Gå till innehåll

Premiär - Unleashed (hollywood film)


Recommended Posts

Hej Movie Boy!

 

Först och främst så vill jag bara säga att jag tycker du har helt rätt när du säger att har man en dröm ska man satsa på den fullt ut och inte låta någon eller någonting stoppa en - det är bara att kämpa på! :) Sen vill jag bara tillägga att man, hur målmedveten man än är, måste kunna ta ett steg tillbaka och lyssna på vad andra säger innan man bestämmer sig för om man ska bry sig om det eller skaka det av sig. Detta gäller ännu mer situationer som har med skrivande att göra, därför att det är en så privat process att hamra ut en idé till något man kan visa andra och man känner sig så fruktansvärt glad när man tycker att man har lyckats med det att det gör lika fruktansvärt ont när folk som läser ens arbete inte förstår vad det är man försöker säga dem. Det är lätt att slå ifrån sig, så att man inte behöver känna smärtan, och det förstår jag verkligen; men det du ska tänka på är att alla här vill bara hjälpa dig, vill stötta dig, vill se dig komma dit du vill - inte stå i vägen på något sätt.

 

Du bad om direkt feedback på det du skrivit, så här kommer min.

 

Jag är ledsen, men jag orkade inte läsa hela manuset, ett stort faux pas i manusförfattar världen egentligen, förutom när manuset inte är i sitt sista skede. Du kan inte förvänta dig att folk ska vilja läsa ett manus som inte är så perfekt att det är versionen du stolt skulle visa de högsta hönsen på Warner Bros. Stavfel, grammatiska misstag och ett format som inte flyter på så lätt så att din vision är kristall klar är enbart oerhört jobbigt att traggla sig igenom, och oftast blir feedbacken endast en enda lista med saker som behöver korrigeras, och det är ju inte meningen. Du har ju någon som korr-läser det redan. Tålamod är nyckeln till en lyckad presentation. Tro mig, jag har förivrat mig mer än en gång med, men det är ju så man lär sig. :) Vänta tills du är säker på att det är så bra som det kan bli innan du lägger ut något du jobbat på!

 

Jag vill ge dig min omskrivna version av dina första två och en halv sidor, bara för att ge dig en idé om vad som - i mina ögon - är lite tokigt med dem. (Jag vet att du inte vill bli manusförfattare, men om du bara vill ha kritik på din idé så borde du ha skrivit ut ett treatment på svenska och blottlagt början, mitten och slutet, karaktärerna och situationerna i din idé på det sättet istället.)

 

 

INT. JENNY‘S HOUSE/KIMS BEDROOM - NIGHT

 

The room is small and pitch black. A figure is asleep in the bed.

 

KIM (25), slim-framed and nondescript, wakes with a start, breath caught in his throat. He shivers, looks at his alarm clock. It shows 01:32.

 

He sits on the edge of the bed, eyes resting on a picture of him and a young woman, CAM (24). He's troubled, turning the picture around to face away from him before he rises.

 

INT. JENNY‘S HOUSE/BATHROOM - NIGHT

 

It's a tight space, but polished clean.

 

Kim opens the bathroom cabinet and takes out a bottle of

sleeping pills. He looks at the label with weary eyes before he closes the cabinet door.

 

His eyes widen at the image in the mirror of a MAN standing behind him. He drops the bottle of pills. It falls rattling into the sink as Kim spins around.

 

But there's no one there.

 

INT. JENNY‘S HOUSE/KITCHEN - DAY

 

It's as small as the rest of the house, with fading wall-paper and worn countertops.

 

Kim enters. JENNY, 40, is seated at the kitchen table. She's a stout, slightly gray-haired woman who looks older than her years.

 

Kim pours himself some coffee before sitting down opposite her.

 

Silence for a moment where Kim fingers his cup and Jenny stubbornly continues to read her magazine.

 

KIM

I didn’t hear you

come home last night.

 

JENNY

I had to work late.

 

She turns a page. Doesn't look at him.

 

JENNY (CONT'D)

I thought you'd at least send

me a card. Let me know you

were alright.

