Intro: Who goes there?

[Nicodemus]

Oppps, såg just att detta är postat i fel sektion...

 

Hej förressten, jag har postat några gånger här på forumet men har mest smygit omkring och läst.

 

Angående detta intro så är det baserat på att jag snart skall införskaffa en dv kamera till att börja med och behöver ett bra enkelt manus att använda som debut kortfilm. Titeln är stulen från boken "Who Goes there" som John Carpenter baserade "The Thing" på. (Har även gjorts en tidigare tappning på samma bok)

 

Sen har jag sett att de flesta har postat sitt material som länkar till text filer. Om detta är praxis ber jag om ursäkt för att jag inte gör det.

 

Här kommer iaf introt:

 

_______________________________________________________

 

You wake up and have no clue of who you are. You open your eyes but don't recognize the room you're in. You close your eyes again and concentrate to recollect anything but there simply isn't anything there. Your memory is blank. You open your eyes again and look around the room. There is a chair with some clothes neatly folded on it. You realize you're naked and you're lying in a filthy bathtub.

 

The lamp begins to flicker.

 

You slowly stumble out of the bathtub and look around.

There is only a sink with a dirty mirror hanging over it, a window boarded shut and a closed door.

The room discolored by moist and smells like stagnant water.

You pick up the trousers from the chair and under it,

 

A gun.

 

You look at the gun.

 

Did you place it there?

 

As you pick up the gun, allthough you have no memories of the gun, is feels familliar and confortable.

You continue to get dressed.

 

You slowly look up and into the mirror. You see a stranger looking back at you.

His face looks not at all confused but focused and determined.

 

He has the eyes of a killer...

[Adam88]

[citat=Nicodemus]

 

Här kommer iaf introt:

 

_______________________________________________________

 

You wake up and have no clue of who you are. You open your eyes but don't recognize the room you're in. You close your eyes again and concentrate to recollect anything but there simply isn't anything there. Your memory is blank. You open your eyes again and look around the room. There is a chair with some clothes neatly folded on it. You realize you're naked and you're lying in a filthy bathtub.

 

The lamp begins to flicker.

 

You slowly stumble out of the bathtub and look around.

There is only a sink with a dirty mirror hanging over it, a window boarded shut and a closed door.

The room discolored by moist and smells like stagnant water.

You pick up the trousers from the chair and under it,

 

A gun.

 

You look at the gun.

 

Did you place it there?

 

As you pick up the gun, allthough you have no memories of the gun, is feels familliar and confortable.

You continue to get dressed.

 

You slowly look up and into the mirror. You see a stranger looking back at you.

His face looks not at all confused but focused and determined.

 

He has the eyes of a killer...[/citat]

 

 

Varför skriver du i "du" (you) form?

Om kameran "är" (alltså POV) persoenen så kanske det kan vara okej, men annars ska man beskriva något i tredjeperson (blir det va?:))

 

Ex. "He/she wakes up..."

 

Sen skriver du: "The room discolored by moist and smells like stagnant water."

 

Jag undrar hur du ska kunna beskriva för publiken vad rummet luktar utan att använda dialog/monolog.

 

Och,ja. Att man beskriver vissa känslor har jag inget emot, för man kan tex. gestalta att han/hon inte har en aning om vem den är.

Men i denna text blir det alldeles förmycket ibland.

Ser mer ut som en skönlitterär text.

[Ronnie]

Flyttat från Manus till Kolla mitt manus!

[Wallin]

Håller med Adam88, detta måste väl ändå vara skönlitteratur?

[John]

Intressant Intro Nicodemus, men det är inte skrivet i manusform..

Vilket är hellt okej, så länge man inte tänker skriva för film.

 

Tänk på, som sagts här ovanför, att känslor kan man inte se på film, men kan inte känna lukter på film och det enda sättet att veta hur en människa tänker är genom V.O. vilket är allmänt föraktat av någon anledning..

 

Visa, det kan man göra i film, man kan visa på 25 bilder per sekund vad en människa gör och säger, vad som händer i naturen/rummet som han är i... allt som vi inte kan se ska vi inte heller skriva i ett manus just därför... Fast det här är alldeles för mycket information för att kläma in här, jag hänvisar till Voodoos eminenta filmskola och dess manus del..

Elle någon bok om manus skrivning..

Nu kanske du har skrivit för film innan, men i så fall så tror jag inte att du skulle skrivit som du gjorde här ovanför..

Hursom rolig idé Fortsätt det goda arbetet..

[Nicodemus]

Jo mycket riktigt, om det skrivs om till ett riktigt manus format så blir det nog inte i "du" form. Men det kändes lättast att skriva det på det sättet.

 

Överanvändandet av riklig beskrivning är något som jag själv tycker är mycket användbart. Även om det är svårt att uppleva doftsensationer på film så kan sådana beskrivningar bara vara till nytta. Sedan när man tänker på det bildliga språket så är det ju viktigt att skriva rikligt (dock kanske kortfattat) i ett draft snarare än att ta med för lite. Eller?

 

Jag skulle väl framförallt vilja få kritik på "handlingen" snarare än det språkliga formatet men tack för att ni läste.

