dreeze

Courier är en monospace font, dvs. alla bokstäver är lika breda. Skrivmaskiner hade det attributet av tekniska skäl, och man har fortsatt använda det. Fördelen är att det går att uppskatta ungefär hur lång en film blir om manuset använder Courier-fonten eftersom man bara får plats med en viss mängd bokstäver per sida. Sen finns det säkert manus där den här metoden inte alls fungerar, men det upptäcks nog oftast för sent :) Förlag som trycker böcker vill också ha in bokmanus i Courier för då kan de räkna ut antalet sidor som den färdiga boken kommer att ha. Jag har kört Courier New hittills, men jag läste nyss att det tydligen är en viss höjdskillnad mellan Courier och Courier New, då den senare har lite större radavstånd. Dem delar nog inte ut några nackskott på vatten och bröd om man använder Courier New istället för Courier, men det är alltid bra att sälla sig till fåren.

Hela manuset var språkmässigt dåligt skrivet. Värst var nog: EXT. TYP GÖTGATAN - NATT "TYP"?? :) För att då se till historien. Allting före Aspiranten dyker upp fyller ingen funktion. Det hör till en annan historia, och det får läsaren att tro att vad allt kommer att handla om är hur och om de kommer att ta sig dit de vill. När Aspiranten dyker upp blir det en helt annan historia. Ingen av karaktärerna var trovärdiga. Manuset försöker vara överdrivet, men det måste göras med måtta och även överdrivna karaktärer måste kännas trovärdiga eller åtminstone möjliga. Antingen borde filmen handla om att ta sig från staden ELLER om Aspirantens jakt på automattjuvarna.

Hihihi Den här länken som också fanns där var bra: http://www.justfuckinggoogleit.com

Nu har jag läst igenom den igen. Och här kommer några väldigt subjektiva åsikter: Sista EXT. STAN - DAG, skippa de fyra första dialogerna. Att David tar på sig att handla säger indirekt att han nu inte tycker att det är farligt att vara ute. Som det står nu blir det lite övertydligt. Den här dialogen: DAVID: Längtar du till att plugga igen? MARCUS: Nä, jag kom på något bättre... skulle du kunna ändra till DAVID: Längtar du till att plugga igen? MARCUS: Nä Och sedan att Marcus ser nöjd ut; han har funnit sitt kall. Och då får tittaren fundera litegrann på varför han svarade så. Den här tror jag du skulle kunna klippa bort, eftersom den inte tillför någon information: MARCUS: Ny dag. Nya patienter. Sedan, i den sista scenen, där borde du kunna skippa VO'n (fast som någon sa, det kan du prova dig fram med.) Istället, solen skiner, gräset är lite sådär extra grönt. David kanske säger "Hej" eller nickar till någon förbipasserande som han inte känner. Som sagt, det här är högst subjektiva åsikter, fast det är som jag ser det i mitt huvud när jag läser ditt manus.

Just ja, Titanic, den glömde jag bort. Den gick och gnagde i mig i några dagar efter att jag hade sett den. Den är otroligt snyggt gjord.

Star Wars var en upplevelse. Jag väntar fortfarande på den dag jag får skära korv med en ljussabel. En film på senare tid som berört mig mer än någon annan är Lost in Translation.

Lost in Translation, Equilibrium, Fifth Element, American Beauty och Terminator 2 är mina favoriter för idag.

Vet inte exakt själv hur jag tänkte. I dialogen som är med Marcus nu får jag litegrann intrycket av att han vill syssla med viktiga fall för hans eget ego, "jag är viktig för jag gör allvarliga saker!"-typ. Om du skulle försöka vinkla om den dialogen en aning så att det viktigaste för honom är att vilja hjälpa folk och att han hittills har sett advokatyrket som möjligheten till det. Då, tycker jag, att det blir lättare att hänga med i hans övergång i slutet. I övrigt vet jag inte. Man vet att deras föräldrar har dött, men man är inte riktigt med i den känslan, fast det är nog svårt att hinna få med tittaren i det i en kortfilm. Däremot kanske du kunde försöka visa att David verkligen inte vill gå ut, kanske Marcus ber honom hänga med samma dag som han blir skjuten, men David tackar nej, eller har Marcus gett upp på honom helt och hållet?

Hmm... ett problem som jag ser är att när David får telefonsamtalet i slutet så är inte jag inte emotionellt med honom. Ett tips är att sätta in en scen där man ser Marcus bli skjuten för då får man undra om han klarade sig, och då hamnar man lite närmare David. Just nu känns det lite som "Det här är David, han är deprimerad men inser att ljuset i slutet av tunneln faktiskt inte är en supernova som kommit på villovägar, och jo, förresten, hans bror pluggar till att bli advokat." Marcus story smälter inte riktigt ihop med resten av handlingen. Han erkänner ju till David varför han är som han är, försök spela på det istället (väv in det i advokatgrejen kanske?) För övrigt, jag älskade den här repliken: "Den är rund och folk dör hela tiden. Kan du slå över nu?"

