När är man för gammal?

[gorse]

Hej,

Jag har nyss gått med i detta forum och har läst många trådar innan jag ens gick med. Det har varit frestande att kommentera många inlägg och nu har jag tom gått med som medlem.

 

Lite av tonen av inläggen drar jag slutsatsen att det är mest unga människor som medverkar på forumet. Jag själv är 41 år har plötsligt drabbats av filmdrömmar och har redan läst "filmskolan" från början till slutet. Bra läsning som ger många insikter. Ett manus håller på att ta form i huvudet och detaljer jag gillar håller på att ta form på papper. Men, jag inser att de flesta unga vill ha explosioner och skjutvapen, eller rent av vampyrer och annan action.

 

Det gillar jag med, men oftast når inte filmen ända fram. Jag har lånat lite böcker om dramaturgi och där står det att man skall välja en målgrupp. Ajaj, jag som vill skriva en psykologisk thriller? En av mina förebilder är Nosferatu, eine Symphonie des Grauens (1922), men vem blir rädd för en svartvit vampyr i dag? Stumfilm? Bela Lugosi är med ljud med fortfarande svartvitt, men hittills har jag inte sett en enda vampyrfilm som kommit upp i samma klass.

 

Nåja, Hannball Lecter i lammen tystnar är en modern otäcking även om han inte är vampyr. Seriemördande galningar som dödar korkarde ungdomar har vi också sett till leda. Så jag tror en seriemördare som avverkar barn på löpande band, med psykologiskt övertag i långsliten dialog med underlägsen protagonist skulle kunna få nackhåren att resa sig. Men skulle unga människor bry sig om att se en sån film? Är jag för gammalmodig när det gäller filmsmak? Är jag för sent ute med filmdrömmarna? Hur gamla är ni som skriver på forumet och vad gillar ni?

 

Eftersom min inlägg inte är någon direkt fråga för något av filmämnerna hoppas jag denna grupp är rätt valt.

 

Göran

[Opus]

Självklart är du inte ute för sent, men visst det kan väl vara en fördel att börja både gammal som ung. Börjar man om man är för ung så kanske man lessnar och börjar man som gammal har man nog mer erfarenheter av livet.

 

Kurosawa och Hitchcock började ju först när de var 35 så för sent är det aldrig, verkligen inte, sen hur svårt det är för lite äldre det har jag inte så stor koll på, men hang in there. :) är mitt tips!

 

Filmen du snackar om, låter väldigt intressant, och jag tror du fått en liten snev bild av oss här på forumet, det finns några som är mer effektintresserade och sen finns det några här som är mer för story och så, och det är ju bra att det finns en bredd, och det gäller även åldersmässigt :).

 

Själv ser jag mycket svartvit, är ett stort fan av Billy Wilder och Alfred Hitchcock, såg Gasljus för några veckor sedan och den är helt klart en inspirationskälla. Så du behöver inte känna dig utanför här inte :)

 

VÄLKOMMEN TILL FORUMET!

[Jossa]

Välkommen till forumet!

 

Själv är jag en 16:årig tjej och detta är vad jag tycker:

 

Det finns inga skrämmande filmer. De flesta skräckfilmer är skrattretande. Hitchkock gjorde en del bra filmer. Men effekterna gör ju att det mesta inte känns äkta....eller det kanske är en del av hans filmers charm?

 

Mer då..Jag hatar romantiska komedier. Om jag så mycket som råkar se en trailer med Meg Ryan vill jag slå nån:)

 

Sedan gillar jag inte heller amerikanska komedier i stil med Road trip.

 

Jag gillar inte Croching Tiger Hidden Dragon (vet inte om det är rättstavat). Fattar inte hur det kommer sig att krigarna kan springa bland trädtoppar. Ni som har sett filmen förstår. Eftersom jag inte gillade den filmen blev jag lite överraskad att jag gillade Kill Bill så mycket. Jag hade fått för mig att dessa filmer var lika varandra. Men det vet jag nu att de inte är eftersom Kill Bill är en av mina personliga favoriter.

 

Jag älskar Sagan om ringen triologin (vem gör inte det). har väl sett filmerna uppemot 10 ggr..

 

Även om många av favoritfilmerna är äventyr/aktion m.m. tycker jag inte att en film måste ha aktion för att vara bra...jag gillar t ex Moulin Rouge och Big fish

 

Ja, det är väl min smak. Antagligen har jag glömt något men jag har skrivit så mycket nu att jag inte orkar skriva mera...

