Gå till innehåll

Blade Runner Final Cut på Bio!


jmalmsten

Recommended Posts

Som jag nämnde i tråden om Alien DC så verkar det enligt flera källor vara så att rättigheterna för Blade Runner film äntligen som att de är uträtade och att en nyrelease nu kommer i en "limited" visning på vita duken.

 

http://www.imdb.com/title/tt0083658/board/threads/

 

Efter det kommer först en DVD med DC anno 92 och sedan, nästa år kommer den ultimata boxen med alla versioner av filmen (vissa säger 3 andra säger 4 dock...) Vilka är det som nämnts då?

___________________________________________________________________________

16-oktober-2006 NYHET!!!!

fick just hem nya remastrade utgåvan av DC... den är fiiin.

lade till lite i RC-versionen

 

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

21-augusti-2006 NYHET!!!!

Som nämndes i en annan tråd om blade runner så finns nu DC remastered edition att förhandsboka på CDWOW http://www3.cd-wow.se/detail_results_2.php?product_code=379012&subcat=region2 ! Tack till användaren Coca Cola och Film för denna upplysning!

 

___________________________________________________________________________

TC - Theatrical Cut, orginalutgåvan med det påklistrade lyckliga slutet och voiceover

 

IT - International Cut, verkar vara den internationella (från staternas synsätt) klippningen av TC men med mer våld

 

-- imdb:

-- Deck shoots Pris an extra time, Pris jams her fingers up Deck's nose,

-- Tyrell's bloody eyesockets are seen for a moment, and the nail Batty

-- sticks through his hand is seen exiting the other side

 

DC - den som klipptes ihop utefter Ridley Scotts noteringar och slängde bort det lyckliga slutet och Voiceovern. Samtidigt så lades en drömsekvens in och frågan om Deckards personlighet poängteras. Denna version var mycket närmare Scotts, önskan men enligt honom själv inte så genomarbetad som han ville. Det är denna version som finns i halvtaskig telecine-version på DVD med stereoljud, hitintills den enda DVD-versionen...

 

// Uppdatering 2006-10-16: ny utgåva av DC finns med

// remastered från 70 mm kopia... den är sweet, dock

// endast DD2.0 och utan extramaterial.

// bildrecension av R1 finns på dvd-beaver;

// http://www.dvdbeaver.com/film/DVDReviews24/bladerunner.htm

 

FC - Final Cut som den hittills kallas och är den klippningen som Ridley gjort den, och den version som kommer på bio nu nästa år.

 

RC - 1982 rough-cut nämns också, en kopia av arbetsmaterial som råkade visas och som saknade voiceover, ska ha stort antal osedda scener. Lanserades sedan i en sväng som en Directors Cut, men Ridley gav egentligen aldrig sitt godkännande och ansåg bland annat att kopian som skeppades runt var på tok för repig och eländig och ljudet var templjud som inte var på långa vägar färdigmixat. Denna version var dock den som påbörjade på allvar ridleys försök att få till en "directors cut". En ordentlig klippning startades och bilden började remastras. Men hur som haver så visade det sig att paralellt förberedde Warner sin egen remastring, och till slut blev det en kompromiss mellan warners remastring och ridleys totala omklippning. resultatet blev TC, utan voiceover och några klipp togs bort och lades till enligt Ridleys anteckningar och allt kallades Directors Cut...

källa: Future Noir The making of Bladerunner.

 

___________________________________________________________________________

 

Denna ultimate-dvd har varit på gång länge, men 2002 (20 årsjubileet som den först siktade på) drabbades den av total frontalkollission med rättighetsproblem som bottnar i att när filmen först gjordes och gick över budget så tog en av finansiärerna kontrollen och äganderätten. Nu, 25 år efter filmens ursprungspremiär tycks Warner Home Video ha skrapat ihop tillräckligt mycket av äganderätten för att kunna göra en jubileumsutgåva.

 

för lite bakgrund och liknande historia om dvd-utvecklingen finns denna sida:

http://www.brmovie.com/BR_Special_Edition.htm

(oroande är dock att nyheten inte nått fram till dom...)

 

Det bästa med denna boxen är just att den kommer vara från High Definition-master, vilket betyder att vi slipper "VHS-rippen" som hitintills finns på dvd, och med 5.1 ljud. Allt restaurerat och remastrat. Jag hoppas även på en nyutgåva av Future Noir (boken som dokumenterade inspelningen och som är i det närmaste slutsåld) och att dvdboxen innehåller de alla de beryktade arkivfynden och bonusmaterial.

