Gruffman

Mycket tråkig nyhet. Men samtidigt är det nu en god chans att han blir ännu mer ikoniserad. Ur en självisk synvinkel får man väl säga att det var tråkigt att man inte hann tala med honom. Hade varit spännande att veta vad han hade att säga om filmens utveckling under den tiden han varit pensionär.

Tackar Martin. Var nog manuskursens förtjänst.

Tackar. Och grattis själv också. Då ses vi säkert!

Äsch. 47 visningar och inte en enda som kostar på sig ett Grattis? Haha. Skoja bara. Ingen annan som sökt till Stockholms Filmsola?

Jag kom in faktiskt. Nu har jag lite olika alternativ och välja på men mycket tyder på att det blir Stockholms Filmskola. Som tidigare erfarenheter har jag Mediegymnasiet inriktning Rörlig Bild, Filmvetenskap på Örebro Universitet upp till C nivå. Filmverkstad 30 timmar och en distanskurs i manusskrivning för film. Misstänker att Filmvetenskapen vägde tungt vilket var mitt mål med att läsa filmvetenskap från första början. Att ha en bra bas när man söker till praktiska utbildningar. Är 22 år kanske ska tilläggas.

Kollade runt lite på den sida som odinlundin högst upp tipsade om. (tack till dig förresten, även om jag redan hade hittat det själv och efter mycket krångel gjort min dvd-spelare regionsfri) Hursomhelst, detta program ska vara gratis, och det är naturligtvis bättre. http://www.videohelp.com/tools?tool=DVD43 Programmet funkar ungefär som dvdshrink skulle jag tro fast den låter dig spela skivan i din dvd-rom utan att du behöver bränna den. Kan vara bra att ha så kan du bränna dina dvdkopior precis innan Sälen så slipper du slösa för mycket på skivorna utifall att du aldrig tar med dem på någon resa.

http://www.slysoft.com/en/anydvd.html är annars ett bra litet smidigt program som bara ligger i bakgrunden och inte tar några speciella resurser. Kör själv med det.

Då kanske man ska passa på att fråga vad du pluggar i USA. Film? Isåfall är det en utbildning du rekomenderar? Kostnader etc. Alltid intressant att höra från dem som åkt över de sju haven för att söka lyckan. Det är trots allt på den sidan Atlanten filmproduktionen är ledande.

Det ser dock ut som att du får betala sounddogs en summa pengar för att kunna använda musiken på festivaler osv. Läs under copyright: http://www.sounddogs.com/htm/faq.htm

[citat=Spartacus]Hmm, man får med Easy Rider Raging Bulls (förlängd version even!) men ingen bok vad jag kan se Clown: Finns på webhallen för bättre pris: http://www.webhallen.com/prod.php?id=30778[/citat] Det är den jag menar ja. Men får be om ursäkt och rätta mig angående boken. Har inte kollat så noga på den än men det visade sig vara en bok av en filmvetare som diskuterar om händelser bakom kameran samt en hel del annat smaskigt. Dokumentären är hur som helst med. Och den är som sagt riktigt, riktigt bra.

Du får också med dokumentären samt boken om du köper en lite finare utgåva av Easy Rider för en ganska symbolisk summa på discshop.se Väldigt värt de pengarna måste jag säga. Dokumentären är mycket intressant och inspirerande. Kul avsnitt i den där Dennis Hopper och co är inne på toaletten och röker på samtidigt som Hitchcock är uppe och tar emot något pris för "lifetime accivement" (stavning?)

CloneDvd2 kan göra det du vill. Men det blir inte i en videofil utan en massa olika filer. Gå in på videohelp.com, där kan du hitta det mesta om sånt här.

[citat=Clown]"Bad boy" säger du... kan det va Sean Penn? Vet dock inte om han stämmer in på någon av de andra kategorierna :/[/citat] Shit, jag har varit lite otydlig. Eller klantig kanske. Personen som söks har inte vart "Bad Boy", men Sean Penn var den Bad Boyen jag syftade på och det är också han som precis upplevt en sorg, i första ledtråden. Så då blir det väl enklare?

Eftersom tråden är på väg att dö ut får jag slänga mig med en ledtråd så att ni kan sätta igång igen. Personen som söks varit en riktig "Bad Boy".

Oj glömde av detta. Söker regissören till en independentfilm under den blomstrande eran på 60-70 talet. Han samt en skådespelare i denna filmen har givit namn till sonen vars far är en stor skådepspelare idag som nyligen haft en stor sorg. Det kanske blev lite lätt, men det bjuder jag på eftersom jag var lite dryg i mitt svar tidigare.

