hur kan man vilja satsa på dåliga manus? är producenterna blinda eller?

[Simon W]

Jag vet ärligt talat inte. Hur ska man definera bra film över huvud taget? Vilka andra parametrar finns det? Varaktig populäritet? Betyg fyra av sju oberoende filmkritiker?

 

Vad sägs om gott skådespeleri och trovärdiga karaktärer; snygga, välarbetade miljöer; handfast, okonventionell regi; engagerande, mångbottnat manus. Där är några parametrar som jag förbehåller "bra" filmer. Inte motsatsen.

[Java ex Machina]

Jag vet ärligt talat inte. Hur ska man definera bra film över huvud taget? Vilka andra parametrar finns det? Varaktig populäritet? Betyg fyra av sju oberoende filmkritiker?

Det är upp till var och en iofs. Frågar du en manusförfattare vad som gör en film bra säger han troligen storyn. Frågar du en regissör, pratar han säkert om det visuella berättandet, hantverket i allmänhet, valet av musik och betydelsen av scenografin osv. Frågar du en producent får du bergis ett svar i stil med att det beror på hur många som ser den och hur mycket pengar den tjänar in i slutändan.

 

Frågar du Kalle på gatan, säger han att om den är tuff och underhållande.

 

Nja, viral marknadsföring är betydligt mer kraftfullt, det vill säga det rykten en film får. Jag frågar ofta kompisar om en film är bra eller inte. När jag ser en teaser på dumburken frågar jag ofta om den är bra. Jag inbilliar mig att andra gör likadant.

Jag tror att den "stora massan", de som inte vet vad imdb står för, har väldigt lite koll på filmer och går på det som ser ut att vara intressant. dvs, affischen och namnet.

Det är i alla fall intrycket jag fått av att jobba på en biograf.

 

Crazy frog var extremt populär på nätet innan den blev kommersiell. Det var liksom därför den blev kommersiell, därför att den var populär. Den som skapade den hade inga ekonomiska intressen till en början.

Aqua, Rednex, Basshunter, Dr Bombay och alla andra sommarplågor då? Varje år trycks de ner i halsen på oss av folk som tjänar mycket pengar på att just trycka ner sommarplågor i halsen tills folk köper det. Det blir en grej av dem. Det är ju så det funkar.

 

Jag kan hålla med om att en populär film är samma sak som en lyckad film. Men jag håller inte med om att en populär film är samma sak som en bra film, även om de ofta går hand i hand. Bra filmer blir ofta populära (även om det i vissa fall tar flera år = kultklassiker). Men filmer som många går och ser på bio eller köper/hyr på dvd eller ser på tv är inte alltid bra.

 

Många har sett The Phantom Menace, men den är samtidigt VÄLDIGT illa omtyckt på många håll både bland kritiker, proffstyckare, starwars-fans och vanliga normala människor. Är den populär eller impopulär om den är illa omtyckt men många har sett den?

[Simon W]

I second that!

 

 

 

Enligt relativitetens lagar är väl då alla filmer bra OCH dåliga. Det beror på vem man frågar. Eller?

 

Jag tycker, ganska så subjektivt, att det finns objektiva kriterier som ingår i en bra film (några av dessa nämnde jag i mitt tidigare inlägg).

 

 

Tänkte bli lite meta...

 

En dålig film VILL inte något, bortsett att tilltala så stor folkmassa som möjligt, generera pengar. En bra film vill kanske det också, men inte på bekostnad av dess möjligheter. Den backar inte för det måhända okonventionella, vågade. Den tar sina steg som den måste ta, eftersom det är självklart att det är den vägen den ska gå - trots kommersgudens lockrop.

 

Bra film blir inte till för att någon vill det, utan för att någon måste.

[gorse]

Det beror på vem man frågar. Eller?

Huvut på spiken. Jag har gjort iaktagelsen att jag fått ändrad uppfattning om vad som är bra och dåligt med stigande ålder. Det jag tyckte var fränt och tufft när jag tonåring tycker jag är rena sömnpillret i dag, och tvärt om förståss. Hade de visat sound of music för mig när jag var femton hade jag tyckt det var straffkommendering, men jag uppskattar filmen oerhört mycket i dag.

[Munthe]

Vad sägs om gott skådespeleri och trovärdiga karaktärer; snygga, välarbetade miljöer; handfast, okonventionell regi; engagerande, mångbottnat manus. Där är några parametrar som jag förbehåller "bra" filmer. Inte motsatsen.

 

Men vem avgör vad som är gott skådespeleri? Jag tycker att Sylvester Stallone är en utmärkt skådespelare. han häcklas fortfarande av kritiker och en hel del publik för att han är en dålig skådespelare.

 

Vem avgör vad som är en trovärdig karaktär eller inte? Hur mäter man det med exakt vetenskap?

