TomStac

Det här kanske kan vara lösningen? Ultra 16! http://www.cameraspro.com/ultra16cameraspro.html

Är det någon som har erfarenhet av att ha modifierat sin K-3 till Super 16?

Tack för länken Dr Strangelove! Jo, jag förstår att man förlorar i upplösning med vanlig 16mm, men fortfarande känns det som man överdriver skilladen lite väl mycket. Dessutom var det lite faktafel i artikeln: när man beskär en 1.66:1 bild till 1.78:1 (16:9) så kapar man inte på sidorna utan där uppe och nere i bilden. Dessutom tycker jag att det är en märkbar skillnad mellan formatet 1.66:1 och 1.78:1. Exempelvis är 'A Clockwork Orange' inspelat på 1.66:1 och när jag zoomar in bilden på min projektor till 1.78:1 då tycker jag man kapar ganska mycket. Det känns som att S-16 ligger mittemellan vanlig 16 och 1.78:1. Men, klart förstår jag att S-16 ligger närmare 16:9 än vanlig 16, men jag tycker att skillnaden överdrivs lite grann. Men o.k. Hade jag kunnat skulle jag naturligtvis köra med S-16. Men samtidigt vill jag ha friheten att kunna zooma som jag vill och med K-3 blir det problematiskt. Av denna anledning hade jag tänkt att croppa bilden i redigeringen istället. Frågan kvarstår fortfarande: Kan jag få samma digitala upplösning i 16:9 fönstret om jag maskerar en vanlig 16mm-bild som jag hade fått om jag maskerade en S-16?

Problemet är inte att den svenska publiken skyr genrefilm. Det är väl bara att titta på tittarsiffrorna på utländsk genrefilm i Sverige. Problemet är snarare att den svenska publiken har lågt eller inget förtroende för SVENSK genrefilm. Detta är förståeligt. Svenska filmmakare har traditionellt inte haft någon känsla för sci-fi och skräck. Antingen har de varit för mesiga eller kopierat sina amerikanska förlagor. Vi har tidigare saknat hantverkskunskaper. Men att rakt av kopiera amerikanarna är också dömt att misslyckas. Istället borde vi skapa en egen stil och känsla, även om vi kan lära oss grunderna från amerikansk film. Jag tror dock att saker och ting håller på att ändras. Jag blev t.ex. överaskad över Martin Muntes förmåga att använda intressant bildspråk och skapa effektiva skräckscener i 'Camp Slaughter' (tyvärr hemfaller Munthe åt misstaget att kopiera amerikanarna för mycket). Jag blir också imponerad när jag tittar på Micke vonEngströms 'Zombie Psycho Sthlm' (den filmen känns jäkligt fräsch). Men återigen (det verkar som du inte orkar läsa igenom mina inlägg ordentligt), vad är det som säger att Svensk genrefilm inte kan bli attraktivt i utlandet? Även om den svenska publiken kommer ha mycket fördomar mot svensk skräck och sci-fi för många år framöver (en trend som kanske på sikt kan förändras) så innebär inte detta att alla andra i världen har samma uppfattning. Tvärtom kan de vara nyfikna på vad vi kan producera i vårt avlånga land. Vem hade gissat för 10 år sedan att Japan skulle slå igenom som en stor producent av skräckfilm? Inte jag i alla fall.

[citat=final_cut]För bara nåt år sen var tekniken alltför dyr, idag när man har allt man behöver (utom statligt stöd) vill alla göra genrefilm åt en icke-existerande publik.[/citat] Det är nog en korrekt observation att dagens teknikgenombrott är en av förklaringarna till varför det produceras så mycket (relativt sett) idag. Dock håller jag inte med dig att det saknas publik för genrefilm. Det kanske inte är så stort i Sverige, men vem säger att filmen inte kan exporteras?

Det var ju inte direkt ett uppmuntrande svar final_cut ;) Jag har bara observerat att det produceras mer genrefilm än någonsin i Sverige under de senaste 6 åren. Det du pratar om är att etablismanget aktivt har valt att ignorera detta faktum. So what? Filmerna kan uppenbarligen röna uppmärksamhet och t.o.m. sälja internationellt. Tycker ni inte att förutsättningarna är bättre än någonsin jämfört med för 10 år sedan? Det finns en uppsjö med kunniga och hungriga regissörer ute i Sverige. De bryr sig inte om den statsfinansierade filmindustrin. De gör sina filmer ändå, mot alla odds. Det här måste väl ändå vara en unik situation? Jag jag måhända hemfallit åt önsketänkande, men tänk om det vi ser i Sverige idag är symptomatiskt för resten av Europa också? Står vi måhända inför en ny våg av Eurohorror?