 

KIM

Yeah. I'm sorry.

 

JENNY

It's okay. You're home now. To

stay.

 

Kim nods, even though she's still not looking at him. He reaches over, closes the magazine gently, takes her hands. Her gaze finds his and her expression brightens.

 

Kim smiles and she returns it, but they turn serious, staring at each other.

 

JENNY

Some officers came around, asking questions.

I didn't tell them anything. But. (beat) I've been so

worried.

 

Tears build in her eyes and his hands squeeze hers comfortingly.

 

KIM

I'm sorry, mom.

 

JENNY

I know, sweetheart. I know you are.

 

She straightens herself up, getting a hold of herself and rising.

 

JENNY (CONT'D)

Now, what should we make for lunch, hmh?

Anything you want.

 

KIM

Anything?

 

She smiles happily, heading up to the fridge.

 

KIM

Mom.

 

She turns to him.

 

KIM

It's good to be home.

 

Her joy is evident, but as Kim watches her rummage around in the fridge, his face is filled with pained doubt.

 

De ändringar jag har gjort är baserade på enkla riktlinjer inom manusförfattandet och självklart vill jag bara ge dig en uppfattning om hur du skulle kunna ändra om i din uppbyggnad lite. Scenbeskrivning, till exempel, behöver inte vara särskilt lång men ska komma direkt efter den slugline som är "titeln" på scenen. Scenbeskrivningen berättar hur rummet eller parken eller flygplatsterminalen där vi befinner oss ser ut och ger oss ett visuellt intryck att bära med oss igenom scenen. It sets the stage, så att säga.

 

Namnen behöver bara bestå av stora bokstäver första gången du introducerar en karaktär. Och en kort karaktärsbeskrivning är att föredra så att vi har något visuellt att gå efter vad gäller storlek och första intryck, precis som om vi faktiskt såg de här människorna för första gången. (Kamera vinklar ska aldrig vara med i ett manus om det inte är regissören själv som skriver det.)

 

Dialogen var alldeles för lång och innehöll en oerhörd mängd fakta som är mycket bättre att VISA. Till exempel tycker jag att du kunde ha nästa scen att vara Kims första dag på arbetet. Han kanske får frågan där vart han har varit, och kan skämta om att han drog till LA och prövade på att bli skådis, vilket ju är sant, men något vi inte behöver få matat till oss som publik inom de första två minuterna av filmen.

 

Jag tycker även att det här med att han har begått ett mord borde vara något som byggs upp sakta. Att vi undrar vad det är han har gjort som har fått honom att fly, och vad det var som hände som drev honom tillbaka hem. Att få all information med en gång gör att mysteriet med karaktärerna försvinner, och om det inte finns något mysterium, om vi känner att vi känner karaktärerna och vad som driver dem och vad för hinder de kan tänkas möta redan innan filmen riktigt kommit igång, då tappar vi intresset. Förstår du vad jag menar? Bra att tänka på när du planerar en berättelse överhuvudtaget. Den där kroken - the hook - ska finnas där i varje scen. Ta tag i tittaren, eller läsaren. Få mig att helt enkelt vara tvungen att se eller läsa en sida till och sen en sida till och en minut till. Oerhört viktigt och alltid lika svårt att få till. :)

 

Hoppas att mina tankar hjälpt lite på vägen! Önskar dig ett stort lycka till i framtiden!

 

Annelie.

Länk till kommentar
Share on other sites

Tack för tipsen Annelie! Jag väntar fortfarande på att få det korr läst. Jag försökte bara här få ner historien hyfsat snyggt till nästa gång Matthew kommer i oktober. Om jag har riktigt tur så har jag det planerat så här:

 

Jag träffar som sagt Matthew igen i oktober. Jag hoppas förhandla fram så jag får tillräckligt att plugga på New york film academy i minst ett år till att börja med. Jag läste lite i en annan tråd att man kan få välja att plugga ett år till och få chansen att spela in en långfilm. Kanske man kan lägga min ide så den kan sättas in under produktion där och kanske har chansen att ta och visa den på filmfestivaler etc? Som nån skev, det var väl så tarantino gjorde, allt som krävs är lite kontakter? Detta kanske är början på nåt stort? Då kommer ju iden att få behandling av de som pluggar där. Man kanske ska använda sig av amatörer i filmen i stället?

