Vad har ni på hjärtat egentligen?

[GodeDoktorn]

Jag tar den igen: Existerar en films kvalitet på något plan innan den utvecklat en åsikt hos dess publik? Gäller "hönan och ägget"? Dålig kvalitet > negativ åsikt. Negativ åsikt > dålig kvalitet.

 

Popularitet kan inte jämställas med kvalitet, nej. Kvaliteten får man bedöma själv.

 

Åsikter skapar inte filmen. Vad jag tycker om en film kan inte förändra filmen; Men hur filmen är, kan förändrar min åsikt om den. Förstår du nu vad jag menade?

[Simon W]

Popularitet kan inte jämställas med kvalitet, nej. Kvaliteten får man bedöma själv.

 

Okej.

 

Åsikter skapar inte filmen. Vad jag tycker om en film kan inte förändra filmen; Men hur filmen är, kan förändrar min åsikt om den. Förstår du nu vad jag menade?

 

Visst. En film är statisk. En åsikt är det inte.

 

... Men du kan förändra en film för en annan människa genom att dissa allsköns detaljer. Då, om personen har en gnutta krasslig integritet, blir filmen i sig till viss del förändrad i denna persons ögon, pga dina åsikter.

[GodeDoktorn]

Ja, vi är på samma sida nu iaf. ;)

 

Vad nördig man känner sig när man går in i sådana här diskussioner.

 

- "Vad gör du på din fritid?"

- "Njä, sitter och försvarar mina åsikter på internetforum.."

[Munthe]

Så en Picasso är lika mycket värd som Olle Örjanssons fingerfärgsteckning från första klass?

 

Absolut. Jag kan mycket väl tänkas tycka att fingerfärgteckningen säger mig mer. Bara för att Picasso lyckades skaffa sig en oerhörd beundran och stor publik som är villig att betala stora pengar för hans verk betyder det inte att det är en objektiv sanning att alla måste tycka att en Picasso är den störste konstnären. Det finns ganska många som tycker att många högt värderade konstnärer är överskattade (och därmed inte värd sina pengar). Smaken är som baken. Dom flesta som handlar med Picasso gör det dessutom inte av konstnärliga orsaker. Det är en investering. Konsthandel är en bransch där målningar är ett värdebevis. Helt likt handel med guld, ädelstenar, optioner eller aktier. Där är vi inte inne på konstnärlig kvalite utan på marknasekonomi. Alla värden är fiktiva. En tusenlapp är ara en tusenlapp så länge nationalbanken säger att den är det. Den dag nationalbanken säger att den är en bit toalettpapper så är den det.

 

I grund och botten är allt man kan sätta ett tänkt värde på bara materia. Bestämmer en koallition av banker och handelsinstitut att gråsten är mer värdefull än guld så är den det. En guldklimp är ingenting värd för en förlist på en öde ö. Knappast en Picasso heller. Eller en film av Fellini. En braständare kan däremot vara värd att döda för (och möjligtvis kan Picasson vara värd att elda med).

[jernby film]

Ja, vi är på samma sida nu iaf. ;)

 

Vad nördig man känner sig när man går in i sådana här diskussioner.

 

- "Vad gör du på din fritid?"

- "Njä, sitter och försvarar mina åsikter på internetforum.."

 

hehe ;)

 

Bra inlägg.

/nils

[Simon W]

Dåså.

Precis! ;)

 

Back on topic.

Men är det ingen här som faktiskt har en vision? Någonting eget? Läser ni aldrig det ni skriver och hur det går ihop - eller om det ens går ihop? Sen när slutade skrivandet vara ett behov av att uttrycka sig? [...] Jag vill mest veta vad som rör sig i huvudet på er som skriver "eget" material?

 

Jag har visioner när jag skriver, där jag iaf försöker ta storyn, karaktärerna, miljöerna till nya nejder. Framförallt försöker jag hitta "nya känslor" hos den tänkta publiken, liksom. Skriver man tex en polisthriller luktar det förmodligen Beck eller van Veeteren, eller gamle Roland Hassel (Men en polisfilm kan bli en "ny" Seven.) Jag vill hitta nya lukter, nya känslor. Låter förmodligen pretto, men varför vara anspråkslös?

Man kanske inte bör nöja sig med att "det funkar" rent storymässigt som film betraktat, utan man kanske bör leta vidare, få in nya aspekter (men visst kan en habil story i förlängningen alltid vara bra träning i själva manusskrivandet). Om man vill. Jag tror dock det kan vara idé.

