Jump to content

Mitt första seriösa manus


Recommended Posts

Nja... Gillade första delen (den i parken, vilket jag dock såg mera hända på en balkong men men) men tyckte att det var lite onödigt med alla direktiven som tex (leendes lite försiktigt) tyckte att man såg/hörde/förstode det i alla fall.

 

Men sen blir det lite väl berättande, hon tänker och så vidare, berätta bara vad vi SER och HÖR, vi hör inte vad hon tänker eller känner, visa det.

Link to comment
Share on other sites

Tack,

 

Ska ta bort de flesta direktiven och spara på dem i fortsättningen :)

 

 

Men vi kommer att "höra" vad hon tänker. Ville visa det på något sätt men att lägga in massa paranteser med förklaringar såg ut som en longshot.

 

 

Det kommer vara en sån där grej som man ser på film när det låter som om hon pratar för sig själv, men inne i hennes huvud lixom. Hon rör ju inte på munnen.

Link to comment
Share on other sites

Skall första texten vara text i anslaget? Rena sömnpillret. Tänk på att det syns inte på bild om ett problem tär på dem.

 

Förslag på upplägg, även om det inte är det bästa men jag hoppas det lite hint om anslaget.

 

Beskriv hur Sanna kommer in i köket på morgonen där familjen äter frukost. Sanna hälsar på sin pappa som läser tidningen till frukost. Hon hoppar över frukosten, utan norpar åt sig lite smörgåspålägg i farten, pussar pappa på kinden. Pappa börjar tjafsa om att äta frukost ordentligt, och om hon skall vara klädd så där på skolavslutningen. Hon kan ju bli våldtagen av svartskallar. Pappa byter samtalsämne och kommenterar något om svartskallar som våldtar, nått han läser om i tidningen.

 

Sanna promenerar på gatan.

 

Pappa kör i väg med bilen utanför garageuppfarten. De vinkar åt varandra när pappa passerar.

 

Pappan håller ett gatu-tal där man ser en skylt med texten SverigeDemokraterna, alternativt har en aktivitet i en valstuga där SverigeDemokraternas skylt syns.

 

En kille med utlänsk härkomst promenerar på gatan, och passerar med gatu-talet i bakgrunden.

 

Sanna närmar sig skolan. På avstånd ser man den utländska killen. När de kommer närmare varandra smyger de undan runt hörnet på skolbyggnaden, och tar varandras händer, ger varandra varsin kindpuss.

 

Scener från skolavslutningen som byter scenario från dagens aktiviteter till kvällens fest i parken.

 

Sen kan du nog fortsätta med dina dialoger.

 

Glöm inte att beskriva dina karaktärer. Blond och ljus sanna med kort kjol, över trikåben, sönderklippt top, bara axlar, bar mage, mycket smycken, sminkad tex. Ali som typisk svartskalle. Pappan i billig kostym, skallig, fåraktig och bufflig.

Link to comment
Share on other sites

[citat=Den där därborta]Tack,

 

Ska ta bort de flesta direktiven och spara på dem i fortsättningen :)

 

 

Men vi kommer att "höra" vad hon tänker. Ville visa det på något sätt men att lägga in massa paranteser med förklaringar såg ut som en longshot.

 

 

Det kommer vara en sån där grej som man ser på film när det låter som om hon pratar för sig själv, men inne i hennes huvud lixom. Hon rör ju inte på munnen.[/citat]

 

Men om vi ska "höra" vad hon tänker så får du skriva det som dialog fast med VO (det är dock den engelska förkortningen, vet inte den svenska) framför.

Link to comment
Share on other sites

[citat=Shelly]

 

Men om vi ska "höra" vad hon tänker så får du skriva det som dialog fast med VO (det är dock den engelska förkortningen, vet inte den svenska) framför.[/citat]

 

 

Hmm.

 

Vart lägger man "VO":t da?

 

 

Btw Gorse:

 

Tack för tippset, filmen ska ju max vara 20 minuter lång så jag kan inte ha med så mycket men jag kan försöka hitta på något :)

Link to comment
Share on other sites

[citat=Dr_Strange_Love]20 minuter är för långt för en kortfilm, ingen kommer orka se filmen.[/citat]

 

Äh, visst går det att göra en kortfilm på 20 minuter som folk vill se, fast visst, jag håller med dig egentligen. Själv har jag aldrig gjort en film som överstigit 20 minuter, och då har man hunnit berätta ganska mycket.

