Ansöka till filmskola!

[Dawey]

På SFS har man policyn att ta in så många sökanden som möjligt till intervju. Man anser att alla ska ha samma rätt att få tala för sin sak. Detta kräver stora resurser. Det finns inte möjlighet att intervjua alla individuellt. Har man något man vill säga privat så tillåts man naturligtvis att göra det i samband med intervjutillfället.

 

Den ständigt återkommande frågan om finansiering är lika mycket för din skull. Skolan vill inte sätta in kronofogden om du inte kan betala. Det är inte roligt för någon. Hittills har skolan sluppit göra utmätningar och man hoppas på att få slippa det även i fortsättningen. Men vissa individer tenderar att överskatta sin ekonomiska situation, eller att få den att framstå som betydligt bättre än vad den är. Samtidigt har skolan rätt knappa marginaler för att kunna ha en så låg avgift som möjligt.

[final_cut]

Någon som vet om de kommit in på Fridhems? De sa att listan skulle publiceras på deras sajt senast i början av veckan, men deras sajt verkar inte ha varit uppdaterad på på länge...

[vilcans]

Att fråga hur de ansökande har tänkt att finansiera studierna är väl en rätt vettig fråga. Svaret kan säkert säga en hel del om hur genomtänkt valet att söka till skolan är.

[final_cut]

Än en gång, vart ser man vilka det är som har kommit in på Fridhems?

[krockis]

du kan väl ringa och fråga hur långt de har kommit i sin ansökningsprocess.

[Michael Espinoza]

http://www.fridhem.fhsk.se/skolan/skolan90.htm

[final_cut]

Förresten, vilka var på Fridhems i tisdags (alltså den tisdag då intagningarna ägde rum)?

[Lomier]

Hej!

Jag har ingen aning om hur kan man komma in i en folkhögskolan, DI , SFS eller ... !

Kan någon säga hur det är svårt att komma in på detta? Hur många söker till folkhogskolor och folkuniversitetet o de andra ?! . jag vet bara att DI en av de jätte svåraste.

???

[vilcans]

Varför vill du veta det egentligen, Lomier? Om någon säger att det är jättesvårt att komma in, kommer du att låta bli att försöka då? Eller om någon säger att det är jättelätt att komma in, kommer du anta att du kommer in och planera därefter?

 

Och huruvida det är svårt att komma in eller inte hänger i slutändan på dig. Om du är superbegåvad så är det lättare för dig att komma in än om du är skitdålig.

[Lomier]

Tack Vilcans!

Men begåvning är en sak och verklighet någonting annat.

Talang kan jag inte säga , men intresset är jätte jätte stor, och om det handlade om någonting annat, gav mig upp jätte länge sedan.

Min frågor då!

1-Hur kan man komma in ... ?!

2-Hur många söker till ... ?!

 

Tack!

[TomStac]

Det där pratet om den 50:åriga Norrlänningen.....

 

Känner mig lite träffad ;) Iofs är jag "bara" 40 och kommer från Göteborg. Men i övrigt passar final_cuts beskrivning bra på mig: har aldrig gjort någon film och genomgår någon form av 40-årskris.

 

Men: Jag har älskat film sedan tidiga tonåren. Under sena tonåren drömde jag om att bli filmregissör. Det gjorde att jag började på en filmklubb och deltog på en filminspelning i mitten av 80-talet. Sedan rann det ut i sanden. Tog ett "hederligt" industrijobb. Vågade inte chansa...ville tjäna pengar...snabbt. Dessutom trivdes jag inte så bra i den tidens filmkultur, som var extremt vänsterliberal och "flummig".

 

Det tillhör övergången i livets mitt att skärskåda sig själv och sina val. Ofta leder det till totala förändringar i livet. Ganska många börjar på universitet och folkhögskolor för att skola om sig. Det går oftast bra. Som "mogen", halvvägs i livet, har man en seriös inställning till livet. Dessutom har man en djävla massa livserfarenhet.

 

Så min fråga är: Varför skall inte medelålders män och kvinnor som vill göra en totalvändning i sitt liv och förverkliga sig själva inte få göra det inom filmbranschen, likaväl som någon annan bransch?

