Mitt första seriösa manus

[Den där därborta]

Klart!

 

Ni ska veta att jag verkligen ska åtgärda montage texten. Men jag orkar inte just nu! Och jag var desperat för att hitta ett sätt att hoppa över fest delen med dansen för det skulle ta alltför mycket tid av filmen!

 

Annars ere nog klart!

 

Samma fil finns högst uppe!

[gorse]

Nu lyfter det. Fast montage-texten behöver lite jobb ja. Fast mina förslag får du plagiera hur du vill, inga problem.

[jonkanon]

Man kan ha som regel:

 

Om det kan bli ett frågetecken så kan det ligga till grund för en helt onödig diskussion.

 

I exemplet så är det tydligt i replik tre och fyra att de först inte känner igen varandra. Och därmed behövs det inte förvirras mer.

 

Och även om det är väldigt motiverat, bör man ha två versioner. En litterär och en manusmässig, för om rollbesättaren sitter och inte riktigt har hjärnan med sig, som i t.ex 12 monkeys som gorse nämner. Så kanske de skulle ta in tolv stycken barn varav några är svarta och några är irländskt rödhåriga. Nog skulle de göra en ny rollbesättning med rätt ungar för att gestalta Bruce Willis som ung. Att en fadäs av detta slag skulle göras är högst osannolik. Men med tanke på hur mycket som kan gå käpprätt åt helv*te, så behöver man inte utmana ödet.

 

Men folk som ska läsa manus, kan i regel läsa manus. Litterära varianter fungerar bra på oinsatta och mamma, men är det de som kommer hosta upp slantarna till produktionen?

[Shelly]

Är det bara jag eller har du glömt ladda upp filen igen?

[gorse]

Ser så ut. Fanns härom dagen i alla fall.

[Den där därborta]

[citat=gorse]Ser så ut. Fanns härom dagen i alla fall.[/citat]

 

 

Jag har faktiskt lust att spränga min skolas datorsal. De har så många blockader att jag inte kan hålla reda på dem.

Skulle ladda upp en fil från skolan där filmen var färdig med allt inklusive montage texten men det gick åt helvete verkar det som.

 

 

Tack för att ni påminnde mig :)

 

Här kommer den där filen som var uppe tidigare (då jag inte är i skolan). Däremot har vissa små fel blivit rättade som ett syftningsfel där de åkte förbi de röda ljusen utan att bry sig om dem¤ (hadde skrivit dig innan).

 

Här är den i .Zip format och på första sidan i .Rar format.

En modern Romeo och julia.zip

[jbergman]

Jag kan ju börja med att säga att jag egentligen inte är särskilt tänd på grundidén, eftersom den är gjord så många gånger förut, och sällan med särskilt lyckat resultat. Jag tänker nu alltså inte på Romeo och Julia, utan upplägget med att en person (i det här fallet Farsan) ogillar någon (i det här fallet Ali) men tvingas ändra uppfattning pga en plötslig händelse. Problemet ligger i den plötsliga händelsen. Det är en deus ex machina, och det är att lura publiken.

 

Om vi tar ditt manus som exempel: när Sanna säger "Vad ska vi göra? Kan vi göra något?" så har du byggt upp för en dramatisk situation, och genast blir jag nyfiken på hur Sanna skall lösa situationen. Men när lösningen på problemet blir att en motorcykel kommer farande och kör på Ali så har du kapitulerat inför guden ur maskinen, den oväntade och plötsliga lösningen. Och då känner jag mig lurad. Vart tog dramatiken vägen?

 

Den dramatiska spänningen tenderar att ligga i valsituationer. Skall Michael Corleone välja maffiafamiljen eller sin egen familj? Skall Sanna välja Ali eller farsan? Om man kan både äta kakan och ha den kvar så har man fuskat.

 

Nå, nog om det.

 

Du har gjort en miss i anslaget, som du kanske inte är medveten om, men faktum är att du missar att berätta den mycket viktiga detaljen att Farsan inte gillar invandrare. Det är först när man har etablerat att Farsan inte gillar invandrare och att Sanna är tillsammans med en invandrare som det blir spännande. När nu Sanna våndas över att snacka med Farsan förstår man inte varför hon våndas, och då kan man inte våndas med henne.

 

Jag skulle även skippa telefonsamtalet i början. Telefonsamtal är inte så spännande på film, och det är en baggis att göra om det till ett möte i verkligheten istället.

 

Berättarrösten som dyker upp på ett ställe skulle jag stryka helt. Den behövs inte alls. Vi förstår situationens allvar i alla fall. Och om man skall ha med berättarröst så kan man inte ha det på ett enda ställe, utan då måste det förekomma på många ställen i filmen.