Mina intryck av 'Camp Slaughter' av Martin Munthe. Måste medge att jag blev ganska positivt överraskad av filmen, med tanke på hur den har mottagits både här på forumet och annanstans. Filmen är inte jättebra, det måste medges, men ändock ganska hyfsad. Framför allt är den gjord med en glimt i ögat som är tilltalande. Den är inte överdrivet komisk men man kan inte låta bli att dra på smilbanden tack vare vissa karaktärers upptåg. Svengelskan var inte alls så illa som jag trodde den skulle bli, och inte heller var skådespeleriet så uselt som vissa har hävdat. Visst, det märktes att det var svenskar som försökte föreställa amerikaner. Här kunde Munthe, liksom i många italienska Eurohorror-filmer, ha anlitat amerikanska röster. Dessutom var det en aning löjligt att karaktärerna hade typiska amerikanska namn, trots att de föreställde svenskar. Men även om skådepeleriet inte är direkt lysande stördes jag inte nämnvärt varken av under- eller överspel, med ett stort undantag: socialtanten. Snälla Munthe, varför kunde du inte ha låtit Bunnyman ha slaktat henne tidigt i filmen? Måste säga att denna karaktär och skådespelaren drog ner helhetsintrycket ganska mycket. Andra detaljer som man kan reta sig på är vissa fjantigheter som begås av karaktärerna i filmen. Det finns en logisk lucka (av stora mått) i filmen när det är svårt att se någon egentlig åldersskillnad på den galna familjen, över ett spann på 25 år. Tack och lov har filmmakarna självdistans nog att skratta även åt detta i kommentatorspåret. Det positiva med filmen är familjen och dess karaktärer. Bunnyman är grym! Han överglänser t.o.m. Jason (vilket inte är särskilt svårt, måste det medges). Skådespelaren är riktigt lysande i att få fram känslan av att han är utvecklingsstörd; jag får nästan sympatikänslor för honom och växlar mellan att tycka synd om honom och känna fruktan. Till skillnad från Michael Myers och Jason ger det Bunnyman en viss personlighet. Anledningen till att han bär en klänning har sin logiska och tragiska förklaring. Detta är nog filmens starkaste sida, att samtidigt skapa en känsla av sympati och obehag. Skådespelaren som gestaltar Bunny gör nog den bästa insatsen av alla i filmen. Ett annat stort plus är det tekniska hantverket. Filmen är snygg, rent cinematografiskt, med intressanta kameravinklar och ett personligt bildspråk (uppskattas!) Produktionsdesignen är också bra, i synnerhet det gamla slottet. Överlag gör familjen ett obahagligt realistiskt intryck. Specialeffekterna är också godkända, även om det då och då märks att det rör sig om digitala effekter (jag tänker då främst på det rullande huvudet). Musiken är också bitvis helt rätt, i synnerhet i början av filmen som påminner mycket om Tobe Hoopers kompositioner i 'Texas Chainsaw Massacre'. När den övergick till mer diskodunk så tappade den stinget något. Det märktes tyvärr också väldigt tydligt att filmen var dubbad i en studio; skådespelarna stog för nära mikrofonerna. Bildkvaliteten var dessutom generellt sätt lite tråkig. På min 86 tumsduk blev bilden ganska suddig och fadd. Det kändes ganska färglöst och det märktes att den var inspelad på digital video. Den hade ändå någon slags tilltalade estetik, så det känns lite dubbelt här. Jag tycker sammanfattningsvis ändå att Camp Slaughter är en underhållande och faktiskt helt o.k. hyllningsfilm. Den kan bäst beskrivas som en korsning av 'Fredagen den 13' och 'Texas Chainsaw Massacre'. Den överstiger med råge de flesta av Jasonfilmerna (något som iofs inte är så speciellt svårt). Jag skulle nog ge filmen 5 poäng av 10.

