manus: På vid gavel till Undrens Värld

[Sunshine]

Hej, jag är otroligt nöjd med detta manus. Den är så rolig(enligt mig). Men kanske kan någon ha synpunkter på den.

Det är sorgligt att man inte får vara stolt över någonting i Sverige men jag skiter fullständigt i vilket. Det är så mycket misär på jorden, att man måste ha något att glädja sig åt i alla fall.

Jag är kanske inget geni på manusformatering dock! Men jag försökte åtminstone.

Titeln står jag mig också funderande kring..

Jag hoppas i alla fall att någon där ute också kan glädja sig åt detta manus. :) och ja, jag är medveten om "rip offen" från madagaskar.

 

(Vet att jag skrev i ett forum och någon frågade efter manus från mig, men hittade aldrig tillbaka till den)

På vid gavel till Undrens Värld..pdf

[bondlurken]

Jag vet inte vad du hade för målgrupp i tanke när du skrev manuset, jag skulle tro att barn från 2 till 6 år skulle vara en passande målgrupp.

 

Det är inte riktigt "my cup of tea" så jag orkade inte göra en djupare analys, helheten såg väl bra ut, men kanske att du får putsa på dialogen, den kändes lite stel ibland

 

Rolig ur ett rent humorperspektiv var den väl inte, den var väl snarare åt det "gulliga" hållet.

 

Fantasi och viljan att skriva verkar du ju ha, så det är bara att fortsätta, lycka till

[WingDing]

Initiala tankar: Väldigt styltig och underlig dialog. Rolig vet jag inte heller om det var, jag skrattade i alla fall inte.

 

Grundstoryn är väl ok, jag menar toy story klarade sig ju hyfsat på box office.

 

Om du arbetar om manuset ett antal gånger så kan det säkert bli bra.

[Sunshine]

bondlurken: Jo målgruppen är tänkt ungefär så. Det var en barnmanustävling som sporra mig men den blev lite mer än vad jag tänkte mig kanske..

 

Den ska enligt mig vara tänkt att vara lite party, dvs det är nog inge större ide att analysera den så mycket :P

 

Med ordet "rolig" menade jag nog inte komiskt rolig, iof. Mer att den kändes allmänt rolig, att det händer mycket och är ja, gulligt..

 

Wingding:

Hm kanske är dialogen för rakt på, vad vet jag. Den går nog att göra angenämare om man vill, men man influeras ju av vad man får in och upplever i vardagen också. Jag är inte precis uppvuxen i gosiga atmosfärer och får då ta igen det på detta vis.

Vet inte hur jag skulle jag arbeta om det exakt, då jag inte ser det exakta felet xD

[bondlurken]

Har du provat att läsa dialogerna högt för dig själv, för det som funkar i huvudet kan låta annars när det uttalas högt.

 

Annars om du har möjlighet att ha några kompisar eller så att läsa dialogerna som en teater, då hör man fort vad som funkar.

[WingDing]

Wingding:

Hm kanske är dialogen för rakt på, vad vet jag. Den går nog att göra angenämare om man vill, men man influeras ju av vad man får in och upplever i vardagen också. Jag är inte precis uppvuxen i gosiga atmosfärer och får då ta igen det på detta vis.

Vet inte hur jag skulle jag arbeta om det exakt, då jag inte ser det exakta felet xD

 

Jag vet inte om jag vill att den ska vara mer "angenäm", snarare mer realistisk. Jag kan bara inte se huvudpersonerna säga de saker som dem gör. Det känns som om dialogen är anpassad för att säga det du vill säga inte det som karaktärerna borde säga.

[ls92]

det kanske skulle passa som nåt barnprogram...... vad vet jag.

Jag tyckte inte att den var speciellt rolig men det är min åsikt.

[Hebron]

Jag slutade läsa efter första sidan. Det jag inte gillade var att man direkt fick reda på att leksakerna lever. Borde vara lite mer spänning innan publiken får reda på det. Jag skulle vilja ana att det är levande men att inte veta och sen få reda på det.

 

Till exempel att flickan ska gå iväg en stund och leksakerna då tänker att nu är det lugnt men flickan har glömt något och kommer på leksakerna på bar gärning om man säger så.

[kenntoft]

EVELINA:

Nämen...är det sant? Lever ni?

ZEBRA:

Det är klart att vi lever? Ser du

inte? Alldeles vitala in i varje

benmärg! ”blinkar med ena ögat*

 

om den är för barn måste du ändra språket lite, här var ett exempel, 'vitala' in i varje 'benmärg'.

 

sen är kanske inte "Nämen är det sant? lever ni?" något som ett barn säger.

sen är det för mkt pang på rödbetan med att dem lever, det är ju liksom the big event i storyn känns det som. Kan du inte försöka mjölka det lite mer?

Typ att saker och ting ligger lite hullerombuller?

eller att flickan ser/hör något röra sig, och hon låtsas gå ut ur rummet, och sen smyger hon in huvudet genom dörren och TA DAAA, JAG VISSTE ATT NI LEVDE!

 

eller nåt:)