 

Du bör även se till att dialogen blir mer avslappnad. Som den är nu så är den ofta rätt stel och högtravande, och det gör att replikerna kommer att låta falska. Testa att spela upp scenerna själv så kommer du säkert att inse detta.

 

Well, det var några blandade tankar i alla fall. Som alltid är min kritik hård och hjärtlös, men låt det inte skrämma dig. Jag försöker ju bara hjälpa till...

 

/Jakob

[gorse]

Jämför man version ett med två, så är det en stor förbättring. Men jag gillar mitt förslag bättre (hehe) än det du själv valde. Det finns naturligtvis alltid mer att göra åt ett manus. Nästan alla manus här på forumet lider av att vara manus för radioteater och detta är inget undantag. Det är mycket dialog och tittaren minns det de sett före det de hört. Detta vet nyhetsredaktioner. Jag har ett förslag, som jag tror kommer lyfta ditt manus ännu högre och som antagligen kommer stämma jbergmans kritik likaså.

 

Berätta hela berättelsen utan dialog först. Bara berätta vad som händer, försök måla med bilder, försök använda stora målapenseln för att hitta grundformen. Då ser du själv vad som är svagt som behöver göras om, och vad som är bra partier.

Sen pillar vi dit detaljerna och dialogen. Då blir inte dialogen så bärande och avgörande, man slipper gå vilse i dialogen. Då slipper man berättarröst som skall förklara det det man inte klarade att illustrera. Nu har jag frågor; Vad är det för möte farsan bjuder in till? Accepterar farsan att sanna dricker sprit?

Att farsan inte gillar Ali kan som bergman redan sagt bero på vad som helst. Är det bara farsan som laddad bössan, eller?

 

Sen har du fortfarande kameraanvisningar och jag begrep dem inte alls. Det räcker utmärkt att skriva;

 

...grön Volvo stannar framför dem. Ur volvon kliver en man i en svart rock. Ansiktetet syns inte. Mannen stoppar handen i sin kavaj och tar fram en cigarrett och tändare. När han tändarens låga flammar upp framför ansiketet ser man en främmande man. SANNA; Du är inte min pappa!

[Den där därborta]

[citat=gorse]Jämför man version ett med två, så är det en stor förbättring. Men jag gillar mitt förslag bättre (hehe) än det du själv valde. Det finns naturligtvis alltid mer att göra åt ett manus. Nästan alla manus här på forumet lider av att vara manus för radioteater och detta är inget undantag. Det är mycket dialog och tittaren minns det de sett före det de hört. Detta vet nyhetsredaktioner. Jag har ett förslag, som jag tror kommer lyfta ditt manus ännu högre och som antagligen kommer stämma jbergmans kritik likaså.[/Citat]

 

Haha. Jo ditt förslag var med dramatiskt och bättre på så sätt. Men anledning till att jag inte hadde det och anledningen till att man inte får reda på saker direkt av är för att det ska vara en spänning genom hela filmen. Man ska undra "varför" han egentligen inte gillar invandrare etc. Mer grundligt svar följer längre ner:

 

 

[citat=gorse]

 

Berätta hela berättelsen utan dialog först. Bara berätta vad som händer, försök måla med bilder, försök använda stora målapenseln för att hitta grundformen. Då ser du själv vad som är svagt som behöver göras om, och vad som är bra partier.

Sen pillar vi dit detaljerna och dialogen. Då blir inte dialogen så bärande och avgörande, man slipper gå vilse i dialogen. Då slipper man berättarröst som skall förklara det det man inte klarade att illustrera. Nu har jag frågor; Vad är det för möte farsan bjuder in till? Accepterar farsan att sanna dricker sprit?

Att farsan inte gillar Ali kan som bergman redan sagt bero på vad som helst. Är det bara farsan som laddad bössan, eller?[/Citat]

 

Jadu. Manuset skulle va klart i måndags så jag vet inte om jag pallar skriva om det igen men vi får se. Det är bra träning säkert för framtiden.

 

Angående dessa frågor:

 

Accepterar Farsan att hon dricker sprit?: Irrelevant, dessutom visar scenen vid parken att de inte är fulla, det är väll därför han också litar på henne utan att dra en hel föreläsning. Man skulle nog få det intrycket om filmen blev filmad. Man skulle se förhållandet mellan henne och fadern som ganska respektfullt tills incidenten sker. Angående mötet och ali så svarar jag i en fråga:

I början undrar ju han om hon ska med på "mötet". Hon säger nej. Han drar.