 

Riktigt gammalt utdrag ur nyhet från http://www.brmovie.com :

 

--- Why are BR fans so lucky?

-- "We finally got access to a lot of the original negatives and trims and

-- whatnot in this storage facility out in Burbank. We got there to check it

-- out, and we found out that all these boxes—it was like the end of Raiders

-- of the Lost Ark with all the crates and stuff—had been marked for junk

-- back in 1988. So this stuff had basically been on death row for 13 years.

-- At any point, in the past 13 years, that stuff by all rights should have

-- been thrown away, and it wasn't. To me, that was such a stunning

-- realization, that we could have lost all this precious negative footage and

-- original camera negatives. Someone at the storage facility just didn't get it

-- thrown away. God bless them."

 

 

 

Så rikta era tankar och nyheter som ni snappar upp om filmen hitåt istället för Alien DC-tråden (som jag själv först gjorde...) så ska jag försöka hålla översta inlägget uppdaterat med senaste nyheterna och även logga ändringar...

Länk till kommentar
Share on other sites

jag har sett den. FATTAR INTE VARFÖR ALLA ÄR SÅ BESATTA AV DEN! Tycker den är jäkligt seg och tråkig stämning genom hela. Visst är det en skön miljö, men jag har sett skönare. Sjäva storyn - varelse söker skapare - är inte heller så speciell. Nä, urs, sluta tyck om den!

Länk till kommentar
Share on other sites

Skyll dig själv, jakethesnake, helt enkelt. Blade runner är en kultfilm av kvalite gjord 1982. Långt innan cyberspace fanns. Men, det är klart. Det finns de som tycker Casablanca och Borta med vinden är segt som sirap med. Smaken är som baken. Men jag kommer älska den i fortsättningen med.

Länk till kommentar
Share on other sites

Ha, jag skrattar åt dig.

Ridley scott var knappast den första människan som tänkte på framtiden och fantiserade om den och hur den skulle se ut. Blade Runner är bara en usel kopia på Frankenstien, eller hur det nu stavas, bladat med utopia. Det har gjorts så många gånger förr och allt jag menar är: Vad gör blade runner så bra?

Länk till kommentar
Share on other sites

Kanske för att Ridley Scott är en visuellt begåvad regissör. Kanske för att Philip K Dicks roman ligger som bakgrund och ger historien ett djup som scifi på bio sällan når upp till. Kanske för Vangelis musik (som tyvärr inte finns på cd i original). Kanske för lyckosam casting och en fantastisk begåvad crew. Kanske för alltihop tillsammans ;-)

Länk till kommentar
Share on other sites

jo, allt tillsammans... har sett DC otaliga gånger, först såg jag TC, och läst PKD's bok och försökt följa den här specialversionens utveckling ända sedan jag hörde talas om den. Kändes bara inte som rätt tid att skapa tråden förrän nu när det börjar bli lite progress i det hela.

 

Den är lite som Porco Rosso, Totoro, Le Grand Bleu, Den Gode Onde Fule m.fl. man sitter totalt i det närmaste hög på droger när jag ser den... eftertexten behövs sedan för att varsamt kunna lugna ner efteråt...

 

Att alla inte har liknande upplevelser och inte uppskattar det som ändå finns där får jag väl bara betrakta som vanlig enkel oliktänkande... En del gillar Naken, jag bankar hellre huvudet i väggen i två timmar om jag fick välja. det är väl bara så det är...

 

För mig som är omåttligt intresserad av visuella effekter är filmen också en syratripp utan dess like, och i min mening har ingen annan scifi-film kommit i närheten av de förtrollande fly-by's igenom och över staden som trollbinder totalt i samband med vangelis musikstycken(hoppas att en riktig OST kommer i samband med de nya utgåvorna)...

 

Det finns helt enkelt så mycket mer än endast en enkel repetition av temat frankenstein, och gör det inte det så är det den vakraste repetitionen jag upplevt...

 

gorse, inte bara cyberspace, om jag inte minns fel så var den med och skapade hela Cyberpunken... och byggde vidare på idén om den nedslitna och förbrukade framtiden som var nästan helt obefintlig innan dess.

 

Bottom Line:

 

Se den, jag tänker inte dyvla på någon någe avgudadyrkan... skapa er en egen uppfattning.

