Stene

Plats: litet rum med att hörn möblerat med köksbord, stolar, skomakarlampa ovanför bordet. Två personer sitter vid köksbordet. Vitt tak, vita väggar, ljusbrunt golv. Problem: Att få till en ljusättning där intresset koncentreras till de två personerna vid bordet, genom att övriga rummet ligger i halvdunkel, (se den fula skissen) Den lilla taklampan/skomakarlampan kan naturligtvis inte åstadkomma detta (för ljussvag, för nära personerna, för hårda ansiktsskuggor). Men känslan ska vara att det är den som står för ljuset. Har ni några goda råd?

Jag har några band som bara används för testfilmning. Ett av dessa började spöka efter (gissningsvis) 10 testtagningar. Felet yttrade sej som "dubbelexponering", man såg både den gamla inspelningen och den nya, se bifogad bild. Slutsats: banden slits ganska fort. Antagligen slits banden även om man spelar upp dem ofta. Populära filmer bör alltså inte visas från originalbandet, gör då hellre en visningskopia eller en DVD. Allt jag filmar "på riktigt" sparas på originalbanden. Band är billiga, inget att snåla på.

Färgåtergivningen i Premiere är inte att lita på. Bäst är att använda en extern monitor för att bedöma hur färgen ska justeras. Se även inlägg http://forum.voodoofilm.org/showthread.php?t=22229

Kolla det här YouTube-klippet. Snacka om stabilitet! http://uk.youtube.com/watch?v=_dPlkFPowCc Montera bara en lagom liten kamera på kycklingens huvud och du kan filma stadigare än nånsin!

Vem har påstått att band skulle hålla i evighet? Kan någon hävda att CD/DVD/hårddisk/minneskort håller i evighet? Knappast. Men om vi istället för det svårhanterliga 'evighet' talar om säg 5 år så tror jag mer på ett band än på en hårddisk. Jag rensade mitt förråd av gamla hårddiskar för ett tag sen och passade då på att se om det gick att läsa ut nåt från dem. De varierade i ålder från sent 80-tal och framåt. Ca 70% av dem var stendöda, trots försök med olika Rescue-program! Några DV-band från 80-talet finns ju inte (formatet kom ca -95) men mina DAT-band från början på 90-talet fungerar fortfarande. I dagsläget är mini-DV fortfarande ett bra val.

Min åsikt: 1) Mini-DV kommer nog så småningom att försvinna, men inte så snabbt som en del branchjournalister vill påskina (det är alltid roligare för dem att skriva om nya lagringsformer, än om gamla arbetshästen mini-DV). En snabb koll på Pricerunner visar idag 101 kameror som använder mini-DV och 37 st hårddisk. Jag skulle lugnt fortsätta med mini-DV band. På längre sikt tror jag mer på minneskort som lagringsmedium. De kommer att bli billigare, få större kapacitet och är utbytbara och strömsnåla. Man kan bara hoppas att den högkvalitativa DV-codec'en får leva kvar även om det fysiska lagringsmediet ändras. I dagsläget använder alla (?) hårddisk-kameror och minneskortskameror istället MPEG2 som är något sämre (både i kvalite och vid redigering) 2) Köp HD om du behöver det redan idag, annars vänta. Utvecklingen går fort.

Det beror lite på vad du vill använda TV'n till. Om syftet är att titta på köp-filmer på datorns DVD-spelare så fungerar Oldmans förslag ganska bra, färgerna blir inte alltid helt korrekta, men kan ibland duga. Men om syftet är att redigera film och i samband med detta bedöma färger, jitter, maskning mm så föreslår jag följande lösning: Koppla datorn med en firewire-kabel till DV-in på en videokamera, koppla sen analog-ut på videokameran till TV'n. Då ser du på TV'n en bild som stämmer med redigeringsresultatet.

Tack Max_H och Rogge, nu vet jag hur det ligger till med PP. Man måste alltså manuellt se till att ligga tillräckligt långt under 0 dB på alla tracks, och ju fler tracks att bolla med, desto mer mariginal behövs. Med två tracks får man därför justera Gain -6 dB på vart och ett av dem för att få en Master Level som inte överstiger 0 dB. Med tre tracks -9.5 dB, med fyra tracks -12 dB osv, dB = -20*log(AntalTracks) Detta under förutsättning att källmaterialet på varje track i sig är utstyrt till 0 dB. Det är det oftast inte, kollar man med Audiogain, Normalize så ser man hur långt under 0 dB-nivån som ett track redan ligger och man får istället justera utifrån detta. Exempel: Ett projekt har fyra Audio tracks, vart och ett av dessa bör då ligga på -12 dB (enl. ovan) men det är ofta lämpligt med en extra mariginal på 3 dB. Alltså sikta på att lägga varje track på -12-3 = -15 dB Om nu Normalize visar tex 6.3 dB för ett av track'en så betyder detta att dess nivå redan ligger en bit ner och den justering som behövs blir här 6.3-15 = -8.7 dB Puh, det var matematiken, varsågod och skölj!

