Sandra

Precis, du ska nog fundera lite mer. Upplägget låter inte alls dumt men det är ju ingen film än. Svårt att veta åt vilkt håll du tänker ta historien. Vet du ens själv? Några funderingar: Anna känner inte pappan - varför kontakta/åka tillbaka just nu - det måste finnas en anledning, finns alltid det i filmer, inget händer av en slump. Å sen är det ju oxå väldigt spännande varför hon inte har haft kontakt med honom sedan hon var 3?? Ännu mer spännande varför hon isf (när hon inte haft kontakt med honom sen hon var 3) är övertygad om hans godhet när hela byn är övertygad om något annat??? Någon fom av logik där vore bra. Sen undrar jag förstås vad robert gustafsson med mamma gör i historien över huvud taget. Ska dom spela in i handlingen?? Annars ska dom inte vara med. Slutligen, i filmer som masjävlar o jägarna åker huvudpersonen tillbaka till sin hemort och hittar sig själv. Vad är det Anna hittar /inser om sig själv??? Där har du hela filmen - om du kommer på ett bra svar. Hoppas jag varit till nån hjälp. En bra Masjävlar/Jägarna film skulle säkert gå hem hos svenska folket. Gäller bara att få den bra.

Hmmm... Intressant ämne uppenbarligen. Och som vanligt så ligger väl sanningen nånstans mitt emellan. Tror Jon har rätt. Du har nog större chans att göra bra filmer om du från början är fascinerad av historien - berättandet - och blir manusförfattare. För att sedan ev. bli vansinnig över att dina verk förstörs - och då även lära dig regi så att du kan svara för hela processen själv. Är du regissör i grund o botten och sedan ska sätta dig att skriva så kan det bli knackigare - tror jag. Inte för att det inte kan gå. Det kan det absolut göra. Finns det många bevis på. Men som manusförfattare (dom som är bra givetvis..) så har man en djupare fascination för historien och man vet hur man ska skriva den för att få ut det allra yttersta. Jag är ibland inte helt övertygad om att man som regissör har denna förståelse för hur man på allra bästa sätt berättar just den historia som ska berättas. För att bli en bra manusförfattare så måste man vara fascinerad av historier och hur dom byggs upp. Dom av er som börjat läsa dramaturgi vet att det är en hel vetenskap. Dramaturgi är inte lätt. Du kan lära dig de här böckerna utan och innan med vändpunkter, karaktärer, konfliktupptrappning, point of attack, mittpunkter, threshold guardians, twixter, ordeal, elixir, klimax... m.m. Och även om du lär dig precis allt så är det x antal år innan du lär dig att applicera de här kunskaperna på ditt skrivande. Och du kanske aldrig riktigt lyckas. Att skriva manus är en hel vetenskap och definitivt ett eget yrke. Många av de regissörer som skriver manus idag har ingen utbildning i manusförfattande. Och det behöver du inte ha - men du ska ha läst de här böckerna och du ska kunna din dramaturgi. Annars har du inte vid datorn att göra när manuset ska skrivas. Tycker jag. Sedan finns det absolut de som behärkar både regi och manus. Jag bugar och bockar. Det är häftigt. Men de flesta gör faktiskt inte det.

Oj oj.. den premissen var jag inte riktigt med på.. "Sorg efter förlust förgås om man genom att låtsas vara lycklig upptäcker livslust"...? Kan man använda förgås i det sammanhanget, eller har jag missat nån svenska lektion? Borde inte "överkommes" (jag vet, också ett jobbigt ord) användas istället för förgås? Eller har jag missat storyn helt? Ja ja.. Håller med Tomas annars. Är svårt att ha riktig koll på premissen innan du vet hela storyn. Det där är ju så olika från författare till författare. En del börjar med en premiss och så får storyn komma sen. Andra vet knappt vad premissen är när dom ska skicka iväg det färdiga manuset. Och inget är väl rätt eller fel egentligen. Själv kan jag inte påstå att jag tänker så mycket i premisser. Har mer koll på tematiken, huvudkaraktärens resa och vad vi ev "lär oss" av filmen. Vilket ju på ett sätt är premissen iofs. Men jag brukar inte sitt o tänka ut min premissmening eller jobba för att få ihop en.

http://artfulwriter.com/archives/2005/08/how_to_pitch.html Ett ganska bra pitch tänk. Roligt skrivet. Och Raiders of the lost ark pitchen finns här. Annars tycker jag också att det är ganska svårt att hitta bra exempel på pitchar o synopsis på nätet. Dela gärna med er om ni hittat några bra länkar!

