Vad har ni på hjärtat egentligen?

[Rabies]

För det första så är jag ganska säker på att trådar om mina filmer inte stängs för att jag ger svar på tal utan för att svaret på tal brukar provocera fram sällan skådade bottennivåer av personliga påhopp och för det andra så förstår jag inte logiken i att någon får tycka i en tråd att Uwe Boll är en jävla sopa och att jag sedan inte skulle få tycka något som kontrasterar mot den åsikten. Förklara så tydligt du kan varför alla utom jag får ha en åsikt.

 

Ja du har ju en viss talang för att känna dej påhoppad titt som tätt, kan det va för att dina så kallade svar på tal oftast är ganska så dryga? Du har inte bara en åsikt, du nedvärderar ofta andra och andras åsikter genom den åsikten, som till exempel "Hur många filmer har du regisserat själv?" betyder på klarspråk "Du är en sopa själv" Hur du kan känna dej påhoppad för att nån yttrar sej negativt om Uwe Boll är för mej en gåta

[hampusforev]

Ja, förövrigt är det ett helt irrelevant argument hur många filmer han själv har regisserat. Det är ju värsta sandlåde-argumentet, "GÖR bäTTRE SJälv DÅ!111".

[GodeDoktorn]

Ja du har ju en viss talang för att känna dej påhoppad titt som tätt, kan det va för att dina så kallade svar på tal oftast är ganska så dryga? Du har inte bara en åsikt, du nedvärderar ofta andra och andras åsikter genom den åsikten, som till exempel "Hur många filmer har du regisserat själv?" betyder på klarspråk "Du är en sopa själv" Hur du kan känna dej påhoppad för att nån yttrar sej negativt om Uwe Boll är för mej en gåta

Byter du samtalsämne för att du saknade argument? Du har ännu inte lyckats framtyda exakt hur och vad det är som skulle kunna göra en film objektivt "bra" som film. När munthe gav svar på din fråga om hur han recenserar filmer som kritiker så går du till direkt personangrepp när han förklarar att åsikter, hans eller andras, fortfarande bara är subjektiva.

 

Återigen, skärp dig nu. Filmbetyg = subjektivitet, aldrig objektivitet på det viset du vill tro.

 

Sätter du ett likamedstecken mellan populäritet och hantverkarmässighet så är det ju något som är fel.

[Munthe]

Jag har aldrig någonsin bemött någon med "Hur många filmer har du regisserat själv?" som ett svar på kritik av mina filmer. Däremot är en forumklassiker att du, Rabies, påstår att jag säger saker och sedan kommer det någon upprörd person som just läst ditt inlägg om vad jag brukar säga och reagerar med att jag uttrycker mig på sandlådenivå. Som hampusforever.

 

De enda gånger jag använder orden "Hur många filmer ar du gjort själv?" är i sammanhang med att unga filmare deklarerar att det är skitlätt för dom själva att göra mycket bättre filmer än alla andra (och det behöver absolut inte vara kritik riktad mot mig - jag reagerar så fort jag ser det i något sammanhang och brukar oftast hoppa in). Orsaken är att jag sett så det själv så många gånger; En filmare hoppar på en annan filmare (det behöver verkligen inte vara jag) och dissar filmerna och påstår sedan att han själv skulle kunna göra tio gånger bättre med förbundna ögon. Sedan går det ett år och den där teoretiska mästerregissören har gjort sin första film och den är tio gånger sämre än filmen han själv först kritiserade. Och lärdomen är; det är svårt att göra film och det är töntigt att påstå saker om den egna förmågan om allt man har bakom orden är teorier.

 

Min egna inställning är; Jag älskar alla som kan få ihop en film. Hur den än är. Det krävs både mod och dedikation för att göra en film, hur liten den än är. Och är projektet dessutom ambitiöst och har krävt mycket av filmaren för att realiseras sitter jag ännu mer på hejjaklacken. Oavsett utkomsten av filmen. Den biten är bara lite ointressant personlig smak.

[Rabies]

Sorry Munthe jag har visst återigen misstolkat ett utav dina inlägg, jag ska ta mina fina elitistiska åsikter och vara tyst, är du nöjd då?

[Stefan_holst]

. felförstâdda inlägg

 

. Du tycker att storyn är tunn men om det bara är konst så kan du ju egentligen inte ha nån åsikt om den för konst kan väl vara precis som man själv vill.