 

Jag tänker från och med i år producera minst en kortfilm per år. Jag har köpt kameror och redigeringsutrustning. Inget skall hindra mig att producera film. Känner mig inte beroende av andras förväntningar längre eller jantelag; är för gammalt för sådant. Livet har dock lärt mig vikten av ödmjukhet. Hade jag sökt till filmskola för 20 år sedan hade jag inte fått komma in. Jag hade inte tillräckligt med livserfarenhet för att skapa något bra OCH jag var fullständigt asocial (läs osocial). Livets erfarenheter har lärt mig värdet av samarbete. Åren har lärt mig social kompetens och att det finns andra människor utanför mitt eget skal. Tidiga yrken har givit mig både akademiska och praktiska kunskaper inom ledarskap och psykologi.

 

Detta låter kanske som ett personligt brev till en filmskola, vilket inte var den inledande avsikten. Vad jag vill säga är att även den där 50-åringen från Norrland som plötsligt har "fått för sig" att vilja göra film på ålderns höst, kan vara lika väl lämplig som den kaxiga nyexade 20-åringen som tror att världen bara ligger framför hans fötter att erövra efter behag.

 

Det kanske finns en anledning till varför medelåldern är ganska så hög på DI och Göteborgs Universitet, och andra liknade skolor?

[krockis]

Jag håller med dig delvis men håller inte med om att åldern skulle vara något av en avgörande faktor. Det finns hundratals andra attribut som påverkar en människas "mognadsnivå", för att inte börja med att det finns minst lika många faktorer hur en individ bedöms som mogen eller inte beroende vem du frågar. Ponera att en människa läser vidare direkt efter gymnasiet och umgås med äldre under denna tid samt har haft en skiftande barndom, denna ligger säkerliggen på en mognadsnivå som är 10 år äldre. Personligen tycker jag inte att DI har så himla hög medelålder på intagna som människor får det att framstå. Finns få regissörer som gjort sin första långfilm under 26år åldern. De flesta debuterar runt 30. Det krävs att du kan ta människor och det är inte många som kan utan att ha träffat en massa människotyper. För det krävs en viss ålder, ja.

 

Sen är den en stor och väsentlig skillnad på drömma och göra någonting åt det. Efter man har slutat drömma så kan man inse att det krävs enbart hårt arbete för att lyckas och man lär sig anpassa sig efter förutsättningar. Där kommer det viktiga ordet ödmjukhet som du nämner. Många runt 20, förstår inte att man inte kan klaga och vara kaxig utan att ha position för det. Sen så tycker jag fortfarande att om man är seriös med sitt filmande så ska man ha en film att visa upp precis som en tecknare ska en bild att visa upp när man söker utbildnigar.

 

Jag fattar moment 22 läget också:

"för att göra bättre film måste man ha pengar/stöd/teknik och för att få pengar/stöd/teknik måste man ha gjort något bra" men detta betyder inte att man sätter sig ner och lägger energi på att klaga på orättvisor. Alla har samma utgångsläge, vissa har haft lite tur andra inte lika mycket men det utjämnar sig i slutändan och det hårda arbetet och kämpandes är det enda som består. I mina ögon är det bara bestämma sig, ska jag drömma eller ska jag kämpa och filma. För att lyckas måste man vara drivande, annars är man helt ärligt i fel bransch.

[Pandan]

Håller inte alls med Tobias, låter ju skitlöjligt. Vaddå det ska vara lika för alla? Alla har väl samma möjlighet att jobba och få tag på en kamera, eller låna av någon, eller låna från resurscentrum eller vad det heter, eller från sitt gymnasium. Typisk sossementalitet.

 

Har man gått ur sin väg för att göra en film, och som är bra, så ska den defintivit tas i åtanke, även om den inte nödvändigtvis behöver vara avgörande. Det viktigaste till filmskolor (förutom kontakter) sägs vara enthusiasm, och vad mer enthusiastiskt än att faktiskt ta sig tiden att skapa en film? Samtidigt sitter massa lata soffliggare och inte filmatiserar sina ideér då bara ett synopsis räcker.

[Ayame]

Tycker också det låter löjligt. Jag går nu sista året på medialinjen, under alla åren har jag mött en hel del personer (typ alla förutom 5 pers) som bara sitter igenom kurserna, jobbar halvbra på lektionstid men inget mer en så. Sen finns det vissa som jobbar hela sommrarna för att ha råd med kameror, ljus osv, under kurserna så jobbar dom dygnet runt på sina produktioner och är jäkligt seriösa med sin utbildning. Och dom har också fått bra resultat i form av välgjorda Musikvideos, spelfilmer och repotage. För mig så ligger dom två olika typerna av människor på två helt olika nivåer dock så kommer dom behandlas exakt lika när dom ska söka till fridhems skola för att det ska ju vara "rättvist" om jag har fattat det rätt. Hoppas verkligen inte alla skolor tänker så här, för då kan jag lika gärna bara sitta igenom kurserna jag har kvar. Spelar ju ingen roll tydligen om jag har ansträngt mig innan.

