yooonis Postad 16 juli 2008 Dela Postad 16 juli 2008 Tjena! Lider av en psykisk sjukdom. Har gjort ett manus nu och påbörjat ett annat nytt också. Ska börja spela in den färdiga snart. Har köpt allt man behöver. Men ja mår piss! Storysen jag gör är enormt mörka och hemska och det tar fram mkt ilska inom mig... de känns jobbigt. Känner igen mig i mina mörka karaktärers personlighet och böjelser. Detta är of course inte gött. Någon som råkat ut för samma skit? 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Team_fagott Postad 16 juli 2008 Dela Postad 16 juli 2008 Det har hänt att den kreativa processen river upp ångestkänslor. Jobbigt, särskilt när det går utöver produktiviteten. Ibland tänker jag tillbaka till projekt jag gjort under perioder då jag inte mått bra med skam. Hela projektet osar den där jobbiga perioden (fast det kanske inte alls märks i materialet) Man får försöka se det som självterapi eller rening. Funkar det inte finns det bara en sak att göra. Lägg det åt sidan och gör något annat. Det här är något som en stor del av väldens konstnärer dras med varje dag. Om du känner att du inte kommer någon vart i skapandet, eller att den smärta som den skapar inte är värt det, så finns det ingen anledning att tvinga fram något. Å andra sidan, kanske det är något man måste gå igenom. Den bästa konsten skapas ju genom lidande sägs det. Kanske ska du vänta tills du knner dig starkare? Man känner sig själv bäst. Mina två meningar. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
yooonis Postad 16 juli 2008 Författare Dela Postad 16 juli 2008 Tack Team_Fagott. Det går faktiskt undan med den kreativa processen, egentligen. Jag skapar typ som aldrig förr - det går fort och det blir ganska bra, om dock väldigt mörkt och psycho. Funderar på att sluta för mitt eget bästa. Som du säger verkar de riva upp ångest hos mig... får se... de kanske känns bättre när jag gjort färdigt filmen. *hoppas* ha de 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
jmalmsten Postad 16 juli 2008 Dela Postad 16 juli 2008 tänk på att imperiet slår tillbaka, fördömdas tempel och bladerunner alla gjordes under psykiskt svåra förhållanden hos deras filmare. Inspelningen av Robocop brukar beskrivas som en traumatisk period som de flesta där har förträngt upplevelserna från... eller som Butters i South Park så träffande sa det... "från botten kan man bara gå upp!" ;) De flesta stora filmskapare har sina stunder av förtvivlan verkar det som. Men... å andra sidan... att göra film som inte spränger personliga avgränsningar är ju bara tråkigt det med;) och som en annan sa: Chear up Brian! You know what they say? Some things in life are bad, they can really make you mad. Other things just make you swear and curse. When you're chewing on life's gristle, don't grumble... give a wistle... this'll help things turn out for the best... and: 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
yooonis Postad 16 juli 2008 Författare Dela Postad 16 juli 2008 tänk på att imperiet slår tillbaka, fördömdas tempel och bladerunner alla gjordes under psykiskt svåra förhållanden hos deras filmare. Inspelningen av Robocop brukar beskrivas som en traumatisk period som de flesta där har förträngt upplevelserna från... eller som Butters i South Park så träffande sa det... "från botten kan man bara gå upp!" ;) De flesta stora filmskapare har sina stunder av förtvivlan verkar det som. Men... å andra sidan... att göra film som inte spränger personliga avgränsningar är ju bara tråkigt det med;) och som en annan sa: Chear up Brian! You know what they say? Some things in life are bad, they can really make you mad. Other things just make you swear and curse. When you're chewing on life's gristle, don't grumble... give a wistle... this'll help things turn out for the best... and: Haha ok! tack för uppmuntrande ord jmalmsten! ja lägger upp filmen här sen när den är färdig. Tvivlar dock på att någon kommer tycka om den. Men , men! Man kan ju försöka iaf! :D 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