 

Jag funderar på om det jag skriver är något jag sett eller läst förut, i stort. Jag kan inte påstå att jag skriver på ett liksom uttänkt, planerande sätt - att jag i varje scen tänker "jag måste skruva scenen; jag måste vara speciell; det måste vara spejsat för tusan...". Nej, storyns känsla dikterar rytm och innehåll. Storyn får ju liksom en egen puls och eget driv driv (vilket ibland kan lura författaren att tro att manuset har ett väldigt starkt driv bara för att storyns grundidé och grundflöde kändes stark... grrr, måste lära mig sånt bättre).

 

Jag tror att det finns många historier kvar att berätta. Det gäller bara att försöka hitta dom. Inte plocka upp första bästa. Då och då kommer det ju filmer som vidgar historieberättandet (för mig iaf), så man kan ju förmoda att framtiden också har en hel del i sitt sköte. Det gäller bara att försöka hitta det. Gärna först.

 

Nej, jag tror inte att letandet och det eventuella uppfinnandet av en speciell, unik story kommer hänföra alla människor på denna jord och göra mig till en ikon inom manusskrivning. Knappast kommer filmen, om den blev gjord, bli vidare framgångsrik. Där har jag inga illusioner. Men jag kommer att berikas av att pyssla med en story som underhåller min fantasi och är för mig intressant och mångfacetterad. Eftersom jag inte får någon lön för mitt manusskrivande (man kan ju knappast räkna med att man får något retroaktivt heller) vill jag förstås att det ska vara så inspirerande som möjligt. Alltså nöjer jag mig inte med "vad som helst" när jag sitter och mejslar på karaktärer, skeenden och miljöer.

 

... Oj vad jag babblar.

 

Snart ska jag lägga upp mitt senaste projekt, så får vi se om jag lyckas underhålla fler än mig själv. :)

 

 

EDIT: Det jag skrev kanske är allmängiltigt för alla manusförfattare.

Och jag föraktar inte "konventionella" historier. De kan verkligen vara underhållande också. Men inte mig personligen, under tiden jag skriver.

[gorse]

Förra tråden jag läste i, var denna: http://forum.voodoofilm.org/showthread.php?t=19774

Undrar varför jag kände igen mig?

[Rabies]

Absolut. Jag kan mycket väl tänkas tycka att fingerfärgteckningen säger mig mer. Bara för att Picasso lyckades skaffa sig en oerhörd beundran och stor publik som är villig att betala stora pengar för hans verk betyder det inte att det är en objektiv sanning att alla måste tycka att en Picasso är den störste konstnären. Det finns ganska många som tycker att många högt värderade konstnärer är överskattade (och därmed inte värd sina pengar). Smaken är som baken. Dom flesta som handlar med Picasso gör det dessutom inte av konstnärliga orsaker. Det är en investering. Konsthandel är en bransch där målningar är ett värdebevis. Helt likt handel med guld, ädelstenar, optioner eller aktier. Där är vi inte inne på konstnärlig kvalite utan på marknasekonomi. Alla värden är fiktiva. En tusenlapp är ara en tusenlapp så länge nationalbanken säger att den är det. Den dag nationalbanken säger att den är en bit toalettpapper så är den det.

 

I grund och botten är allt man kan sätta ett tänkt värde på bara materia. Bestämmer en koallition av banker och handelsinstitut att gråsten är mer värdefull än guld så är den det. En guldklimp är ingenting värd för en förlist på en öde ö. Knappast en Picasso heller. Eller en film av Fellini. En braständare kan däremot vara värd att döda för (och möjligtvis kan Picasson vara värd att elda med).

 

Så allt är konst och ingenting är bra eller dålig? varför gav du mej i sånna fall kritik för ett tunnt manus på min film? Vad är det som säger att det itne bara va konst? Vad var det som gjorde den filmen Dysmorpho som du hänvisade till till "bättre"? Min film va väl misnt lika konstnärlig och således lika bra eller? Kan du avgöra om en film är bra eller inte men ingen annan kan?

[Simon W]

Just det som vi ältat och stött och blött i denna tråd... När någon säger att något är bra, är det alltid uttryck för vad just denna någon tycker. Subjektivt, alltså.

 

Säger någon "den här filmen ÄR bra!", är det alltid, utan undantag, inklusive ett outtalat "jag tycker".

Alltså: "Jag tycker den här filmen ÄR bra!".

[Rabies]

Men egentligen så är det varken bra eller dålig för om man åberopar konst så kan det bara vara bra, beronde på vem man frågar

[Simon W]

Men egentligen så är det varken bra eller dålig för om man åberopar konst så kan det bara vara bra, beronde på vem man frågar

 

Det kan också bara vara dåligt, beroende på vem man frågar.

