar den om? Det är inte en dokumentär av Larry Clarks spelfilm som baserar sig på sanna händelser? Det är del 1 av 3 delar så det kommer bli mörkare, tro mig. Jag leker med tanken att han ska spränga ett badhus eftersom de inte har låtit honom komma in och bada på grund av de har barnvagnsförbud och enligt dem räknas rullstolen som en barndvagn! :) Men sen får ändå muslimerna skulden, för badhuset har också nekat några muslimska kvinnor i burka att komma in. Assistenten känns avig, måste han vara med i storyn? Olle skulle bli ensammare, mer utlämnad utan honom Som jag kanske har nämnt tidigare så jobbar jag som assistent och jag vill därför gärna driva med det yrket, finns en hel del brukare som är ganska arga och bittra och som använder sina assistenter för att få utlopp för sin frustration, Albert saknar a-kassa och har tidigare suttit i fängelse för bedrägeri och är i väldigt stark berondeställning till Olle, som givetvis utnyttjar detta och tvingar Albert att hjälpa honom, annars hotar han honom med att få sparken. Några små stavfel här och var, fixa dom Ok! Ja, det ska jag göra. Det kan göras mer drastiskt om vi ser Olle tveka på att skjuta sig själv ett par gånger, istället för att "sitta tyst" när hans mamma är utanför Inte helt fel. Det använder mig nog av. Sen skulle jag gärna se Elisabeth fälla en tår när hon väntar där. Så vi ser att hon vet Mer tveksam till detta. Jag fick idén när jag en dag tänkte för mig själv, tänk om Breivik hade suttit i rullstol, vad hade han gjort då? Det fick mig att skratta och sen började jag tänka mer och mer på det, medans jag började plöja igenom artiklar om Breivik, där framstod det att hans mamma, som han ju bodde hemma hos, var rätt rädd för honom och hade börjat tro att han var psykiskt sjuk. Det är något jag har inspirerats av, Elisabeth älskar sin son men hon är även rädd för honom, hon vet heller inte vad han planerar. Den här biten av en Olles dialog kändes plastig: "Det är dags att ge igen. Att hämnas. Starta krig. Men också att få er att lyssna."... prova att skippa den Jo, förstår hur ni tänker, du och Matti, men jag tror den kan funka, beror på hur Erik, skådespelaren, säger repliken. Men jag ska finslipa all dialog, har jag tänkt, läsa den högt för mig själv, spela in det, göra en ljudfil, lyssna på hur det låter. Andra förslag på ändringar? Eller på hur jag ska fortsätta med historien? /D 0 Quote
Désirée Posted September 30, 2012 Posted September 30, 2012 Sponant kände jag att det var en väldigt lång bit som var ren monolog utan att egentligen visa någonting. Det är för tråkigt att bara se någon sitta och prata minut efter minut. Kan du korta ner det? 0 Quote
Daniel Hållquist Posted September 30, 2012 Author Posted September 30, 2012 Sponant kände jag att det var en väldigt lång bit som var ren monolog utan att egentligen visa någonting. Det är för tråkigt att bara se någon sitta och prata minut efter minut. Kan du korta ner det? Jag förstår Dig, nog rätt så många som känner så, men jag personligen tycker om monologer, är väldigt inspirerad av humorgruppen Kids in the hall som ofta använde sig av monologer. Detta är alltså en monolog och som en sån är det meningen att den ska klara av att stå på egna ben, som just en monolog, de andra delarna ska vara helt fristående, det enda som ska hålla dem samman är karaktären och hans krig mot omvärlden. Med med det sagt, jag kommer säkert stryka något, får se hur jag känner efter att jag läst in och lyssnat av, börjat repa, osv. /D 0 Quote
Désirée Posted October 1, 2012 Posted October 1, 2012 Jag förstår Dig, nog rätt så många som känner så, men jag personligen tycker om monologer, är väldigt inspirerad av humorgruppen Kids in the hall som ofta använde sig av monologer. Detta är alltså en monolog och som en sån är det meningen att den ska klara av att stå på egna ben, som just en monolog, de andra delarna ska vara helt fristående, det enda som ska hålla dem samman är karaktären och hans krig mot omvärlden. Jag tycker att du är modig. Och nu är jag inte ironisk utan enbart positiv, för jag skulle helt enkelt inte våga även om jag tyckte monologen var bra. Jag kan se monologer som enpersonsframföranden på scen utan att ha mycket annat att titta på en skådisen på scenen, men det är mycket svårare för mig att ta dom till mig när jag ser dom som film. Varför? 0 Quote