Ok, kritik på handlingen ville du ha. Intressant absolut. Men det är väldigt svårt att förstå vad det är du tänker göra, åt vilket håll du tänker gå. Det är som du säger ett intro, -men det finns dock inte särskillt mycket handling att ge kritik på. Däremot så blir jag intresserad och vill gärna veta mer, vilket är bra betyg. Lite besvärligt, som redan nämnts, hur detta ska göras i manusform. Kan bli knepigt. Sista delen särskillt när personen i fråga är helt främmande för vad som händer honom och situationen han befinner sig i - men i spegeln ser han att hans ögon är med - och han har "the eyes of a killer". Är inte ögonen själens spegel? Kan bli knepigt tror jag. Tänkte dock en del på "Long Kiss Good Night". Där huvudpersonen förlorat minnet sedan 8 år när hennes förflutna (som yrkesmördare) plötsligt hinner ikapp henne och hon börjar göra saker som hon inte vet att hon kan, och hennes förlorade karaktär börjar komma upp till ytan igen allt mer. Där iaf finns en spegelscen där hon ser sitt "andra jag - mördaren" i spegeln. Jätteotäckt, tyckte jag. Iaf, påminner mig om detta. Du kan ju kolla in den om du inte sett den. För mer ingående kritik får du dock förmodligen spalta ut lite mer av handlingen.

Menar bara att det måste finnas bättre och mer trovärdiga sätt att få ut grabbarna i öknen på. Om det nu inte är väldigt viktigt för historien att dom ska vara just pizzakillar??

"Hot" "Dessert Madness" "Strings of Sand" "Brothers of Sand" Beror som sagt mycket på tematiken. Har filmen nån form av djup som gör att man kan ge det en mer tänkvärd/betydelsefull titel, eller är det lite lättsammare actionkomedi... Ja, du har ju fått en del förslag från folk, hoppas det löser sig. Själv kan jag inte hjälpa att fundera över var nånstans det levereras pizza i öknen? Känns som att pizzaleveranser överlag inte sker över jättelika avstånd? Hur långt kan grabbarna ha tillbaka till vägen när dom har kraschat? Antar att man isf håller till omkring vägen tills att det kommer en bil? Ja, funderingar som sagt. Inte det vi ska kommentera på men jag kunde inte låta bli...

Jag tycker idén känns intressant. Skulle kunna bli rätt kul, om det, som ni redan sagt - görs på rätt sätt. Ska du ha mycket språkskämt och få ut mycket av filmens komik där så ställer det rätt så ruskiga krav på dialogen dock. Lägg mycket krut där. Å sedan, som Jon säger, så behöver du nog fler komiska element än språkskämten. Tolken känns viktig. Heros behöver sidekicks. Varför ska du göra dig av med honom så tidigt? Även om tolken är med så behöver ju inte en testosteron action hjälte som denna vara tyst. Han kanske blir förbannad eller tycker att tolken inte gör ett bra jobb och lägger sig i samtalen hela tiden. Medan tolken blir förbannad tillbaka för att hjälten håller på att förstöra hela uppdraget. Känns som att du tjänar mer på att behålla tolken och göra honom till en större karaktär. Å sen undrar jag ju vem denna Beched visar sig vara i slutet. Jag hoppas verkligen att man får sig en överraskning. Tex att det är en 13årig ond hacker eller en skön blond yrkesmördardonna. Tycker annars idén är rätt skön. Lite parodi på actionhjältar. Härligt, härligt.