Det har flera gånger hänt mej att ljudet klipper i slutresultatet (=summan av de olika audio-spåren), med missljud som följd, naturligtvis. Jag har då fått leta mej fram till stället där jag hör att det klipper (oftast något effektljud) och justera nivåerna. Men finns det inget stöd i PP för att detektera klippning? (förutom att sitta och stirra på de flaxande grön-gul-röda staplarna i audiomixern) Många digitalkameror kan med tex zebramönster i sökaren visa var i bilden nivån är för hög, Photoshop visar vid justering av vitnivån i Levels var det överstyrs (man håller ner Alt-tangenten samtigt) etc. Tänk om PP tex kunde visa med rödmarkering i Master-kanalen var överstyrning sker... Eller finns det redan nåt sätt i PP att detektera överstyrning? Har jag missat något? Jag kör PP 1.5 men har inte sett nåt nytt om detta i CS3 eller CS4.

Christian van Caine har rätt, du måste komma så nära som möjligt med mikrofonen. Sätt Röde-micken på en separat bom istället för att ha den på kameran, låt en person hålla bommen. Då har du bättre möjligheter att ta upp det ljud du vill ha så pass tydligt att motorvägen kanske inte stör för mycket.

Några exempel: - Who's Afraid of Virginia Woolf? (1966) där Elizabeth Taylor och Richard Burton råskäller mest hela tiden. - Ladykillers (2004) (alltså bröderna Coens version) där en av skurkarna blir utskälld så att han känner sej som en liten pojke igen. - O Brother, Where Art Thou? (2000) Coen igen med flera ilske-scener - Grumpier Old Men (1995) där Jack Lemmon och Walter Matthau grälar - Good Morning, Vietnam (1987) Robin Williams blir uppläxad

Känner väl igen fenomenet: - Uppspelat i kamerans lilla display ser det bra ut, välexponerat och fräscha färger. - Uppspelat i TV ser det också bra ut (kamerans analogutgång kopplad till tjock-TV). - Men i Premiere ser det mörkt och murrigt ut! (jag gör ändå regelbundna kalibreringar av PC-skärmen med Pantone Huey) Skulle önska att det gick att korrigera Premieres återgivning så att den bättre stämde med kamerans och TV'ns, men har inte hittat nåt sätt. Synvillan, har du kollat om det även i ditt fall blir OK återgivning i det slutliga visningsmediet? Isåfall kanske det är som för mej: man får leva med Premieres något murriga bild, men tänka på att inte göra färgjusteringar utifrån denna. Jag använder numera en separat TV-monitor för att kunna bedöma färger, ev. jitter mm. Den kopplar jag då från Premiere --> DV-in på videokameran --> analog ut på videokameran --> TV'n.

Ja, visst går det bra att bygga "steadycam" själv. Jag knåpade i somras ihop detta till en kostnad av ca 50 kr. Det allra mesta är taget från min skrotlåda i källaren: - rörstump till mittpelaren (från en gammal barnbassäng) - cykelhandtag och rör från en skrotad BMX-cykel - blandade aluminiumbitar - kullagret var jag tvungen att köpa på Clas Ohlson - slangklämma att fästa kullagret med - små plaströr från kulspetspennor till bussningar - mm Kul att bygga, funkar bra efter balansering i olika ledder.

Håller med Pehrbau, det billiga kassetterna fungerar utmärkt. Av ca 200 st har bara två krånglat: den ena nobbades av kameran och den andra gav skumma randiga dubbelexponeringar (!) efter lång tids användning som test/slask-band. Det sistnämnda ser jag som en tydlig indikation på att man inte bör återanvända band. Hur det är med långtidsstabiliteten för billga resp. dyra band vet jag inte, men det vore intressant att höra om nån har såna erfarenheter att berätta om ?

Videokameror med inbyggd hårddisk som lagringsmedium är på frammarsch. De ger flera fördelar, främst att det går snabbare att föra över materialet från kameran till redigeringsutrustningen. Men varför tycks dessa kameror alltid encoda till mpeg? Detta är en komplikation vid redigeringen, då mpeg-materialet måste konverteras för att vara redigerbart med precision. Tillverkarna anger girigt inspelningskapaciteter på 20 timmar, 40 timmar, ja det går naturligtvis att få in hur många timmar som helst på kamerans hårddisk om man bara komprimerar tillräckligt hårt. Men kvaliteten blir då lidande. Jag skulle vilja spela in DV-kodat även då lagringen sker på hårddisk. Vet någon om det finns sådana kameror idag?