Kassa skurkar som sänker i övrigt hyggliga rullar

[e93mw]

Såg "Way of the dragon" med Bruce Lee igår när iden till den här tråden föddes. Filmen tuffade på med åtminstone styrfart när den rasande Bruce konfronteras med huvudskurken, efter att ha smiskat hans hantlangare. "Nu ska ondskan tuktas" tänker jag nöjt, när han står öga mot öga med Bruce. Men vad händer?? Skurken rullar över på rygg och börjar gny som en cocker spaniel-valp. Och sådär fortsätter det. Skurken kommer igen med fler hantlangare som Bruce o hans kompisar slår på käften igen. Skurken försöker gömma sig i ett hörn.

 

Nu till min poäng: jag tycker det är viktigt med en riktigt genomusel skurk för att riktigt kunna njuta av hjältens godhet. Vad tycker ni? Har ni några egna exempel?

[Java ex Machina]

Deadly Warrior (aka 9 Deaths of the Ninja) med Sho Kosugi.

 

Ska inte säga att den är hygglig i övrigt på nåt sätt, den är ärligt talat kass, men skurken i den och sättet han dör på är skrattretande sorgligt.

En bättre skurk hade höjt den avsevärt.

[Munthe]

Mikael Håfströms Derailed hade säkert lyft avsevärt utan en Vincent Cassel som gör parodi på en typ av psykopat som är extremt uttjatad.

[Zarakow]

Har aldrig uppskattat varken genomgoda huvudkaraktärer / oslagbara hjältar - eller genomonda/oslagbara skurkar.

 

Många Segalfilmer innehåller sådant och det finns ingen "gråskala" alls - svart eller vitt. Inte speciellt intressant. I "Under belägring 2" förväntar man sig en fight mellan storskurken och Segal, men turligt nog för honom har de ju kommit in i restaurangsvagnens kök - och där är han ju oövervinnerlig. Segal vinner med sin "flexibel-som-ett-spett-stil" (rätt långt ifrån Bruce Lee, Tony Jaa eller Jet Li). Men, han vinner ju och har förmodligen någon stående klausul om att han aldrig får åka på däng i sina filmer.

 

Intressantare blir när skurkarna har förståeliga skäl/motiv för vad de nu gör - helst personliga - och inte endast utmålas som ondskefulla. Det innebär ju inte att man behöver sympatisera med skurken. Commodus i Gladiator funkar bra som skurk tycker jag. Även helt oövervinneliga skurkar är ganska ointressanta - då ser man ju inga sätt att besegra dem på. Dracula vore nog inte lika intressant om han tålde vitlök, dagsljus, vigvatten, silverkulor, kors, och pålar genom hjärtat.

 

Genomgoda superhjältar är heller ingen höjdare - svårt att känna igen sig (;-)). Möjligtvis kan de utgöra någon form av ideal/utopi som man själv transformerar sig in i under filmen, men det förhöjer knappast dramat.

 

/H

[_nemo_]

Sagan om Ringen är de filmer jag tänker mest på. Jag gillar Saruman, men han har alldeles för lite screentime.

 

Sauron borde ha fått vara något mer än ett fyrtorn. Peter Jacksons största misstag med ringen-filmerna. Han sa till och med själv i intervjuer att han ville ha Sauron förkroppsligad mot slutet av ROTK, men kunde inte eftersom han inte var det i böckerna. WRONG!

 

De filmade till och med en fight mellan Aragorn och Sauron men la in ett troll istället när de fega ur.

[Java ex Machina]

Sagan om Ringen är de filmer jag tänker mest på. Jag gillar Saruman, men han har alldeles för lite screentime.

 

Sauron borde ha fått vara något mer än ett fyrtorn. Peter Jacksons största misstag med ringen-filmerna. Han sa till och med själv i intervjuer att han ville ha Sauron förkroppsligad mot slutet av ROTK, men kunde inte eftersom han inte var det i böckerna. WRONG!

 

De filmade till och med en fight mellan Aragorn och Sauron men la in ett troll istället när de fega ur.