Hmmm... Tyckte oxå The bible var rätt så rakt igenom småtråkig och svår att ta sig igenom därför, och alldeles på tok för jobbigt stor... Nej, inte min favvo. Men det är möjligt att den är en kanonbok att börja med. Vet inte... Jag kanske hade passerat det stadiet när jag läste den. Men jag har svårt för sega böcker, och jag tyckte den var rätt seg... Förlåt om nån verkligen gillar den...

Story av Robert Mckee, den klart bästa tycker jag. Det är den första man ska ha. Sen kan man krydda med "Writer's journey" av Christopher Vogler, "Making a good script great" Linda Seger. Sen är det väldigt kul att läsa tex William Goldmans böcker, även om dom mer ger en inblick i industrin och hur det är att jobba där, än själva manusförfattandet. "How not to write a screenplay" oxå bra, väldigt rolig. Men som sagt, "Story" av Robert Mckee, slår allt. Ta den först.

Kul idé. Vad jag tror du bör göra är bestämma dig för vad det egentligen handlar om. Handlar det om att killen ska skaffa lägenhet och bostad som du säger i början? (rätt trist mål i en film om jag får säga vad jag tycker) Eller handlar det om hur han ska lyckas råna banker och tipsa media, utan att själv bli gripen för rånen? Lite olika vinklar här. Den senare låter mer spännande (enligt mig). Andra små funderingar. Vad gör han med pengarna han snor från bankerna? Inser han att det är ett mycket bättre sätt att bli rik på, än att tipsa media? Eller vill han helt enkelt bli kändis via media och struntar i pengarna - leker robin hood och ger pengarna till välgörenhet? För att sedan gäcka polisen när han tar sig an fler och fler banker? Är han duktig på detta eller åker han fast? Bara lite funderinga som sagt.. skulle vara kul att höra mer. Rolig idé.

Manusförfattare Steven Sears har startat en tråd på "how to handle notes" på done deal's message board, som senare gå in i detta ämne. Väldigt kul att läsa. Rekommenderas! http://p068.ezboard.com/fdonedealfrm25.showMessage?topicID=36.topic

Intressant diskussion. Själv är jag helt såld på att använda dramaturgi så mycket som möjligt när jag skriver. Jag tycker man ska lära sig reglerna. Allt om dom tre akterna, vändpunkterna, point of attck, konfliktupptrappning, avtoning, inledning... Vill man skriva på riktigt så tycker jag att man ska plugga på det här. När du sen kan reglerna och vet hur du ska tillämpa dom, då kan du börjar exprimentera med dom. Och göra nya oväntade och extrema saker - därför att den historia som du just då skriver - gör sig bäst på det sättet. Det är min uppfattning. Treaktsstrukturen tilltalar människan. Det är ingen slump att den har funkat i 3000 år. Det finns flera exempel på dramatiker som har försökt ändra det här och provat upplägg i fem akter och sju aktar och massor av olika vägar. Men vi står kvar med denna modell. Och det är för att den är universiell och tilltalar folk. Och då menar jag inte att historier byggda på treaktsmodellen inte kan bli dåliga. Att bara sätta sig ner och skriva en histora efter mallen och varken känna för karaktärer eller bry sig om vad man skriver blir aldrig bra. Att skriva en bra film är ruskigt svårt. Att skriva över huvud taget är svårt. Man kan göra det på miljoner olika sätt egentligen. Och inget av dom är fel. Det är klart att du kan skriva en fantastisk film utan att följa treaktsstrukturen. Men jag kan lova dig att 95% av alla framgångrika filmer som folk har älskat genom tiderna följer denna struktur. Och det är ingen slump. Vill du bli manusförfattare, så tycker jag att du ska lära dig treaktsmodellen och läsa på så mycket du bara kan. Det skadar inte.