[lilla_farbrorn]

Skjutvapen och vampyrer är häftigt men oftast betyder inte de filmerna så mycket för tittarna. Det är ingenting som får än att tänka och det finns oftast inget budskap. Jag vet vad du menar när du säger att unga människor ofta inte bryr sig om genomtänkt film, för så är det verkligen. För de flesta är sådan film svårsmält och är man inte väldigt intresserad av film blir det ofta tråkigt. Personligen tycker jag det är mer värt att vända sig åt en mindre målgrupp och göra den film man vill än att göra en film som man inte brinner för men då få större uppmärksamhet. Jag tror också att flertalet medlemmar på detta forum ser film som konst och uppskattar den sortens filmer som du vill göra.

[sw33t]

herrejäklar Jossan finns det något du gillar förutom ett gäng könstereotypa människor i gamla raggor som slås med stora rostiga tandpetare ;D

 

Men dock får jag säga att när man säger att ingen skräckfilm är så är på väldigt djupt vatten. För de flesta har varken sett speciellt många skräckfilmer, och de flesta har bara sett amerikanska. Synd synd.

Min personliga favorit är Dark Water från japan. Den filmen kryper inpå ens psyke och intellekt leker med en petar lite på en för att sedan skrämma det intre vettet ur dig. Sen finns det en hel del sköna skräckfilmer från t.ex. Italien.

Sen är det förstås vad man menar för skräck, nu förstår jag att alla ni syftar på skräck som i en film som ska skrämma en. Men sen finns det en hel del filmer som helt enkelt bara går i mönstret av den kultur som handlar om att ha skrämt folk i alla tider, det vill säga varulvar vampyrer och liknande kul. Finns en hel del filmer där detta helt enkelt är den estetiska balansen i filmen med inget direkt behov av att skrämma publiken.

 

Diskussionen om att förklara varför CTHD är som den är har jag haft otaliga så det känns inte som det kommer ge så mycket. Men enkelt förklart så är har det att göra med antika kinesiska sagor om personer som var så fri i sin själ och filosofi att de kunde lyfta sina kroppar. Du vet sagor som får folk att drömma sig bort som den där berättelsen om en viss ringbärare.

 

Men till dig Gorse som är 41 år och lite svängande i tankarna om det här.

Kan säga att Johan De Geer som blivit hyllade för sina personliga dokumentärer gjorde sin första film när han var 45. och sin andra runt 10 år senare. Så det är allt hur man ser på det. Det finns någon tråd här om en kille som tyckte han var för gammal att börja då han var hela 16 år :D

Jag brukar ställa folk frågan, vill du göra detta så gör det nu för ju längre du väntar desstå äldre blir du, och detta är ditt eget korta liv och om du inte ger dig fan på att göra det du vill så kommer du säkerligen ångra dig i efterhand.

[Mr.Man]

Välkommen Göran! Bra att du höjer medelåldern här, det behövs.

[Jossa]

du har antagligen helt rätt sw33t. jag har nog inte sett tillräckligt många skräckfilmer för att säga att det inte finns några bra, men jag är en av alla dem som handlar först och tänker efteråt.

[fredzilla]

gorse: välkommen! men dock tycker jag du är fördomsfull när du förklarar vad ungdomarna vill se...det finns ingen genre som är bättre eller sämre än nån annan, det handlar bara om hur man utför den. personligen är jag 27 år och kan lika gärna se en Fassbinder-film som en tok-action-seriemördar-cyborg-rulle.

[The Moviemaker]

Det är aldrig försent att börja om man känner stort intresse och nyfikenhet för något. Se bara på Leni Riefenstahl som höll på in i det sista med film (blev över 100 år).

 

Så kör på bara. Väntar med spänning på första filmen.....

 

Själv är jag 40 år och började med video 1980. (Mycket beställningsfilmer för industrin)

 

/The Moviemaker

Riktiga pojkar gör det med Lightworks.....

[Ufosxm]

I filmens värld kan allt hända.

Visst kan de springa på smala kvistar bland träden, men sen är också Crouching Tiger en sago-film. Det är en saga om ett svärd.

Alltså är det fullt möjligt i den världen att springa på väggar och hoppa 30 meter rakt upp i luften.