Kellys hjältar. Lätt!

[citat=Clown]Får man citera andras verk i sina filmer (från andra filmer, böcker, sångtexter, poesi, tal m.m.)? T ex ha en karaktär som säger "Hasta la vista baby!" (kan inte spanska btw :-)) fast utan att säga att detta kommer från terminator 2, (kanske inte kallas citera när man inte säger vart citatet kommer ifrån?).[/citat] Vet inte om jag ska vara ärlig, men får jag gissa (och det får man väl här?) så är nog filmcitat okej att kopiera. Men använder man t.ex "Hasta la vista baby!" är det väldigt intimt knutet till Terminator och kommer hurvida du vill eller inte att förknippas med den filmen och antingen göra dig till en anhängare av filmen eller ses som en ren tjuv beronde på hur man använder det. Nu inser jag att ditt exempel var extremt för att tydliggöra. Jag skulle säga, kör på. Vad gäller litterära verk är jag mer skeptiskt, främst för att man inte har samma krets av åskådare/läsare. De som ser film läser inte nödvändigtvis böcker och för den som då märker detta kan göra en antydan till att du faktiskt stjäl och inte refererar till. Det känns som att referensen bör vara någorlunda lättilgänglig. Explicit eller implicit spelar ingen större roll. Svår fråga som bara fick det att snurra i huvudet på mig. Angående Star Wars så kan man kolla på de gamla tyska nazi-filmerna (tänker på Leni Riefenstahls Viljans Triumf) för att se var Georg Lucas hämtat mycket av sin inspiration från. Kamerateknik, musik och iscensättningar är slående lika. Man skulle kunna tro att det är ren slump då det handlar om mäktiga trupper och så vidare men det utesluts när man ser en scen han har gjort en visuell ripp-off på. Därmed säger jag inte att Georg Lucas är nazist utan att han influerades av Riefenstahl som var en mycket duktig filmskaperska.

[citat=maxv][citat=Gruffman]Nej men du förstår inte. The Longest Yard gjordes redan 1974. Den nya filmen från 2005 med Adam Sandler är en nyinspelning av samma film. Eftersom den första filmen från 74 översattes till Benknäckargänget översätter man också nyinspelningen till samma namn. Det är ju så för de flesta nyinspelningar, att de behåller orginaltiteln, och varför då inte låta översättningen vara den samma? [/citat] Jo, jag vet att det är en remake!!! Det var inte det jag sa! Jag sa bara att det var ett helt och hållet opassande namn på den filmen (ramake eller inte). Sen är det en annan sak att jag inte sett den filmen från 74. Den kanske åtminstone handlar om något som har med "benknäckargänget" att göra...[/citat] Jaha, okej. Då missförstod jag dig. Trodde helt enkelt att du vägrade inse att den första filmen hade samma titel på engelska och svenska. Måste varit för att jag personligen tycker att en remake ska ha samma namn som orginalet, dålig översättning eller inte. Det där när man döper om filmerna till nya engelska titlar håller jag med om är den största boven. Eller som med "Gossip" då när den svenska filmen har en engelsk titel och viceversa. Sen får man fortfarande se det i ett historiskt perspektiv, när de tidigare översatte titlar så var svenskarnas engelskakunskaper långt ifrån vad de är idag. Hurvida man ska översätta idag tycker jag ska baseras på målgruppen. En barnfilm ska naturligtvis översättas. Men kanske också en film som också vill ha en publik hos de som 40-50 år då generellt sett dessa endast besitter skolengelska om de inte behöver använda sig av det främmande språket i arbetet eller liknande.

Bra att denna tråd kom upp igen. Riktigt kul ämne och det tåls att diskutera hurvida det ibland är referenser, visuella ripp-offs eller bara en slump. Men Pirates of the Carribean är ju en enda stor referens till Disney World, fast detta vet ni troligtvis redan. Det är ju Disney som producerar filmen, och ser det som en chans att göra reklam för en åkattraktion. Det nämnda om Clockwork Orange är kul, och det stämmer ju också att Trainspotting regissören Danny Boyle refererar till Kubricks mästerverk med mjölken. Mycket snyggt enligt mig. Det samma med soundtracket till 2001, mycket kul när man refererar till sina tidigare verk också. Intertextualitet kallar man det med ett finare ord. Sen är det kul att se vilka filmskapare som är influerade av varandra så att säga. I amerikansk idependentfilm från 60 och 70-talet finns det mycket från Franska Nya Vågen och främst regissören Jean-Luc Godard som de flesta såg upp till. Dennis Hopper bl.a. Tarantino är ju referensernas mästare. Främst från Japanska nya vågen och Suzukis filmer. Kollar man på dessa nu känner man igen en hel del från genom Tarantino vilket gör filmerna roligare att se också. Det är också kul när man låter huvurollsinnehavaren från orginalfilmen få en mindre roll i en nyinspelning, som i t.ex. Hulken. Det har diskuteras hurvida datorn i "2001 - A Space...", HAL refererar till IBM vilket du får om du flyttar tillbaka ett steg i alfabetet på varje bokstav. Vidare sjunger HAL en låt som var den första låten som strömmade ur en dator. Vad för dator? En IBM givetvis.

