Gå till innehåll

regi i dokumentär??


darko

Recommended Posts

jag sitter och tittar på en dokumentär på kanal 5 nu (den handlar om fula människor). och det fick mig att undra... den fungerar som en "traditionell" dokumentär.. med intervjuer etc. men sen så finns det vissa lite mer poetiska/konstfilms-aktiga inslag också..

 

exempel: en människa sitter i ett mörkt rum och röker... lite ljus sipprar in genom gardinen. kameran registrerar långsamt hur människan röker cigarreten. den panorerar långsamt.... vi ser närbilder på ögonen, munnen... kameran tiltar upp med röken.

 

sen fanns det en sekvens där vi ser människan ligga i sängen och sova. närbilder på ögon, näsa, ben..etc.

 

just den sekvensen höll på ett bra tag...

 

och jag undrar hur man "regisserar" sånt i en dokumentär. får man regissera i en dokumentärfilm? alltså, inte själva intervjuerna med människorna... men kan man säga till personen man gör dokumentären om " kan du sätta dig i den här stolen nu.. så ska vi ta lite bilder på dig.."

 

det känns skumt...

Länk till kommentar
Share on other sites

Allt är regisserat. Till och med nyheterna. Kanske inte i traditionell bemärkelse. Men man gör klart för sig innan vad man vill ha och sen skaffar man det. Sen klipper man det som man vill ha det. Och lägger på ljudeffekter.

 

Vet inte om det är styrt i det specifika exemplet, men nog förekommer det mer än vad man tror.

 

 

Hur ofta hör man inte "Det har jag sett på TV, så det är sant!"

 

bröd och skådespel

/jon

Länk till kommentar
Share on other sites

  • 3 veckor senare...

Hatar regisserade dokumentärer, det är så fake! Bara tanken att någon sagt åt någon att göra si eller så för att det ska se bra ut på TV får mig att inte vilja se. Jag accepterar det om det händer några få gånger i en dokumentär men om man anser att regi är livsviktigt i en dokumentär film borde man hålla på med spel film istället. Finns grymt bra filmer som är observisionella där man bara följer efter människor och ser hur de beter sig. Man kan ju inte kalla det för den absoluta sanningen men ofta märker man om någon apar sig eller inte är sig själv, man ser ofta undertexten. Älskade "3 rooms of melancholia" när jag såg den, se den. Det finns såklart undantag och jag förstår att många dokumentärfilmare är otåliga och vill betala sin hyra så de väljer vad som skulle se bra ut eftersom de inte orkar hänga runt med en människa så länge att saker händer av sig själv. Det är en stor risk med dokumentärfilm också, man kan filma i år utan att få en bra film. Jag anser också att man inte ska blanda sig in för mycket i människors liv när man gör dokumentär. Som i "Under stjärnorna" när paret som filmar tjejen bestämmer att ta henne bort från gatan och drogerna i Sydafrika till Sverige, bad choice. Verkligheten kan vara hård och ska man göra en dokumentär bör man försöka visa verkligheten så gott det går, utan regi och inblanding. Det är min åsikt.

Länk till kommentar
Share on other sites

Men om man då tar dokusåpor som exempel som då ska vara spontant och what u see is what u get.

 

Men hur många beteendevetare sitter och pusslar personligheter för att få önskade konflikter. Så det är en typ av regi.

 

Tror det var baren... men i alla fall där så sitter de och säger saker på tu man hand med kameran. Ingen säger vad de ska säga, men de kommer inte ur biktbåset förän de sagt vad klipparen vill ha för dagen.

 

Med dokumentär så vill man förmedla någon typ av budskap, och hur ska man vara säker på att man får fram det budskapet, jo hitta önskade beståndsdelar. Så även om man inte berättar för de inblandade vad de ska säga, så letar man reda på någon som säger det man vill.