 

Väldigt många amatörfilmer lider av både att manuset innehåller en massa överflödigt skräp och att klippningen inte är närmelsevis så tajt som den borde, och då drar minuterna iväg.

 

Den där därborta: Undvik berättarröst om du inte är ruskigt säker på vad du håller på med, för det är grymt lätt att misslyckas fatalt. Fundera istället på hur din historia skall berättas i bilder, för det är vad film handlar om.

 

Dr Strange Love: Din filur! Du kan ju inte gå och redigera ditt inlägg medan jag sitter och citerar det...

 

/Jakob

Link to comment
Share on other sites

Den där därborta, om du förvaltar dina minuter väl så kommer berättelsen att vara tydlig och attans kompakt. Om du gör filmen 10 minuter och spenderar 7 minuter för presentation och fördjupning så finns många möjligheter att lyckas. Mitt förslag tar kortare tid i anspråk än det tar att läsa förtexten.

 

Man får i ett bräde på 2-3 minuter veta att gubben är pappa till sanna, han är sverigedemokrat, hans åsikter om utlänningar, det är morgon, det är skolavslutningsdag. Så fort svartskallen är i bild anar man konflikten direkt, och när de pussas är konfliktpresentationen solklar. Att de gömmer sig, visar på att det är ett problem, att de träffas.

 

 

Sista stycket är också lite marigt. Hur vet man att hon shoppat med vänninor och inte ensam? Hur vet man att hon haft kul? Att tänka för sig själv syns ínte bild, och en berättarröst kommer döda spänningen. Detta kan du utveckla i samma anda som anslaget. Föresten, vad är själva storyn om? Om hon skall våga berätta om relationen?

Link to comment
Share on other sites

[citat=Den där därborta]Vart lägger man "VO":t da?[/citat]

 

Så här tror jag, paranteserna är kanske inte nödvändiga men men

 

Tex: SANNA (VO): Titta bara på honom, han är så jäkla pinsam.

 

(Nån, rätta mig gärna om jag har fel)

Link to comment
Share on other sites

Tack alla för era idéer. Det är ju grymt bra att alla säger vad de vill och tycker för då kan man ju verkligen frossa i idéer och koncept och ta lärdom av detta.

 

 

 

PS: Dr_Strange_Love

 

 

Om det var mig du tyckte att du var för elak emot med det nu redigerade inlägget så ere bara synd! Jag skulle tycka att det var förbluffande sjukt om jag bara fick snälla kommentarer av folk på mitt första manus. Eldra skulle jag vara ett geni (vilket jag absolut inte är) eller så skulle ni vara motsatsen! haha.

 

 

 

 

Som sagt, tack så mycke... O hare bra allesammans :)

 

 

EDIT: Angående att 20 minuter är för långt för en kort film. Det beror ju på vad man ser som en kortfilm. Finns ju kortfilmer på 5-10 minuter men dessa är mera rullar i form av korta scetcher eller tex inhopp i en historia. En fight (med en liten bakgrunds historia) eller en dialog. Inte direkt hela filmer.

Sedan är de flesta "kort filmer" jag sett mellan 15-30 min.

Tex de dem visar på SVT eller på filmfestivaler eller annat grejs. Fast det kanske bara är den upplevelse jag fått.

 

 

 

EDIT nr 2: Angående kamera vinklar och kamerans beteende: Det är ju inte så normalt att ha med det i ett film manus (contra reklamfilms manus). Men om det har en viktig funktion, ere okej?

 

Och kan man ha med det i texten? Tex:

 

Åke åker i sin bil väldigt snabbt, över gupp och gropar för att undfly polisen. Samtidigt följer kameran bilens minsta rörelse, darrandes lite.

Link to comment
Share on other sites

[citat=Den där därborta]EDIT nr 2: Angående kamera vinklar och kamerans beteende: Det är ju inte så normalt att ha med det i ett film manus (contra reklamfilms manus). Men om det har en viktig funktion, ere okej?[/citat]

Grejen är att det nästan aldrig har en viktig funktion. Om det mot förmodan skulle vara så att manuset blir oförståeligt utan en kameraanvisning, så visst, släng in den, men det är egentligen inget som skall behövas. Har du något exempel på när en kameraanvisning skulle ha en viktig funktion?