Martin! Jag uppskattar verkligen att du inte tog beslutet att flytta utomlands :) Filmsverige behöver fler folk av din kaliber. Dessutom tror jag att svenska regissörer kan bidraga med originellt till den europeiska filmfloran, även inom genrefilm. Ge inte upp hoppet! Såg förresten din 'Camp Slaughter' för ett par dagar sedan. Blev ganska positivt överraskad. Återkommer med recension senare. Java! Det var inte alls off-topic. Diskutera fritt svensk genrefilm här! För att svara på ditt inlägg tyckte jag visseligen att 'Blair Witch Project' var en intressant och originell film, men jag tyckte att 'Det Okända' även om den inte var lika originell ändå var en överaskning (med tanke på det dåliga mottagandet) och bevisade att man kunde göra en ganska otäck film i Sverige med micro-budget. Jag håller för övrigt inte med dig att den saknar tematik eller sammanhängande story. Nu var det iofs ett bra tag sedan jag såg filmen men som jag minns den är den hyfsat sammansatt och utvecklar sig naturligt, tycker jag. Jag säger inte att den är lysande, men jag blev mer underhållen av 'Det Okända' än jag blev av 'Blair Witch Project', som jag tyckte var ganska seg tills sista 20 minuterna. Dessutom tyckte jag att karaktärerna i 'Blair Witch Project' var lite jobbiga, bitvis. Dessutom är jag extra svag för genreblandningen skräck och sci-fi.

Tack för den intressanta diskussionen! [citat=sound_front]visst är där skilnad på 16 & super 16 i bild kvalité! beroende på vad du ska använda filmen till! Men ska du blåsa upp den så kommer du se skilnad![/citat] Jag har inte sett en direkt jämförelse själv, så om du säger att det är så får jag väl tro på dig. Jag förutsätter att du har sett en jämförelse? %2$s skrev: sen behöver du inte skola mig i upplösning och skilnad på digitalt och cellulosa! =) Det var inte min avsikt att skola dig. Jag ville bara förmedla hur jag tänkte. %2$s skrev: Det jag mest tänker på är scanning m.m. är väl inte det valigaste att scanna 16mm nuförtiden? Måste erkänna att jag inte hade tänkt på att bilden faktiskt omvandlas till pixlar i datorn. Då är den naturliga följdfrågan: Är det skillnad i dataupplösning på en S-16 och vanlig 16 när de maskeras till 16:9? Alltså, är det någon skillnad i 16:9-bildens digitala upplösning mellan formaten?

[citat=jmalmsten]vad ligger priserna på för en krasnogorsk 3?[/citat] http://cgi.ebay.co.uk/Filmkamera-Krasnogorsk-3-M42_W0QQitemZ9702010405QQcategoryZ12896QQcmdZViewItem

[citat=sound_front]Om du plåtar med Super8 eller 16mm så kan du maska av till "16:9" i vilket redigerings program som helst typ. så det är inga problem![/citat] En följdfråga då: Kan man flytta 16:9 maskningen upp och ner på den ursprungliga 4:3-bilden? Det hade varit praktiskt att kunna ha denna möjlighet att välja vilken del av bilden som man ville visa i 16:9. Större konstnärlig frihet av bildkompositionen vid redigeringen, så att säga.

[citat=sound_front]super16 är ju det ända man använder typ. du får ju större bildruta=bättre kvalité! ang video ass, så vet jag inte vad du har för kamera? har du video ut på den? [/citat] Nej, jag har ingen video ut på kameran (Krasnogorsk 3). Men det går att lösa i alla fall med en liten minikamera som man monterar direkt på sökaren. Det finns en medlem på detta forum som har gjort detta med sin K-3. Angående Super 16 så blir det lite problematiskt eftersom objektivet är centrerat runt den vanliga bildrutan på 4:3. När man modifierar kameran till Super 16 så filar man upp bildrutan åt ena sidan och hela bilden blir då förskjuten åt ena hållet, vilket innebär att objektivets mitt och filmens mitt inte stämmer överens. Nu har jag ingen personlig erfarenhet av detta men på http://www.k3camera.com (som säljer delar för att modifiera till S-16) säger man att det inte lämpar sig för att göra zoomningar under inspelning. Dessutom tror jag inte att det är någon märkbar skillnad i bildkvalitet mellan vanlig 16 och S-16. Vi pratar ju inte om pixlar här utan om kornighet, vilket inte alls gör lika stor skillnad på film som på digiala format (upplösningen är högre på film än på digitalt media, även jämfört med HD). Tänk också på att S-16 formatet inte är i 16:9 utan snarare 10:6, dvs. 1.66:1 istället för 1.78:1. Det innebär att S-16 måste maskeras den också för att passa in i 16:9-formatet, även om det inte behövs göras lika mycket som med vanlig 16mm.