 

För låt säga att du vill göra en dokumentär som är antirasistisk eller dylikt, inte letar man reda på de med rasistiska åsikter som är riktigt smarta, vältaliga och duktiga på att övertyga. Utan man tar någon som bor i husvagn och är allmänt sorglig som tittarna inte vill identifiera sig med över huvud taget.

 

Så opåverkad dokumentär får man nog bara igenom någon av vägverkets kameror, och kanske inte ens då...

 

/jon

Länk till kommentar
Share on other sites

"Men om man då tar dokusåpor som exempel som då ska vara spontant och what u see is what u get.

 

Men hur många beteendevetare sitter och pusslar personligheter för att få önskade konflikter. Så det är en typ av regi.

 

Tror det var baren... men i alla fall där så sitter de och säger saker på tu man hand med kameran. Ingen säger vad de ska säga, men de kommer inte ur biktbåset förän de sagt vad klipparen vill ha för dagen.

 

Med dokumentär så vill man förmedla någon typ av budskap, och hur ska man vara säker på att man får fram det budskapet, jo hitta önskade beståndsdelar. Så även om man inte berättar för de inblandade vad de ska säga, så letar man reda på någon som säger det man vill.

 

För låt säga att du vill göra en dokumentär som är antirasistisk eller dylikt, inte letar man reda på de med rasistiska åsikter som är riktigt smarta, vältaliga och duktiga på att övertyga. Utan man tar någon som bor i husvagn och är allmänt sorglig som tittarna inte vill identifiera sig med över huvud taget.

 

Så opåverkad dokumentär får man nog bara igenom någon av vägverkets kameror, och kanske inte ens då...

 

/jon"

 

 

 

Du är ute och cyklar. Du pratar om dokumentärens subjektivitet och det har jag inte ens vart inne på. Det är klart att man pekar kameran dit man vill men om man iscensätter något eller lägger ord i någons mun är det fake enligt mig (notera: enligt mig). Dokumentärfilmaren pekar med kameran och följer huvudkaraktärens liv. När man klipper ska man tänka på att inte ta ut saker ur sammanhang och manipulera huvudkaraktärens budskap. That´s it. Jag vill inte ha absolut sanning för det går inte att få men om dokumentären handlar om en person vill jag följa personens liv utan några frågor och intervjuer, det är dokumentär när den är som bäst enligt mig.

Länk till kommentar
Share on other sites

  • 2 år senare...
Älskade "3 rooms of melancholia" när jag såg den

 

 

Men den filmen är ju jätte styrd. Vilket egentligen inte är fel. Det är klart att dokumentär filmer skall regisseras, eller rättare sagt att man skall stå för att det är det. Det är ju alltid något som klipps bort, något annat som klipps fram. Klart att det är subjektiva filmer.

Länk till kommentar
Share on other sites

Poängen med en dokumnetärfilm är ju att filmaren/regisören ska få berätta sinn bild, sinn vision av verkligheten. Någon annans verklighet kan man inte skildra i en dokumnetär. Verklighen kan du bara uppleva själv (Fast igentligen inte objektivt)

 

I ett nyhetsreportage däremot ska man sträva efter att vara som objektiv som möjligt (Fast hur objektivt är t.ex ett reportatage om National Demokraterna)

 

Ang 3 rooms, så är den givetvis oehört genomarbetad, ljussatt, arrangerad och noga förberedd (35mm är dyrt). Vissa regisörer står för att dom visar sinna tankar och åsikter och inga andras (Stefan Jarl t.ex) Medans andra t.ex Pirjo Honkasalo (3 rooms) Blir upprörd när man försöker få upp det till disskusion, eller om man ställer frågor kring det. Precis som om det ligger en skam i att visa sinna inre bilder.

 

För mig är dokumentärfilm berättande, ett förmedalande av tankar.. ja kanske rent av konst.

 

Dock tycker jag man ska skilja på begreppen dokumntärfilm och t.ex relityreports (Som tv4 översätter till "TV 4 dokumnetären") Det är två olika saker.

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

×
×
  • Skapa nytt...