jernby film Postad 16 juli 2008 Dela Postad 16 juli 2008 Lider av en psykisk sjukdom. Du är annorlunda bara. Skapar något som andra inte kan. Proffessorn i psykiatri tycker det finns för få av din sort. Du "lider" nog inte, det är väl detta du vill göra. Ta det varligt med spriten i motgångarna bara. /nils 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
yooonis Postad 16 juli 2008 Författare Dela Postad 16 juli 2008 Tackar, ja festar bara me polarna aldrig själv så att säga :) de ordnar sig gör de va... ha de! 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Martin Öberg Postad 16 juli 2008 Dela Postad 16 juli 2008 Jag har inte råkat ut för nåt av detta ännu, beror på min ålder antar jag ;) 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Sommarkatze Postad 16 juli 2008 Dela Postad 16 juli 2008 Själv kan jag inte skriva manus utan musik till. Så beroende på va det är för musik så blir manuset ^^ Så när det ska va sorgligt blire sorglig musik o vidare ^^ Så lyssna helt enkelt på nån glad musik! :D Bry dig inte om va dem andra säger så länge du blir glad av musiken. Själv lyssnar jag på The best day ever starring Svampbob fyrkant när jag verkligen vill ha till dem glada bitarna ^^ http://www.youtube.com/watch?v=ePseYBhId6s Tog o posta linken för er nyfikna ;) Samt depression lider vi alla av ;D 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
yooonis Postad 17 juli 2008 Författare Dela Postad 17 juli 2008 Jag har inte råkat ut för nåt av detta ännu, beror på min ålder antar jag ;) Du kanske har tur din jävel ;) hehe, skoja... känn dig lycklig bara och lev för guds skull - lev! Njut av hur de e o va frisk! I envy you! 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Johankan Postad 17 juli 2008 Dela Postad 17 juli 2008 Jag skriver själv mörkt, det lilla jag gjort. Det kan bli dystert. Skriver du ensam? Bollplank är alltid bra, både för idégenerering + att karaktärerna plötsligt inte bara begränsas av dina egna perspektiv och erfarenheter. Senaste manuset jag och polarn satte ihop var tokmörkt. En brutalitet utan en foton ljus.... vi konstaterade att det som i skapandeögonblicket kändes klockrent, blev lite för jobbigt i slutändan, vem vill se det? Det behövs någonting, en liten ljusstråle någonstans här och där också. Lite hopp.... inte minst för författarna själva. I det fallet så behövde vi nog det mörka för att komma igång, det är ofta enklast att skriva eftersom aggression och konflikt sätter igång skeenden och är bra för en handling... Sen tog vi tag i manuset igen och tonade ned, försökte öka dynamiken och plantera lite ljusglimtar. Det är mycket svårare tycker jag eftersom jag är tokrädd för att gå över någon slags (självdefinierad) happiness-gräns med för lyckliga slut och slätstrukna karaktärer med dåliga one-liners. Kör vidare. Johan 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
yooonis Postad 17 juli 2008 Författare Dela Postad 17 juli 2008 Jag känner igen mig i dina ord när du skriver om tokmörka historier och också den här tanken om att "vill nån se de här?" egentligen: nej. kanske. men hur ska jag skriva något ljust när de som finns i hjärtat just nu är mörkt? kan inte komma på något sätt att göra det ljust... inte den här storyn... inte den andra heller. tack. Yonis 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Martin Öberg Postad 17 juli 2008 Dela Postad 17 juli 2008 Du kanske har tur din jävel ;) hehe, skoja... känn dig lycklig bara och lev för guds skull - lev! Njut av hur de e o va frisk! I envy you! Hehe ah jo men nu börjar jag tänka efter lite? Detta är ett intresse, det ska vara kul... Det man gör på sin fritid, är det inte så? 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