 

Folk får tycka precis vad dom vill om mina filmer. Sedan kan jag svara på kritik när folk vill att jag gör det. Men då handlar det om min egen åsikt - och en sån hoppas jag att även jag får ha.

 

Sen undra jag varför du inte skulle få ha en åsikt? Har jag någonsin sagt det?

 

. Förklara så tydligt du kan varför alla utom jag får ha en åsikt.

 

______________________________________________________________

. Nån som hänger med? Eller orkar hänga med?

 

Var det jag som var svâr att hänga med?

[Simon W]

Då kan Rabies och Munthe komma här då och... skaka hand... Seså... Dåså. Vad bra!

 

Nu tycker jag vi kan litegrann styra tillbaka denna tråd till vad den handlar om - innehållet i de manus och filmer som postas här. Vad har vi på hjärtat egentligen? Vad vill vi ha sagt? Vad är syftet och inspirationen med det vi skriver och filmar?

[Rabies]

Bara för att klaragöra ifall det är nån som tyker det verkar otydligt:

 

Munthe tycker att film som genererar pengar = bra film

Jag hävdar att film som är bra = genererar pengar

Jag hävdar också att inte ens Munthe skulle tycka att en film va bra bara för att den genereat mycket pengar

 

Utifrån detta så undrade jag hur Munthe kan bedömma en film i en jury utifrån den aspekten att en film som genererar pengar = bra film, om nu filmen ifråga inte har genererat några pengar alls.

Om film är subjektiv spelar mindre roll i denna frågeställning.

 

Vad är då en bra film?

En bra film enligt mej är en film som många tycker om med en stor spridning, ju fler som gillar ens film desto bättre är den, det är det enda man kan mäta film i, nämligen publikens åsikter, vare sej det är svennar som skiter fullständigt i vad regissörer och konstnärer har för syfte med filmen eller om det är inbitna filmnördar som vet allt om alla genrers och vet exakt vilka regissörer som menar vad med sina filmer.

En dålig film är motsatsen.

 

Ett exempel:

Sagan om ringen är bra filmer, dom är välproducerade, välskrivna, välregisserade etc etc men dom faller inte mej i smaken, men om jag här skulle hävda att Peter Jackson inte vet vad han sysslar med vore absurt, Peter Jackson kan regissera, han har berättarförmågan och människokännedomen som kan locka fram trovärdigheten inom skådespelarna, men hans historier är inget som facinerar mej.

Sen har vi Uwe Boll som inte har berättarens talang och inte har människokännedomen som kan locka fram det trovärdiga hos skådespelarna, hans historier skulle nog kunna vara mer intressanta om dom hade gjorts av låt oss säga David Fincher som behärskar berättarteknik och regi. Det blir inte en bra film ifall man inte behärskar dessa tekniker, sen finns det alltid folk som gillar när det är lite halvkasst och kackigt. Hade Uwe Boll haft som manér att göra det kackigt så visst det hade väl några gillat men jag tror inte att han har det, jag tror helt enkelt inte att han behärskar teknikerna.

 

Detta är mina subjektiva åsikter rörande bra och dålig film och det är det ingen som kan säga att jag inte får ha eller att dom är fel. Dom är helt rätt faktiskt.

[Stefan_holst]

Detta är mina subjektiva åsikter rörande bra och dålig film och det är det ingen som kan säga att jag inte får ha eller att dom är fel. Dom är helt rätt faktiskt.

 

Rätt, alla fâr tycka som de vill.

 

Munthe tycker att film som genererar pengar = bra film.

 

Men detta kan du inte pâstâ som en subjektiv âsikt, det kan bara Munthe i sâ fall.

[Simon W]

Håller med.

 

En i mitt tycke bra film är en film som jag gillar, på grund av den jag är. 100% subjektivitet. "I min smak"

 

En bra film är dessutom en film som också tjänar sitt syfte - alltså uppskattas av en stor publik, oavsett orsak. Detta oavsett om jag gillar den eller inte. Den är bra, funktionell.

 

En dålig film, för mig, uppfyller inget av dessa.

 

Tycker jag.

 

 

Igår var det på Mtv "The best songs of the 90's" (Vh1). På plats typ 85 var ett band vid namn Nelson - två söta, blonda, långhåriga bröder (söner till Willie Nelson) som sjöng en låt som hette typ "(Can't get enough of your) Love and Affection". Det skulle föreställa nån sorts rockballad i halvtempo. Schysst hook, men fy tusan vad "usch" det lät!