Tack för att du tog dig tid att dela med dig av dina erfarenheter. Verkligen uppskattat! Vad tror du om att tillverka någon form av enkel adapter mellan sökaren och videokameran? Jag tänkte något av gummi som man kunde trä över kameran och sökaren, så man slapp tejpa. Det kunde vara bra att kunna titta genom sökaren med ögat då och då utan att det blev för omständigt.

Den senaste tiden har jag fördjupat mig lite bland svensk independent genrefilm och vad som, i alla fall för mig, avtecknar sig på den svenska filmhorisonten är en ny våg av svensk genrefilm och svenska independetfilmare. Jag tänker främst på filmmakare som Martin Munthe med sina Stinger-filmer och 'Camp Slaughter', samt hans kommande rulle 'Year One' (f.d. Typhoon). Jag tänke också på värmlänningarna på Great World Network och i synnerhet på "Värmlands svar på George Romero", Ola Paulakoski, med hans 'Vietnam 69: The Werewulf Cult Chronicles' och hans nu kommande 'Some Diggin' To Do'. Jag tänker också på 'Kraftwerk 3714' och flera andra nya och unga filmskapare, som bl.a. kan ses på den högst rekommenderade 'Swedish Horror' DVD:n från Njuta Films, t.ex. Micke vonEngströms 'Zombie Psycho Sthlm', mfl. Sist men inte minst måste jag nämna 'Frostbiten' som hör till denna kategori, även om den skiljer ut sig från den allmänna independent/lågbudget-fåran, men folk som Martin Munthe har ju varit inblandade även i denna. Flertalet av dessa sagda filmer har blivit erkända internationellt. 'Frostbiten' vann nyligen pris som bästa film på en spansk fantastisk filmfestival. Martin Munthes filmer sprids över hela världen och även 'Kraftwerk 3714' har fått viss internationell uppmärksamhet. Har jag rätt i när jag menar att vi ser en ny svensk våg av genrefilm? Eller har det alltid funnits en svensk underström av genrefilm? Mig veteligen har det varit ganska glest mellan filmerna på 80- och 90-talet (några av dem finns också representerade på 'Swedish Horror'). För sex år sedan kom 'Sleepwalker' och 'Det Okända', den sistnämnda inspirerad av 'Blair Witch Project' men betydligt mer intressant än förlagan. Efter detta verkar det ha kommit några svenska skräckisar på biorepertoaren, bl.a. 'Strandvaskaren'. Det är ganska många svenska genrefilmer på svensk bio för att komma från vårt avlånga land. Skräckfilmer har varit lätträknade innan milleniumskiftet ('Besökarna' och 'Evil Ed' kommer till minnet). Något har ju uppenbarligen hänt i vårt land under de senaste åren, tycker ni inte det? Diskutera gärna detta här och tipsa gärna (och recensera om ni törs) intressanta exempel på den nya svenska vågen av genrefilm :)

Tack för svaren sound_front! Jo, jag misstänkte att det gick, men ville bara få det bekräftat. Har nämligen stått i valet och kvalet att modifiera min K-3 till Super 16, men samtidigt har jag hört att det kan bli problem med zoomningar eftersom bildrutan hamnar lite åt sidan i förhållande till objektivets zenit. Därför överväger jag att manipulera formatet i efterarbetet i stället. Angående maskning i sökaren överväger jag att på något sätt montera en videoassist och maskera på videoskärmen. Vet bara inte hur jag skall få till det. Tacksam för tips angående detta!

Spontant tror jag mest på Hagwalls metod.

[citat=John Eriksson] jag håller just på att fixa videotapping(assist) till min[/citat] Det skulle vara intressant om du delade med dig av ditt projekt att montera videotappning. Jag går i samma tankebanor och det hade varit kul om du kunde lägga upp några bilder eller helt enkelt beskriva hur du har gått tillväga.

[citat=R.R Studio]jag är inte heller så haj på det här men jag har för mig att 4:3 och 16:9 är bara en benäming på en storlek när man talar digitalt.....samma storlek fins på film men med andra termer.....[/citat] Du menar 1.33:1 = 4:3 och 1.78:1 = 16.9?

En nybörjarfråga för alla filmgurus. Om jag spelar in en film på Super 8 eller 16mm (alltså inte Super 16) i ett 4:3 format (eller vilket format som filmen nu har), är jag då tvungen att leva med detta format, eller kan jag i ett smart redigeringsprogram omvandla filmen till 16:9? Jag gissar att det går men vill ändå få det bekräftat. Följdfrågorna blir då om jag från datorn kan: (a) printa filmen i 16:9 på 16 mm eller 35 mm-film, och (b) omvandla filmen till anamorfiskt 16:9 format på DVD?