Det där är en intressant tanke faktiskt.

 

I böckerna är det ju Saruman som är "Darth Vader" och han dör på ett mycket mer handlingskraftigt sätt. Nu när jag tänker efter så dör Saruman i böckerna på liknande sätt som Kejsaren i Return of the Jedi dör. (Vader förråder och dödar sin herre, så det är inte hjälten Luke som dödar kejsaren. Grima förråder och dödar sin herre, så det är inte hjälten Frodo som dödar Saruman).

 

I filmen är det borttaget och inte ersatt med något av liknande effekt. Intressant.

[lilla_farbrorn]

Det där med att "man förväntar sig en fight" som Zarakow pratade om tycker jag är bra om man ändrar lite på. Klassiska actionfilmer är ju uppbygda så att hjälten spöar skiten ur hejdukarna för att sedan få storstryk av bossen ända fram till sista stund. Hjälten får extra kraft för att han äntligen insett något eller liknande och boven blir överrumplad.

 

Boooring. Jag gillar filmer när skurken får storstryk direkt och hjälten istället får något annat att övervinna. Det får inte bli ett tamt klimax såklart.

 

Nu skulle jag komma med exempel här, men jag kommer inte på någon just nu faktiskt.

[Jawo]

Det där är en intressant tanke faktiskt.

 

I böckerna är det ju Saruman som är "Darth Vader" och han dör på ett mycket mer handlingskraftigt sätt. Nu när jag tänker efter så dör Saruman i böckerna på liknande sätt som Kejsaren i Return of the Jedi dör. (Vader förråder och dödar sin herre, så det är inte hjälten Luke som dödar kejsaren. Grima förråder och dödar sin herre, så det är inte hjälten Frodo som dödar Saruman).

 

I filmen är det borttaget och inte ersatt med något av liknande effekt. Intressant.

 

Grima dödar Saruman i den förlängda versionen.

 

_nemo_: Håller inte med, jag hade blivit förbannad om dom hade förkroppsligat Sauron. Inte bara för att det inte är med i boken utan även för att det idiotförklarar publiken.

[_nemo_]

Grima dödar Saruman i den förlängda versionen.

 

_nemo_: Håller inte med, jag hade blivit förbannad om dom hade förkroppsligat Sauron. Inte bara för att det inte är med i boken utan även för att det idiotförklarar publiken.

 

På vilket sätt skulle det idiotförklara publiken??

 

Btw så är han är förkroppsligad i boken.

[Java ex Machina]

Grima dödar Saruman i den förlängda versionen.

Hmm det kanske han gör nu när du säger det. ok tar tillbaka den delen av kommentaren, men jag tycker ändå det är en intressant tanke att förkroppsliga sauron för att få ett starkare klimax och slut. Eftersom man ser Sauron förkroppsligad i början av första filmen då isildur hugger ringen av honom, är det helt logiskt och dramaturgiskt att återvända dit för slutstriden och låta isildurs arvinge fysiskt avsluta det isildur påbörjade.

[Jawo]

På vilket sätt skulle det idiotförklara publiken??

 

Btw så är han är förkroppsligad i boken.

 

Idiotförklara publiken var nog lite fel ord. Men jag tycker att det skulle skicka ut signaler som: "Hey, vi vill att ni människor utan fantasi också ska gilla den här filmen, så därför förkroppsligar vi ondskan!".

 

När är Sauron förkroppsligad i boken? Har absolut inget minne av att han är det.

[_nemo_]

Idiotförklara publiken var nog lite fel ord. Men jag tycker att det skulle skicka ut signaler som: "Hey, vi vill att ni människor utan fantasi också ska gilla den här filmen, så därför förkroppsligar vi ondskan!".

 

När är Sauron förkroppsligad i boken? Har absolut inget minne av att han är det.

 

Bl.a Gollum nämner i The Two Towers att Sauron har en kropp. Även Tolkien själv skrivit att så är fallet, det kan man läsa i "Letters from Tolkien" (Letters of?).

 

Ögat är bara en metafor för palantirerna och hans spioner. En miss av Jackson alltså som VILLE ha han förkroppsligad.