 

En nutida musiker av något slag som log, tog mod till sig, och sa att han tyckte låten dock var "den bästa kommersiella rocklåt som finns". Han upprepade det, och uttalade "kommersiella" extra tydligt. Jag antar att han menade "i relation till dess usch-kvalitet" (det finns ju rocklåtar som sålt mer än denna).

[Munthe]

Bara för att klaragöra ifall det är nån som tyker det verkar otydligt:

 

Munthe tycker att film som genererar pengar = bra film

 

Det har jag som sagt aldrig sagt. Jag har bara sagt att det inte går att kvalitetsbestämma film ur ett konstnärligt perspektiv och göra anspråk på nånslag objektivitet. Däremot kan en producent värdera sin produkts kvalitet med utgångspunkt för rena försäljningssiffror. Det var vad jag sa. Själv älskar jag många smala floppar.

 

Jag hävdar att film som är bra = genererar pengar

 

Det säger ju ingenting. Tycker du att allt som någonsin genererat pengar är bra allstå? Och att allt som inte genererat pengar är dåligt?

 

Själv är jag väldigt svag för Bladerunner och Rovdjuret. Två filmer som först nu, 20-30 år efter sina premiärer börjar ha dragit in sina kostnader.

 

Jag hävdar också att inte ens Munthe skulle tycka att en film va bra bara för att den genereat mycket pengar

 

Nej verkligen inte. Skulle aldrig får för mig att påstå nåt sånt.

 

Utifrån detta så undrade jag hur Munthe kan bedömma en film i en jury utifrån den aspekten att en film som genererar pengar = bra film, om nu filmen ifråga inte har genererat några pengar alls.

Om film är subjektiv spelar mindre roll i denna frågeställning.

 

Eftersom din frågeställning bygger på saker jag aldrig påstått kanske det är läge att revidera frågeställningen? För jag kommer inte att revidera min åsikt för att den ska passa din frågeställning.

 

Vad är då en bra film?

 

En film du tycker är bra är en bra film för dig.

 

En bra film enligt mej är en film som många tycker om med en stor spridning, ju fler som gillar ens film desto bättre är den, det är det enda man kan mäta film i, nämligen publikens åsikter, vare sej det är svennar som skiter fullständigt i vad regissörer och konstnärer har för syfte med filmen eller om det är inbitna filmnördar som vet allt om alla genrers och vet exakt vilka regissörer som menar vad med sina filmer.

En dålig film är motsatsen.

 

Orka bry sig om vad 20 miljoner Pretty Woman-fans tycker när det kommer till den personliga smaken...

 

Sen har vi Uwe Boll som inte har berättarens talang och inte har människokännedomen som kan locka fram det trovärdiga hos skådespelarna, hans historier skulle nog kunna vara mer intressanta om dom hade gjorts av låt oss säga David Fincher som behärskar berättarteknik och regi. Det blir inte en bra film ifall man inte behärskar dessa tekniker, sen finns det alltid folk som gillar när det är lite halvkasst och kackigt. Hade Uwe Boll haft som manér att göra det kackigt så visst det hade väl några gillat men jag tror inte att han har det, jag tror helt enkelt inte att han behärskar teknikerna.

 

Då förutsätter du att:

1. Alla människor vill inte se någonting annat än trovärdighet.

2. Alla människor tycker att David Finscher behärskar berättarteknik och regi (jag tycker att Fincher är ett sömnpiller och föredrar t ex Boll framför Finscher faktiskt).

3. Du förutsätter att alla människor har samma syn på vad halvkast och kackigt är som du.

 

Dessutom motsäger du din egen teori om att bra film säljer(?). Boll säljer.

 

Detta är mina subjektiva åsikter rörande bra och dålig film och det är det ingen som kan säga att jag inte får ha eller att dom är fel. Dom är helt rätt faktiskt.

 

Självklart har du rätt till dina åsikter. Och vi andra har rätt att svara dig.

[Rabies]

Det har jag som sagt aldrig sagt. Jag har bara sagt att det inte går att kvalitetsbestämma film ur ett konstnärligt perspektiv och göra anspråk på nånslag objektivitet. Däremot kan en producent värdera sin produkts kvalitet med utgångspunkt för rena försäljningssiffror. Det var vad jag sa. Själv älskar jag många smala floppar.