 

Inom konst är allt subjektivt, och relativt.

[Rabies]

Men säger man att en film är bra eller inte så ifrågasätts det ju aldrig. De e ju inte så att när man gjort en bra film och nån kommer och säger "fan vilken bra film du gjort" så säger ju INGEN att "vadå bra, vem är du att bestämma vad som är bra eller dåligt?" mednas om det är tvärtom så blir det ju genast kinkigheter. Man får helt enkelt inte kritisera filmer och tycka att dom är kassa utan att riskera att kallas för snobb eller finsmakare eller att man itne vill tjäna pengar på sina filmer eller vad nu man än får höra. Inte ens om det är ens egen subjektiva åsikt.

[Munthe]

Så allt är konst och ingenting är bra eller dålig? varför gav du mej i sånna fall kritik för ett tunnt manus på min film? Vad är det som säger att det itne bara va konst? Vad var det som gjorde den filmen Dysmorpho som du hänvisade till till "bättre"? Min film va väl misnt lika konstnärlig och således lika bra eller? Kan du avgöra om en film är bra eller inte men ingen annan kan?

 

Det var min subjektiva åsikt. Inte en objektiv sanning.

[Munthe]

Men säger man att en film är bra eller inte så ifrågasätts det ju aldrig. De e ju inte så att när man gjort en bra film och nån kommer och säger "fan vilken bra film du gjort" så säger ju INGEN att "vadå bra, vem är du att bestämma vad som är bra eller dåligt?" mednas om det är tvärtom så blir det ju genast kinkigheter. Man får helt enkelt inte kritisera filmer och tycka att dom är kassa utan att riskera att kallas för snobb eller finsmakare eller att man itne vill tjäna pengar på sina filmer eller vad nu man än får höra. Inte ens om det är ens egen subjektiva åsikt.

 

Kanske därför att det är inbyggt i att när någon tycker någonting så är det just en persons åsikt och inte en objektiv sanning? Och därför behöver man inte ifrågasätta det med "vem är du att tycka". Alla har väl rätt att tycka vad dom vill?

[Simon W]

Men säger man att en film är bra eller inte så ifrågasätts det ju aldrig. De e ju inte så att när man gjort en bra film och nån kommer och säger "fan vilken bra film du gjort" så säger ju INGEN att "vadå bra, vem är du att bestämma vad som är bra eller dåligt?" mednas om det är tvärtom så blir det ju genast kinkigheter. Man får helt enkelt inte kritisera filmer och tycka att dom är kassa utan att riskera att kallas för snobb eller finsmakare eller att man itne vill tjäna pengar på sina filmer eller vad nu man än får höra. Inte ens om det är ens egen subjektiva åsikt.

 

Nu ska vi se. Du skriver att, när någon tycker en film är bra, så blir denne knappast anklagad för att vara en snobbig typ som "minsann vet vad som är bra och dåligt". Men om någon tycker att en film är dålig, så blir denne oftast anklagad att vara just detta. Det är så du menar va?

 

Okej, jag har inte upplevt det själv just, men jag antar att det beror på vem man pratar med. En regissör, eller någon annan som företräder ett visst filmprojekt, tycker förstås att det dom gjort är rätt så bra, och dom identifiererar sig med detta projekt på ett nästan persoligt plan - pga den satsning de gjort, konstnärligt och kanske ekonomiskt. De är liksom länkade till filmen.

Om då någon säger att filmen är skitbra så är ju allt toppen - det motsvarar ju vad de själva tycker, och de njuter av att höra beröm. Förstås. Men om någon kommer och sägar att den var skitdålig så kan det ju förstås kännas ganska påfrestande och t.o.m som ett personligt påhopp. Och av alla sätt som folk då kan reagera på, är ju sandlåderesponsen "Men DU'rå?!" ganska nära till hands.

 

Nyckeln är väl kanske att vara en gnutta finkänslig och vaksam när man pratar med folk som kanske bryr sig om en film på ett mer personligt plan. Det kan förstås vara en som rätt och slätt bara gillar filmen, och som har svårt att höra folk tycka "fel" saker om dennes favoritfilm. Dessa förklädda trampminor finns nog överallt. Bäst att låta bli att trampa på dom. (Sen finns det ju folk som gillar att provocera... inte sällan recensenter)

 

En någorlunda väl underbyggd kritik är väl alltid bäst. "Sandwich-modellen" finns ju alltid att tillgå (först beröm, därefter kritik, sedan beröm igen, som en fin avslutning - det finns väl oftast nånting att berömma i en film...?).