[citat=Den där därborta]Åke åker i sin bil väldigt snabbt, över gupp och gropar för att undfly polisen. Samtidigt följer kameran bilens minsta rörelse, darrandes lite.[/citat]

Nej, undvik kameraanvisningar i texten. Ditt exempel visar dessutom ypperligt varför. Den första meningen bjuder på fart och fläkt, och jag kan verkligen se scenen framför mig, men i andra meningen stannar allt upp. Jag bryr mig väl inte om vad kameran sysslar med, jag vill ju läsa om en häftig biljakt! Och dessutom förstår jag inte alls vad kameran gör i det där exemplet. Varifrån följer kameran bilen? Bakifrån? Från sidan? Borde det inte vara klipp här och var? Varför darrar kameran? Helt enkelt en massa frågor som gör att man tappar flytet i läsningen och hinner glömma vad tusan manuset handlade om.

 

Meningen är att man när man läser ett manus skall kunna se filmen spelas upp framför sig, och när såg du senast en film där du såg kameran?

 

Och regissörer vill inte att manusförfattare sitter och försöker göra deras jobb, i så fall borde de ju ha blivit regissörer istället för manusförfattare. Och skådisarna bryr sig inte det minsta om vad kameran sysslar med, så för dem är det också ett störningsmoment.

 

Nej, undvik alla kameraanvisningar i manuset så gör du dig själv och världen en tjänst. Och så lär du dig att skriva manus på kuppen.

 

/Jakob

Link to comment
Share on other sites

...och om man spenderar sin energi i själva berättelsen så slipper man gå vilse i kameravinklar och skit. När berättelsen är klar, då kan man rota fram ritblocket, rita serierutor och teckna hur man tänkt sig hur bilderna skall se ut. Jag lovar, för oss andra som skall läsa dit manus är kameraanvisningarna ändå helt obegripliga, precis som föregående talare redan sagt.

Link to comment
Share on other sites

Makes sense, thx :)

 

 

 

EDIT:

 

Den största kritiken har varit att jag nämnt saker i manuset som man absolut inte kunnat veta.

Men hur gör man då när det gäller karaktärer som man inte vet namnen på än. Ska man namge dem med de namn som de snart kommer att få genom att historien utvecklar sig. Eller ska man kalla dem "En Kille, En äldre man. etc"

(Talar nu om huvudpersoner). Själv har jag valt första alternativet nu när jag håller på och redigerar.

 

Exempel:

 

Tjuven

 

Upp med händerna!

 

En kvinna

 

Okej... Snälla gör inte illa mig!

 

Tjuven

 

Eva, är det där du?

 

Eva

 

Bengt! I guds namn, vad gör du!?

 

Bengt

 

Fan gör du här?

 

 

Eller:

 

Bengt

 

Upp med händerna!

 

Eva

 

Okej... Snälla gör inte illa mig!

 

Bengt

 

Eva, är det där du?

 

Eva

 

Bengt! I guds namn, vad gör du!?

 

Bengt

 

Fan gör du här?

Link to comment
Share on other sites

Man bör inte byta namn på karaktärerna om det inte är väldigt motiverat, vilket det kan vara om vi ser en person som är t ex maskerad (och tittaren i det läget inte vet vem det är).

 

Om du har ett namn på karaktären så presenterar du det första gången personen dyker upp, och håller dig sedan till det under resten av manuset.

 

/Jakob

Link to comment
Share on other sites

I "12 apornas arme" står Young Coles namn i manuset redan i anslaget fast man inte vet hans namn, utan man ser bara en pojke i filmen. I manuset förstår man att man inte vet hans namn. Jag drar slutsatsen att man skriver det namn som man senare får veta.

Link to comment
Share on other sites

[citat=gorse]I "12 apornas arme" står Young Coles namn i manuset redan i anslaget fast man inte vet hans namn, utan man ser bara en pojke i filmen. I manuset förstår man att man inte vet hans namn. Jag drar slutsatsen att man skriver det namn som man senare får veta.[/citat]

 

 

Okej. Men jag skicka den redigerade versionen av mitt manus till ett par polare(där bland annat namnen skrivs endast när de är nämnda i manuset) och de tyckte att det var mycket mer spännande och intressant. En nämnde det till och med utan att jag undrade vilket som var bäst.