Länk till kommentar
Share on other sites

Blade Runner är den ultimata filmupplevelsen! Den förkroppsligar det bästa inom filmmediet; att vara en god balans mellan konst och underhållning. Det finns fler (en handfull) filmer som är jämförbara med Blade Runner, men skulle jag vara tvungen att välja en film som den genom tiderna bästa, så skulle det bli Blade Runner. Detta är nog den film som jag har sett flest gånger av alla. Och ändå, vid den (typ) 83e tittningen ger den mig nya upplevelser. Det är kriteriet för ett mästerverk till film! Ridley Scott må ha förödjmukat sig ett flertal gånger sedan dess, men han kommer alltid att vara en av husgudarna efter att ha givit mig ultimata filmupplevelser med Alien, Gladiator och inte minst Blade Runner!

 

Första gången jag såg den (var väl när jag var 16 eller 17 när det begav sig 1982) blev jag lite besviken över att den inte var en renodlad action/äventyrsfilm. Men jag var från första stund oerhört imponerad över det visuella intrycket och förstog att jag var tvungen att ge den en ny chans. Jag var förvirrad och förstog inte riktigt vad jag hade sett; min själ blev nyfiken att förstå. Sedan jag såg den en andra gång (det var väl dagen efter) så har jag varit helt fast.

 

Visst, den är en modern omtolkning av Frankenstein-temat, om man nu vill se det så, men vilken omtolkning sedan!! För mig handlar det mera om människans sökande efter sin själ, eller själens sökande efter Gud. Den handlar om själens fruktan inför döden, och skriet efter frihet. Replikanterna i filmen är, genom sin korta livscykel, den ultimata representanten för den levande själen och dess vedermödor genom livet, inte minst den största av fruktan; exitentiell ångest. Att de dessutom är förslavade och i filmen gör uppror mot sina herrar, är återigen en effektiv hänvisning till individens frihetslängtan, hennes försök att lyfta sig ur sina begränsningar. Sista halvtimmen ger mig fortfarande gåshud och andlig vederkvickelse. Filmen är fylld med symboler som bara triggar igång mig (och många andra). Visst det är ett klassiskt existentiellt tema, men det är också det som är filmens styrka. Den talar till oss som människor och når det djupaste av vårt inre.

 

Sedan är den en otrolig visuell skapelse, rent fotomässigt, men också i sin design, från arkitekturen till kläderna och frisyrerna. Parat med den gudomligt inspirerade musiken av Vangelis (som i denna film har skapat världens bästa soundtrack). Musik, foto och dramaturgi samarbetar sömlöst i en helhet som man sällan ser i film.

 

Dramaturgin är klockren. Planteringarna är subtila. Budskapet slängs inte i ansiktet på en; till skillnad från mainstream hollywood-produkterna förolämpar den inte mitt vuxna intellekt (tvärtom stimulerar den det). Skådespelarna agerar inte utan de är sina karaktärer. Maken till realistiskt eller äkta spel har jag sällan sett på vita duken (Ridley var djävlig bra personregissör vid den här tiden, vilket också kan ses i Alien). Filmen är inte det minsta förutsägbar; antagonisten visar mer medkänsla än hjälten. Det är denna form av dialektik (replikanten Roy Batty presenteras som ett monster för att i nästa ögonblick göras till en modern kristusfigur) som gör filmen så genialiskt stark och träffsäker i sitt budskap, men vi vet inte riktigt med intellektet vad f-n det var som hände. Men vårt undermedvetna vet, och vi blir faschinerade.

 

Skulle kunna göra en hel avhandling om filmen, men jag ids inte.

 

jethesnake, du skrattar åt dem som älskar denna film. Men jag känner endast ömkan för dig som inte har sett ljuset!

Länk till kommentar
Share on other sites

Blade Runner. Jag såg den på Imdb Top #250 genom tiderna och tänkte, denna måste jag se. Så jag lånade Blade Runner: Directors Cut av en kompis och såg den - besvikelsen var fubar. När den kom kan jag tänka mig att tekniken och Ridleys sinne för detalj verkligen gick hem hos biobesökare världen över, men den , enligt mig, var otroligt seg. Saknade känsla men jag gillar idén. Jag fick nys om en Koreansk "reproduktion", en film som belönats i Asien rätt mycket - Natural City som mer eller mindre är en remake av Ridley Scott's Blade Runner. Natural City har en mycket djupare, mer ingående relation mellan huvudpersonen och den kvinnliga cyborgen. Grymt visuell även den och BETYDLIGT bättre soundtrack. Visst, vid tillfällen var musiken i Blade Runner bra, men överlag även musiken en besvikelse. Mycket höga LJUSA noter som.. visst, det kändes som lite typisk rymd musik, men alldelles för "skrikig". Alien filmerna är ett steg i rätt riktning gällande både musik och visuellt.

