Ett minne - 3 sidor

[siggefabiansson]

Hellu!

 

Skulle vilja dela med mig av det här manuset. Efter att i förbifarten på jobbet sett ca 30 sekunder från en dokumentär om Alzheimers fick jag den här idén. Den är starkt influerad från en anekdot en person i dokumentärfilmen berättade, så ploten är enkel:

 

Karin sitter i trädgården med sin demente far, som plötsligt berättar om ett gammalt minne.

 

Har halvstarka planer på att spela in denna under en helg nu i sommar, så det vore väldigt nyttigt att få en näve kritik på manuset.

 

Tack på förhanden!

/Sigge

Ett minne.pdf

[Tolin]

Snyggt skrivet! Känns som att det kan vara en aning för detaljerat med alla klädes och omgivningsdetaljer som egentligen inte är väsentligt för handlingen, men ska du filma manuset själv så har du ju ett bra "shooting script" här. Det enda som inte satt helt klockrent med mig var slutet -- "Vem är du?", det kändes alldeles för plötsligt och nästan väntat. Om jag får komma med ett förslag så, kanske skulle han sucka lite djupt för sig själv och sedan le mot Karin och gå - "Kan inte du gå och kolla om min dotter har kommit? Hon skulle besöka mig idag." -- Eller något annat som får oss att känna lite mer som att Henry glömt bort vem det är han sitter och talar med snarare än att han inte kommer ihåg att han talat med någon överhuvudtaget. Om du förstår vad jag menar :)

 

Annars vart det ett väldigt intressant manus, och jag kan föreställa mig i huvudet att det kan bli en riktigt snygg kortfilm :bire

[Mr A]

Du har ett väldigt bra öra för dialog, tycker jag. Det är därför jag faktiskt är lite irriterad över att manuset är bara strax över 2 sidor. Tror definitivt att du kan göra det en eller två sidor längre, jag ville verkligen läsa mer.

 

Jag tyckte det var lite oklart vad du menade här:

 

KARIN
(Efter en stunds tänkande)
Ja. Ja, jag hör. Det är vackert.

 

"Efter en stunds tänkande" som i hon bestämmer sig för att spela med eller som i hon lyssnar noggrant och hör faktiskt det? Jag gissar på det första. Tror du hade kunnat dramatisera det lite mer i manuset.

[siggefabiansson]

Åh, det var fina kommentarer. Tack båda två! :)

 

@Tolin

Du har rätt med att miljö- och personbeskrivningarna kanske inte är speciellt nödvändiga. Hade någon annan spelat in detta så hade det varit väldigt överflödigt, men precis som du säger så är det ju jag som ska spela in det och jag vill gärna ha de beskrivningarna i manuset.

Din idé om slutet var riktigt bra, faktiskt. Det blir väldigt plötsligt, ja. Tänker att jag kan använda ditt förslag - eller så introducerar jag artikeln om alzheimers först i slutet - eller en blandning av de båda. Det var i alla fall ett mycket gott råd. Tack så mycket!

 

@Mr A

Tack så mycket! Hade gärna sett att jag lyckats klämma ut mer än drygt två sidor jag med, men jag inbillar mig att det finns en stor risk att det blir tjatigt då eller ointressant. Men kul att det gav mersmak! :)

Beträffande Karins replik: det är som du säger - att hon bestämmer sig för att spela med. Själva moralen i historien ligger just i den repliken, nämligen att man bör bekräfta och ta tillvara på den person man har framför sig just nu eftersom den när som helst kan försvinna någon annanstans. Känns dumt om det går förlorat bara för att den är otydlig, så det ska jag se om jag inte kan förtydliga.

 

Mycket bra kritik från båda två, så tack så jättemycket till er båda. Laddar upp en uppdaterad version så snart jag har en! :)

[siggefabiansson]

Hej, igen!

 

Skulle bara vilja säga att jag har tittat över manuset efter era förslag. Har förtydligat den där delen som Karin säger, lagt till ett stycke om Henry och hans ru och även flyttat ned presentationen av artikelrubriken en smula. Känner mig ganska nöjd med detta. Vad säger ni?

Ett kärt minne.pdf

[Tolin]

Hej, igen!