 

Det har du sagt många gånger. Du får nog va lite tydligare i vad du menar

 

 

 

 

Det säger ju ingenting. Tycker du att allt som någonsin genererat pengar är bra allstå? Och att allt som inte genererat pengar är dåligt?

 

Nej precis tvärtom, bra tolkningsförmåga du har. Den genererar pengar för att många vill se den. Enkelt. En film som ingen vill se kommer inte generera pengar på andra sätt än genom bra marknadsföring, och bra marknadsföring för en film som ingen gillar är att lura publiken.

 

 

 

Nej verkligen inte. Skulle aldrig får för mig att påstå nåt sånt.

 

Bra då är vi överens om det, att film alltså inte bara handlar om business.

 

 

 

Eftersom din frågeställning bygger på saker jag aldrig påstått kanske det är läge att revidera frågeställningen? För jag kommer inte att revidera min åsikt för att den ska passa din frågeställning.

 

Frågorna bygger på dina uttalanden, om du sen inte kan formulera dej så man förstår ifrån vilken aspekt du menar så är det väl upp till dej att vara tydligare, ibland så är det din egen subjektiva åsikt och ibland så ser du det från en producents synvinkel osv, svårt att veta vilka som är dina egna åsikter och andras.

 

En film du tycker är bra är en bra film för dig.

 

Subjektivt ja, rent objektivt kan jag också kolla på en film och bedömma om den är bra eller dålig, sen kanske inte berättelsen elelr andra miljöer elelr tidsepoker faller mej i smaken.

 

Orka bry sig om vad 20 miljoner Pretty Woman-fans tycker när det kommer till den personliga smaken...

 

Om film = business så borde du ju bry dej, dom är nämligen potentiella kunder.

 

 

Då förutsätter du att:

1. Alla människor vill inte se någonting annat än trovärdighet.

Trovärdighet handlar om trovärdighet som i att det är trovärdig utifrån spelets elelr i det här fallet filmens regler, inte dokumentär trovärdighet.

 

2. Alla människor tycker att David Finscher behärskar berättarteknik och regi (jag tycker att Fincher är ett sömnpiller och föredrar t ex Boll framför Finscher faktiskt).

 

David Fincher behärskar berättarteknik och regi då folk vill lyssna på hans berättelser, sen att du inte gillar hans berättelser är skitsamma, det är fullkomligt ointressant vad din personliga åsikt om David Fincher är, du kan aldrig komma och säga att han inte behärskar berättarteknik för då vet du itne vad det är för något.

 

3. Du förutsätter att alla människor har samma syn på vad halvkast och kackigt är som du.

 

Nix

 

 

 

Dessutom motsäger du din egen teori om att bra film säljer(?). Boll säljer.

 

Hade Boll gjort bra filmer så hade han sålt ännu bättre, om en film som kostade 20 spänn att göra säljer för 10 000 spänn så har den ändå inte sålt bra

 

 

Självklart har du rätt till dina åsikter. Och vi andra har rätt att svara dig.

 

Absolut, och jag komemr svara tillbaka:)

[Stefan_holst]

film alltså inte bara handlar om business.

 

För en som vill göra film för sin egen tillfredställelse är detta pâstâende ofta rätt men för den som vill leva av filmskapande är det upp ât väggarna.

Eller är det som er disskusion Rabies vs. Munthe handlar om?

Om filminkomsterna ska komma frân en komersiell kapetalistisk smarthet där filmen är en konsumtionsvara för slit och släng eller en sosiallistisk rättvis fördelning av allmänna pengar till djupt seirösa erkännda statliga filmkonstnärer.

 

Men ämnet var vilka idéer har ni för att skapa bra filmmanus, eller nât sânt?

[Simon W]

Men ämnet var vilka idéer har ni för att skapa bra filmmanus, eller nât sânt?

 

Yes indeed!

 

 

Rabies, Munthe. Kan ni ta den fortsatta diskussionen via pm?

[Munthe]

Jag ger mig. Kvalitet är det som Rabies tycker är kvalitet.

[Simon W]

Hittills har jag babblat om vad jag vill med mitt manusharvande, att idéerna gärna ska vara en smula nya, unika.

 

Självklart är varenda manus unikt, men många storylines är inte sällan "den gamla vanliga, som ofta starkt påminner om den eller den filmen, som vi sett så många gånger förut".