 

Blade Runner, som någon nämnde också, var bra på sin tid, nu har standarden höjts, numera en mediåker framtids actiondrama utan större känsla.

 

Hett tips, se Natural City. Inbitna Blade Runner fans kanske inte uppskattar den, men jag tycker klart att den är värd en chans.

Länk till kommentar
Share on other sites

Tack för tipset om Natural City, har beställt den på brafilm.com... Som vanligt finns det såklart olika åsikter om den filmen också, så här skriver en person på brafilm:

 

"Vacker film med halvdålig handling. Har man inte sett Bladerunner kanske den är värd nått, men annars är det bara ett sämre och rörigare alternativ på samma tema och estetik."

 

Andra tycker att den också var "seg" (vilket jag iofs tycker är ett ord som borde förbjudas i filmrecensioner) men jag ger gärna den en chans, förstår inte varför man måste göra ner film för att man tycker en annan var bättre. Vilken tur att vi alla tycker olika!

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag tycker mig se ett ovetenskapligt samband med recencentens ålder och preferenserna om vad som är bra eller dåligt. Jag vet inte riktigt vad det beror på men stora explosioner och hippa datorgrejor på duken verkar tilltala den yngre publiken som ofta missar kluriga intriger, subtila och intrikata relationer i handlingen. Äldre gäspar stort och somnar fort det visas vårdslös bilkörning som bryter mot hastighetsbegränsningarna, välter och fattar eld.

 

Jag ångrar mig fortfarande att jag betalade för den där dataspelstjejen på bio, medan mina ungar var lyckliga i flera veckor. Så smaken är olika, det är ett som är säkert. Dock är synnerligen tveksam till att standarden har höjts, tvärtom jag tycker standarden sjunker och sjunker. Om vi inte redan är där, så kommer vi snart nå den punkten där vi sett allt på bioduken och allt har redan exploderat. Då är det dags att skriva bra manus igen.

Länk till kommentar
Share on other sites

Angående Natural City kontra Blade Runner, tycker jag att Natural City är ganska kul och underhållande att se. Men den är inte alls "djup" på samma sätt som Blade Runner och lägger mer fokus på snyggt koreagraferade kampsport-scener. De s.k. "djupa" scenerna känns konstlade, kanske pseudo-relaterade. Sedan är relationen mellan huvudpersonen (i Natural City) och androiden, är minst sagt problematisk. Kärlek? Snarare drivs den högst osympatiske karaktärern av ett närmast sadistiskt kontrollbehov, och han är beredd att gå över lik för att bevara denna relation. Det är dock intressant (men inte mer) att filmskaparen tvingar tittaren att få en relation till denna människospillra med en högst tveksam moral, att man tvingas se världen (filmen) genom hans sjuka lins. Intressant grepp, men inte mer. Fick inte alls den andliga och filosofiska känslan.

 

Men det är kanske är en typisk reaktion som Danrozen (och den ny generationen ) ser på Blade Runner. De förförs mera av en film som Natural City eftersom den är betydligt mer tidstypisk och "snygg" i dagens estetiska standard mätt. Man kanske måste ha vuxit upp med Blade Runner för att kunna uppskatta den. Så jag är väl hemmablind. Hade jag sett Natural City och Blade Runner ungefär samtidigt, och varit uppväxt med MTV i nappflaskan, hade jag kanske sett på alltihopa annorunda. Den äldre generationen (alltså äldre än mig ;)) uppskattar ju filmer från 40-60-talet som dom anser är betydligt bättre än det som kom på 80-talet och senare. De uppskattar filmer som 'Borta Med Vinden' eller 'Casablanca' som jag inte har orkat titta igenom från början till slut, och tycker att det vida överstiger Blade Runner i kvalitet*. Jag är uppvuxen med 80-talets filmproduktion och uppskattar kanske denna typ av film bättre pga något så simpelt som betingning. Fy fan vad tråkigt!!