yooonis Postad 17 juli 2008 Författare Dela Postad 17 juli 2008 Hehe ah jo men nu börjar jag tänka efter lite? Detta är ett intresse, det ska vara kul... Det man gör på sin fritid, är det inte så? Jo klart, det är ju så... men det är mkt jobb också. Tycker jag. För att få det där perfekta resultatet. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Shelly Postad 21 juli 2008 Dela Postad 21 juli 2008 Jag har samma problem, jag skriver ofta deppiga saker och blir det jag skriver, ingen bra kombo... Det var någon författare som sa att alla som skriver behöver en hobby vid sidan av så att man kan koppla av skrivandet, gärna något fysiskt. Kanske skulle kunna vara något? Satsa på någon sport eller liknande och ta en paus mellan varven? Att träna sägs vara bra om man är nere, samma sak men solsken så... (jag har inte testat det själv eftersom jag A) är alldeles för lat B) har börjat undra om att vara nere och "svår" kanske är en del av min personlighet.) 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
jernby film Postad 21 juli 2008 Dela Postad 21 juli 2008 Inte ska man ha ett fritidsintresse, samla frimärken kanske. Löjligt. Att göra film är ett heltidsjobb. In och rota ännu mer i psyket, tycker jag. Kommer man längst på, utan att ta hänsyn till omgivningen. Även om det kan göra ont ibland. Hitler målade naturalistiskt, men var en skitstövel. Inte bra. Gör det ont i själen blir filmen bra, eller jävligt bra. /nils 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
yooonis Postad 22 juli 2008 Författare Dela Postad 22 juli 2008 Det känns som om dom här filmerna öppnar dörrarna till ett mörkt landskap inom mig själv (ursäkta mina klyschiga beskrivningar) fyllt av onda sidor av en själv... sånt man inte riktigt vill veta av... kanske är det bra, kanske är det dåligt... men det är helt klart jjobbigt iaf... men jag har läst om konstnärer (visserligen inte författare/filmare) som i sin jakt på att porträttera sitt eget omedvetna och komma nära "sanningen" typ tappat fotfästet - blivit deprimerade - for life... de kanske är en skräcksaga bara men icke desto mindre skrämmande tanke. Men jag mår inte helt dåligt medans jag skriver, då - tvärtom likt Kafka (märk min storhetsvansinne, vilka jag jämför mig med) så gapskrattar jag när jag läser och skriver brutalt hemska scener... jag mår bra - temporärt. Sedan kommer ångesten och skuldkänslorna. Iaf - jag tror för att bli en riktigt bra konstnär/författare/filmare så måste man lära känna sig själv men inte nog med det - man måste genomgått en del, ha de rätta sinnelaget och utvecklas/mogna psykiskt. Inte fan vet jag om jag gjort något av det - jo genomgått lite har man med några vändor på psyket o så... o ett par psykoser. Whatever! Tackar för all intresse för ämnet! //yonis 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Zyx Graphics Postad 22 juli 2008 Dela Postad 22 juli 2008 Hhmmmm. Få av din sort vet jag inte. Du behöver inte känna dig annorlunda på nått sätt. Kolla vad de flesta av alla andra filmer som läggs upp här handlar om? Jo... mördare, psykopater, våldtäcksmänn o.s.v. Tycker iallafall det är väldigt modigt av dig att berätta om din situation. Håll ut. Bra att du kan kanalisera det på film. Ett råd, som redan sagts här, är att du håller dig borta från alkohol o annat skit om du förstår vad jag menar. Sånt kan lätt trigga psykoser. Det blir spännande att se resultatet. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Simon W Postad 22 juli 2008 Dela Postad 22 juli 2008 Frågan är då vad du föredrar - att må bättre ok, och hålla de ångestladdade skildringarna någorlunda i schack; eller under kreativitetens berusning dyka in i dina mörka sidor som då får fritt spelrum, med ångest som följd. Föds dina ångestskildringar i dina filmer, eller kanaliseras något som "alltid" funnits? Förmodligen det senare. I så fall tycker jag du ska försöka komma tillrätta med dig själv, försöka få kontroll över de jobbiga impulserna. Vad beror de på? Förmodligen har du redan försökt bena ut allt detta, på egen hand och i och med dina