Hjälp med sorlig kort film!

[Nject]

Hejsan!

Jag och några kompisar ska vara med i UKM (Ung kultur möts) eftersom vi blev efterfrågade att göra film

då det inte är så många som gör filmer där vi bor.

 

Vi tänkte göra något annat än vad vi brukar göra för att få en utmaning.

 

Vi har bestämt oss att göra en Drama film, en sorglig film om en kille som mist sin flickvän.

Vi ska alltså göra en tragisk kort film (ca 10 min)

Tänkte fråga om vad man ska tänka på nu när jag tänkte börja skriva storyn?

Sen har ni några tips om hur man får ett klipp mer tragisk så publiken kan känna med?

Vi vet att musik är en viktig del då vi själva är även musiker, så musik kommer inte bli ett problem!

Men vi tänkte ha en kille som gör saker och sen hör man någon som pratar en monolog som att han tänker det just då

eller har skrivit det och någon läser upp! Vi tänkte ha ganska ledsna dikter och "funderingar" som han tänker på.

 

Något tips på vilka vinklar man ska ha när vi filmar?

hur man ska filma detta?

vart man ska filma detta? ( dvs kyrkogård, skolan, hemma, skogen? etc)

 

Skulle vara jätte snällt ifall någon erfaren kan hjälpa till!

 

/MVH :)

[Mr A]

Först och främst: Fan va kul att ni blev kontaktade till att göra en film! Grattis! Det kan ni ha med i CVet som ert första beställningsjobb.

 

Och nu till era frågor...:

 

Tänkte fråga om vad man ska tänka på nu när jag tänkte börja skriva storyn?

 

Lite drama-specifika tips:

 

1. Ta inte i för hårt med själva drama-biten så att filmen inte blir överdramatisk eller för deprimerande. Ett bra tips är att ibland balansera ut tunga emotionella scener med lite mer lättsammare scener, så att publiken kan "pusta ut" lite, rent emotionellt. Tänk er själva: skulle ni själva vilja se en film där varje scen är bara ångest efter ångest? Tror jag inte. Ta en paus från ångesten då och då.

 

2. Folk pratar sällan klarspråk. Lägg in lite undertext i dialogerna. För att citera wikipedia (http://sv.wikipedia.org/wiki/Undertext): Undertext är vad som kan läsas mellan raderna. I vanligt umgänge med människor säger man inte alltid direkt rakt ut allt vad man menar. Ibland säger man vad mottagaren vill höra, ibland lindar man in sin åsikt i andra ord. Detta kan givetvis leda till missförstånd.

 

När man skriver dialog för film eller teater är undertexten viktig. Dels låter inte dialogen naturlig om alla går runt och säger exakt vad de menar, dels blir resultatet intressantare för åskådaren. Skådespelarens jobb är att även få fram undertexten så att åskådaren förstår att till exempel personen som pratar om sin kärlek till havet i själva verket vill ha sex. Görs undertexten bra, tänker inte en åskådaren på att undertexten finns där.

 

Kanske inte bästa utläggningen för begreppet, men den funkar.

 

Sen har ni några tips om hur man får ett klipp mer tragisk så publiken kan känna med?

 

Någon mer kunnig får ge ett bättre svar...men tänk på försöka få publiken att identifiera med vad som händer. Detta kan du uppnå genom att göra situationen äkta och relaterbar, t.ex. Sen kan förutom musik förstärka den givna känslan du vill få ut i scenen genom dekor, klippning, färger, inramning/foto, och så vidare.

 

Hoppas detta har varit till hjälp, och lycka till!

[Bleckert]

Varför måste ni göra en tragisk film?

[Martin Oller]

---

[Désirée]

Vi har bestämt oss att göra en Drama film, en sorglig film om en kille som mist sin flickvän.

Vi ska alltså göra en tragisk kort film (ca 10 min)

Tänkte fråga om vad man ska tänka på nu när jag tänkte börja skriva storyn?

Sen har ni några tips om hur man får ett klipp mer tragisk så publiken kan känna med?

 

Tänk på att det är bilderna som ska berätta. Om ni börjar historien med att han redan mist sin flickvän, så ser vi "bara" en lessen, deprimerad och kanske aggresiv kille, utan att kunna ta till oss varför. Ser vi honom sitta med sin döende flickvän, eller ser olyckan, så har vi mycket lättare att ta till oss hans känslor.

 

Vidare ska en historia ha en början, en mitten och ett slut - låter självklart, men det är förbluffande svårt ibland. Det måste hända något i historien. Huvudpersonen ska helst genomgå den mest omvälvande, banbrytande, känslomässigt omkanstande händelsen i hela sitt liv. Så i ert fall så skulle början kunna vara flickvännens död, mitten vara hans bearbetning av sorgen och slutet att han har lärt sig leva med sorgen.

 

Men vi tänkte ha en kille som gör saker och sen hör man någon som pratar en monolog som att han tänker det just då

eller har skrivit det och någon läser upp! Vi tänkte ha ganska ledsna dikter och "funderingar" som han tänker på.

 

Det är väldigt svårt att få det bra. Det är bäst att utgå ifrån att man ska berätta med bilder och se att historien fungerar utan monolog. Sen kan man - kanske - lägga på en monolog. Att tex bara se en kille vandra på en kyrkogård till en berättarröst då är det ingen film, då är det radioteater.

 

Titta på:

[Haha]

Jag tycker inte monologer fungerar bra på kortfilmer. De blir oftast för utdragna och tjatiga. Skulle nog hoppa över monologer och köra på vanligt snack.