 

*Jag tycker att Borta Med Vinden är en urusel film.

Länk till kommentar
Share on other sites

Fel val av mening av mig - standarden som du säger har juh inte höjts, men generationen, 80-talister,90-talister är väl mer för fart och fläkt. Det stämmer, men Blade Runner var som sagt visuellt och nyskapande då den kom, jag håller fast vid att de som gillar den borde även se Natural City. Kostar en tjuga att hyra och är närmare 2 timmar av sevärd film.

 

Du nämnde att yngre missar kluriga intriger och inte fullt inser djupet av relationer osv. i filmer som Blade Runner? Jag, trots att jag är 80-talist fokuserar ALLT på att förstå en film jag sett, vad den egentligen handlade om.

80-tals filmer var de mest nyskapande, Alien 1 & 2 var otroligt bra, Terminator också en het kandidat. Starwars, från Episode 4-6 Var också mästerverk. Blade Runner känns i jämförelse med de rätt tråkig tyvärr.

 

90-Talet hade också en hel del bra filmer. L.A Confidential, Matrix och inom Sci-Fi och futuristiskt var nog Matrix 1:an årtiondets bästa i genren.

 

EDIT: Jag tyckte Borta med vinden var bra. ;P TomStac - ifall du fann Natural City "Mindre djup" måste du gått miste om en hel del story detaljer enligt mig. R sadistisk och i behov av kontroll? Mer som en girig, men insiktsfull ung man som levt sitt liv tillsammans med något han till vardags eliminerar. Jag tycker Gyro och historian om hennes far är grym. Hur han ville begravas tillsammans med en android/cyborg och hur hon inte kunde förstå det.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=Danrozen]Du nämnde att yngre missar kluriga intriger och inte fullt inser djupet av relationer osv. i filmer som Blade Runner? J[/citat]

 

Saken är den, så som jag ser det, att relationen mellan Deckard och Rachel (alltså Blade Runnern resp. replikanten) inte är filmens huvudtema. Det är mera av ett intressant sidospår. Huvudspåret (och det egentligen intressanta) är Roy Batty och hans upproriska replikanter. Många tycker att Deckard är huvudkaraktären (och det kanske han är rent formellt) men den mest intressanta karaktärern, den som ger filmen dess verkliga djup, är Roy Batty. Här ser man hur birollskaraktären (och birollsskådisen) överglänser huvudkaraktären (och filmen stjärna). Deckard är egentligen en sorgelig och patetisk figur. Roy Batty är faschinerande!

 

Huvudkaraktären och den centrala relationen i Natural City gör mig nästan illamående, men detta är återigen ett intressant grepp.

Länk till kommentar
Share on other sites

Deckard fick juh lite huvudkaraktärsstämpel i och med början. Man fastnade lite för han och hans yrke. "Kärlekshistorian" var ett klart sidospår som inte var lika invecklat som filmen jag hela tiden återkommer till - Natural City där den blev lite mer i fokus. Personligen störde jag mig på Roy Batty och hans gäng. Kanske berodde det lite på Daryl Hannah och hennes karaktär. Man fick även en känsla av att : Detta var första gången cyborgerna verkligen hade gjort uppror. Jag kanske antar för mycket här, men jag kände inget syfte för Blade Runner, eller rättare sagt, vad de hade haft för syfte tidigare och hur han kom att bli så viktig (Deckard). Man fick lite ledtrådar igenom filmen om att Deckard kanske var en cyborg själv, vilket hade gjort handlingen betydligt mer komplex.

 

"Have you ever tested yourself?" Osv.

 

Det fick mig att få en liten förvånad känsla ett tag, men repliken blev sedan totalt oviktig kändes det som. Intressant dock det du sa, man kanske måste växa upp med dessa filmer för att tycka om de - kan nog stämma till viss del.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=Danrozen]TomStac - ifall du fann Natural City "Mindre djup" måste du gått miste om en hel del story detaljer enligt mig. R sadistisk och i behov av kontroll? Mer som en girig, men insiktsfull ung man som levt sitt liv tillsammans med något han till vardags eliminerar. Jag tycker Gyro och historian om hennes far är grym. Hur han ville begravas tillsammans med en android/cyborg och hur hon inte kunde förstå det.[/citat]

 