Man börjar undra, man tänker på "Vad fan är det där mötet". Han kallar ju det "mötet". Alltså är det säkert inte ett möte i skolan utan något annat. Något som man inte bara kan nämna sådär. Inte kan man säga "Nazi mötet".

 

Sedan så ringer Ali och man får reda på att de har bestämt att han inte ska ringa dit. Hmm kanske Farsan ogillar Ali/Folk som ali. Det är inte säkert än.

Under dialogen med farsan och henne senare får man reda på att han tycker att alla invandrare är idioter som knarkar och super och går på soss.

Senare nämns också hans "vänner". Varför skulle någon skicka sina vänner för att splittra upp sin dotter med hennes pojkvänn.

 

För mig är historien självklar redan vid dialogen mellan henne och fadern när hon berättar om pojkvännen. Tills dess får man gissa sig fram lite. Jag tyckte det var mer spännande än att berätta allt direkt.

 

 

[citat=gorse]

 

Sen har du fortfarande kameraanvisningar och jag begrep dem inte alls. Det räcker utmärkt att skriva;

 

...grön Volvo stannar framför dem. Ur volvon kliver en man i en svart rock. Ansiktetet syns inte. Mannen stoppar handen i sin kavaj och tar fram en cigarrett och tändare. När han tändarens låga flammar upp framför ansiketet ser man en främmande man. SANNA; Du är inte min pappa![/citat]

 

 

Jag var tvungen att ha med de där kameravinklarna då jag tyckte att de var viktiga för historien. Om de står i en smal gata och den gatan korssas av en större bilväg så måste ju kameran vara på andra sidan övergången för att man bara ska se mannen och hans svarta rock och inget av hans ansikte/kropp i början. Just för att göra det mer spännande. Tex.

 

 

 

 

Angående det med motorcykeln: Jag håller med till tusen. Det sög. Dock var tiden pressad för att bli klar samtidigt som filmen gränsade på 20 minuters gränsen. Fick hitta på något, och det blev resultatet. Farsan förändrar dock inte uppfattningen pga just den incidenten utan på grund av att han ser hur mycket olycka ogrundade fördommar kan orsaka. Fast allting var ju ihop pressat för att jag inte hadde tid att utveckla slutet. Hadde jag haft tid så skulle nog manuset blivit mycket bättre. Dock håller jag som sagt inte med om att man inte får reda på allting gällandes mötet, hatet mot ali och spriten.

[Danrozen]

Jag såg hur du byggde upp dialogerna på sida 1, om man skall skriva ut namn innan läsaren/tittaren vet. Jag personligen skriver alltid vad man ser och kan anta. Rätt eller fel? Vet jag ej, men jag skriver det för att hålla den som läser mitt manus eller recenserar det blir lika omedveten som tittaren.

 

Ett exempel:

 

HOTAD MAN

"Vad du än gör, gör mig inte illa, jag är sen till ett mycket viktigt möte."

 

MASKERAD MAN

"Jag vill att du tar ner händerna igen.. Göran."

 

GÖRAN

"Hur vet du vad jag heter?!"

 

MASKERAD MAN

"Haha, där fick jag dig allt Göran. Det är jag, Robert."

 

GÖRAN

"Åh, du din. Så vad gör du här? Varför är du inte på mötet?"

 

ROBERT

"Mötet skall äga rum här hade jag tänkt. De andra kommer strax."

 

Hoppas det gick bra med ditt manus och kortfilm! =)

[jbergman]

[citat=Danrozen]Rätt eller fel?[/citat]

Har du läst tråden?

 

Jag skall nog ge upp manusforumet helt och hållet, för här är det ju ändå ingen som tror på mig, så det känns verkligen helt jävla hopplöst...

 

Och Danrozen, kan du förklara hur din exempeltext skulle bli sämre av att det genomgående stod Göran och Robert?

 

/Jakob

[Danrozen]

Alltså, det där var ett REDIGT snabbt exempel, men det är klart, visst hade man lika gärna kunnat skriva ut deras namn. I vissa situationer väljer jag ändå att skriva som exemplet, sen är juh inte jag någon manusförfattare precis. När jag skriver försöker jag dock som sagt, få läsaren lika förvånad som tittaren. Har ingen längre dialog som jag kan använda som exempel men, jag förklarar ofta personerna i en scen ganska ingående och låter därför läsaren, såväl tittaren göra en del antaganden. Hade jag skrivit en karaktärpresentation högst upp och sen skrivit ut deras namn i texten hade läsaren läst något som totalt saknade spänning eller "AHA" upplevelser. Men detta är en personlig åsikt. HUR ett manus skall skrivas vet (nog) NI övriga på forumet bättre. Jag har nyligen börjat försöka lära mig själv (genom att läsa andras manus och en del av Jonkanons tutorials) och lämna manusforumet för att det du säger inte har någon inverkan? Det är juh råd, inte direktiv iaf jag förmedlar på forumet. Hur en person skriver är upp till var och en, men man får räkna med kritik. Ahja :P Känns som vi kommit en bra bit ifrån trådens start.