[TheBrotherOfLight]

En bra regissör kan förmodligen förmedla vilken doft som helst till den observanta publiken. När Freeman och Pitt kommer in i lägenheten med den ruttna människan så är det ganska lätt att ana hur det luktar.

 

Bara ett enkelt ryck i huvudrollens näsa i samband med hur rummet är dekorerat är tillräckligt för att man ska förstå att det luktar. Lägg till lite skicklig regi och man anar vad det luktar.

[Sandra]

Ok, kritik på handlingen ville du ha.

 

Intressant absolut. Men det är väldigt svårt att förstå vad det är du tänker göra, åt vilket håll du tänker gå. Det är som du säger ett intro, -men det finns dock inte särskillt mycket handling att ge kritik på.

 

Däremot så blir jag intresserad och vill gärna veta mer, vilket är bra betyg.

 

Lite besvärligt, som redan nämnts, hur detta ska göras i manusform. Kan bli knepigt. Sista delen särskillt när personen i fråga är helt främmande för vad som händer honom och situationen han befinner sig i - men i spegeln ser han att hans ögon är med - och han har "the eyes of a killer". Är inte ögonen själens spegel? Kan bli knepigt tror jag.

 

Tänkte dock en del på "Long Kiss Good Night". Där huvudpersonen förlorat minnet sedan 8 år när hennes förflutna (som yrkesmördare) plötsligt hinner ikapp henne och hon börjar göra saker som hon inte vet att hon kan, och hennes förlorade karaktär börjar komma upp till ytan igen allt mer. Där iaf finns en spegelscen där hon ser sitt "andra jag - mördaren" i spegeln. Jätteotäckt, tyckte jag.

 

Iaf, påminner mig om detta. Du kan ju kolla in den om du inte sett den.

 

För mer ingående kritik får du dock förmodligen spalta ut lite mer av handlingen.

[Adam88]

[citat=TheBrotherOfLight]En bra regissör kan förmodligen förmedla vilken doft som helst till den observanta publiken. När Freeman och Pitt kommer in i lägenheten med den ruttna människan så är det ganska lätt att ana hur det luktar.

 

Bara ett enkelt ryck i huvudrollens näsa i samband med hur rummet är dekorerat är tillräckligt för att man ska förstå att det luktar. Lägg till lite skicklig regi och man anar vad det luktar.[/citat]

 

 

Håller med dig, men det finns alltid ett "men".

Det skulle ju oavsett hur bra regi det är inte gå att beskriva alla lukter, och liklukt är väl det första man tänker på när en polis (som Pitt gör i filmen) rynkar på näsan på en brottsplats.

Den lukten finns väl beskriven i mycket litteratur.

[Nicodemus]

Sandra: Ja jag har sett Long kiss goodnight och pinsamt nog så är det en snarlik handling men ingenting jag medvetet plagierat.

 

Kort beskrivningen av handlingen skulle väl vara att personen det handlar om är en programmerad lönnmördare. Han är omedveten om sin programmering men den exekvieras under olika förhållanden. Självförsvar t.ex, om han blir hotad (uppdraget riskerar att misslyckas) så sätts programmeringen igång och våldsamt ninjavåld och pang pang bryter ut utan att han har någon större kontroll.

Genom filmen ska vi följa hans eskalerande paranoia då han desperat försöker att finna vem han egentligen är.

 

Mängder av roliga vändningar och överaskningar väntar i handlingen.

[John]

Se Angel Heart,

[A Long Shot]

Kort beskrivningen av handlingen skulle väl vara att personen det handlar om är en programmerad lönnmördare. Han är omedveten om sin programmering men den exekvieras under olika förhållanden. Självförsvar t.ex, om han blir hotad (uppdraget riskerar att misslyckas) så sätts programmeringen igång och våldsamt ninjavåld och pang pang bryter ut utan att han har någon större kontroll.

Genom filmen ska vi följa hans eskalerande paranoia då han desperat försöker att finna vem han egentligen är.

 

Mängder av roliga vändningar och överaskningar väntar i handlingen.[/citat]

 

Det hela låter som en mix av Bourne Identety och Memento, vilka båda är bra filmer! Just nu tycker jag att filmvärlden behöver en expandering i den kategorin. Så fortsätt på den banan! //A

[Adam88]

[citat=A Long Shot]Kort beskrivningen av handlingen skulle väl vara att personen det handlar om är en programmerad lönnmördare. Han är omedveten om sin programmering men den exekvieras under olika förhållanden. Självförsvar t.ex, om han blir hotad (uppdraget riskerar att misslyckas) så sätts programmeringen igång och våldsamt ninjavåld och pang pang bryter ut utan att han har någon större kontroll.

Genom filmen ska vi följa hans eskalerande paranoia då han desperat försöker att finna vem han egentligen är.

 

Mängder av roliga vändningar och överaskningar väntar i handlingen.[/citat]

 

Det hela låter som en mix av Bourne Identety och Memento, vilka båda är bra filmer! Just nu tycker jag att filmvärlden behöver en expandering i den kategorin. Så fortsätt på den banan! //A[/citat]

 

 

Jojo.

men bara för det ska man inte härma efter så mycket man kan... eller?