Jag gillade upplägget och tror att det har potential.

Coolast vet jag inte, men Hannibal Lecter är trevlig.

Okej, få se om jag förstått det här rätt. Innebär det att vanlig 70mm film (showscan från storbildssystem-artikeln?) är mycket bredare än vad den är hög? Kan man utläsa någonting ur antalet perforeringshål? Star Wars 2 var helt HD, är inte säker på Star Wars 1.

Hmm.. den svenska film jag har haft roligast åt är "Tomten är far till alla barnen" men då har jag inte sett så många svenska komedier. Måste se Fucking Åmål igen, förra gången jag såg den förstod jag inte alls vad folk tyckte var så bra med den.

IMAX kallas det systemet, och ja, dem använder 70mm till det. Cosmonova i Stockholm har en sån biograf.

Jag läste någonstanns att id Software skulle godkänna manuset till Doom innan filmen skulle börja göras. Tycker det är konstigt att dem låter bastardisera det hela så brutalt. Fast iofs kanske manuset är omgjort sen id godkände det.

Utanför och vilse har jag kännt mig hela mitt liv, man behöver inte resa bort för det :)

[citat=Daniel Hållquist] Fast det är det jag tycker är synd. Att de har gjort en actionfilm, visserligen helt okej enligt dig och andra källor, men de skulle ha kunnat gjort nåt så mycket mer med det material som de hade att arbeta med, som om när Peter Jackson filmatiserade Lord of the Rings och slutresultatet blev Trolltyg i tomteskogen.[/citat] Fan, nu blir jag ju nyfiken på serietidningen. Tillbaka till ämnet. Jag tyckte Garden State var bra. Dock ingen film jag skulle orka köpa. Den hade delar som var riktigt bra, och delar som inte var fullt lika bra.

Jag har spenderat många timmar med att fundera på varför folk har så väldigt skilda åsikter om den här filmen (ja, jag har underliga tidsfördriv). Många människor finner den jättebra medan andra finner den väldigt långtråkig, och många av dem tycker att det inte händer någonting i den. Filmen har en lite annorlunda struktur vilket jag antar en del ogillar. Ghost World har en liknande struktur och folk har väldigt delade åsikter om den filmen också. I övrigt så tror jag att de som gillar filmen på något sätt kan sympatisera eller känna igen sig själv i karaktärerna. Det som dock är lite förvirrande är att filmen ger olika effekt på folk. En del känner sig glada efter att ha sett den och andra ledsna. Personligen hamnar jag i en underlig sorts melankoli. En annan film som folk har reagerat starkt på är Eternal Sunshine of the Spotless Mind som nämdes tidigare. Den filmen tyckte jag var bra men den fick ingen större effekt på mig. Jag tror det beror på att karaktärerna i filmen tänkte på ett annat sätt än mig. Det fanns ingenting i filmen som kunde dra in mig och låta mig uppleva det karaktärerna upplevde utan jag blev bara en åskådare. De här typerna av filmer är väldigt subjektiva och de måste ha någon sorts resonans hos tittaren annars känns de nog lite innehållslösa.

Tillvägagångssättet när man skriver manus är väl upp till var och en och det finns nog inget rätt och fel. I 'On Writing' av Stephen King (som iofs handlar om bokskrivning, men som fortfarandne är applicerbart i det här fallet) så får man läsa att han har använt sig av lite olika metoder för olika böcker. Jag brukar stolpa upp historian med en mening per nyckelmoment och sedan börja skriva. Karaktärerna utvecklas medan jag tänker igenom stolparna.

Jag tyckte Constantine fungerade utmärkt som en actionfilm med heaven/hell-tema. Har inte läst serie-tidningen så jag har inte så mycket att jämföra med på den fronten. Filmen levde nog upp till mina förväntningar (vilket kanske inte säger så mycket).

Jag har sett Closer och gillade den. Den har lite ovanlig berättarstruktur då den koncentrerar sig på början och sluten av olika förhållanden och skippar allt som är mellan. I övrigt så är den brutalt ärlig med djupa karaktärer.

Tack för kritiken. Ska tänka på det du sagt i fortsättningen. Hmm.. måste alltså korrigera slutet. *mumlar iväg*

Dem brukar kalla det animatronics tror jag.

Det här är mitt första försök till att skriva ett manus och jag är intresserad av att få lite kritik, huvudsakligen på handling och karaktärer. Manuset har ingen scennumrering ännu eftersom jag flyttar om saker då och då. manus.zip

Jag misstänker att ansiktena styrs elektroniskt.