[jbergman]

[citat=Danrozen]Hur en person skriver är upp till var och en, men man får räkna med kritik.[/citat]

 

Du har både rätt och fel. Det är rätt så till vida att det är upp till var och en på samma sätt som att det är upp till var och en att använda punkt och stor bokstav när man skriver meningar. Och det är fel på exakt samma sätt, för ingen vill läsa en text som inte är indelad i meningar. Det är inte bara kritik man får räkna med, man får även räkna med att folk inte bryr sig om att läsa färdigt utan helt sonika lägger manuset åt sidan.

 

Problemet med manusforumet handlar inte bara om ditt inlägg, utan har visat sig i ett flertal trådar, och det är därför jag börjar tröttna. Folk kommer hit för att få svar på sina frågor, och tro mig, det finns RÄTT och det finns FEL sätt att göra saker på, men ändå så hävdar folk till höger och vänster att det finns varken rätt eller fel och att man kan göra hur man vill.

 

Det är ungefär som om vi hade ett matematikforum och någon frågade vad 1+1 blir. Som den vänliga själ jag är svarar jag att svaret är 2. Nu dyker någon annan upp och påstår att han eller hon brukar räkna med att 1+1=1 istället. Jag påpekar återigen att nä, det blir faktiskt 2. Varpå jag får svaret "Äh, man får väl räkna hur man vill, men man får räkna med kritik.".

 

Är det konstigt att jag börjar tröttna?

 

/Jakob

[Danrozen]

Okej, klart det finns grunder för allting, men det finns också olika lösningar på allting. Även ett så simpelt tal som 1+1 kan ha flera uträkningar som resulterar i samma svar - 2. Alla kanske inte kan grunderna för att räkna ut det direkt utan försöker sig fram och skriver på sitt egna sätt men resulterar i samma lösning, fast med en massa onödiga uträkningsmetoder osv som nödvändigtvis inte är FEL. Långsökt metafor jag vet :P

 

Klart att ett manus som är skrivet helt huller om buller och helt utan struktur blir jobbigt att läsa: "SVEN Igår var jag hemma åt gjorde jag också sen kom Göran och vi skall fiska imorgon skoj va" fast bör tilläggas att de flesta drafter, även proffsiga skrivs dialogerna utan .,?! (Eller ja, vad vet jag, läste några på http://www.imsdb.com) och det blir rätt osammanhängande och gör det rätt svårt att bedömma en draft.

 

I min mening kan ett manus se ut ganska hur som helst, så länge de som tänker genomföra en eventuell filmning förstår sig på det men för oss som läser andras manus blir sammanhanget mycket avgörande då vi inte har en bild att arbeta med. Ointresse för ett manus kan även ligga i idén i sig. Dåligt argument kanske men men. Manusskrivandet har sina grunder, det kan man inte komma ifrån, får hoppas dina manuskript i fortsättningen håller sig mer till gruderna. =)

[Pandan]

Efter att ha läst alla skitsvar som du fått här, med undantag från Gorse, så blev jag väldigt nyfiken på att läsa manuset. Tyvärr så dog intresset direkt när jag såg formatet. Vet att det suger och kanske är elitisktiskt men fan heller att jag orkar läsa ett manus som inte följer en någorlunda korrekt mall, och för hur du skriver anvisningarna i första paragrafen gäller tyvärr det samma.

 

Rekommenderar att läsa ett par manus från några av de mer etablerade här på forumet och se hur formen borde se ut. Det blir lättare att läsa, flyter på enklare och istället för att vara ett hinder för läsaren blir det istället ett hjälpmedel.

 

En sak bara, att en kortfilm på 20 minuter är för långt är det dummaste jag hört. Som att säga att en långfilm över 2 timmar är för lång. Den är bara för lång om man inte orkar se den, vilket betyder att den är ONÖDIGT lång. Stor skillnad. Alla filmer i Sverige under 72 minuter klassas som långfilmer(även om det finare ordet novellfilm har vuxit fram för filmer över 30) så du behöver inte alls oroa dig ifall manuset bara innehåller tillräckligt mycket.

 

Keep it up/ Pandy