O.k. jag skall ge den en ny chans (har bara sett den en gång), men jag tror ärligt talat att den aldrig kommer att beröra mig i djupet av mitt inre som Blade Runner har gjort och fortfarande gör. Vill bara klargöra att Natural City inte alls är en dålig film, men att den fortfarande faller i skuggan av Blade Runner (liksom 99,9% av all annan film också för den delen). Sedan kommer man inte ifrån det faktum att Natural City är en ripoff (inte remake) av Blade Runner. Den visuella stilen och det poetiska anslaget också, utöver det uppenbara att polisen som jagar och dödar androider har en sexuell relation (jag skulle inte vilja kalla det för kärleksrelation i fallet med Natural City) med en android och är beredd att bryta mot lagen (och sin yrkes-etik/kodex) för att rädda relationen. R och Deckard är dessutom människospillror och högst besvärade män. Deckards karaktär är dock mer tyngd av skuldkänslor inför det han håller på med ("skjuta folk i ryggen"). R verkar vara mer av en psykopat, i min mening. Men återigen, denna (psykopat-) ingrediens är ett intressant grepp, och jag hade inte velat att de hade gjort annorlunda, för då hade likheterna med Blade Runner varit pinsamt många. Skall jag vara ärlig är det den största behållningen av filmen, och det jag minns mest. Jag rekommenderar denna film också. Den är helt o.k.

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag har skrivit upp "Natural City" på filmer jag skall se. Jag är inte dummare än jag kan ändra mig och filmtips tas naturligtvis tacksamt emot. Att jag nämt casablanca och borta med vinden är för att det är filmer mina föräldrar såg och jag tyckte var det värsta som kunde visas på teve, precis på samma sätt yngre människor ratar många (för mig) nyare filmer. Numera har jag sett filmerna mina föräldar såg och uppskattar dem på ett annat sätt än när jag var barn. Vad jag egentligen ville säga, är att vi har lite olika smak när det gäller film och lite beroende på hur gammal man är så har man lite olika preferenser om vad man gillar. Jag har ändrat filmsmak rätt dramatiskt allteftersom jag blivit äldre. Många filmer jag gillade förr, ratar jag idag. Häromåret fick jag syn på "en amerikansk varulv i london" på tejp för 20 spänn. "Jaa, vad kul det skulle bli att återse den". Vad besviken jag blev.

Därmed är det inte sagt att den yngre publikens smak är sämre än den äldres. Den är bara olika.

 

Jag tycker det är kul och blir skitglad när dagens ungdomar nämner Alien 1 & 2, Terminator och Star wars och andra filmer som jag tycker känns som "mina" filmer. De är väl en 25 år gamla. Otroligt. Och de håller än i dag. Vilka filmer i dag, kommer vara klassiker om trettio år? Jag kan nog bara komma på matrix, så där på rak arm. Men jag lyssnar gärna på fler förslag.

Länk till kommentar
Share on other sites

Om jag läste rätt dock på Imdb angående om det var en Remake eller Rip-off så kallades projektet "Den asiatiska Blade Runner" innan produktion. Jag tar tillbaka remake och säger en yngre syster till Blade Runner. Kanske är R's Wolverine/Solid Snake personlighet lite frustrerande - hur han dödar utan att egentligen låta sig vidröras alls. Men sen.. han dödar juh Cyborgs - min poäng : Han kanske är kall nog att ta de för vad de är - maskiner. Fast filmen leker lite med honom, hur han är fast med androiden och hur han samtidigt dödar de, samma som i Blade Runner. Harrison Ford gjorde ett bra jobb i Blade Runner - helt klart. Men det var få gånger jag "kändes hans börda". Man hade lagt mycket tid på det visuella men och kanske tog det lite av fokuset från själva "filmen". Jag antar att jag kommer rostas levande av Blade Runner fans :P Utan att vara för naiv kan jag väl konstatera att smaken är olika, Blade Runner - kult film? Må så vara, men hade varit intressantare med lite av det nya som presenterades i den yngre systern Natural City.

Länk till kommentar
Share on other sites

Gorse - om 30 år ser jag nog Matrix som en av filmerna i topp, tillsammans med.. Jadu, de nyare Starwars filmerna, även om jag personligen tyckte att all känsla försvann när det mesta blev CGI (tro det eller ej). Jag måste juh säga att jag håller L.A Confidential, Kiss Kiss Bang Bang, Kill Bill Vol. 1-2 för några heta kandidater för filmer som kommer hålla länge. Equilibrium som är lite underskattad finns med på min lista, även Sagan om Ringen kommer nog hålla väldigt länge.