Att bara säga att en film är kass är ganska taskigt egentligen, eftersom en nyanserad motivering iaf kan göra att folk förstår dig, och inte uppfattar dig som en som inte respekterar filmen (och dem själva).

Om man säger att en film är bra kräver det inte mycket förklaring ifall folk omkring håller med. Men om man är fett negativ till en film är det nog klokt att väga sina ord och vara lite smidig. Eller vara tyst. Alla är förmodligen inte på det klara med att det någon tycker, är subjektivt för just denne.

 

Kritik bör man kunna ta. Men kritik bör också vara sansad och mer underbyggd och utvecklad än "det var SKIT!".

För allas trevnad.

 

Jag fick ordentligt på nöten då jag kritiserade 300 här på voodoo i början av min voodookarriär. Nu har jag lärt mig att (verkligen försöka) vara mer varlig och klok när jag kritiserar.

För allas trevnad.

[Rabies]

Det var min subjektiva åsikt. Inte en objektiv sanning.

 

Jag har inte frågat dej om objektiv sanning återigen, det jag frågar dej om är den så kallade konsten. Du tycker att storyn är tunn men om det bara är konst så kan du ju egentligen inte ha nån åsikt om den för konst kan väl vara precis som man själv vill. Till exempel när någon har kritiserat dina filmer så har du i princip tyckt att dom varit dumma i huvet och så hävdar du bara att du är konstnär. Vem kan motsäga sej det liksom? Det jag menar är att som så kallad konstnär så kan man härja fritt och alltid hävda att man gör rätt genom att kalla det man gör för konst.

[Rabies]

 

Jag fick ordentligt på nöten då jag kritiserade 300 här på voodoo i början av min voodookarriär. Nu har jag lärt mig att (verkligen försöka) vara mer varlig och klok när jag kritiserar.

För allas trevnad.

 

Ja exakt, här handlar det ju inte om nån film som någon har gjort. Om man i jämförelse skulle ta någon som kritiserar en film som jag gillar så skulle jag ju aldrig börja snacka om att den personen är snobb eller lite fin i kanten osv. Det är ju minst lika snobbigt att försöka försvara sin egen smak i varje läge precis som om man vore i underläge på nåt sätt.

[Munthe]

Jag har inte frågat dej om objektiv sanning återigen, det jag frågar dej om är den så kallade konsten. Du tycker att storyn är tunn men om det bara är konst så kan du ju egentligen inte ha nån åsikt om den för konst kan väl vara precis som man själv vill. Till exempel när någon har kritiserat dina filmer så har du i princip tyckt att dom varit dumma i huvet och så hävdar du bara att du är konstnär. Vem kan motsäga sej det liksom? Det jag menar är att som så kallad konstnär så kan man härja fritt och alltid hävda att man gör rätt genom att kalla det man gör för konst.

 

Din beskrivning av min reaktion på kritik låter helt världsfrämmande för mig. Folk får tycka precis vad dom vill om mina filmer. Sedan kan jag svara på kritik när folk vill att jag gör det. Men då handlar det om min egen åsikt - och en sån hoppas jag att även jag får ha.

 

"Konst" tycker jag är i betraktarens ögon. Filmare gör filmer. Om dom är "konst" eller inte är upp till individen. Jag kan räkna upp ett stort antal filmare som aldrig skulle beskriva sig själva som konstnärer men som jag uppfattar som just det. Och då är det konst. För mig.

[Rabies]

Din beskrivning av min reaktion på kritik låter helt världsfrämmande för mig. Folk får tycka precis vad dom vill om mina filmer. Sedan kan jag svara på kritik när folk vill att jag gör det. Men då handlar det om min egen åsikt - och en sån hoppas jag att även jag får ha.

 

"Konst" tycker jag är i betraktarens ögon. Filmare gör filmer. Om dom är "konst" eller inte är upp till individen. Jag kan räkna upp ett stort antal filmare som aldrig skulle beskriva sig själva som konstnärer men som jag uppfattar som just det. Och då är det konst. För mig.