 

Jag tackar er alla för ert stöd, verkligen. Att skriva är inte min grej, jag hajar det men jag är ganska bra på att få fram film ider och att man hade talang för skådespeleri det trodde jag aldrig. Jag ska följa min hjärtas röst så får vi se!

 

 

 

Du säger hela tiden att du väntar på att Matthew kommer i okrtober, men varför har ni inte bara telefon eller mailkontakt bara?

Och vad menar du med att förhandla till dig så du kan gå på new york film academy?

Ja, jag antar att många filmer som görs där borde bli inskickade till filmfestivaler så det är nog inte omöjligt!

Länk till kommentar
Share on other sites

  • 2 veckor senare...

För att främlingar kan vara objektiva och säga precis som de tycker utan att vara rädda för krossa någons förhoppningar (i ditt fall, skyhöga förhoppningar).

 

Jag har hållit mig från att skriva i den här tråden hur länge som helst nu, och det har kliat något ofantligt i mina fingrar. Tidigare har jag på ett vänligt sätt försökt ta ner dig på jorden, för jag tycker du behöver det, men nu börjar det gå för långt.

 

Du har verkligen en totalt orealistisk syn på världen och hur den fungerar.

 

Du har ett knappt läsbart manus på 40 sidor, som du visat upp för nån jävla koreograf som spelade en statist i Rent. Han säger att han gillade din idé. So what? Han tjänar pengar på att just säga sådana saker. Hade han sagt att det var skit hade du nog inte tjatat om hur jävla bra Talang-campen är, vilket är dåliga affärer för honom. Talang-campen har Cilla och Totte. Säger inte det dig någonting? Ingen på detta forum har eller hade någonsin ens hört talas om denna Matthew vilket säger ganska mycket eftersom alla här är filmintresserade. Hade han varit någon, hade någon hört talas om honom.

 

Och Lindsay Lohan (visst, du kanske skämtade lite om hela den grejen)... men oavsett om hon ligger nerknarkad i ett behandlingshem eller visar privata delar i skvallerpressen så går det bra för henne. Hon är fortfarande het i popcornfilmvärlden.

 

Lindsay Lohan skulle aldrig ens röra i ditt slarvigt skrivna manus på som än så länge utgör 40 minuters film, när du dessutom är totalt okänd. Varför skulle hon?

 

Joachim Larsson, du behöver inte lyssna på ett ord jag säger. Jag är inte heller någon. Jag har inte lyckats producera något framgångsrikt. Än. Men jag mår bra och vet att man måste kämpa något otroligt den dan man vill nå dit. Jag tycker inte du verkar ha kämpat så mycket med ditt manus. Den kräver minst 60 sidor till och sedan minst 5 omskrivningar.

 

Så snälla snälla du. Sluta tjata om Matthew och kom ner på jorden. Du kommer falla så hårt från där du är nu.

Länk till kommentar
Share on other sites

Tack imcereal för dina fina kommentarer. Så det är helt omöjligt för mig att sälja film iden så att jag kan gå på New York film academy då jag har kontakt med en som kan ta kontakt med producenter etc? Min "ide" är helt oläst bart? Det är nog dags att ni behöver komma ner på jorden. Ni är helt enkelt avundsjuka. Jag har väntat på rätt tillfälle och nu är det ju solkart att så är fallet. Jag har fått chansen och det har inte ni och ni kan inte acceptera det. Jag lämnar nu forumet för gott och hoppas att någon kan ta bort mitt konto för att jag orkar inte ha den här diskussionen vidare. Nu kommer jag garanterat att få en massa spott i ansiktet men det skiter jag i för sånt där tål jag inte.

 

 

 

Herregud!