 

Jaja. Åter till trådskaparen.

Skoj att även du har valt att leka på VoodooFilms forum.

Man får vara hur gammal som hellst när man skapar film.

Jag är själv 20 år och har inte arbetat med film tillräckligt mycket för att över huvud taget förstå industrin noga.

Men jag har intresset i alla fall.

 

Jag tror att hela grejen med läskiga filmer är att visa det på ett realistiskt sätt. Idag så har vi nästan sett allting som går att göra genom digitala effekter och blodigt smink. Det är inte spännande längre.

Filmer som Nosferatu och Frankensteins monster var otäcka för miljarder år sen för att folk inte var vana vid filmskräckisar.

Nu ser vi skräck dagligen och har som sagt sett det mesta när det gäller effekter. Vi blir inte rädda för en 20 meter hög plastgubbe med päls som vrålar.

 

Filmer som Signs, Blairwhich project och The Ring är läskiga för att de är psykologiska.

Även om Signs är lite dum emellanåt så kan jag inte låta bli att rysa i scenen på barnkalaset, då man ser den gröna gubben komma smygande ut från busken.

[Phonix]

[citat=Jossa]Hitchkock gjorde en del bra filmer. Men effekterna gör ju att det mesta inte känns äkta....eller det kanske är en del av hans filmers charm?[/citat]

 

tänk på att när Hitchkock gjorde sina filmer som T.ex fåglarna så var det modern teknik han använde på den tiden så var det verklighetstroget för publiken och dom trodde på det till en viss gräns såklart och det är det dom nu är uråldriga specialeffekter som man ser i fåglarna t.ex som man finner charm i nuförtiden.

 

Jag håller med det ufo skriver om dåtidens och nutidens filmskräcks syn och at även jag gillar filmer som blairwitch psykologiska filmer som går på nervtrådarna :D favorit scenen måste ju endå vara barnskratten :D

[Jossa]

[citat=Phonix]

 

tänk på att när Hitchkock gjorde sina filmer som T.ex fåglarna så var det modern teknik han använde på den tiden så var det verklighetstroget för publiken och dom trodde på det till en viss gräns såklart och det är det dom nu är uråldriga specialeffekter som man ser i fåglarna t.ex som man finner charm i nuförtiden.[/citat]

 

Såklart vet jag det. Det är likadant med den första skräckfilmen. En svart-vit kort film som bara filmar ett tåg komma åkande närmare och närmare. På den tiden var filmen läskig för då trodde publiken att de skulle bli överkörda. Allt utvecklas hela tiden så nya filmer från 2000-talet kommer antagligen ha dåliga effekter om 30 år.

[gorse]

Det var trevligt att se så många svar. Om jag verkligen kommer filma något på riktigt vet jag säkert inte ännu. Men som jag nämnde så grunnar jag över manus som åtminstone jag kommer att gilla. Så det är bara att hoppas att manuset blir klar och att nån mer än jag kommer att tycka om det.

 

Som nån nämnde så har man mer livserfarenhet som 40-åring, det är svårt att komma ifrån. När jag var 18-20 tyckte jag äldre var försoffade tråkpåsar som inget visste. Som fyrtiåring funderar man över om en 20-åring vet någonting? Nåja, nu skulle jag inte vara provocerade utan snarare en reflexion över att vi är alla olika och man får lov att respektera det. Jag får helt enkelt försöka dra bästa möjliga nytta av min livserfarenhet även om jag inser att yngre förmågor har djärvare och frächare drag och sist men inte minst; Som 20-åring har man hela livet framför sig. Förr eller senare går det bra.

 

Jag lånade en bok på biblioteket, en bok som handlade om hur filmen Jägarna kom till. Och det var defenetivt en lärorik bok. Filmen blev ratad av både SVT Drama och TV4 flera ggr, och flera poduktionsbolag nekade. Regisören skrev om manuset säkert 18 gånger innan någon nappade på finansieringen. Men, budgeten blev tight ändå och de tvingades till omfattande produktplacering för att få finanserna att gå ihop. Så, storfräsarna har det inte lätt att få filma det de vill.

 

Så, slutsatsen är att man skall tydligen göra det man tror på och tycker är roligt och inte låta sig nerslås av en eller annan motgång. Inte ens om man är 16-årigig demonregisör som behöver 90 miljoner.