Snygg rulle. Filmspråket gjorde den intressant. Bra redigering och användning av musik och ljud. Kändes inte alls så intetsägande som vissa uppfattade den.

[citat=baztii]Okej. Hur menar du med blända ner?..[/citat] Varje kamera har en bländare som reglerar exponeringen. Den fungerar som en öppnare som antinger stryper eller öppnar ljusmängden som träffar filmen. Om man vill spela in en mörk scen men ha kontroll över bilden kan man ljusstätta ganska normalt men som sagt blända ner kameran, dvs. strypa mängden ljus som normalt skulle släppas igenom, och därigenom skapa en illusion av mörker.

Hittade en 16mm kamera för 450:- på Blocket: http://www.blocket.se/vi/7226188.htm?ca=15_s

Har fått hem batterierna nu och testat göra ljusmätningar allt som hastigast i vardagsrummet, både med Quartz 1X8S-2 (Kinoflex Super 8) och Krasnogorsk 3. I Kinoflexen hade jag 2 x WeinCell MRB625 (Zinc/Air) på 1.35 V (vilket ljusmätaren är specifierad till) och i Krasnogorsken hade jag en Excell PHOTO A640PX (Alkaline) på 1.5 V (trots att kameran är specifierad mot 1.35 V). Jag gjorde ljusmätningen i mitt vardagsrum, dels mot vardagsrumsfönstret (solljus) och mot ljuskronan (konstljus). Jag jämförde mot min SEKONIC L-398 (analog ljusmätare) som jag mätte som reflekterat ljus (vilket överensstämmer med ljusmätningsmetoden i kameran). Slutsatsen är att båda kamerorna överensstämmer med min Sekonic. Jag behövde alltså inte halvera ISO-värdet på Krasnogorsken. Men mätningen var alltså väldigt hastig och något säkert kan inte sägas. Spontant upplevde jag Krasnogorskens ljusmätare som känsligare. Det räckte att man rörde kameran lite grann för att resultatet skulle ändra sig. Lika känsligt var det inte med Kinoflexen och ännu mindre med min Sekonic. Nu kan jag i alla fall pusta ut och konstatera att ljusmätarna fungerar i båda kamerorna :)

[citat=Danell]Vad skulle du säga om att byta manus för att ge varandra kritik?[/citat] Jag skall fundera på det. Låter onekeligen som ett intressant förslag. Först skall jag låta frugan och några vänner läsa igenom det innan jag bestämmer mig. Tack för erbjudandet i alla fall :) Måste erkänna att det jag har svårast för är att skriva bra dialog. Att skapa dramatik och spänning har jag betydligt lättare för. Egentligen ser jag upp till filmer som lägger fokus på det visuella och att berätta en historia med bilder. Ironiskt nog föll valet på en story som istället lägger fokus på interaktion mellan karaktärer och dialog :) Men det finns en del dramatiska och nervkittlande sekvenser som jag är mycket nöjd med. Hade hoppats på att göra en mer revolutionerande och nyskapande berättelse (även om jag medvetet försöker att avhålla mig från klichéer), men inser att filmen istället har blivit en slags sammanfattning på alla mina filminfluenser genom tiderna: Romeros Zombie-trilogi, Hoopers 'Texas Chainsaw Massacre', plus en massa andra skräckrullar. Filmskapare som jag har låtit mig bli inspirerad av är naturligtvis Tobe Hooper, men även Kubrick (jag älskar hans symmetriska foto) och Orson Welles ("En Djävulsk Fälla"). Manuset är också ett typiskt regissör-manus, dvs. det finns en massa hänvisningar till kameravinklar, bildkomposition och detaljerade beskrivningar av vad man ser i bild. Kan tyckas vara tråkigt, men jag har skrivit manuset för mig själv i första hand. Att skriva manuset har varit en kreativ process i sig. Storyn har utvecklat sig naturligt under skrivandets gång (även om jag hade vissa centrala scener färdiga i huvudet). För att få ner det som spontant har känts vara naturligt har jag nödgats att få ner detta på skrift, för senare referans.

Håller med föregående talare. Jag har just precis lagt den sista handen på mitt första filmmanus. Jag kommer endast låta människor jag känner läsa utskrifter av manuset. Själva idén har jag inget emot att prata om eftersom jag till viss del har lånat den från ett levande rollspel samt från George A. Romeros filmer, kraftigt modifierat så att det ändå känns personligt kommet från mig.