VAD ÄR DET FÖR CHANS DU HAR FÅTT? Snälla, gå inte förrän du säger mig det, vad är det för chans du pratar om?

Jag kan för det första säga dig att ingen kommer "fixa" in dig på NYFA för att du har en filmidé. Min mamma har filmidéer. Och de är mer "nyskapande" än ditt "Me Myself And Irene meets The Incredible Hulk"

Tror du verkligen att en man som - förlåt - slickat din r*mpa - kommer att kämpa för att hitta personer som vill betala NYFA för att en svensk kille som har en filmidé ska få kunna gå skådespelar/(manus?)-kursen i Hollywood?

Men, vad snackar jag om? Jag som redan har betalt skolan, har fått bekräftat att jag ska börja, och har ungefär 5000% fler filmidéer än du har, måste ju komma ner på jorden, för jag är ju sååå avundsjuk...

Länk till kommentar
Share on other sites

ERA DÅRAR! Vet ni vad ni har gjort? Han kommer ta ut sin hämnd! Precis så här böjarde fredag den 13:e... bli inte förvånade i natt om det kommer ljud från nedanvåningen.

 

Hahaaa! Det är alltid lika kul att läsa hur folk blir satta på plats på det här forumet! han fattade tillslut, tog bara 4 sidor inlägg. Får väl se när Ryan knäcks. Han verkar vara en tuffare nöt.

Länk till kommentar
Share on other sites

ERA DÅRAR! Vet ni vad ni har gjort? Han kommer ta ut sin hämnd! Precis så här böjarde fredag den 13:e... bli inte förvånade i natt om det kommer ljud från nedanvåningen.

 

Hahaaa! Det är alltid lika kul att läsa hur folk blir satta på plats på det här forumet! han fattade tillslut, tog bara 4 sidor inlägg. Får väl se när Ryan knäcks. Han verkar vara en tuffare nöt.

 

 

 

Bring it on, bitch. Skrev det från min MacBook Air betalad i dollar (fast jag har svenskt tangentbord), bitch.

Länk till kommentar
Share on other sites

Ditt problem är att du fiskar efter beröm, inte kritik. Då är det faktiskt lika bra att du ger dig av, för som man brukar säga, om man ger sig in i leken får man leken tåla, du klarar uppenbarligen inte av det.

 

Men hur som helst, jag önskar dig all lycka, hoppas det kommer gå bra för dig, men allvarligt talat, du måste växa upp lite, och det snarast, för annars riskerar du att bli grymt besviken när du inser att verkligheten inte överensstämmer med drömbilden som du målat upp i ditt huvud.

Länk till kommentar
Share on other sites

Vad är det med det då? Det är så svenskt det kan bli, man får inte berömmelse för nånting och man får inte vara bra på nånting.

Det beror på hur du definerar Bra.

 

Ingen här försöker klanka ner på dig, men från det vi hör av dig verkar det som om du håller i ett helt annat manus än det vi läst försökt läsa.

Länk till kommentar
Share on other sites

"You now the diffrens betwen dying for someting and dying for nothing?"

"Dying for nothing" är rättstavat?

 

 

Jag tänker realistiskt. Jag har bara galna ider på hur jag kan uppnå mina drömmar. Jag funderar starkt på att filma allt. Bara det är ju en film i sig. Att uppnå sina drömmar trots svårigheter i livet. Det finns ju faktiskt omständigheter, tänkt på det. Jag har mejlat de nu som sagt och försökt förklara mina ider och om Matthew vet att jag har det här catch 22 så kanske han och de som höll i det där förstår min situation bättre till nästa gång. Kanske vill han producera den?

 

Man kan alltid försöka. Då har man i alla fall försökt att leva livet. Jag gör ju nåt i alla fall till skilnad från de flesta som bara snackar.

 

Jag vill tipsa om en väldigt inspererande dokumentär. Min date med Drew. Han gjorde nån liknande galen grej. Jag tar bara ett steg längre.

 

Att satsa på drömmar och leva litet etc är ju självklart, men det vi talar om är att ha realistiska förväntningar.

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.


×
×
  • Skapa nytt...