[citat=maxv][citat=vilcans]"The Longest Yard" översattes väl för att den filmen är från 70-talet, och på den tiden var väl engelskakunskaperna sämre.[/citat] bara en grej att påpeka, The Longest Yard är från 2005.[/citat] Nej men du förstår inte. The Longest Yard gjordes redan 1974. Den nya filmen från 2005 med Adam Sandler är en nyinspelning av samma film. Eftersom den första filmen från 74 översattes till Benknäckargänget översätter man också nyinspelningen till samma namn. Det är ju så för de flesta nyinspelningar, att de behåller orginaltiteln, och varför då inte låta översättningen vara den samma? Burt Reynolds spelar huvudrollen i den första filmen från 74 och har även en roll i nyinspelningen. Lite kuriosa bara. Samma film fick en engelsk verision med Mean Machine också, där Vinnie Jones spelar huvudrollen, skillnaden är att i den filmen spelar de fotboll och inte amerikansk fotboll. Men i övrigt håller jag med om att översättningar har varit på tok för dåliga tidigare men man har ju definitivt bättrat sig och översätter mer sällan nu. Att man översatte Shawshank Redemption köper jag, titeln förlorar inte sin slagkraft. Värre är det när actionfilmer och dylikt översätts. Tänk om Die Hard hade översatts till "Dö Hårt". Hehe.

Om man utser sämsta uppföljare måste man kolla på kvaliten ursprungsfilmen hade. Dvs, man kan inte säga att Starship Troopers 2 är den sämsta uppföljaren eftersom den första är obotligt kass den också. (Alla kanske inte tycker det, men så är det iaf). Den sämsta uppföljaren måste därmed bli den största besvikelsen i förhållande till första filmen. Matrixfilmerna vore ett bra exempel, jag har inte sett uppföljarna (det är uppföljare och ingen trilogi precis som någon sa eftersom ursprungsamanus stannar vid första filmen) men jag har inte sett dem än så ska inte uttala mig om kvaliten) Mina bidrag blir Hajen-uppföljarna. Speed 2 är precis sämst den också. Tycka vad man vill om Speed men den motsvarar förväntingarna och levererar underhållning utan att man irriterar sig. Sen är Dennis Hopper alltid en behålllning. Fler kan jag nog inte säga just nu, ser sällan uppföljare som kommer med för stort mellanrum då dessa ofta luktar kalkon all världens väg. Det där med extenden versions kan jag inte hålla med om. Visst kan det vara så att varje scen ska föra handlingen frammåt, iaf enligt Hollywoods konventioner, men ser man tillbaka på Fransk och Japansk 60-tals film så är motivationen för scenerna oftast ett uttryck och uppvaknade, just för att bryta emot den narrativa struktur som vi är vana vid så att vi får en annan upplevelse. Och visst är Sarumans scen Konungens återkomst rolig att se.

Läser A-kursen på Örebro universitet just nu. Är man intresserad av film så kan man knappast säga att det är ointressant. Visst, det är mycket läsande, en hel del filmer man inte ser något bra i. Men det är en bra grund och jag håller inte med föregående talare om att det inte är värt att läsa om man vill hålla på med praktiskt med film. Framförallt analyser ger dig ett nytt sätt att se på filmen, framförallt estetiken och kan motivera dina val som filmskapare senare i livet. Fast du får nog läsa minst b-nivå för att det ska vara flytande. Mina planer är iaf att läsa filmvetenskap till c eller d nivå för att sedan söka till någon praktisk folkhögskola.

Nja. Vet inte riktigt om jag lyckats förankra tesen i filmens form på ett korrekt vis. Men nu får det vara nog med slit. Spyr snart över filmen, har sett den så många gånger nu den senaste veckan.