 

Skulle bara vilja säga att jag har tittat över manuset efter era förslag. Har förtydligat den där delen som Karin säger, lagt till ett stycke om Henry och hans ru och även flyttat ned presentationen av artikelrubriken en smula. Känner mig ganska nöjd med detta. Vad säger ni?

 

Härligt! Flyter på väldigt bra nu :) Däremot något jag direkt såg rött på var tidningsartikeln i slutet -- alldeles för övertydligt.

[Désirée]

Det fanns två saker som jag reagerade negativt på med en gång. Det ena var att första scenrubriken var felstavad (saknas ett "D") och det andra var den generöst överdrivna beskrivningen av första scenen.

 

Du behöver ettablera karaktärerna och var de är, det är sant, men vi behöver bara veta vad som behövs för att historien ska funka. Vi behöver inte veta utsikten, inte vilka kläder de har på sig och inte vilket material möblerna är gjorda av. Dessutom sitter de ner, så det är svårt att se att hon är ett huvud kortare (en detalj som också är ointressant).

 

Trots den målande beskrivningen av de två, fick jag inget intryck alls av vad de var för några. Min farfar var lång och smal och hade beiga byxor och kunde sitta och titta i fjärran, men var klar i huvudet hela livet. Försök att heldre beskriva intryck än detaljer. Är han välvårdad? Har han blöja? Har han knäppt stjortan fel?

 

Historien var rörande och fin. Du kan göra något väldigt vackert med den. Nackdelen är att den är berättad och inte visad, så jag tycker nog att det är bra att den inte är längre. Som den är nu kan den funka, trots att vi bara ser Karin och Henry prata. Dessto större skäl att vi får ett ordentligt intryck av dem, att vi känner med dem.

 

Skippa rubriken på artikeln. Det framgår ändå vad som hänt med Henry och om det är senildemens eller Alzheimers är ointressant.

 

Det skulle vara en bättre start om du kunde ettablera Henrys mentala tillstånd. Istället för att Karin sitter och läser tidningen, kan det ju framgå att han inte känner igen henne.

[daac]

Hej Sigge

 

En fin historia, jag hoppas den blir gjord och gör de skrivna orden rättvisa med bra skådisar, foto, regi osv.

 

 

EXT. TRÄDGÅR - DAG

En stor och frodig trädgård. Gräset är välskott och buskagen

som omger trädgården likaså. Vid ena änden av trädgården tar

en tät (...)

 

Som Désirée påpekar är det viktigt att ta bort alla störande element från skriptet, de som stör läsningen. Det kan tyckas småaktigt att poängtera enkla och basala stav- och grammatikfel (såsom det saknade D:et i TRÄDGÅRD), men det fyller en väldigt viktig funktion i att rycka med läsaren, sälja storyn, få folk att fatta den, visualisera den. I övrigt fixar du det bra, men håll koll på det när du skriver (längre) manus.

 

Efter stavning och grammatik gäller det att utnyttja formateringstandarden på ett klokt sätt.

 

Ett tips är att fundera ut bra scenrubriker (sluglines). Här står t ex TRÄDGÅRD, och sen påbörjar du första miljöbeskrivningen med "En stor och frodig trädgård. Gräset är välskött och buskagen som omger trädgården likaså (...)" osv. Trädgård x3 alleredan. We get it!

 

För att korta ner på de poetiska och detaljerade beskrivningarna, men ändå projicera en vacker bild kan man t ex göra så här (IMHO):

 

EXT. SOMRIG TRÄDGÅRD - DAG

Det är lummigt och soligt. De makalöst välskötta buskarna och gräset

övergår sömlöst till skog och vacker äng mot horisonten.

 

Min variant är 125 tecken i action, motsvarande din paragraf på 197. Jag tycker det väcker ungefär samma bild, men med bättre ekonomi. Påstår inte att jag gör ett bra exempel av din text, men jag hoppas du förstår poängen: skriv ekonomiskt, och lyft bara fram det viktigaste, oavsett om det är action, miljö, dialog osv.

 

Utmana dig själv att göra samma sak med paragraf 2 i samma scen! Jag lovar att du kan förmedla samma känsla, men med färre ord och luftigare paragrafer som blir än mer attraktiva att läsa.