Daniel Hållquist Posted October 1, 2012 Author Posted October 1, 2012 Jag tycker att du är modig. Och nu är jag inte ironisk utan enbart positiv, för jag skulle helt enkelt inte våga även om jag tyckte monologen var bra. Jag kan se monologer som enpersonsframföranden på scen utan att ha mycket annat att titta på en skådisen på scenen, men det är mycket svårare för mig att ta dom till mig när jag ser dom som film. Varför? Det är väl mest en smaksak antar jag. Alla gillar ju olika filmer, vad jag tycker är fantastiskt kanske någon annan tycker är värdelöst, och det är helt ok tycker jag, så länge man kan argumentera för sin sak och inte tror sig veta sanningen, för den är ju oftast subjektiv. Men en orsak till att du inte tycker om monologer kan ju vara att vi förväntar oss så himla mycket när vi ser en film, så pass mycket att vi blir skadade av det, du är ju också en person som skriver manus och brinner för film och det blir man ju definitivt skadad av, ja, jag kan ju bara tala för mig själv men jag vet att jag var det för några år sen, skrev just då ett långfilmsmanus och medans jag skrev fler och fler versioner började jag tänka på vad branschen förväntar sig, vad de vill ha, vad som säljer, osv, och till slut fick jag nästan skrivkramp. Ja, nu svävar jag iväg, men efter det ändrade jag tankesätt och jag kan idag ärligt talat säga att jag inte bryr mig om jag gör någon slags karriär inom film även fast det är en dröm jag har, utan det viktigaste för mig att få göra film, bra, personliga, kompromisslösa, om jag så måste bekosta dem själva så är det så det får bli. Men jag skulle inte kalla det mod, snarare självbevarelsedrift, att göra film ger mig så mycket glädje och mening och att förlora det genom att börja anpassa mig efter andra vore väldigt korkat, och i längden destruktivt tror jag. Så jag kör mitt eget race, sen får vi se hur långt det bär. /D 0 Quote
Chrishnipple Posted October 2, 2012 Posted October 2, 2012 Gillar dina ideér. Den om två arslen var jävligt rolig. Kanske skippa biten om att få er att lyssna och bara ha det: "... Det är dags att ge igen. Att hämnas. Starta krig." Känns ivf som att den här kan bli väldigt bra 0 Quote
Daniel Hållquist Posted October 2, 2012 Author Posted October 2, 2012 Gillar dina ideér. Den om två arslen var jävligt rolig. Kanske skippa biten om att få er att lyssna och bara ha det: "... Det är dags att ge igen. Att hämnas. Starta krig." Känns ivf som att den här kan bli väldigt bra Tack, kul att du gillar mina idéer, själv är jag ganska missnöjd med arsel-sketchen, planerar att skriva om den så fort jag får tid, kan dock dröja, inte prioritet ett om man säger så. Men apropå ”Mina nötter”, som jag ju har bett dig att göra musik till, den klipptes färdigt idag och ska nu börja ljudläggas så jag hör av mig när det är klart, okej! Ha det så bra till dess. /D 0 Quote
Daniel Hållquist Posted October 3, 2012 Author Posted October 3, 2012 Chrishnipple, finns du på facebook? Lägg till mig isf. 0 Quote
Mattihp Posted October 3, 2012 Posted October 3, 2012 Gillar dina ideér. Den om två arslen var jävligt rolig. Kanske skippa biten om att få er att lyssna och bara ha det: "... Det är dags att ge igen. Att hämnas. Starta krig." Känns ivf som att den här kan bli väldigt bra Jag gillar detta förslaget! 0 Quote
Daniel Hållquist Posted October 3, 2012 Author Posted October 3, 2012 Jag gillar detta förslaget! Ja, det är inte dumt, det testar vi. 0 Quote
MovieMoe87 Posted October 5, 2012 Posted October 5, 2012 Gillar allt. Även den långa monologen, jag har lätt för att bara sitta och lyssna på såna om skådespelaren är tillräckligt trovärdig. En lite tanke bara, hur skulle du känna ifall Olle egentligen är adopterad? Vart ifrån vet jag inte men någonstans där man tydligt ser att hans mamma inte är hans biologiska mamma. Känns mer ensamt men kanske på ett för uppenbart sätt? Btw var det sjuuuuukt längesen man var aktiv här. Skönt att vara tillbaka =). 0 Quote
Daniel Hållquist Posted October 5, 2012 Author Posted October 5, 2012 Gillar allt. Även den långa monologen, jag har lätt för att bara sitta och lyssna på såna om skådespelaren är tillräckligt trovärdig. En lite tanke bara, hur skulle du känna ifall Olle egentligen är adopterad? Vart ifrån vet jag inte men någonstans där man tydligt ser att hans mamma inte är hans biologiska mamma. Känns mer ensamt men kanske på ett för uppenbart sätt? Btw var det sjuuuuukt längesen man var aktiv här. Skönt att vara tillbaka =). Det är ingen dum idé, det är bara det att jag redan har skådespelare, han heter Erik och är en 25-årig grabb som är född och uppväxt i Sverige. Men välkommen tillbaka, då! Jag är inte heller värst aktiv, brukar lägga upp manus då och då men det är inte alltid man får tillräckligt med kritik tycker jag, har därför börjat lägga upp manus på flashback, rätt kul faktiskt, ibland får man väldigt hård kritik, ibland beröm, men det jag gillar med det är att de inte bryr sig om format eller sånt utan att de endast kommenterar historien, är intressant att höra vad vanliga människor tycker, om man nu kan kalla Flashback-användare vanliga :), för det är ju dem som man skriver för, som är ens publik. Har du några förslag på hur historien kan utvecklas? 0 Quote
bylletski Posted October 6, 2012 Posted October 6, 2012 Läste inte hela, var snäll och posta detta i ett pdf dokument det är lättare att läsa det då. 0 Quote
Daniel Hållquist Posted October 6, 2012 Author Posted October 6, 2012 Läste inte hela, var snäll och posta detta i ett pdf dokument det är lättare att läsa det då. Det är en sån kort text så jag tycker det går bra ändå. 0 Quote
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.