vistelser på psyk. Om de destruktiva scenarios du hittar på är jobbiga för dig, tycker jag du ska fundera på om det är värt det. Uppvägs den efterföljande ångesten av den temporära berusningen vid skapandet? Att du "går ut offentligt" med dina problem här på voodoo är modigt och moget, och självklart ett tecken på sjukdomsinsikt. Alltså kan man förmoda att du ser allvarligt på din situation och gärna slipper må dåligt pga det du skapar. För att dra det till sin spets: Ponera att du gör en film som vinner en Oscar för bästa utlänska film!.. Men du får priset postumt. Är det värt det? Jag hoppas verkligen du kommer tillrätta med ditt inre. Folk må romantisera över begreppet "att må skit", men det är faktiskt inte så kul för den det gäller. Ta vara på ditt liv på det sätt du tycker är bäst för dig. 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Team_fagott Postad 22 juli 2008 Dela Postad 22 juli 2008 för mig kan en lättare mörk period vara triggande på kretiviteten. Men för det mesta är det mest hämmande tyvärr. Grattis till Er som klarar att kanalisera ångesten. Någon mer än jag som har tittat tillbaks på det ni gjort under en mörk period och skämts över materialet och känt en stark skam och bara tyckt att det varit patetiskt i eterhand? 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
EvilElvis Postad 22 juli 2008 Dela Postad 22 juli 2008 Jag är bipolär och har gjort så mycket korkade saker genom livet att jag inte ens orkar skämmas över det längre. Numer hålls dock depressionerna i schack med hjälp av medicinering. Men jag saknar att bli riktigt manisk och kreativ, men antar att man får nöja sig med att "må bra". 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
yooonis Postad 29 juli 2008 Författare Dela Postad 29 juli 2008 Mmm jag är också bipolär och har gjort en del korkade saker... men jag vill bara må bra, på djupet. Inte vara förvirrad, ångestfull, arg osv... en del filmidéer tror jag tar fram ångesten mer... det är verkligen 50/50 på om jag ska köra vidare på dom idéerna eller skita i det. *tveksam. ha de! 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Cherry Postad 29 juli 2008 Dela Postad 29 juli 2008 Jag har inte råkat ut för nåt av detta ännu, beror på min ålder antar jag ;) Med risk föratt vara tråkig, så måste jag säga att du gärna får ta och sluta beklaga dig över din ålder!? De tre senaste sakerna jag läst från dig har vart någoting i stil med "Jag antar att du inte vill jobba med någon som är 16.." och sen var det något annat liknande ang din film, och nu detta. Ryck upp dig och lås inte fast dig vid hur gammal du är! 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
yooonis Postad 30 juli 2008 Författare Dela Postad 30 juli 2008 Men de är ju sant de är ju kört för honom för att han är så ung. dåligt skämt. hur gammal är du då cherry? jag är 22... har alltid haft problem me ångest o rädslor men allt kulminerade för 2 år sen... (who the fuck cares) ha de bra! ser fram emot att få se någon bra film från er. när jag är färdig med min lägger jag upp den här! I promise you I will... 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Cherry Postad 30 juli 2008 Dela Postad 30 juli 2008 Hehe, möjligt alltså, men inget att hänga upp sig över tycker jag bara:) Får be om ursäkt föratt jag glömde bort helt vad tråden handlade om, jag är själv under 20, därför det är lite jobbigt att han förstärker bilden av att unga personer inte är kapabla till samma saker som äldre. Låter otäckt, själv har jag inga direkta liknande erfarenheter (Alla blir väl ledsna/deprimerande kortareperioder då och då), men det kan väl vara bra i del av filmskapandet, som nämnt över så handlar det om att vara nöjd med det man gör och att man tycker det är kul, allting annat blir som en bonus.. :) 0 Citera Länk till kommentar Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Delta i konversationen
Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.