 

Det hade varit så extremt mycket bättre om de använt materialet med Sauron de först spelade in. Scenen när Annatar (Sauron som människa) pratar med Aragorn framför the black gates gav mig rysningar fastän man knappt såg ett skit, för den var inte ens halvfärdig. Sen kan man också se storyboardteckningarna hur fighten mellan de skulle ha sett ut. Sauron skulle efter ett tag ha slagit ned Aragorn till marken och precis när han ska dela ut det sista slaget så förstörs ringen och även Sauron.

 

Det skulle ha varit mäktigt, istället fick vi ett till slag i miniformat direkt efter det stora slaget vid minas tirith.

[jmalmsten]

Det där med att "man förväntar sig en fight" som Zarakow pratade om tycker jag är bra om man ändrar lite på. Klassiska actionfilmer är ju uppbygda så att hjälten spöar skiten ur hejdukarna för att sedan få storstryk av bossen ända fram till sista stund. Hjälten får extra kraft för att han äntligen insett något eller liknande och boven blir överrumplad.

 

Boooring. Jag gillar filmer när skurken får storstryk direkt och hjälten istället får något annat att övervinna. Det får inte bli ett tamt klimax såklart.

 

Nu skulle jag komma med exempel här, men jag kommer inte på någon just nu faktiskt.

om inte du kommer på exempel så vill jag lyfta fram ett lysande exempel: Fifth Element, det slog mig först efter tredje eller fjärde tittningen att Zorg och Dallas aldrig ens möts i hela filmen. Zorgs hejdukar slåss Dallas med lite titt som tätt och Dallas har sin lilla klimax mot det ultimata onda i den där planetet i slutet. Men Zorg, som är den drivande motspelaren till den gode Dallas lyckas alltid missa honom precis. Jag undrar om Dallas ens insåg att det var just Zorg som försökte döda honom för att ta stenarna? Dallas fick sparken av Zorg, men det var ungefär det enda som gick mellan dom utan kroppsliga mellanhänder.

 

Detta är ett ovanligt berättargrepp i genrern och jag älskar det! Det visar en regissör som på ett lekfullt sätt vill testa gränserna för vad vi vill tolerera i en popcorn-rulle, och bevisar ju att en fistfight/gunfight med ärkeelakingen inte alls är nödvändig.

 

Om det inte var det du menade med exempel så ber jag väl om ursäkt, men låter mitt uttalande stå kvar som ett exempel för din teori att en showdown inte är fullt nödvändig.

 

Tänk er ett starwars där Luke aldrig möter Vader, men lyckas bekämpa Kejsaren ändå, och vader dör av ödets nyck istället... ;)

[Christian van Caine]

Jeez! Det där har jag aldrig tänkt på!

Det gjorde just en fantastisk film ännu bättre! :D

[Java ex Machina]

Det där med att "man förväntar sig en fight" som Zarakow pratade om tycker jag är bra om man ändrar lite på. Klassiska actionfilmer är ju uppbygda så att hjälten spöar skiten ur hejdukarna för att sedan få storstryk av bossen ända fram till sista stund. Hjälten får extra kraft för att han äntligen insett något eller liknande och boven blir överrumplad.

Det där handlar inte om klassiska actionfilmer, utan om Hjältens Resa. Hjältens Resa är framplockad ur myter och historier som funnits under hela historien, och troligen längre fast berättad muntligt. att filmer och böcker som Lord of the Rings, Star Wars, Karate Kid, Spider-Man, The Matrix (och många, många, många andra filmer) använder sig av det har att göra med att det är ett koncept som finns djupt rotad i människan.

Vill man ändra det måste man hitta ett fungerande substitut så Hjälten kan "ta upp svärdet", bli fulländad och ta Mentorns plats på nåt annat sätt istället.

 

Just Return of the King är det ju också som fått så mycket skit för hur den slutar. Inte just för att Sauron inte slåss öga mot öga med Aragorn utan för att det är en väldigt lång avtoning (precis som det är i boken), men det kanske hade hjälpt med en duell.