 

Kjell Sundstedt nämner i sin bok Att skriva för film att det finns totalt 36 grundsituationer i filmer. Alla filmer handlar om någon eller några av dem. Situationerna är ganska allmänna, i stil med Förföljelse; hemsökelse; revolt; att offra sig för ett ideal; oberättigad svartsjuka, osv.

 

Tex grundsituationen Revolt. Alltså tex tonårsrevolt, fängelserevolt, samhällsrevolt, kvinnorevolt (-frigörelse), osv. Visst, ganska bekanta filmteman. Men det går att ta storyn bort från "det gamla vanliga", det går att variera oändligt, om än grundtemat blir flyktigt bekant. Det går att skruva det, hitta nya infallsvinklar, udda karaktärer. Bara man vill. Jag vill, och försöker efter bästa förmåga göra något "nytt". Hitta nya situationer. Blir oftast både kul och nyttigt.

 

Exempelvis...

Föräldrar revolterar mot sina yviga tonårsbarn (kan bli intressanta frågeställningar).

En nattstädare (invandrad banktjänsteman) på Burger King revolterar mot städfirman på ett väldigt snyggt sätt.

En bedårande vacker tjej får nog av alla fula människor hon ser (satir). Osv, osv.

Kanske inte så "bra" idéer, men ganska inspirerande för mig! ;)

(Jag har förstås inte sett all film i världen, så jag kan självklart ha råkat nämna premissen till en befintlig film).

 

Tycker historier är väldigt fascinerande. De tar aldrig slut! :D

 

EDIT: George Polti hette han som benade ut de 36 grundsituationerna.

[Rabies]

För en som vill göra film för sin egen tillfredställelse är detta pâstâende ofta rätt men för den som vill leva av filmskapande är det upp ât väggarna.

Eller är det som er disskusion Rabies vs. Munthe handlar om?

Om filminkomsterna ska komma frân en komersiell kapetalistisk smarthet där filmen är en konsumtionsvara för slit och släng eller en sosiallistisk rättvis fördelning av allmänna pengar till djupt seirösa erkännda statliga filmkonstnärer.

 

Men ämnet var vilka idéer har ni för att skapa bra filmmanus, eller nât sânt?

 

Jag är inte beredd att hålla med riktigt. Nu tror jag ytterst få gör film för sin egen tillfredställelse så den biten kommer jag skippa. Men vare sej man vill berätta en historia, ett budskap, roa folk, underhålla folk, skrämma folk eller bara tjäna pengar genom sina filmer så gör man ju det bäst genom att nå ut till en så stor publik som möjligt. Större publik, fler som du får ut din historia, budskap till och ju fler som ser din film ju mer tjänar du på den. Att bara göra smala filmer som ingen vill se elelr ytterst få vill se ju mindre tjänar du och ju färre når du ut till, och om man bara vill att en viss typ av människor ska se och gilla ens filmer så blir väl det elitistiskt om något, eller? Jag vill bara att överklassen ska se och gilla mina filmer, dom är för fina för resten, eller jag vill bara att alla inbitna filmnördar ska se, tycka om och förstå mina filmer, dom är för fina för resten. Det blir ju gärna lite översittarfasoner av det hela.

[Simon W]

Dåså. Kan vi släppa det nu?

 

 

... Jag vill mest veta vad som rör sig i huvudet på er som skriver "eget" material?

 

Också jag tycker frågeställningen är intressant. Så kan vi kanske prata kring detta istället?

[gorse]

...det finns totalt 36 grundsituationer i filmer. Alla filmer handlar om någon eller några av dem.

 

...det går att variera oändligt, om än grundtemat blir flyktigt bekant. Det går att skruva det, hitta nya infallsvinklar, udda karaktärer. Bara man vill. Jag vill, och försöker efter bästa förmåga göra något "nytt". Hitta nya situationer. Blir oftast både kul och nyttigt...

 

...Tycker historier är väldigt fascinerande. De tar aldrig slut!...

 

Tack för de orden. När man listat ut detta tror jag man har tagit ett stort kliv framåt i sitt skapande. Konstigare än så här är det inte. Men det är inte så lätt att lista ut. Och det är inte heller så lätt att genomföra.

[Simon W]

Och det är inte heller så lätt att genomföra.

 

Nä, jag vet. Det är just det. Premissidéer har jag ganska lätt för. Man kan säga att jag har lite talang för det. Men själva hantverket - att få till en komplett historia med allt vad det innebär - det kräver timmar vid tangentbordet, nötning, omskrivningar, lägga om hela storyn, raspa, fila... tills... man... blir... färdig... färdig!...nä nu... FÄRDIG!