Jodå. Riktilinjen är att vi ska förhålla oss till Bordwell/Thompsons (två författare) begreppsapperatur och utgå ifrån deras sätt att göra filmanalys (dock inte lika utförligt som dessa). Men anledningen till att jag frågar är att jag inte riktigt greppar den struktur de har, samt att det är på engelska (inte dålig på engelska, men deras språk är inte direkt anpassat till människor med engelska som andraspråk), men framförallt att jag aldrig sett en riktig analys. Skulle vara skönt att läsa en. Det handlar alltså inte om närläsning i det slaget utan vi ska koncentrera oss på tesen och argumentera för den, med hjälp av de beståndsdelar (kan man kalla det så?) filmen består av. Alltså, ja vi kan i stort sett analysera alltihopa, men vi ska bara använda oss av det som kan anses styrka våran tes. Tyvärr är jag lite under tidspress (ska vara inne på tisdag, en vecka hade vi på oss) och hinner därför inte läsa mera böcker än de som vi ändå ska läsa. Till saken hör också att det inte är ett vidare stort arbete som skall göras. 4-5 sidor. Har ni några tips bara på hur man strukturerar upp det? Hur mycket skall jag ägna åt synopsis i inledningen? Kan man göra fler argumenatationer än just tesen? Ska tesen bara behandla det man ser i filmen eller kan jag knyta det till ett vidare perspektiv (så som samhället eller historiskt)? Och isåfall ska jag göra detta i argumenationen (mittendelen) eller vänta med det till slutsatsen? Ska jag leta efter fakta eller ska jag förhålla mig till det jag själv ser i filmen och mina egna tankar? Inser att det låter underligt att jag ställer alla dessa frågor (låter som jag inte har pluggat någonting) men det är bara det att jag vill göra ett kick-ass arbete för att riktigt imponera på läraren. Kan nog bli så att jag bygger min tes runt det här med feminismen, vi har haft lite seminarium om detta ämne så det kan jag nog behärska ganska så väl. Funderar annars på religionen (hur den i början handlar om makt, fördömmande, utfrysning, avstånd, rädsla och allt det där, för att sedan ta vändningen där tillochmed Molina ändrar sin ståndpunkt) men det känns som att de knyter ihop den biten i slutet för mycket för att det ska vara ett bra argument. Aa, det blev lite luddigt det hela, men jag är tacksam för att ni svarat hitils och uppskattar alla tips jag kan få. PS. Karaktärernas vilja kontra motvilja för förändring. Kan det vara en möjlig tes? Binoche's rädsla för att stanna för länge på ett ställe och hur hon gömmer sig i detta bakom sin mor och deras tradiotion (trots att det framgår vagt i samtal med Depp att hon funderar på att slå sig ner). Molinas rädsla för förändring (Avslöjar inte det som alla vet, att hans fru gått ifrån honom. Hur han håller staden i en järnhand och inte låter byborna göra utsvävningar, hur han begränsar den nye prästens inflytande genom att skriva hans predikan och hur han gömmer sin rädsla med hjälp av religionen). Kan man återknyta detta till fördommar i ett historiskt och även kulturellt perspektiv och jämföra med dagens fördommar? Kanske även ett socialt perspektiv? Hur det skiljer sig från en liten by där "alla känner alla" gentemot en större stad där dina handlingar inte uppmärksammas på samma sätt? Kan man återknyta detta till de andra karraktärernas vilja för förändring? Anouks vilja att stanna kvar. Luc (Judi Dench barnbarn) vilja att få mer fria tyglar? När jag tänker efter är ju Juliette Binoche också rädd för förändring (fast på ett annat sätt då hon är rädd för att slå sig ner istället för att rycka upp) Ähh, lite tankar bara. Tror ni att det skulle kunna hålla? DS.

[citat=Jeopardyjack]Detta med att man inte säger hejjdå i telefoner samt massa andra gamla konstiga regler var något filmskaparna kom överens om på 20 talet. För att spara tid. Man skippade toabesök osv. Sen var det massa gamla regler som var riktigt bisarra.. Detta läste jag i satir boken Vem är Björn och vem är Benny. Skriven av Fredrik Lindström[/citat] Helt korrekt. Man ansåg att vissa saker inte behöver visas i bild för att vi ska förstå vad som händer. Vi kan inse att de faktiskt inte är otrevliga när de inte säger hejdå, vi inser också att när de bestämt träff hörs senare (utan att vi ser eller hör) för att bekräfta plats och tidpunkt. Likadant inser vi att en man som går ut genom en ytterdörr för att i nästa bild öpnna en bildörr inte har teleporterat sig dit. Det kallas för elipser och det är fullt av dessa i filmer, mer eller mindre påträffliga. En film visas i det som kallas screen-duration time (t.ex 1h 40min). Det vi får se på duken kallas för plot-duration time och innehåller den tid i filmen som berättas linjärt, alltså inte flashbacks etc (där kommer vi istället in på story-duration time).