 

Nja så världsfrämmande kan det väl ändå inte vara? Alla trådar som handlar om dina filmer har ju stängts, det går ju inte ens att diskutera dina filmer liksom utan att du hugger liksom. Sen undra jag varför du inte skulle få ha en åsikt? Har jag någonsin sagt det? Du gör dej själv gärna till ett offer ganska ofta som om att det är nån som försöker trycka ner dej eller nåt. Om man till exempel inte tycker att det viktigaste med en film är att den tjänar pengar utan kanske skänker nån slags innre fröjd för själen så känner du dej attackerad och undrar om man tycker att det är fult att tjäna pengar sina filmer. Får inte vi som tycker att själva upplevelsen av filmen är det viktigaste ha dom åsikterna och få slippa höra sånna grejer från din sida? Alltid när man hör dej snacka om nåt så låter det mest som att du har dom bästa och finaste åsikterna, det är ju helt tvärt emot vad du förespråkar här. Ingen får tycka att Uwe Boll är en sopa utan att du ska hävda dej och säga att han minsann drar in miljoner och man får inte tycka att Frank Miller är tråkig etc. Det är ju bara mina och andras subjektiva åsikter men vi får tydligen inte ha dom för dej eller?

[Stefan_holst]

Jag sitter här och läser alla idéer och manus som strömmar in på forumet, men finner till min besvikelse att alla egentligen skriver om ett stort ingenting. Är det så här filmens framtid ser ut?

 

Om det skapades kvalitetsmässigt lika mycket bra manus pâ voodoofilm som skarpa felförstâdda inlägg skulle detta vara platsen för svensk films strâlande framtid.

 

Detta forum är för filmintresserade som berörs av just de filmer de tycker om, sâ mycket att de inspereras till att göra egna trevande försök att kopiera det man sett.

Det är ett naturligt sätt att utöva konst när man är nybörjare.

 

Jag tycker det är kul att folk försöker, vissa blir bättre av träning. Andra kommer aldrig att lära sig men tycker att det är en kul hobby och det är ju bra i sig.

 

Jag hade nog själv i tonâren skrivit manus här pâ forumet som var kopior pâ Star Wars och Blade Runner utan att skämmas.

 

Att hitta nyskapande fräscha idéer är inte lätt.

Jag anser att det mesta som kommer frân Hollywood, Bollywood eller Trollywood är rätt slätstuket.

Vi kan vara glada när vi tänker pâ Svensk film att vi slipper se allt skräp som produceras i USA, Indien, Korea, Frankrike Tyskland eller till och med Danmark etc.

 

Att vi har haft en Ingmar Bergman i Sverige är ännu mer ovanligt än att vi har haft en Björn Borg.

 

Om nu nâgot guldkorn till manus dyker upp här pâ forumet behöver ju inte alls det diskfalifiseras för att de andra 99,8% är undermâliga.

 

Om jag kommer pâ en bra historia p.g.a. nâgon ny livserfarenhet sâ kommer jag nog inte att tveka att prova den här.

[final_cut]

Nån som hänger med? Eller orkar hänga med?

[Simon W]

Nån som hänger med? Eller orkar hänga med?

 

Hänger med vad?

[Munthe]

Nja så världsfrämmande kan det väl ändå inte vara? Alla trådar som handlar om dina filmer har ju stängts, det går ju inte ens att diskutera dina filmer liksom utan att du hugger liksom. Sen undra jag varför du inte skulle få ha en åsikt? Har jag någonsin sagt det? Du gör dej själv gärna till ett offer ganska ofta som om att det är nån som försöker trycka ner dej eller nåt. Om man till exempel inte tycker att det viktigaste med en film är att den tjänar pengar utan kanske skänker nån slags innre fröjd för själen så känner du dej attackerad och undrar om man tycker att det är fult att tjäna pengar sina filmer. Får inte vi som tycker att själva upplevelsen av filmen är det viktigaste ha dom åsikterna och få slippa höra sånna grejer från din sida? Alltid när man hör dej snacka om nåt så låter det mest som att du har dom bästa och finaste åsikterna, det är ju helt tvärt emot vad du förespråkar här. Ingen får tycka att Uwe Boll är en sopa utan att du ska hävda dej och säga att han minsann drar in miljoner och man får inte tycka att Frank Miller är tråkig etc. Det är ju bara mina och andras subjektiva åsikter men vi får tydligen inte ha dom för dej eller?

 

För det första så är jag ganska säker på att trådar om mina filmer inte stängs för att jag ger svar på tal utan för att svaret på tal brukar provocera fram sällan skådade bottennivåer av personliga påhopp och för det andra så förstår jag inte logiken i att någon får tycka i en tråd att Uwe Boll är en jävla sopa och att jag sedan inte skulle få tycka något som kontrasterar mot den åsikten. Förklara så tydligt du kan varför alla utom jag får ha en åsikt.

[Munthe]

Nån som hänger med? Eller orkar hänga med?

 

Jag. :)

[Simon W]

Förklara så tydligt du kan varför alla utom jag får ha en åsikt.

 

Kanske i ett pm?