 

Jag läser manus, manusböcker, tittar på film - allt för att få grepp om själva manushantverket (och bli underhållen). Att det ska vara så svårt!

 

Har kommit på mig själv att komma på historier i fel ände en massa gånger. Fått ett skeende som engagerat mig, gett upphov till nya scener, skrivit och skrivit... för att sen märka (mha andra ibland) att det inte funkar. Det finns ingen story. I alla fall är storyn vag.

 

Måste bättra mig!

[Rabies]

 

Har kommit på mig själv att komma på historier i fel ände en massa gånger. Fått ett skeende som engagerat mig, gett upphov till nya scener, skrivit och skrivit... för att sen märka (mha andra ibland) att det inte funkar. Det finns ingen story. I alla fall är storyn vag.

 

Måste bättra mig!

 

Jag har för mej att jag gav dej ett ganska bra tips på den pukten tidigare, nämligen att skriva ner hela historien på ett eller två A4, ett synopsis med andra ord, då får man en klar överblick om alla vändningar i historien och kan lätt ändra ifall det är nåt som inte är logiskt eller som känns krystat. Att skriva manus från sida ett till slutet elelr att skriva en film kring en scen man har i huvudet är nog betydligt svårare än att stoppa in scener och karaktärer i en redan befintlig story

[Simon W]

Jag har för mej att jag gav dej ett ganska bra tips på den pukten tidigare, nämligen att skriva ner hela historien på ett eller två A4, ett synopsis med andra ord, då får man en klar överblick om alla vändningar i historien och kan lätt ändra ifall det är nåt som inte är logiskt eller som känns krystat. Att skriva manus från sida ett till slutet elelr att skriva en film kring en scen man har i huvudet är nog betydligt svårare än att stoppa in scener och karaktärer i en redan befintlig story

 

Du har rätt. Och tack för det. Och jag vet nu verkligen vad en synopsis är, och dess syfte. Och i det specifika fallet In Absurdum håller jag på att omarbeta storyn. Det är knepigt (jag började i fel ände), men jag vill inte ge upp...

 

För mig är ofta ingången till en "historia" en ögonblicklig idé - "what if..." - som spinner vidare, och tar överhanden på förnuftet som nånstans i bakhuvudet säger "Du måste ha en grundstory innan du funderar ut alla dessa detaljer, pucko". Jag måste klargöra förpackningen innan jag fyller den, så att säga.

 

Och snart har jag nog lärt mig det fullt ut.

[Rabies]

"What if..." är väl typ det bästa sättet att börja en historia. Sen är det bra att ha klart för sej slutet, hur slutar filmen? Sen är det bara att staka ut vad huvudkaraktären har för mål, och sätta upp lite hinder för han, om vägen från början till mål är rak så gör man den lite krokigare så att man inte tappar intresset.

[Simon W]

"What if..." är väl typ det bästa sättet att börja en historia.

 

Så sant.

 

Sen är det bra att ha klart för sej slutet, hur slutar filmen? Sen är det bara att staka ut vad huvudkaraktären har för mål, och sätta upp lite hinder för han, om vägen från början till mål är rak så gör man den lite krokigare så att man inte tappar intresset.

 

Det är just det. I fallet In Ab blev dock allt helt fel för mig i första treatmentversionen, som du kanske minns. Vad ville huvudkaraktären? Beats me. Grundidén (hans förmåga) överskuggade storyn så pass att denna grundidé i stort sett blev det enda storyn handlade om. Inget egentligen.

Vi får se vad det blir av den.

 

 

Så Rabies. Vad har du på hjärtat när du skriver manus? :)

[Rabies]

Beror lite på, i mina kortfilmsmanus brukar jag väl försöka mej på att få fram ett oväntat slut, ofta handlar det om folk som blir besatta av något, så som att vinna, eller döden, eller hämnd, eller liknande, och i mina långfilmsmanus så handlar det mest om relationer människor emellan, huvudkaraktären har ofta ett klart mål men sen blir det aldrig som han/hon tänkt sej för dom andra karaktärerna har andra mål som kanske inte alltid sammanfaller med huvudkaraktärens.

 

Har jag en idé så skriver jag ner en synopsis på några timmar. Slutar inte skriva förrän den är klar, sen kan man alltid gå in och slänga in fler karaktärer eller ändra slut och sånt.