 

Försök generellt undvika paragrafer på fler mer än 3-4 rader, så det inte blir för stora block av text, till slut en Wall of Text. Men du klarar det bra i resten av skriptet.

 

 

Så långt som möjligt, undvik unfilmables som "Hon bestämmer sig för att spela med i vad Henry säger.". Hur ser det ut? Hur gestaltas det? Utmana dig själv att plocka bort sånt. Om det blir alldeles tokigt får du såklart ha med en notering eller detalj, men håll det till undantag. I detta fallet kan det möjligen stå kvar, men jag hade hellre sett att du tog bort det.

 

Generellt får jag utslag av för många parenteser: (Höjer blicken igen).

Ibland måste man sätta ut dom, men många gånger inte alls. Prova att ta bort alla och läs igenom. Förvirrad? Lägg till där det verkligen behövs. Och ibland kan du bryta ut det till en action-beskrivning istället, vilket också kan bryta upp långa paragrafer av dialog och göra texten mer läsbar.

 

(CONTINUED), (MORE) och (CONT'D) etc. är sån där onödig svengelska som vi borde göra något åt. Det är lätt med Celtx och andra program att redigera dessa ord så det står t ex (FORTS.) men i spec-script kan man med glädje ta bort vissa helt (CONTINUED) t ex. Kan finnas avvikande åsikter om detta, men det är min uppfattning.

 

Slutet med tidningen är, som redan påpekat, skrivet på näsan. Med tanke på att titel, tagline och synopsis kan bidra till att göra det förståeligt att det handlar om Alzheimers, tycker jag du kan ta bort den detaljen helt. Jag hade föredragit om Karin fällt en vemodig tår.

 

Lycka till!

[siggefabiansson]

Hej, igen!

 

Jösses vad bra ni är på att ge bra kritik. Riktigt genomtänkt. Det uppskattar verkligen. Tack, tack!

 

Nu har jag hållit på att byta lägenhet ett tag och har därför inte varit så aktiv på manusfronten, men jag har tagit till mig av vad ni påpekat och jag tycker ni har väldigt bra saker att komma med.

 

Sant är ju att jag vill behålla de överdrivna personbeskrivna, men eftersom det är Celtx vi pratar om så är det ju inga problem att flytta in dem i den där fliken som heter just "Characters". Sagt och gjort! Detsamma gäller det du påpekade, herr Daac, om svengelskan. Några klick bland inställningarna så var de borta. Och det är som du säger - det är rätt onödigt att låta dem stå kvar.

 

Har försökt vara mer ekonomisk i alla beskrivningar. Det funkade jättebra att ta bort paranteserna. Jag fattade precis vad jag förstod! Har även satsat på att bara ha med det som är av relevans för historien och låta resten avgöras av läsaren eller regissören. T.ex tänker jag att Henrys klädbeskrivning säger att han troligen är vårdtagare på ett ålderdomshem. Hoppas att det kan ge läsaren någon känsla för Henry. Désirée, du menar att känsla för karaktärerna är något du inte får. Där är vi inte överens! Jag känner mängder av sympati för Karin, framför allt. Vad tycker du det är som saknas?

 

Även slutet är nu ändrat. Vad du, Daac, nämnde om att Karin kan tänkas fälla en vemodig tår var fin. Nu har vi något liknande i slutet. Jag tycker det blev minst lika fint.

 

Återigen, tack så jättemycket för att ni tittar igenom manuset med mig. Voodoo har blivit mycket bättre på kritik under senare tid, tycker jag, så ni fyra som tagit er tid får många pluspoäng av mig! :)

Ett kärt minne.pdf

[daac]

Bra jobbat!

 

Nu återstår bara att göra något som är längre. Även om man drar ut på det med fina bilder på miljön så blir det väldigt kort. Men hellre en kort och bra historia än en längre dålig ;-)

[bcaroll]

Hej!

Jag gillar ditt manus.

En tanke slog mig. Även om det går en tid mellan Henrys två sista stycken så känns det som han glömmer fort. En idé jag var att näst sista stycket skulle vara mindre tydligt på om han minns vem han pratar med. Kanske går det att skriva om det på ett sånt sätt så man får känslan av att han börjar blir osäker, genom att inte använda du och ni. Funderade på ett förslag men det går inte utan att skriva om en del så du får fundera på om du gillar idéen.