Om det är viktigt för berättelsen så ska det stå, annars ska det inte stå. Ska personerna i fråga inte vara med i nån annan scen så skulle jag gissa på att det inte är viktigt. Frågan är varför det är viktigt att det just är två andra personer som går av med Marit? Är det studenter i hennes ålder som också ska av för att komma till skolan (??) så kan du ju skriva två personer i 20-års åldern. Eller kanske ännu bättre MARIT, 22 kliver av tåget. Liksom andra människor i 20-års åldern. Det beror förstås helt på vad ditt manus handlar om. Men ska Marit bara kliva av tåget och du vill att det ska vara fler personer som också kliver av så behöver du inte ange antalet. Om det inte på något vis är viktigt för handlingen. Tillfällen då det kan vara viktigt att ange utseende på statister är vid sådana tillfällen då du vill ha en viss sorts personer där. Du vill att det sitter ett gäng skäggiga gubbar vid borden för att det ligger en mc-klubb utanför. Eller du vill att det sitter en massa snygga killar vid borden runt omkring för att vår protagonist sitter på dejt och har ångest över huruvida hon är med rätt kille. Det är min erfarenhet.

Kul idé. Orginell. Och man kan relatera till den - alla har väl nån gång haft en irriterande låt på hjärnan. Frågan är vad som är filmens grundhandling? Låter som att det helt enkelt ska handla om hur killen försöker bli av med låten. På olika sätt (internettips, hypnos, preppa sig med miljoner andra låtar, specialdoktorn...) samtidigt som "Sjukdomen" bara blir värre och värre. Han ser i syne och lever musikaler. Du behöver en bra början där han får låten på hjärnan. Kanske en jättefest eller nånting där han sjunger till den låten hela natten superpackad. Vaknar upp nästa morgon och kan bara inte sluta nynna på låten. Eller nått. Sen skulle du behöver nått som står på spel. Varför ska vi bry oss om huruvida killen blir av med låten på hjärnan? Låten skulle kunna växa till en besatthet snabbt där hans liv helt spårar ur och han tex förlorar både jobb och flickvän för att låtbesattheten får honom att göra helt fel saker. Vi bör iaf komma till den punkt där han inser att -Fan, jag måste bli av med den här låten, annars är mitt liv förstört. (1:a vändpunkten) Eventuellt kan han få ett ultimatum av sin tjej eller chef -- Är du inte tillbaka här om tre dagar och sköter den här presentationen/svärföräldraträffen på rätt sätt så är du avskedad/är det slut. Då har killen tre dagar på sig att få bort låten. Klockan tickar... Det är bara att kasta sig in i "låtar-på-hjärnan"-botemedlens farliga värld. Andra akten bör väl handla om hur han försöker få bort låten på en massa olika sätt. Eventuellt kunde han få ha med sig nån kompis som hjälper honom på vägen. Roligare så förmodligen. Och låten på hjärnan blir bara mer och mer intensiv (musikaler m.m.) - och killens liv mer och mer förstört. Och klockan tickar. Gillar det där med att han hittar nån typ av klubb för folk som har låtar på hjärnan. Han kan hitta den ganska tidigt gärna i andra akten? Så kan han träffa den där tjejen där - som har samma låt på hjärnan. Sen kan vår kille, kompisen och tjejen (dom behöver väl inte bli kära direkt?) ge sig ut på stråt för att bli av med låten. Så kan killen och tjejen bli kära gradvis istället. Från bråk till kärlek om man så vill. Finns säkerligen mycket roliga scener i alla försök att bli av med låten. Om det är så att killen fick 3-dagars ultimatumet av sin förra tjej, så kan han ju få inse nu i slutet - precis när han har lyckats blivit av med låten och fått den gamla tjejen tillbaka - att han egentligen ville ha den nya tjejen som hade låten på hjärnan. Tjo, massor av idéer. Använd vad du vill. Jag bara brainstormar här. Tror nog visst att det skulle hålla för långfilm. Och angående låten så är det nog bra om det är en riktig klassiker som mrs robinson eller liknande. Tror inte det funkar lika bra med en låt ingen vet om. En låt som matchar filmens tema är väl dock att föredra kanske. Kör du långfilm så har du också förhoppningsvis budget för musikalscener och en klassisk låt. Lycka till!