[Anna_Dea]

[citat=Ayame]Tycker också det låter löjligt. Jag går nu sista året på medialinjen, under alla åren har jag mött en hel del personer (typ alla förutom 5 pers) som bara sitter igenom kurserna, jobbar halvbra på lektionstid men inget mer en så. Sen finns det vissa som jobbar hela sommrarna för att ha råd med kameror, ljus osv, under kurserna så jobbar dom dygnet runt på sina produktioner och är jäkligt seriösa med sin utbildning. Och dom har också fått bra resultat i form av välgjorda Musikvideos, spelfilmer och repotage. För mig så ligger dom två olika typerna av människor på två helt olika nivåer dock så kommer dom behandlas exakt lika när dom ska söka till fridhems skola för att det ska ju vara "rättvist" om jag har fattat det rätt. Hoppas verkligen inte alla skolor tänker så här, för då kan jag lika gärna bara sitta igenom kurserna jag har kvar. Spelar ju ingen roll tydligen om jag har ansträngt mig innan.[/citat]

 

Lägg märke till det du söker kommer nästna aldrig att fungera i längden. Det låter bara dumt att säga att det är bara i skolan som man lär sig saker.

 

När man gör film så jobbar man med människor, och slutresultetet är till för andra människor. Skolan är tillför för att lära sig fundementala förberedelser. Det folk borde lägga ner energi på är att lära känna sig själv. Desto mer man känner sig själv, desto mer kan man känna andra människor. Och för all del så utvecklar man sin kreativa sida.

 

Jag som liten utvecklade diagnosen låg - latent inhibition, och har under åren utvecklat min syn på mig själv (plus att jag har alltid varit intresserad att bli psykolog) Så jag kan säga från egen erfarenhet att folk kommer gå längre om de forskar om sig själv, än att försöka utveckla det materiela i skolan. Det är en bra början. Men knappast något man kommer bli något stort med.

[Ayame]

[citat=Anna_Dea][citat=Ayame]Tycker också det låter löjligt. Jag går nu sista året på medialinjen, under alla åren har jag mött en hel del personer (typ alla förutom 5 pers) som bara sitter igenom kurserna, jobbar halvbra på lektionstid men inget mer en så. Sen finns det vissa som jobbar hela sommrarna för att ha råd med kameror, ljus osv, under kurserna så jobbar dom dygnet runt på sina produktioner och är jäkligt seriösa med sin utbildning. Och dom har också fått bra resultat i form av välgjorda Musikvideos, spelfilmer och repotage. För mig så ligger dom två olika typerna av människor på två helt olika nivåer dock så kommer dom behandlas exakt lika när dom ska söka till fridhems skola för att det ska ju vara "rättvist" om jag har fattat det rätt. Hoppas verkligen inte alla skolor tänker så här, för då kan jag lika gärna bara sitta igenom kurserna jag har kvar. Spelar ju ingen roll tydligen om jag har ansträngt mig innan.[/citat]

 

Lägg märke till det du söker kommer nästna aldrig att fungera i längden. Det låter bara dumt att säga att det är bara i skolan som man lär sig saker.

 

När man gör film så jobbar man med människor, och slutresultetet är till för andra människor. Skolan är tillför för att lära sig fundementala förberedelser. Det folk borde lägga ner energi på är att lära känna sig själv. Desto mer man känner sig själv, desto mer kan man känna andra människor. Och för all del så utvecklar man sin kreativa sida.

 

Jag som liten utvecklade diagnosen låg - latent inhibition, och har under åren utvecklat min syn på mig själv (plus att jag har alltid varit intresserad att bli psykolog) Så jag kan säga från egen erfarenhet att folk kommer gå längre om de forskar om sig själv, än att försöka utveckla det materiela i skolan. Det är en bra början. Men knappast något man kommer bli något stort med.[/citat]

 

Förstog inte kopplingen mellan din post och min egen?