 

Han sa "Coolt att man inte får reda på vad alla heter i början, blir mer mystiskt så."

 

 

E ju ett dilemma det här.

 

 

Vad tycker resten av er? :o

Link to comment
Share on other sites

[citat=Den där därborta]E ju ett dilemma det här.[/citat]

 

Bara om du likställer din polares kommentarer med snart 100 års manustradition. Inget ont om din polare, men...

 

I riktiga filmmanus försöker man inte vara mystisk i onödan. Man skall kunna skumma igenom ett manus utan att behöva förvirras av plötsliga namnbyten som ökar risken att manuset hamnar i papperskorgen. Inspelningsledaren vill inte plötsligt upptäcka att TJUVEN och BENGT spelas av samma skådis. Skådisarna vill inte heller förvirras i onödan av att deras roller genomgår namnbyten.

 

Om någon gav mig ett manus där folk bytte namn helt plötsligt så skulle jag antagligen sluta läsa och slänga härket i papperskorgen, för det tyder på att författaren faktiskt inte vet hur man skriver manus.

 

Alla de formella aspekterna av att skriva manus - formatering etc. - är de bitar som är absolut enklast att lära sig. Att sedan lära sig att skriva kluriga intriger, intressanta karaktärer och att skapa spänning, skratt och dramatik är mycket svårare. Det finns ingen anledning att tro att den som inte behärskar de enkla bitarna skulle behärska de svåra.

 

Tja, det är ditt manus, så gör hur du vill, men nu vet du i alla fall hur det ligger till.

 

/Jakob

Link to comment
Share on other sites

Hehe okej. Jag skulle själv som skådis vilja läsa ett manus som var spännande och som en historia, dvs mystiskt. Än endast rakt på sak och kliniskt rent på intressanta bi-saker som inte är nödvändiga.

 

 

Fast det är ju också bara min åsikt, tack för din. Ska fundera lite till. Började ju med att skriva namnen som de är. Fast sen framhölls det kritik emot att jag nämnde saker som var omöjliga att veta. Vilket jag höll med om. Problemet är bara att det krockar med det här. *lite förvirrad*

 

 

Aja det kanske inte gäller karaktärernas beteckningar men men. Kritik är alltid välkommen, tack.

Link to comment
Share on other sites

[citat=Den där därborta]Hehe okej. Jag skulle själv som skådis vilja läsa ett manus som var spännande och som en historia, dvs mystiskt. Än endast rakt på sak och kliniskt rent på intressanta bi-saker som inte är nödvändiga.[/citat]

 

Naturligtvis skall ett manus vara spännande, och det är klart att manuset kan vara mystiskt på precis samma sätt som alla historier kan vara mystiska. Men att byta namn på karaktärer är att mystifiiera i onödan, och ett regelbrott. Visst går det att skriva meningar utan stor bokstav och punkt, men det är ganska onödigt, och man riskerar att många inte bryr sig om att läsa det.

 

[citat=Den där därborta]Problemet är bara att det krockar med det här. *lite förvirrad*[/citat]

 

Det är lätt att vara förvirrad i början. Men det är som du säger, karaktärernas namn kan sägas vara ett specialfall, just eftersom man vill slippa byta namn på dem halvvägs igenom manuset.

 

Det bästa sättet att lära sig hur man gör är att läsa professionella manus. Det finns gott om dem på nätet, så du kan nog hitta några av dina favoritfilmer och läsa dem. Det är nyttigt.

 

/Jakob

Link to comment
Share on other sites

Okej. Ni verkar ju veta vad ni gör så jag litar på att ni har rätt angående detta också. Det mesta folk på forumet har sagt har i allmänhet varit bra genomtänkt!

 

Snart är manuset helt klart! Ska redigera detaljer sedan imorgon också men mer eller mindre hoppas jag på att få klart det inom 2 timmar.

 

Så då får ni läsa o se om jag gjort några framsteg :)

 

Hoppas på det i alf.

 

 

Har tagit åt mig de flesta, dock inte alla av förslagen och samtidigt försökt att inte plagiera idéerna ni givit utan utveckla egna versioner av dem.

 

 

Tack för allt folket!

 

Specal thanks to: Jonkanon, som lånade mig sitt manus att läsa fast han planerar att få det producerat.

 

Hoppas ni gillar slutversionen!

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...