 

Hur avgör man vad som är en snygg miljö? Vad är handfast, okonventionell regi?

 

Hur avgör man vad som engagerar i ett manus? Och vem beslutar om vad många bottnar är för någonting?

 

Jag håller inte riktigt med Pace om att många tittare = bra film. Jag tycker att begreppet BRA är extremt subjektivt. Vi är alla individer med våra egna referensramar.

 

Därtemot ÄR många tittare helt klart en värdemätare. Det visar att man gjort en film som tilltalar och når ut till många. Om den är bra eller dålig för mig är högst ovesäntligt.

 

Man måste skilja på saker. Man kan inte bara påstå att någonting är bra och att det är sanning och att sanningen inte kan ifrågasättas.

 

Vad är bra musik? Musik som går i en handfast och okonventionell takt med många bottnar och snygg ljudbild? Det är inte riktigt så enkelt tror jag.

 

En dålig film VILL inte något, bortsett att tilltala så stor folkmassa som möjligt, generera pengar. En bra film vill kanske det också, men inte på bekostnad av dess möjligheter. Den backar inte för det måhända okonventionella, vågade. Den tar sina steg som den måste ta, eftersom det är självklart att det är den vägen den ska gå - trots kommersgudens lockrop.

 

Jag har sett massor av film som uppfyller dom där kriterierna som är förutsättningen för en bra film enligt dig och som många tycker är bra men jag tycker är skitdålig och ointressant. Och tvärtom har jag sett massor av film som är gjord ENBART för att tjäna snabba pengar och som jag tycker är fantastisk och stor filmkonst. Jag återgår till min tidigare fråga; finns det någon myndighet jag kan vända mig till med hjälp för mina besvär. Jag har en fri vilja och smak och det kanske vore bättre att försöka bli av med den så att det blir lite ordning på det här med vad som är bra och dåligt. ;)

 

Redan dom gamla grekerna sa: "Om smak tvistar man inte".

[Simon W]

Inte utan att en scen ur Döda Poeters Sällskap (återigen en mainstreamfilm) poppar upp i minnet. Scenen där läraren Keating säger åt eleverna att riva ut och kasta förordet ur läroboken, som beskriver vad som kännetecknar "god poesi"... Jag kanske får ge mig.

 

Man är inte dummare än att man måste vara lite ödmjuk ibland ;)

 

Dåså Munthe. Alltså ska vi hädanefter inte på något sätt se ner på mainstreamfilmer. Försök gärna bredda våra referensramar, men säg inte att du vill det. I mina två subjektiva öron låter det "Jag är minsann sofistikerad, belevad... och, för all del, en finsmakare!"

[gorse]

Vad martin säger är att man ser vad man vill och tycker det är bra precis efter eget huvud.

 

Det är mycket möjligt att man kan sätta upp någon regelsamling typ se om filmen följer dramturgireglerna etc etc men likväl kan filmen vara ett sömnpiller. Sak samma med litteraturen. Jag minns fortfarande när biblioteken envisades med att inte köpa in Jackie Collins och Steven King samtidigt som författarna slog ena försäljningsrekordet efter den andra. Jag läste gärna Steven King på den tiden för jag tyckte det var skitspännande. Men Dan Brown skriver inte bättre böcker än Steven King per definition. Men jag TYCKER det.

[Java ex Machina]

Men vem avgör vad som är gott skådespeleri? Jag tycker att Sylvester Stallone är en utmärkt skådespelare. han häcklas fortfarande av kritiker och en hel del publik för att han är en dålig skådespelare.

Det är väl ganska enkelt egentligen. Vill man mäta någon typ av kreativt arbete objektivt får man kolla på vad som var artistens ursprungliga tanke och vision, och sen jämföra det med slutresultatet; hur artisten lyckades.

Det är som kommunikation, du har en avsändare (artisten) och en mottagare (publiken), och går tanken och visionen hem och når sin mottagare och samtidigt uppnår önskad effekt så tyder det väl på ett gott utfört hantverk.

 

Sen om effekten man vill förmedla är ett budskap om att man inte ska rösta på George Bush som michael moore eller om man bara vill förmedla en känsla eller sinnestillstånd som david lynch funkar det ju ändå likadant, och funkar det så funkar det.

[Munthe]

Det är väl ganska enkelt egentligen. Vill man mäta någon typ av kreativt arbete objektivt får man kolla på vad som var artistens ursprungliga tanke och vision, och sen jämföra det med slutresultatet; hur artisten lyckades.

 

Hmm. Jag är grymt imponerad av Viljans Triumf men den har ännu så länge inte lyckats förvandla mig till Nazist. Leni Riefenstaal misslyckades alltså med filmens tanke och vision - och ändå tycker jag att filmen är bra.

