synopsis: Idé om Schackklubb!

[Holykestrel]

Hejsan!

 

Jag har en liten idé som jag har tänkt på lite varja dag den senaste veckan.

Manuset är tänkt att skrivas som en svart komedi.

Här är en kort synopsis om historien, längre ner berättar jag mina tankar kring det hela.

 

 

 

-Två kompisar, en smal ung kille i 19-årsåldern och en rundlagd 50-åring äger tillsammans en schackklubb i en stor sal nere i stan. Salen ägs av kommunen som också har gett bidrag till den snabbt växande klubben med cirka 60 medlemmar, de flesta pensionärer.

Det har alltid gått bra för klubben som har blivit lite utav ett signum för den lilla småstaden

där alla invånare känner till schackspelarna.

En dag bestämmer sig dock kommunen för att plötsligt stänga ner huset där schackklubben har sin sal och bryta av bidragen för annan prioritering mm (Val av annat politiskt parti?).

Klubben får nöja sig med ett trångt garage och snabbt börjar medlemmar att hoppa av. Snart är det bara den unga killen, 50-åringen och 5-6 människor med inget bättre att göra kvar. Klubben är så gott som bortglömd.

 

Från det att kommunen bestämmer sig för att "ignorera" klubben till det att den blir bortglömd händer en rad andra negativa saker som får dem resterande medlemmarna (som kanske redan inte är 100% mentalt friska) att förlora all kontroll och spontant börja gå loss på kommunalhuset nere i stan. I deras ögon har kommunen tagit ifrån dem det enda kvar i livet. Klubben har varit deras undanflykt från alla problem i vardagen och en stor källa till glädje.

 

Konsekvenserna av raseriutbrottet blir fängelse för sabotage.

Inne i fängelset upptäcker de till deras förvåning och glädje en större sal än de hade från början, full av schackspelande kriminella.

Här har de 4 år på sig att spela schack, helt i lugn och ro.

 

 

 

Idén fick jag rätt långsökt från den ryske schackspelaren Garri Kasparov som ständigt kritiserar Vladimir Putin och hans politik.

Det finns ett visst samhällskritiskt budskap i berättelsen men den stora anledningen till varför jag vill skriva manuset är för att jag tyckte att det var en rolig historia med många chanser till underhållande situationer och människor.

Det är inte så viktigt att manuset blir till film men om den skulle bli det skulle den vara filmad i svartvitt eller mycket svala färger med mycket fasta kameror, typ som Jim Jarmusch filmerna.

 

Jag behöver dock lite synpunkter på vad ni tyckte om historien mm.

Det största problemet är ju att få publiken att fortfarande sympatisera med schackspelarna efter att ha gått loss på kommunhuset. Att få publiken att tycka att det nästan är en rätt handling.

Hur ska jag göra det? Vilka negativa händelser ska hända dem mer än att de förlorar salen och bidragen? Några förslag?

Hur ska jag visa att schackklubben var det bästa som fanns för dem?

Det måste hända mer dåliga saker för att de ska handla på det här sättet, ändå om de inte är 100% mentalt friska.

 

Alla tips och synpunkter uppskattas, inklusive namnförslag på filmen.

 

Tack så mycket!

[jbergman]

Här är en kort synopsis om historien, längre ner berättar jag mina tankar kring det hela.

Dessvärre missar du det viktigaste i din synopsis, nämligen din huvudperson. Jag antar att du har tänkt dig att antingen 19-åringen eller 50-åringen är huvudperson, men vi måste veta mer än dennes ålder. Kanske är 19-åringen en före detta ungdomsbrottsling som i schackspelandet äntligen fått ordning i tillvaron, och som nu åter ser sin värld hotad av kommunstyrelsen och därmed förfaller i sin tidigare bana. Eller så har 50-åringen nyligen blivit arbetslös från ett kommunalt jobb och ser schackklubben som den enda trygga platsen i tillvaron där han fortfarande har chansen att glänsa. Nu ser han kommunens agerande som ett dubbelt svek och blir ursinnig. Tja, jag spånar bara, men du måste ha en idé om vem din huvudperson är och vilken förändring han genomgår under filmens gång.

 

Här har de 4 år på sig att spela schack, helt i lugn och ro.

Fyra år för att ha trashat kommunhuset? Det låter rätt brutalt.

 

Det största problemet är ju att få publiken att fortfarande sympatisera med schackspelarna efter att ha gått loss på kommunhuset.

Det tror jag inte för en sekund är något problem.

 

Vilka negativa händelser ska hända dem mer än att de förlorar salen och bidragen? Några förslag?

Från kommunens sida tror jag inte att det behövs mer. Däremot kan spelarna ha problem på ett mer personligt plan. När en spelare väljer att protestera framför kommunhuset tycker kanske hans fru att han är löjlig, vilket naturligtvis triggar honom ytterligare.

 

Du kan naturligtvis även låta deras gamla lokal gå till en förening som schackspelarna ogillar eller tycker är löjlig. Exempelvis kanske kommuntyperna tycker att schack är gammalmodigt och att poker är den nya flugan som kommunen skall satsa på. Det blir en klassisk kamp mellan traditioner och nymodigheter.

 

Hur ska jag visa att schackklubben var det bästa som fanns för dem?

Med personliga historier. Jag skissar några ovan där jag talar om huvudpersoner. Även birollerna bör ha ett personligt förhållningssätt till schackspelandet. Någon kanske träffade sin fru under en turnering? Någon kanske har alla sina vänner i klubben? Någon kanske var en av Sveriges mest lovande schackspelare som ung (vilket jag själv faktiskt var när jag var tio bast ;)) och som ser schackklubben som sin enda chans till revansch efter ett misslyckat liv.

 

Lycka till!

/Jakob

[Holykestrel]

Tack så mycket Jakob!

Du har absolut rätt i det du säger. Jag ska spåna lite mer på huvudpersonen och hans bakgrund mm och så ska jag ta reda på hur långt fängelsestraff som är rimligt.

Coolt att du har varit en av dem bästa schackspelarna. :D

Tack för bra tips!

 

Mer synpunkter uppskattas!

[vilcans]

"Kommunen" är för abstrakt, och bör representeras av en person istället. Denna kommun-gubbe/tant kan vara riktigt ond och jävlig så blir det lättare att känna för huvudkaraktärerna.

 

Fyra år för att ha trashat kommunhuset? Det låter rätt brutalt.

 

Låt det utspela sig i en hård diktatur så löser sig det problemet. Kan vara science fiction eller en verklig. Eller låt antagonisten vittna falskt om att de dödat någon. Då blir han/hon riktigt ond.

 

Över huvud taget så tror jag att du ska ta ut svängarna rätt mycket. Bry dig inte om realismen. Annars är det risk att filmen blir trivial och tråkig (bara att ha ordet kommun i ett synopsis är rätt avtändande).