[Anna_Dea]

[citat=Ayame][citat=Anna_Dea][citat=Ayame]Tycker också det låter löjligt. Jag går nu sista året på medialinjen, under alla åren har jag mött en hel del personer (typ alla förutom 5 pers) som bara sitter igenom kurserna, jobbar halvbra på lektionstid men inget mer en så. Sen finns det vissa som jobbar hela sommrarna för att ha råd med kameror, ljus osv, under kurserna så jobbar dom dygnet runt på sina produktioner och är jäkligt seriösa med sin utbildning. Och dom har också fått bra resultat i form av välgjorda Musikvideos, spelfilmer och repotage. För mig så ligger dom två olika typerna av människor på två helt olika nivåer dock så kommer dom behandlas exakt lika när dom ska söka till fridhems skola för att det ska ju vara "rättvist" om jag har fattat det rätt. Hoppas verkligen inte alla skolor tänker så här, för då kan jag lika gärna bara sitta igenom kurserna jag har kvar. Spelar ju ingen roll tydligen om jag har ansträngt mig innan.[/citat]

 

Lägg märke till det du söker kommer nästna aldrig att fungera i längden. Det låter bara dumt att säga att det är bara i skolan som man lär sig saker.

 

När man gör film så jobbar man med människor, och slutresultetet är till för andra människor. Skolan är tillför för att lära sig fundementala förberedelser. Det folk borde lägga ner energi på är att lära känna sig själv. Desto mer man känner sig själv, desto mer kan man känna andra människor. Och för all del så utvecklar man sin kreativa sida.

 

Jag som liten utvecklade diagnosen låg - latent inhibition, och har under åren utvecklat min syn på mig själv (plus att jag har alltid varit intresserad att bli psykolog) Så jag kan säga från egen erfarenhet att folk kommer gå längre om de forskar om sig själv, än att försöka utveckla det materiela i skolan. Det är en bra början. Men knappast något man kommer bli något stort med.[/citat]

 

Förstog inte kopplingen mellan din post och min egen?[/citat]

 

Ehh, vad menar du? Att du inte förstog eller jag?

[Ayame]

[citat=Anna_Dea][citat=Ayame][citat=Anna_Dea][citat=Ayame]Tycker också det låter löjligt. Jag går nu sista året på medialinjen, under alla åren har jag mött en hel del personer (typ alla förutom 5 pers) som bara sitter igenom kurserna, jobbar halvbra på lektionstid men inget mer en så. Sen finns det vissa som jobbar hela sommrarna för att ha råd med kameror, ljus osv, under kurserna så jobbar dom dygnet runt på sina produktioner och är jäkligt seriösa med sin utbildning. Och dom har också fått bra resultat i form av välgjorda Musikvideos, spelfilmer och repotage. För mig så ligger dom två olika typerna av människor på två helt olika nivåer dock så kommer dom behandlas exakt lika när dom ska söka till fridhems skola för att det ska ju vara "rättvist" om jag har fattat det rätt. Hoppas verkligen inte alla skolor tänker så här, för då kan jag lika gärna bara sitta igenom kurserna jag har kvar. Spelar ju ingen roll tydligen om jag har ansträngt mig innan.[/citat]

 

Lägg märke till det du söker kommer nästna aldrig att fungera i längden. Det låter bara dumt att säga att det är bara i skolan som man lär sig saker.

 

När man gör film så jobbar man med människor, och slutresultetet är till för andra människor. Skolan är tillför för att lära sig fundementala förberedelser. Det folk borde lägga ner energi på är att lära känna sig själv. Desto mer man känner sig själv, desto mer kan man känna andra människor. Och för all del så utvecklar man sin kreativa sida.

 

Jag som liten utvecklade diagnosen låg - latent inhibition, och har under åren utvecklat min syn på mig själv (plus att jag har alltid varit intresserad att bli psykolog) Så jag kan säga från egen erfarenhet att folk kommer gå längre om de forskar om sig själv, än att försöka utveckla det materiela i skolan. Det är en bra början. Men knappast något man kommer bli något stort med.[/citat]

 

Förstog inte kopplingen mellan din post och min egen?[/citat]

 

Ehh, vad menar du? Att du inte förstog eller jag?[/citat]

 

Jag förstog inte varför du citerade mig?

[WalkTheLiner]

Hej!

Är man tvungen att göra verklighet av den filmidén man skickar in under tiden på skolan? Handlingen i mitt manus utspelar sig under andra världskriget, kanske lite svårt å filma det i Sverige(fast inte omöjligt förstås)...