 

Fredagen den 13e tycker jag är en fin klassiker. Sean Cunningham har sagt i många intervjuer att han bara ville göra en snabb skitfilm som skulle inbringa lite pengar så att han skulle kunna göra bättre filmer sedan. Ändå lyckades han göra en klassiker (absolut inte hans vision) som stannat i flera generationer och som har en enorm fanbase som älskar filmen. Trots att han själv betraktade den som skräp med ett struntmanus.

 

Hur tusan ska man kunna vara objektiv med sånt här?

[Simon W]

Jag tycker Stephen King är suverän! Fortfarande.

[Java ex Machina]

Hmm. Jag är grymt imponerad av Viljans Triumf men den har ännu så länge inte lyckats förvandla mig till Nazist. Leni Riefenstaal misslyckades alltså med filmens tanke och vision - och ändå tycker jag att filmen är bra.

 

Fredagen den 13e tycker jag är en fin klassiker. Sean Cunningham har sagt i många intervjuer att han bara ville göra en snabb skitfilm som skulle inbringa lite pengar så att han skulle kunna göra bättre filmer sedan. Ändå lyckades han göra en klassiker (absolut inte hans vision) som stannat i flera generationer och som har en enorm fanbase som älskar filmen. Trots att han själv betraktade den som skräp med ett struntmanus.

 

Hur tusan ska man kunna vara objektiv med sånt här?

Tja där har du ju skillnaden mellan subjektivitet och objektivitet. Jag har tjatat om sånt förut här på voodoo.

Om något är (objektivt) "bra" eller "dåligt" har väldigt lite att göra med om man som individ tycker om det eller inte. Det är en sak att säga att en film är bra, men en helt annan att säga att man tycker om den. Det senare är en subjektiv bedömning. Det stora kruxet är att i vanligt tal säger man ju i allmänhet att något är bra när man tycker om något, och att det är dåligt när man inte gör det.

 

Personligen tycker jag Cunningham lyckades med sin vision, men det får väl stå för mig. Å andra sidan finns det väl inget som hindrar heller att en snabb skitfilm blir en klassiker med enorm fanbase heller, det har ju hänt otaliga gånger. Det finns ju en charm i hafsiga lågbudgetprojekt som man inte verkar kunna kopiera i större produktioner, och som går hem hos folk speciellt i en viss målgrupp. Samtidigt, även om han ville göra en snabb skitfilm så kan han väl ändå inte medvetet siktat på att göra något han själv eller andra inte skulle tycka om.

[Simon W]

Kul diskussion, men nu börjar jag bli mätt...

[Jonas]

 

Skämt åsido, jag håller med. Populär film är bra film. Det finns inget annat sätt att mäta det på, rent objektivt det vill säga.

 

Oj, oj, oj. Här kommer den äldsta klyschan: "Hitler var populär i tyskland"

 

Vilket faktiskt inte bara är ett tramsigt påstående i den här diskussionen. En film med stor publik är poppulär. Inte objektivt bra bara därför. En film med storpublik där publiken skulle säga att filmen de sett var bra (man ser ju mycket film som man tycker är kass, de flesta som sett alien vs predator skulle nog säga att den är usel, även att det är många som sett den) skulle kunna ses som lite "bättre" eller åtminstone mer poppulär även efter konsumtionen. De flestas favorit film är inte titanic eller harry potter, men de är de mest sedda filmerna, så även att de haft störst publik så är de inte poppulärast (imdbs omröstning inför mileniskiftet skulle kunna vara en riktlinje här, även att det ju såklart mest är filmbuffs som är inne och röstar där). Ofta ser man ju film av eskapistiska skäl och då är man ju inte så picky, men de filmer som vi har närmst hjärtat är ju ofta de som stimulerat oss på något vidare sätt - verkligen fått oss att känna eller tänka efter (eller skrämt skiten ur en kanske). Jag menar bara att om du stoppar vem som helst på gatan och gör ett genomsnitt på vad "folk" tycker är bra filmer så kommer den inte att vara samma som boxoffice listan.

Jag försökte googla harry scheins tio punkter för bedömande av kvalitet som var en del av det ursprungliga filmavtalet (och som nu tagits bort) men kunde inte hitta eländet. Nån som har koll på dem?

[Munthe]

Jag har också letat efter dom där punkterna. Lite smått sinnesjukt att försöka stolpa upp dom faktiskt. Skönt att Sverige ändå inte är riktigt lika mycket DDR som det var på Scheins tid.

 

Om någon hittar Schein text så hojta till!

[gorse]

Jag erinrar mig några sådana punkter från Svenska B när man skulle analysera litteratur. Man skulle bedömma karatärsbeskrivningar, miljöbeskriviningar, och ett tiotalet punkter till. Om varje punkt fick tillräckligt antal poäng, så var det god litteratur. Undrar om dessa punkter är enklare att återfinna i dag? Jag skall googla lite. Annars skall jag leta i min frus kurslitteratur eftersom hon har kommit fram till svenska b.