 

Mer asiatisk film - utöver Natural City bör man se Ifernal Affairs som för närvarande blir amerikansk film också. Grym polis/maffia film som slår högt. Old Boy, även den grym och stilistik, men kung i salongen med sann film-noir anda - Sin City.

 

EDIT: Sorry för dubbelpost, trodde någon skulle ha hunnit svara. :P

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=Danrozen]Man fick lite ledtrådar igenom filmen om att Deckard kanske var en cyborg själv, vilket hade gjort handlingen betydligt mer komplex.

 

"Have you ever tested yourself?" Osv.

 

Det fick mig att få en liten förvånad känsla ett tag, men repliken blev sedan totalt oviktig kändes det som.[/citat]

 

Titta på filmen igen och utgå från att denna tes stämmer, så kommer du att få fler bekräftelser på detta. Detta är ju en av de hetaste diskussionerna mellan fansen, dvs. om Deckard själv är replikant.

 

Jag tycker att det finns flera antydningar som stärker denna tes. Ett sådan plantat är ju den största förändringen med Director's Cut.

 

Personligen tycker jag att berättarrösten i den första versionen tillförde en del. Bl.a. den skuldtyngda aspekten av Deckards karaktär. Tycker att det är synd att den yngre generationen har gått miste om den första bioversionen (från 1982). Finns dock att köpa på VHS, om man har tur att hitta den. Hoppas att det stämmer att den nya DVD-utgåvan som kommer 2007 innehåller även denna version. Missförstå mig rätt nu, Director's Cut är den bättre, men den första kompletterar storyn; filmerna motsäger inte varandra. Director's Cut gör det bara tydligare att Deckard är....blott ett experiment, liksom Rachel, och att deras relation är resultatet av en programmering. Heavy stuff!! De filosofiska implikationerna, frågan om determinism och det mänskliga medvetandet, är alltså mer uppenbara i Director's Cut. Den första versionen karvar dock ut Deckard karaktär lite mer, i och med berättarrösten. Dessutom får filmen en lite mer 30- 40-tals, Marlow-känsla.

Länk till kommentar
Share on other sites

ojoj, var inte riktigt vad jag väntade mig när jag skapade tråden men, det är en intressant diskussion.

 

Jag själv känner mig väldigt underlig... samtidigt som jag tittar ofta på gammal film som 7e inseglet, Citizen Kane, de 10 budorden, spartacus, metropolis, och andra liknande klassiker och tycker att dom är jävligt bra eller intressanta... såtittar jag lika ofta på asiatisk film, Infernal Affairs som ni nämner är fruktansvärt bra, Kurosawa-filmerna, Anime-filmer/serier, manga läser jag inte så mycket längre, JSA-Joint Security Area visar på ett skrämmande sätt hur känsligt gränsen (närmare bestämt Bron) mellan syd och nordkorea och är den enda filmen som spelats in på det området... men ändå sitter jag och hänförs och dras med i moderna blockbusters om de är bra gorda... Falling Down är en klassisk favorit och helskön macho-film, jag är väldigt förtjust i Verhoevens filmer, John Woo's filmer... och jag ser filmer som Godzilla Final War, och liknande utan problem och tycker dom är festliga...

 

Vilken kategori ska jag sättas i då? jag känner mig malplacerad i alla grupperna... jag gillar actionfilmer och biljakter och fighting och stora explosioner, men samtidigt gillar jag "intellektuella" filmer med knepig och snårig intrig och liknande...

 

Det hela bottnar nog till att jag gillar all sorts film, om den görs bra... för jag har sett lika många dåliga gamla filmer som nya...

 

filmer som jag sällan tycker är bra då?

 

Marvel - nä, dom har jag sällan gillat, följde tecknade spiderman när den gick på teve, men sen fick det vara... jag gillar inte stilen... där är Detective Comics figurer bättre av de få amerikanska serier jag satt mig in i (amerikanska serier är för mycket illustrerade romaner för min smak... (ta mig inte fel nu, jag läser ibland vanlig skönlitteratur jag också)), och jag anser i övrigt att dagens stora satsningar på seriefigurs-filmer är ett ordentligt snedsteg i filmhistorien...

 

Romantiska komedier: suck, det blir inte mer formel-film än så...

 

Natural City: bara den är bättre än Casshern så... visst jag ger den en chans...

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

×
×
  • Skapa nytt...